Det är väl bara att omfamna tribalen

Okej. Jag har en svart tribal tatuerad på min kropp. På -tada- det ultimata stället svanken.

En tribal i svanken.

Jag låter det få sjunka in ett tag.

Jag var 18 år. Funderade länge på både placering och motiv och hade sparat ihop de 600 kronorna den lille jäkeln skulle kosta. Det var alltså inte så jätteöverilat utan ytterst planerat.

Synd bara att jag hade så förbaskat dålig smak. Så förbaskat synd.

Det här är ju inget jag är stolt över. Skäms när jag vistas på offentliga platser i bikini. I alla fall då jag kommer på att den sitter där i svanken och är ful och svart och ful och sitter i svanken. Då skäms jag, försöker hoppa i vattnet på snabbast möjliga sätt utan att gå med ryggen mot så många. Det kräver sin kvinna, kan jag säga.

Jag har av förklarlig anledning börjat tänka på hur jag ska göra den lite mindre hemsk. Ville tatuera över den med en fågel, vilket skulle vara möjligt med tribalens spretiga form. En fågel är ju också fin. Och jag gillar fåglar. 

Men faktum kvarstår ju att placeringen på kroppen är förjävlig. En fågel i svanken är bara snäppet bättre än en tribal i svanken.

Jag har kikat lite på att ta bort den. Laserbehandlingar ska ju funka, men de ska göra ont, ta rätt lång tid och de kostar ju också en hel del. Beroende på hur många behandlingar som behövs förstås.

Men jag vet inte. Det känns som att den inte stör mig tillräckligt mycket för att jag ska punga ut med flera tusen för ett 600-kronorsmisstag när jag var 18. Den syns ju inte annat än när jag är i bikini eller är naken.

Så ja, jag får väl helt enkelt ta och förlikas med det här. Men den här. Den här tribalen i svanken.