Hur kommer det sig att saker jag redan bearbetat klart får nytt liv på nätterna?
Hur kommer det sig att logiken och det sunda tänkandet är helt blockerat i hjärnan på nätterna och hur jag än kämpar för att ta mig dit så går det inte.
Jag hatar vad mörkret och nätterna gör med mig. Jag hatar den här irrationella ångesten som jag inte kan bli av med. Jag orkar inte ha ett tryck över bröstet och ligga i sängen och tycka att jag är dålig för att någon eventuellt kan ha varit en gnutta kritisk. Eventuellt.
I dagsljus skulle jag inte ens ryckt på axlarna, men på natten river ångesten i mitt bröst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar