Jag minns den kvällen väl. Jag var arg och ledsen och hade med tårar i halsen ringt till T några timmar tidigare och sagt "hej, får jag sova hos dig i natt?" och sedan anlänt till henne med en resväska och en låda öl och budskapet "nu ska jag dricka alkohol".
Jag tror jag drack en öl, sedan gick vi på promenad, gungade, grät lite och försökte förstå vad som egentligen hade hänt. Jag hade lämnat min sambo sedan tio år.
Då, för fyra år sedan hade jag inte en susning hur mitt liv skulle bli. Jag var livrädd och skakig och bodde på en soffa hos mina vänner.
Om jag hade vetat att jag fyra år senare skulle bo i Stockholm, jobba på Sveriges största tidning som webbredaktör och ha en annan sambo som allting känns mycket mycket bättre med, då hade jag nog slutat gråta och i stället omfamnat tillvaron och tänkt att allt faktiskt kommer att ordna sig.
1 kommentar:
ja, tänk, vad livet kan förändras, ibland abrupt och snabbt. men ibland långsammare. och till det bättre. härligt att du fått det så bra. men jag tror nog kanske att det är bra att vi inte ser in i framtiden. inte för att vi behöver kriser i livet, utan för att vi skulle missa annat genom dessa kriser. t ex upptäcka vilka som verkligen är ens vänner. förhoppningsvis utvecklas vi av kriserna.
Skicka en kommentar