Vi diskuterade dansband vid lunchen i dag. Jag förklarade att jag trots min härkomst från dansbandsmecka inte gillar att dansa och verkligen inte gillar dansbandsmusik.
Så kollegan testade hur mycket jag verkligen hatar det:
Om du måste välja mellan att lyssna på dansbandsmusik en dag i veckan i fem års tid eller att sticka den här gaffeln i kinden, vilket väljer du?
Men jag tycker att han gjorde det lite för enkelt för mig. Jag behöver ju inte ens fundera två gånger. Jag väljer gaffeln så klart! Alla gånger!
måndag, mars 07, 2011
Tänk att så lite kan göra en så lycklig
I går efter Vasaloppet, trots bakisångest, gjorde jag och pojkvännen ett ryck på övervåningen. Vi röjde undan all bråte, sopade golven, byggde tillfälligt skydd för att undvika nedtrillning i trappen, torkade bort fluglort från fönstren, dammsög, dammtorkade stolar och bord och lade alla verktyg i en hög.
Vi var båda sjuuhukt osugna på att göra det, men efteråt efteråt! Då var det som en stor sten fallit från våra hjärtan. En dammsugning till där uppe, dit med lite trasmattor och voila – det är sovbart där uppe.
Jag har typ aldrig varit så lycklig i hela mitt liv.
I dag blir det mer måste-göra-innan-fredag som ska avverkas. Först handla vin, sedan handla mat och sedan baka bullar. Jag har aldrig bakat bullar förut, det brukar alltid pojkvännen göra.
Men jag hoppas på succé. Jag är ju trots allt släkt med mormor och hon bakar ju världens godaste bullar. Jag hoppas på att äpplet inte faller så långt ... och så vidare.
Vi var båda sjuuhukt osugna på att göra det, men efteråt efteråt! Då var det som en stor sten fallit från våra hjärtan. En dammsugning till där uppe, dit med lite trasmattor och voila – det är sovbart där uppe.
Jag har typ aldrig varit så lycklig i hela mitt liv.
I dag blir det mer måste-göra-innan-fredag som ska avverkas. Först handla vin, sedan handla mat och sedan baka bullar. Jag har aldrig bakat bullar förut, det brukar alltid pojkvännen göra.
Men jag hoppas på succé. Jag är ju trots allt släkt med mormor och hon bakar ju världens godaste bullar. Jag hoppas på att äpplet inte faller så långt ... och så vidare.
söndag, mars 06, 2011
Sol!
Om det inte var sju ton snö, eller liknande, på vår uteplats hade jag baske mig gått och satt mig där och druckit kaffe!
Men lika glad är jag för det
Gårdagen var superkul. Massa folk som man så sällan har tid att se, men som man gillar massor. Vrålgod mat i vanlig ordning och till och med lite dans för min del.
Bangade dock efterfesten i år. Hostade så jag nästan spydde under kvällen och var ganska hängig. Så jag tog det mogna kloka beslutet (ha! As if!) att åka hem i stället.
Det var tur med tanke på hur mycket jag har hostat i natt. Varit upp hur många gånger som helst och riktigt krupphostat. Bläk. Att den aldrig ger med sig, den här envetna hostan.
Och så var det tur med tanke på bakistillståndet. Nu känner jag mig nästan pigg.
Fast jag vågar inte riktigt kliva upp ur sängen ännu. Så pigg är jag inte.
Bangade dock efterfesten i år. Hostade så jag nästan spydde under kvällen och var ganska hängig. Så jag tog det mogna kloka beslutet (ha! As if!) att åka hem i stället.
Det var tur med tanke på hur mycket jag har hostat i natt. Varit upp hur många gånger som helst och riktigt krupphostat. Bläk. Att den aldrig ger med sig, den här envetna hostan.
Och så var det tur med tanke på bakistillståndet. Nu känner jag mig nästan pigg.
Fast jag vågar inte riktigt kliva upp ur sängen ännu. Så pigg är jag inte.
lördag, mars 05, 2011
Party party paaa ... nej
I kväll är det dags för en av årets roligaste fester: Jakthippan. Det är när hela lilla pluttkommunen samlas i ungdomslokalen och äter viltkött som jägarna har skjutit under höstens jakt, dansar till det lokala dansbandet, dricker ljumma öl, köper lotter och har det allmänt roligt. Det låter kanske inte så spännande, men det är helt underbart!
Alla brukar vara där. Det finns ett par 70-åringar, ett helt gäng med medelåldersmänniskor, ett lika stort gäng med 30-nånting-åringar som fixat barnvakt och en hel bunt med 18-åringar på ett och samma ställe. Och det är det som är så härligt. Alla umgås, oavsett yrke och ålder. Allt läggs liksom åt sidan.
Två år i rad har det blivit så himla lyckat och roligt. Vi har dansat bugg och trillat på dansgolvet, ätit gott, snackat strunt med allt och alla och hamnat på efterfest. Första året blev efterfesten hemma hos oss och den slutade först när jag vid halv tio på morgonen kräktes och nästan däckade på toaletten. (Hej ålderskris!) I fjol var vi hos en kille och dansade vardagsrumsdans så att svetten rann till fem sex på morgonen.
Och trots att jag vet att jag hittills aldrig har haft en tråkig jakthippa känner jag mig så himla osugen nu. Jag har inga kläder att ha på mig, jag är inte på humör att behöva raka benen så jag kan ha strumpbyxor, jag är inte sugen på att festsminka mig, jag känner inte för att bli full och snorar fortfarande.
Sjukt opepp alltså.
Men. Vis av erfarenhet vet jag att det är när man inte alls är sugen som det brukar bli som roligast. Så jag hoppas på det den här gången också.
Alla brukar vara där. Det finns ett par 70-åringar, ett helt gäng med medelåldersmänniskor, ett lika stort gäng med 30-nånting-åringar som fixat barnvakt och en hel bunt med 18-åringar på ett och samma ställe. Och det är det som är så härligt. Alla umgås, oavsett yrke och ålder. Allt läggs liksom åt sidan.
Två år i rad har det blivit så himla lyckat och roligt. Vi har dansat bugg och trillat på dansgolvet, ätit gott, snackat strunt med allt och alla och hamnat på efterfest. Första året blev efterfesten hemma hos oss och den slutade först när jag vid halv tio på morgonen kräktes och nästan däckade på toaletten. (Hej ålderskris!) I fjol var vi hos en kille och dansade vardagsrumsdans så att svetten rann till fem sex på morgonen.
Och trots att jag vet att jag hittills aldrig har haft en tråkig jakthippa känner jag mig så himla osugen nu. Jag har inga kläder att ha på mig, jag är inte på humör att behöva raka benen så jag kan ha strumpbyxor, jag är inte sugen på att festsminka mig, jag känner inte för att bli full och snorar fortfarande.
Sjukt opepp alltså.
Men. Vis av erfarenhet vet jag att det är när man inte alls är sugen som det brukar bli som roligast. Så jag hoppas på det den här gången också.
”Gollum jätteidol”
Den här videon har snurrat på Facebook ett bra tag nu, men det var först i morse som jag tog mig tid och tittade på den. Och hahahahaha. Så enkelt och så roligt.
Se själva när Muammar Gaddafi pratar svenska:
Se själva när Muammar Gaddafi pratar svenska:
fredag, mars 04, 2011
Dagens loppisfynd
I dag har jag varit på loppis med L och lille R. Den var i ärlighetens namn sisådär. Det fanns mest barnkläder och slitna tjejkläder, vilket ingetdera tilltalar mig.
Men jag lyckades fynda lite ändå.
Först köpte jag en gul plastram som ska få en bild i sig lagom tills jag lyckats få min fotovägg i skick. Det vill säga när trappen till övervåningen är klar, för där ska den sitta.
Sedan lyckades jag hitta saker att fylla de tomma hyllorna med. Söta glas för likör, som vi faktiskt inte har haft förut. Lite dyra för att vara loppis, men skitsamma. Jag gillar dem ju.
Och så köpte jag något jag aldrig trodde att jag skulle köpa: En rosa fluffig 80-talsgardin med dubbla volanger, kappa och krusidulliga omtag!
Men lugn bara lugn, jag ska inte hänga upp dem. Jag ska använda dem till något helt annat. Vad får ni se senare.
Men jag lyckades fynda lite ändå.
Först köpte jag en gul plastram som ska få en bild i sig lagom tills jag lyckats få min fotovägg i skick. Det vill säga när trappen till övervåningen är klar, för där ska den sitta.
Sedan lyckades jag hitta saker att fylla de tomma hyllorna med. Söta glas för likör, som vi faktiskt inte har haft förut. Lite dyra för att vara loppis, men skitsamma. Jag gillar dem ju.
Och så köpte jag något jag aldrig trodde att jag skulle köpa: En rosa fluffig 80-talsgardin med dubbla volanger, kappa och krusidulliga omtag!
Men lugn bara lugn, jag ska inte hänga upp dem. Jag ska använda dem till något helt annat. Vad får ni se senare.
Äntligen har någon motbevisat henne
Äntligen. Äntligen! ÄNTLIGEN! Den här debattartikeln från DN har jag väntat på, längtat efter och hoppats på i så många år.
Redan i januari 2007 skrev jag om Annica Dahlströms vansinniga teorier och upprördes. Jag var så arg, så arg, så arg. Läs tidningsartiklarna jag länkar till i de gamla inläggen så förstår ni varför.
Hon fick stort utrymme i media, troligtvis på grund av hennes kontroversiella åsikter, och skrev sedan en bok om sin forskning.
Hon hävdade bland annat att hjärnforskning visade att kvinnor var mer konstruerade för att städa och hålla rent och att männens hjärna var bättre på teknik. Hon sa också att det kunde vara rent skadligt att låta en man ta hand om barn eftersom de har sämre hörsel och vidvinkelseende och att män under inga omständigheter skulle lämnas ensamma med ett spädbarn. Bland annat. Hon hävde ur sig så många dumheter att jag omöjligt kan sammanfatta dem.
Nu motbevisar fyra andra sakkunniga Dahlströms teser. Ja, för det visar sig att det bara var teser. Det mesta hon hävdar i sin forskning har nämligen ingen grund i forskning. De tester hon hänvisar till ger inte det resultat hon beskriver och skribenterna kallar det till och med ”påhittade fakta”.
Gång på gång slår de undan fötterna för henne:
”Vi har varken i Annica Dahlströms referenslista eller i medicinska och psykologiska databaser hittat några studier av stress och testosteronnivåer hos gravida kvinnor.”
”Enligt Dahlström gör mäns begränsade synfält att de inte kan uppfatta barn eller dammråttor. Vore det så förstår inte vi varför de tillåts vara piloter, taxichaufförer eller flygledare.”
”Hon drar dessa slutsatser med hänvisning till djurförsök av "maternal deprivation". Denna försöksmodell innebär att djurungar får ligga ensamma och hungriga och pipa på ett kallt burgolv. Att jämföra detta med situationen för barn som vistas på dagis eller med sina fäder är både dumt och elakt mot pappor och förskollärare.”
”Att kvinnor skulle vara överlägsna män i verbal kommunikation, vilket Dahlström påstår, saknar däremot vetenskapligt stöd, liksom påståendet att män skulle vara bättre på matematik.”
Åh det är så ljuv läsning, jag vill helst kopiera in allt här. Äntligen äntligen äntligen får Annica Dahlström svar på tal. Och jag hoppas att det gör att hon tystnar för evigt och håller sina dumma, förlegade och sinnesrubbade åsikter för sig själv hädanefter.
Redan i januari 2007 skrev jag om Annica Dahlströms vansinniga teorier och upprördes. Jag var så arg, så arg, så arg. Läs tidningsartiklarna jag länkar till i de gamla inläggen så förstår ni varför.
Hon fick stort utrymme i media, troligtvis på grund av hennes kontroversiella åsikter, och skrev sedan en bok om sin forskning.
Hon hävdade bland annat att hjärnforskning visade att kvinnor var mer konstruerade för att städa och hålla rent och att männens hjärna var bättre på teknik. Hon sa också att det kunde vara rent skadligt att låta en man ta hand om barn eftersom de har sämre hörsel och vidvinkelseende och att män under inga omständigheter skulle lämnas ensamma med ett spädbarn. Bland annat. Hon hävde ur sig så många dumheter att jag omöjligt kan sammanfatta dem.
Nu motbevisar fyra andra sakkunniga Dahlströms teser. Ja, för det visar sig att det bara var teser. Det mesta hon hävdar i sin forskning har nämligen ingen grund i forskning. De tester hon hänvisar till ger inte det resultat hon beskriver och skribenterna kallar det till och med ”påhittade fakta”.
Gång på gång slår de undan fötterna för henne:
”Vi har varken i Annica Dahlströms referenslista eller i medicinska och psykologiska databaser hittat några studier av stress och testosteronnivåer hos gravida kvinnor.”
”Enligt Dahlström gör mäns begränsade synfält att de inte kan uppfatta barn eller dammråttor. Vore det så förstår inte vi varför de tillåts vara piloter, taxichaufförer eller flygledare.”
”Hon drar dessa slutsatser med hänvisning till djurförsök av "maternal deprivation". Denna försöksmodell innebär att djurungar får ligga ensamma och hungriga och pipa på ett kallt burgolv. Att jämföra detta med situationen för barn som vistas på dagis eller med sina fäder är både dumt och elakt mot pappor och förskollärare.”
”Att kvinnor skulle vara överlägsna män i verbal kommunikation, vilket Dahlström påstår, saknar däremot vetenskapligt stöd, liksom påståendet att män skulle vara bättre på matematik.”
Åh det är så ljuv läsning, jag vill helst kopiera in allt här. Äntligen äntligen äntligen får Annica Dahlström svar på tal. Och jag hoppas att det gör att hon tystnar för evigt och håller sina dumma, förlegade och sinnesrubbade åsikter för sig själv hädanefter.
torsdag, mars 03, 2011
Bästa investeringen
Apropå huset så har jag i dag fixat om lite i köket. Skruvat ihop nya fönsterlampor och så har jag gjort det här: Satt in ett extra hyllplan i varje skåp.
Och god damn vilken bra investering det var. Titta hur mycket mer glas, tallrikar och annat roligt jag får rum med nu! Woho!
Och god damn vilken bra investering det var. Titta hur mycket mer glas, tallrikar och annat roligt jag får rum med nu! Woho!
Övervåning under konstruktion
Vi har ju egentligen ett mycket större hus än vad det verkar på de bilder jag visat tidigare. Det finns en hel övervåning också. Problemet är att den är långt ifrån klar och efter att vi flyttade in hamnade vi i någon slags byggbakis som egentligen inte har släppt greppet om oss helt ännu.
Men nu måste vi nyktra till. Nästa helg, den 12-13 mars, fylls nämligen hela huset med folk. Så vitt jag vet kommer hela min familj inklusive alla respektive och syskonbarn. Det ska bli otroligt härligt men det finns ett stort problem. Var ska vi göra av alla?
Just nu bor vi faktiskt i ett rum och kök, om man räknar helt krasst. Vardagsrummet har vi klämt in i det stora köket och vårt ”gästrum” brukar bli i tvättstugan. Sedan har vi bara vårt sovrum till förfogande.
Men för någon vecka sedan var pappa och pojkvännens pappa här och gjorde ett ryck. Målet var enkelt: All bråte måste bort, isoleringsbalarna ska in i väggarna, mellanväggar ska upp, gips ska på väggarna och golven ska vara sovbara. Och vi börjar faktiskt se målet, även om det är ganska mycket kvar.
Men bråten som fyllde hela den här delen av det kommande vardagsrummet är borta och det är nästan färdiggipsat.
I den andra delen fanns det massor med virke och grejer till bord som pojkvännens pappa höll på att bygga. Allt det är borta! Och gipsen är på plats.
Det som ska bli vårt sovrum har avskärmats från vardagsrummet med en mellanvägg som isolerats och gipsats. Isoleringssäckarna som fanns här har blivit betydligt färre.
En vägg har också byggts mot det som ska bli garderob för våra kläder, och den har i sin tur klätts med gips och faktiskt spacklats en första gång.
Det är visserligen en hel del kvar om man ser till det andra sovrummet ...
För här kan man inte ens gå in ännu. Men vi har en vägg till det i alla fall!
Vilket vi inte kan säga att vi har till toaletten:
Här finns inte ens golv. Men det väljer jag att ignorera just nu. Jag är bara så glad över att övervåningen faktiskt börjar ta form.
Om sisådär fem år eller nåt kanske vi kan använda den också. Hehe.
Men nu måste vi nyktra till. Nästa helg, den 12-13 mars, fylls nämligen hela huset med folk. Så vitt jag vet kommer hela min familj inklusive alla respektive och syskonbarn. Det ska bli otroligt härligt men det finns ett stort problem. Var ska vi göra av alla?
Just nu bor vi faktiskt i ett rum och kök, om man räknar helt krasst. Vardagsrummet har vi klämt in i det stora köket och vårt ”gästrum” brukar bli i tvättstugan. Sedan har vi bara vårt sovrum till förfogande.
Men för någon vecka sedan var pappa och pojkvännens pappa här och gjorde ett ryck. Målet var enkelt: All bråte måste bort, isoleringsbalarna ska in i väggarna, mellanväggar ska upp, gips ska på väggarna och golven ska vara sovbara. Och vi börjar faktiskt se målet, även om det är ganska mycket kvar.
Men bråten som fyllde hela den här delen av det kommande vardagsrummet är borta och det är nästan färdiggipsat.
I den andra delen fanns det massor med virke och grejer till bord som pojkvännens pappa höll på att bygga. Allt det är borta! Och gipsen är på plats.
Det som ska bli vårt sovrum har avskärmats från vardagsrummet med en mellanvägg som isolerats och gipsats. Isoleringssäckarna som fanns här har blivit betydligt färre.
En vägg har också byggts mot det som ska bli garderob för våra kläder, och den har i sin tur klätts med gips och faktiskt spacklats en första gång.
Det är visserligen en hel del kvar om man ser till det andra sovrummet ...
För här kan man inte ens gå in ännu. Men vi har en vägg till det i alla fall!
Vilket vi inte kan säga att vi har till toaletten:
Här finns inte ens golv. Men det väljer jag att ignorera just nu. Jag är bara så glad över att övervåningen faktiskt börjar ta form.
Om sisådär fem år eller nåt kanske vi kan använda den också. Hehe.
onsdag, mars 02, 2011
Inspiration i en månad
Bloggaren Inte skyldig nån nåt körde för ett tag sedan ett inspirationstema. Varje dag i en månads tid publicerade hon något som inspirerade henne på något sätt. Antingen bilder, klipp, prylar eller vad som helst.
Och nu tänker jag härma henne och göra samma sak. Men det blir nog bara med bilder där antingen själva bilden, kompositionen, någon detalj, ljuset, färgen eller något liknande inspirerar mig.
Och här är första bilden:
Källa okänd.
Och nu tänker jag härma henne och göra samma sak. Men det blir nog bara med bilder där antingen själva bilden, kompositionen, någon detalj, ljuset, färgen eller något liknande inspirerar mig.
Och här är första bilden:
Källa okänd.
Lite ny blogg
Jag fick det inte som jag ville. Bloggers nya designsystem suger. Måste ju liksom ändå in i html-koderna och pilla. Så jag bytte inte.
Ändrade i stället de små saker jag stört mig på i den befintliga mallen i stället. Bland annat lite krafs i sidebaren.
Bytte dock huvud och bakgrundsfärg. Känns lite beige, så jag får se hur länge jag behåller det. Nu ger jag upp för i dag i alla fall.
Nya och gamla.
Ändrade i stället de små saker jag stört mig på i den befintliga mallen i stället. Bland annat lite krafs i sidebaren.
Bytte dock huvud och bakgrundsfärg. Känns lite beige, så jag får se hur länge jag behåller det. Nu ger jag upp för i dag i alla fall.
Nya och gamla.
Varning varning
Jag ska göra om hela blogglayouten i dag. Nollställa och börja bygga om.
Eftersom jag pillat så mycket i html-koden sedan jag började blogga för fem år sedan kommer det inte vara enkelt och det kommer betyda att bloggen kommer att se helt vansinnig ut stundtals.
Men hav tålamod. Tack!
Eftersom jag pillat så mycket i html-koden sedan jag började blogga för fem år sedan kommer det inte vara enkelt och det kommer betyda att bloggen kommer att se helt vansinnig ut stundtals.
Men hav tålamod. Tack!
tisdag, mars 01, 2011
Gillade han inte att bli kallad knarkare?
Nej! Patrik Sjöberg har slutat följa mig nu.
Vad gjorde jag för fel? Var det något jag sa? Jag känner mig ensam och förorättad.
Och så ljuger jag också.
Vad gjorde jag för fel? Var det något jag sa? Jag känner mig ensam och förorättad.
Och så ljuger jag också.
Va?
När min pappa var liten hade han den fula ovanan att säga va? så fort någon tilltalade honom. Han hörde ju vad den andra sa, men sa va? för att vara på den säkra sidan. Och för att få mer betänketid kanske?
Farmor och farfar blev förstås oroliga. Pojken hörde ju aldrig vad de sa. Kanske kunde han ha något fel på hörseln? tänkte de och tog med honom till doktorn.
Doktorn tittade i öronen men såg inget och bestämde sig för att göra ett hörseltest.
Gå och ställ dig där borta i hörnet, uppmanade han.
Va? svarade pappa förstås.
Farmor och farfar blev förstås oroliga. Pojken hörde ju aldrig vad de sa. Kanske kunde han ha något fel på hörseln? tänkte de och tog med honom till doktorn.
Doktorn tittade i öronen men såg inget och bestämde sig för att göra ett hörseltest.
Gå och ställ dig där borta i hörnet, uppmanade han.
Va? svarade pappa förstås.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)