Det går inte att tänka att det kunde ha skett här, precis lika gärna som där. I Stockholm som i Paris. Lika offattbart. Så oerhört ofattbart. Jag har en klump i magen. Försöker förstå, försöker. Lider med dem som förlorat de nära. De som blev vittnen.
Och trollen i mitt Facebookflöde gnider sina händer "det är bra, släpp in fler till Europa bara" och jag kokar. Kokar och vill skrika och slänga grejer och VARFÖR KAN DE ALDRIG FATTA, DUMMA JÄVLA MÄNNISKOR. Och vet att min ilska, mina ord, mitt tålmodiga sätt att fortsätta förklara inte kommer att få gehör den här gången heller. Vaxproppar i hela jävla hjärnan tamigfan.
Och det gör mig så arg. Och maktlös och så tänker jag att det är precis det här, de där tankarna som trollen har som gör att sådana här saker ens sker. Förblindade och vilseledda av hat.
Jag säger det igen. Var finns kärleken och medmänskligheten? Hur kan vi människor vara så kalla och arga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar