I dag när jag satt och väntade på att en rättegång skulle börja satt jag och snicksnackade med kollegan på ortens andra tidning. Jag berättade att jag hade köpt ett torp och ju mer hon frågade och ju mer jag berättade om det desto mer och mer pirrade det i mig. Ungefär som när man får berätta att man träffat någon och blivit förälskad. Pirr i magen, hjärtat slår lite snabbare och hjärnan skickar ut välgörande endorfiner. Fortfarande ger torpet mig det här ruset.
Kan därmed konstatera att A har fått konkurrens. Jag är tydligen kär i torpet.
2 kommentarer:
Förstår det, jag går också och drömmer om ett torp! Ett väldigt specifikt torp som stått övergivet länge, som ägs av Stockholmare som inte vet om de vill sälja. Som dessutom visar sig vara släkt med mig! Ska åka dit och köra Projekt Övertalning tror jag minsann! Torp är fina grejer.
Åh! Fasen vad härligt! Hoppas att de säljer. Hade du tänkt bo där på riktigt eller bara ha det som sommarstuga?
Skicka en kommentar