Kände för att göra något med den svarta tryffeln som bara har legat i kylskåpet och väntat på att bli uppäten och kom då på den briljanta idén att laga risotto. Med tryffel och shitakesvamp. Jag gjorde ungefär enligt det här receptet. Hackade massa schalottenlök, lite rödlök och ganska mycket chili som jag fräste på. Slängde i riset som fick brynas lite i olja och smör tillsammans med lök- och chiliblandningen. Fyllde på med vin och grönsaksbuljong och började sedan det där eviga rörandet. Fylla på med vätska, röra tills den sugits upp och på med mer. Om och om igen. Tills riset var perfekt kladdigt och precis lagom kokat. Någon gång där emellan finhackade jag tryffel och slängde i risotton också och sist rörde jag ner smörstekt shitakesvamp och en massa parmesan. Lite salt och peppar på toppen och allt var klart.
Och jävlar i helvete vad gott det blev. Jag vet inte vad det var som gjorde att den blev så vansinnigt god just den här gången men den var enastående. Gudabenådad. Det kändes som att maten gjorde oss höga på livet. Jag blev nästan yr av hur god den var (och kanske lite av det 14-procentiga vinet vi drack till).
A formligen öste beröm över den. Pratade om dess perfekta krämighet, om den speciella tryffelsmaken som kom fram och om den perfekta mängden chili. ”Jag blir helt varm. Man pratar om orgasm i munnen men det här ger en orgasm i hela hjärnan. Det känns som ... som att bli avsugen av en ängel.”
Antar att det måste vara ett jävligt bra betyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar