Jag satt på färjan och rotade runt i väskan. Jag tror det var hörlurarna jag letade efter, för att slippa höra den tjatiga dansbandsmusiken. Jag rotade och rotade. Ni vet hur det är, ju större handväska desto mer skit släpar man runt på.
Och det var då jag fann den. Silverskeden. En liten fin sked med utsirade blommor på skaftet. Ganska nött och sliten, men fortfarande fin.
Jag tog upp den och stirrade oförstående på den. En sked. I väskan. Hur hade den hamnat där? Och varifrån kom den?
Och varför i hela fridens namn hittar jag skedar i min väska?
Till saken hör att det inte är första gången jag hittar en sked i min väska. Jag har gjort det förut. Jag har till och med hittat en liten vackert utsirad silversked i väskan förut. Inte exakt likadan som den här, men inte långt ifrån.
Och jag har vid olika tillfällen också hittat en sked i rostfritt stål och en grön plastsked i väskan. Sammanlagt alltså fyra skedar på ungefär lika många år.
Varje gång har jag varit lika förvirrad. Hur har skeden hamnat där? Och framförallt varför?
På båda frågorna finns inget svar. Jag vet inte varifrån skedarna kommer, de påminner inte om några skedar jag har hemma, och vet heller inte varför de ligger i min väska. Eller ja, jag tror att jag i något förvirrat tillstånd lagt dem där.
Men varför jag har gjort det kan jag bara spekulera i. Har jag varit på picknick och behövt släpa med mig en sked till yoghurten? Har jag varit på kafé och haft fullt i händerna och därför stoppat kaffeskeden i väskan och glömt den där? Har jag gått emot en skedställning på en loppis och en sked trillat ned i väskan? Jag har faktiskt ingen aning.
Den mest troliga orsaken är att mitt undermedvetna tror att jag är en skata. Och skator snor ju allt som glimmar.
Om det är så tror jag att mitt undermedvetna behöver gå i terapi.
Publicerad i Ålandstidningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar