2015 har varit ett minst sagt omtumlande år. Det är som att flera år av relativt lugn har samlats ihop för att bryta ut - under ett enda år.
Vi börjar med jobb. Precis i slutet av december 2014 sa jag upp mig. Jag visste inte vad jag skulle göra och hade ingen mer plan än "jag vill bo i Stockholm".
Året började därmed med skolavslutning och inskrivning på Arbetsförmedlingen. Jag var fortfarande vid rätt gott mod men fick sen en rejäl käftsmäll när jag fick veta att min finska a-kassa inte godkände att jag bodde i Sverige och den svenska inte godkände att förmånerna flyttades tills jag hade fått jobb i Sverige. Status q.
Ångesten jag upplevde då har jag aldrig tidigare upplevt. Jag hade så ont i bröstet, sov nästan aldrig, grät väldigt mycket hela tiden och försökte samtidigt hålla något slags mod uppe för att kunna söka jobb.
Så sa det pang. Jag skickade en ansökan till rätt plats i rätt tid, blev snabbt kallad på intervju och fick på intervjun frågan "kan du börja på måndag?"
Sedan har det flutit på. Jag var reporter, blev inhoppare där jag sitter i dag, jag blev nattreporter, jag blev webbredaktör och jobbade mest hela tiden. 220 timmar i april som exempel. Utpumpad men hade visat att jag kunde. Hösten bjöd på ett vik med nya spännande ansvarsområden och ja, det flöt på.
Jag skulle bli utlasad. Jag hade fått besked om att jag skulle bli utlasad. Jag sökte två nya jobb, kallades på två intervjuer och pang bom igen, så ändrades förutsättningen på jobbet och de kunde anställa mig. Fast.
Tänk om jag hade vetat detta då där i januari februari.
Sedan var det ångesten över boendet också. Vi hade ingenstans att bo. Hade ingen plan vart vi skulle ta vägen efter den 15 februari och sökte lika många lägenheter som jobb. Bostadssituationen löste sig innan jobb. Vi fick tag i ett tillfälligt boende i min kusins tomma lägenhet. Bodde på tältsängar med två äppellådor som bord och datorn utan vettigt internet som enda underhållningskälla. Det gick det med. Jag började jobba där och då och var så trött att jag mest sov ändå. Kom hem från jobbet - åt mat - badade badkar - kollade på gamla avsnitt av topgear - sov.
Den 1 mars kunde vi flytta in där vi bor nu. Det var som en dröm. Vi hade våra egna möbler! Våra egna bestick! Vår egen säng! Flytten var sjukt jobbig och mycket logistik krävdes men förutom det var allt glädje. Bostaden i Hornstull, som hade ett underbart läge, var mörk och solens strålar nådde aldrig in på grund av grannhuset. Jag trivdes aldrig där. Lägenheten vi fick nu var ljus ljus ljus med stora fönster och magnifik utsikt och jag kände det som att jag, precis som vårblommorna, vaknade till liv. Blev glad. Blev lycklig. Sol. Ljus. Egna prylar. Och långtidskontrakt.
Sen ligger den inte optimalt. Det bränns mycket bilar utanför, det är mycket skadegörelse och polisen brukar hänga här utanför dygnet runt i omgångar. Men ändå - det är ett hem.
(Jag hade tänkt skriva mer, om det andra, det mer känslomässiga men kom inte längre än så här. Får se om det kommer senare.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar