Rötter

Jag rotar mig så lätt. Jag tror att det är det som är ett av problemen med att jag inte kan förmå mig att fatta ett beslut som innebär en förändring.
Jag tänker på alla de gamla lägenheterna och huset jag har bott i. Hur jag flyttade in, gjorde om. Sågade isär möbler och målade väggarna fult ljuslila och kycklinggult i den första lägenheten. Hur jag köpte nya gardiner, klädde om möbler, och köpte färgsprakande tavlor för att mota bort det vita vita vita i den andra lägenheten. Hur jag i huset drömde och planerade och trots att jag var så inåthelvetetrött på att snickra och måla ändå skissade på möbler som skulle byggas. Och på lägenheten i stan där jag köpte loppisgrejer och målade om lampfötter och lampskärmar.
Allt för att göra det till mitt. Hemtrevligt. Och jag har omedelbart också känt mig hemma. På alla fyra platser. Rotat mig.

Huset, som jag var med och byggde och som jag skulle leva resten av mitt liv i, var svårare att lämna än mitt ex. Eller ja, inte svårare att lämna, men svårare att komma över.
Det tog säkert ett år eller ett och ett halvt år innan jag kunde släppa tanken på det. Där hade jag grävt ner mina rötter så jävla långt ner i jorden att det var en plåga att försöka få ut dem. Som att operera bort en visdomstand där tandrötterna har böjt sig som hullingar. Såg, kniv, våld, bedövning och massa blod. Och en jävla massa starka mediciner efteråt.

Lägenheten jag bor i nu är jag kär i. På riktigt kär i. Den var bara min. Min första egna bostad. Min fristad, min räddning. Där jag gick igenom helvete och nu också himmel. Där A kom och sov bredvid mig eftersom jag var rädd för en man som stalkade mig. Där jag i början glömde bort att jag hade ett vardagsrum och levde mitt liv i köket och i sängen. Där jag blev jag igen.
Och det är nog därför jag är rädd att lämna den.
En del av mig vill gå vidare, flytta till annan ort. En del av mig vill inget hellre än att leva i den där lägenheten.
Men jag vet ju att oavsett var jag tar vägen i framtiden kommer jag att rota mig. Bygga bo, hitta hem.
Det är bara det att rötterna är så jävla svåra att få upp ur marken.