tisdag, augusti 30, 2016

Sen natt och diabeteskatt

Åland och torpet i helgen. Trolig sömnbrist och tårar på söndagen över allt och inget och framförallt inget. Glömma boka färja i tid så när vi ska hem finns det inte plats. Jag får åka ensam utan bil och sitter oavbrutet och fryser i ogästvänlig färjemiljö. Det blev plötsligt höst och jag hade packat shorts och ingen jacka. 
Somna rätt sent i ensam säng och vakna med ett ryck klockan sex med en blandad känsla av "jag har försovit mig" och en klassisk mardröm där ingredienserna var stress och glömma bort viktiga saker i kombo med pengaångest. 
Somnade om efter en timme, bara för att återigen vakna efter en till. Åka buss med stressad katt till veterinären och vara där och få ångestbesked. Inte gråta, vara stark. Och kaos kaos inombords. 
Hon och jag BFF:s sedan 2002. Men hon är inte för evigt, hur gärna jag än vill. Min Gudrun med diabetes. 

Så hämtar A oss i regnet. Står i vattenpöl med katt i bur. Hinner knappt sätta mig innan allt brister. Hulkar och stammar fram det otänkbara. Om dieten inte fungerar kanske det inte finns något alternativ.
Får lagad mat och stryk på kinden. Somnar utmattad på soffan tills jag yrvaket igen konstaterar att jag nästan försovit mig. Till kvällsjobbet. 
Och där är det nypremiär för program och 110 saker som ska fixas. Dålig dag och hur jag än trollar blir det aldrig mer än "knappt godkänt" enligt de mål vi ska uppfylla. 
Klockan ett och taxi hem och nu ligger jag här och gråter lite igen. Av sömnbrist, hopplöshet och en katt som kanske inte blir frisk.