För att förtydliga det tidigare inlägget.
Jag menar inte att jag har levt i en lögn. Jag ångrar inte tiden jag har bott på landet, de valen jag har gjort och det liv jag har levt.
Jag har bara känt att något har skavt och gnagt utan att veta vad exakt det har varit. Jag har trott att det har varit rätt val för mig och har heller aldrig känt att jag varit tvungen att passa in i den där mallen. Jag har bara anpassat mig utan att egentligen reflektera över det.
Men nu, nu när jag inte är där längre, ser jag vad det var som gnagde och skavde.
Och det enda som gör mig ledsen är att jag inte kom på vad det var lite lite tidigare.
fredag, december 30, 2011
Jag har alla möjligheter
Det är sant som man säger: Ur varje dålig sak kommer det något gott. De senaste månaderna har jag märkt att det faktiskt stämmer.
För trots att jag har krisat och gått igenom en tung tid så har jag kommit ut på andra sidan med hälsan i behåll. Eller jag kan till och med säga att jag kom därifrån vid god vigör, redo att ta ett tjollahoppskutt och slå ihop klackarna.
Ur allt det tråkiga har jag lärt mig att ingenting, absolut ingenting, ska eller kan stoppa mig. Jag har alla möjligheter i världen. Alla!
Om jag känner för att flytta till New York kan jag göra det. Om jag känner för att äntligen ta tag i mitt brinnande intresse för att klättra så kan jag göra det. Om jag känner för att strunta i att laga middag en dag kan jag göra det.
Det lustiga är ju att jag egentligen har haft alla de här möjligheterna förut. Jag har bara inte insett att jag har haft dem. Jag har trott och känt att jag varit begränsad, att jag var tvungen att passa in i någon mall. Vara på det sättet jag förväntas att vara. Vilja ha hus, vilja stryka gardiner och vilja bo på landet, när jag i själva verket inte har velat något av det.
Jag hatar att stryka. Jag gillar inte alla måsten som kommer med ett hus. Och jag trivs bättre med rödljus, gatlampor och billjud utanför fönstret än hackspettar och mörker.
Vad är det då som fått mig att tro att jag ska vara på ett visst sätt? Varför har jag låtit andras förväntningar och förhoppningar styra mitt liv? Varför har jag så desperat försökt passa in i en mall där jag uppenbarligen inte har passat in, hur jag än har vridit och vänt på mig själv?
Det vet jag inte ännu. Men jag har bestämt mig för att försöka ta reda på det. Och under 2012 kanske jag förhoppningsvis någonstans hittar vem jag är. På riktigt.
Publicerad i Ålandstidningen.
För trots att jag har krisat och gått igenom en tung tid så har jag kommit ut på andra sidan med hälsan i behåll. Eller jag kan till och med säga att jag kom därifrån vid god vigör, redo att ta ett tjollahoppskutt och slå ihop klackarna.
Ur allt det tråkiga har jag lärt mig att ingenting, absolut ingenting, ska eller kan stoppa mig. Jag har alla möjligheter i världen. Alla!
Om jag känner för att flytta till New York kan jag göra det. Om jag känner för att äntligen ta tag i mitt brinnande intresse för att klättra så kan jag göra det. Om jag känner för att strunta i att laga middag en dag kan jag göra det.
Det lustiga är ju att jag egentligen har haft alla de här möjligheterna förut. Jag har bara inte insett att jag har haft dem. Jag har trott och känt att jag varit begränsad, att jag var tvungen att passa in i någon mall. Vara på det sättet jag förväntas att vara. Vilja ha hus, vilja stryka gardiner och vilja bo på landet, när jag i själva verket inte har velat något av det.
Jag hatar att stryka. Jag gillar inte alla måsten som kommer med ett hus. Och jag trivs bättre med rödljus, gatlampor och billjud utanför fönstret än hackspettar och mörker.
Vad är det då som fått mig att tro att jag ska vara på ett visst sätt? Varför har jag låtit andras förväntningar och förhoppningar styra mitt liv? Varför har jag så desperat försökt passa in i en mall där jag uppenbarligen inte har passat in, hur jag än har vridit och vänt på mig själv?
Det vet jag inte ännu. Men jag har bestämt mig för att försöka ta reda på det. Och under 2012 kanske jag förhoppningsvis någonstans hittar vem jag är. På riktigt.
Publicerad i Ålandstidningen.
Ingen nyårslista
Jag hinner inte göra en årssammanfattning i år. Jag hinner inte ens med mig själv om jag ska vara ärlig.
Jag längtar efter att bli frisk och ha ork och att vara utvilad. De senaste månaderna har jag bara flängt runt som jag vet inte vad. Ligger rejält minus på sömnkontot.
Hur som helst, det var årssammanfattningen jag skulle berätta om. Den kommer att komma. Så småningom.
Så länge kan ni roa er med 2010, 2009, 2008, 2007 och 2006.
Förresten, gud vad länge jag har bloggat!
Jag längtar efter att bli frisk och ha ork och att vara utvilad. De senaste månaderna har jag bara flängt runt som jag vet inte vad. Ligger rejält minus på sömnkontot.
Hur som helst, det var årssammanfattningen jag skulle berätta om. Den kommer att komma. Så småningom.
Så länge kan ni roa er med 2010, 2009, 2008, 2007 och 2006.
Förresten, gud vad länge jag har bloggat!
torsdag, december 29, 2011
Klippte mig visst
I går skulle jag färga utväxten och rätt vad det var hade jag blivit korthårig.
Känns lite ovant. Det var grymt länge sen jag hade så här kort hår. Men, jag behövde lite förändring – och förändring blev det.
Och bilden, ja, det var den enda man inte såg mina feta påsar under ögonen på. Håll till godo.
Och bilden, ja, det var den enda man inte såg mina feta påsar under ögonen på. Håll till godo.
onsdag, december 28, 2011
Fuck vad förkyld jag är
Halsen – aj!
Huvudet – aj!
Tror jag har en släng feber också.
I kväll blir det tidig sängsdags och förhoppningsvis är jag pigg som en mört i morgon.
Nu håller vi tummarna!
Huvudet – aj!
Tror jag har en släng feber också.
I kväll blir det tidig sängsdags och förhoppningsvis är jag pigg som en mört i morgon.
Nu håller vi tummarna!
tisdag, december 27, 2011
Hemma igen!
Åh så skönt det är att vara hemma igen. Hemma. Hemma i min, bara min, lägenhet.
Nu ska jag ta mig en liten hutt för att mota bort alla eventuella magsjukebakterier. T som, till skillnad mot mig den här gången, blev magsjuk vid julen åkte hem med mig. Och eftersom jag faktiskt klarade mig utan magsjuka för en gång skull så tar jag hellre det säkra före det osäkra. Hutt it is, alltså.
Nu ska jag ta mig en liten hutt för att mota bort alla eventuella magsjukebakterier. T som, till skillnad mot mig den här gången, blev magsjuk vid julen åkte hem med mig. Och eftersom jag faktiskt klarade mig utan magsjuka för en gång skull så tar jag hellre det säkra före det osäkra. Hutt it is, alltså.
Nattens våndor
I natt var ingen rolig natt. Jag kunde inte sova utan låg och snurrade mig svettig i sängen. Grävde en djupare grop åt mig själv och ältade och hade ångest.
Känslorna är så mycket värre på natten, allt liksom förstärks.
Jag tänkte på exet, på mig, på hans nya tjej, på vännerna, på huset, på mamma och pappa, på flirtar, på allt.
Och magen började värka i takt med att jag snurrade i lakanen och snurrade i tankarna.
Kanske jag inte är lycklig egentligen? Att det bara är en försvarsmekanism? Att det kommer att komma en käftsmäll den dagen mitt liv lugnar ner sig? Att jag kommer att gå in i ett svart hål och inte ta mig upp därifrån?
Jag är inte hel ännu. Jag är rätt trasig. Och alla dessa tankar i mörkret förstärks.
Känner mig därför rätt utpumpad och mör i dag. Ångesten ligger liksom kvar, precis under ytan.
Och allt jag vill är att glömma, gå vidare och bli lycklig.
En dag. En dag blir jag det på riktigt.
Känslorna är så mycket värre på natten, allt liksom förstärks.
Jag tänkte på exet, på mig, på hans nya tjej, på vännerna, på huset, på mamma och pappa, på flirtar, på allt.
Och magen började värka i takt med att jag snurrade i lakanen och snurrade i tankarna.
Kanske jag inte är lycklig egentligen? Att det bara är en försvarsmekanism? Att det kommer att komma en käftsmäll den dagen mitt liv lugnar ner sig? Att jag kommer att gå in i ett svart hål och inte ta mig upp därifrån?
Jag är inte hel ännu. Jag är rätt trasig. Och alla dessa tankar i mörkret förstärks.
Känner mig därför rätt utpumpad och mör i dag. Ångesten ligger liksom kvar, precis under ytan.
Och allt jag vill är att glömma, gå vidare och bli lycklig.
En dag. En dag blir jag det på riktigt.
måndag, december 26, 2011
Det till och med syns på mig
Hon ser allvarlig ut och biter ihop innan hon öppnar munnen:
"Jag måste säga det här. Även om du kanske kommer att bli sur på mig."
Jag nickar. Säger att jag vill höra.
"Det är första gången jag ser dig lycklig i dag. Under alla tio år som har passerat har du aldrig känts riktigt riktigt lycklig. Förrän nu."
"Jag måste säga det här. Även om du kanske kommer att bli sur på mig."
Jag nickar. Säger att jag vill höra.
"Det är första gången jag ser dig lycklig i dag. Under alla tio år som har passerat har du aldrig känts riktigt riktigt lycklig. Förrän nu."
lördag, december 24, 2011
Julen och livet
Jag ligger på soffan och lyssnar på sorlet från köket. Och den enda tanken jag har är åh vad jag älskar min familj och släkt.
Det här, det är fan livet!
Det här, det är fan livet!
onsdag, december 21, 2011
Tjing tjong
Mitt liv som film del 2
Det börjar hända sådana absurda saker i mitt liv just nu att jag tvivlar på att det verkligen är sant. Det är liksom sådant där som sker i filmer, men inte på riktigt.
Först den där drinken och nu en sådan absurd sak att jag inte ens kan skriva det här.
Men jag kan lova en sak: Skulle ni ha sett det i en komedi skulle ni ha skrattat rått och elakt åt mig samtidigt som ni hade haft skämskudden redo.
Oh my. Vilket jävla liv jag lever.
Först den där drinken och nu en sådan absurd sak att jag inte ens kan skriva det här.
Men jag kan lova en sak: Skulle ni ha sett det i en komedi skulle ni ha skrattat rått och elakt åt mig samtidigt som ni hade haft skämskudden redo.
Oh my. Vilket jävla liv jag lever.
Färdas tolv år tillbaka på ett kick
Den här låten kom plötsligt upp på min spellista. Bob Hunds Upp upp upp ner. Och bara genom att höra den var jag tillbaka på Arvikafestivalen 1999.
Jag stod bredvid Johan, tror jag att han hette. Han var snygg, snäll och fyra år äldre.
Vi hade delat på någon äcklig mojmat, sett Motörhead sittandes i slänten ner mot stora scenen, vi hade dansat oss svettiga till Lok vid en av de mindre scenerna och jag hade fått en nit från en killes armband rakt in i mitt finger så att jag blödde.
Sedan gick vi till den stora scenen igen och han höll om mig. Bob Hund stod på scenen och den här låten kom. Han förde fingret upp upp upp och ner i luften i takt med texten. Och jag minns att jag aldrig hade känt mig så lycklig i hela mitt liv.
Charmig, udda, snäll bad girl
Två gånger den senaste tiden har jag fått två roliga analyser av mig som person.
Först var det vännen som sa att min lägenhet var precis som jag – ”charmig och udda”.
Och sedan var det vännen som i helgen sa ”jag trodde att du var en snäll journalist. Eller ja, du är en snäll journalist, men du är också en bad girl!”
Om det stämmer? Jorå. Till viss del i alla fall.
Först var det vännen som sa att min lägenhet var precis som jag – ”charmig och udda”.
Och sedan var det vännen som i helgen sa ”jag trodde att du var en snäll journalist. Eller ja, du är en snäll journalist, men du är också en bad girl!”
Om det stämmer? Jorå. Till viss del i alla fall.
tisdag, december 20, 2011
Lite ont gör det
Vännens barn, som jag och fd pojkvännen alltid brukade besöka ihop, frågade var jag var senast han var på besök hos dem.
Och fd pojkvännens brorson hade också frågat efter mig.
Det kommer nog aldrig bli detsamma igen. Även om jag vet att vi kommer att hålla kontakten blir det inte detsamma. Och mitt hjärta värker lite vid tanken på det.
Och fd pojkvännens brorson hade också frågat efter mig.
Det kommer nog aldrig bli detsamma igen. Även om jag vet att vi kommer att hålla kontakten blir det inte detsamma. Och mitt hjärta värker lite vid tanken på det.
Ingen fisk
I dag var jag hemma hos en kompis och kollade i en sådan där astrologibok. Jag läste vad som var typiskt människor som var födda i fiskarnas tecken, som jag är, och konstaterade än en gång att jag inte tror ett skit på astrologi.
Jag är ingen fisk.
Jag är inte romantisk för fem öre.
Jag skulle aldrig pressa blommor och knyta sidenband runt mina kärleksbrev (som om jag hade några ...)
Jag är inte särskilt pysslig av mig.
Jag gillar inte att baka och handarbeta.
Jag brukar inte drömma mig bort i min egen värld.
Jag är inte tillbakadragen och timid.
Okej, jag är rätt kreativ. Och har rätt livlig fantasi. Men resten. Nej.
Jag är nog ingen fisk egentligen.
Jag är ingen fisk.
Jag är inte romantisk för fem öre.
Jag skulle aldrig pressa blommor och knyta sidenband runt mina kärleksbrev (som om jag hade några ...)
Jag är inte särskilt pysslig av mig.
Jag gillar inte att baka och handarbeta.
Jag brukar inte drömma mig bort i min egen värld.
Jag är inte tillbakadragen och timid.
Okej, jag är rätt kreativ. Och har rätt livlig fantasi. Men resten. Nej.
Jag är nog ingen fisk egentligen.
Rolig felskrivning
I en Facebook-chatt med en ytlig manlig bekant i går, eller om det var i söndags, råkade jag skriva:
”Nu ska jag få i duschen”.
Hihi haha hoho! Lite roligt är också roligt.
Ännu roligare hade det ju förstås varit om det hade stämt ... *hehe*
”Nu ska jag få i duschen”.
Hihi haha hoho! Lite roligt är också roligt.
Ännu roligare hade det ju förstås varit om det hade stämt ... *hehe*
Lämna huset för gott
Om två dagar åker jag hemhem. Hem till mamma och pappa för att fira jul.
Och jag känner mig sjukt stressad inför det. På två dagar ska jag hinna åka till mina gudbarn och ge julklappar, åka på födelsedagskalas, köpa de saker som jag behöver ha till julbordet och åka till huset och hämta de sista sakerna. Eller ja, vad jag tror blir de sista sakerna.
Jag kommer ju ha kvar en del grejer i källaren, utemöbler och sådant bland annat, men förutom det så tror jag att det mesta som är mitt borde vara hos mig.
Och det känns rätt absurt. Huset, mitt hus, är inte längre mitt hus.
Undrar om jag kommer att fälla en liten tår?
Fast. Egentligen trivs jag ju så himla bra i min lägenhet. Och med mig själv. Och med livet. Så jag borde inte känna någon sorg egentligen. Men ibland kommer den över mig, sorgen. Sorgen över att drömmarna inte blev som de blev, att förhoppningarna grusades. Att jag en gång drömde om giftermål och barn med en man som jag i dag bara har sporadisk kontakt med. Med en man som redan har en annan att uppfylla de drömmarna med.
Medan jag står här. Utan någonting egentligen.
Eller någonting har jag. Jag har mig själv. Mitt nya hem och mina underbara vänner. Och det är egentligen inte så illa pinkat.
Och jag känner mig sjukt stressad inför det. På två dagar ska jag hinna åka till mina gudbarn och ge julklappar, åka på födelsedagskalas, köpa de saker som jag behöver ha till julbordet och åka till huset och hämta de sista sakerna. Eller ja, vad jag tror blir de sista sakerna.
Jag kommer ju ha kvar en del grejer i källaren, utemöbler och sådant bland annat, men förutom det så tror jag att det mesta som är mitt borde vara hos mig.
Och det känns rätt absurt. Huset, mitt hus, är inte längre mitt hus.
Undrar om jag kommer att fälla en liten tår?
Fast. Egentligen trivs jag ju så himla bra i min lägenhet. Och med mig själv. Och med livet. Så jag borde inte känna någon sorg egentligen. Men ibland kommer den över mig, sorgen. Sorgen över att drömmarna inte blev som de blev, att förhoppningarna grusades. Att jag en gång drömde om giftermål och barn med en man som jag i dag bara har sporadisk kontakt med. Med en man som redan har en annan att uppfylla de drömmarna med.
Medan jag står här. Utan någonting egentligen.
Eller någonting har jag. Jag har mig själv. Mitt nya hem och mina underbara vänner. Och det är egentligen inte så illa pinkat.
måndag, december 19, 2011
Det här med världens bästa vänner
Den här givmildheten! Åh, den är helt underbar!
Jag sa ju förut att jag hade fått massor med saker av mina fina vänner. And it keeps coming.
Av fina E fick jag en dretsnygg (värmländska, googla om ni inte fattar) brödrost. Knallgrön och läcker. Av bästaste A fick jag hennes gamla strykjärn och hennes gamla elvisp. Och dessutom har jag fått små presenter här och var, en fin ljuslykta av snälla B bland annat.
Jag kan inte förstå hur jag har fått så fina vänner! Jag kan faktiskt inte förstå det. Jag gillar er alla så himla mycket att ord inte ens kan beskriva det! Puss!
Jag sa ju förut att jag hade fått massor med saker av mina fina vänner. And it keeps coming.
Av fina E fick jag en dretsnygg (värmländska, googla om ni inte fattar) brödrost. Knallgrön och läcker. Av bästaste A fick jag hennes gamla strykjärn och hennes gamla elvisp. Och dessutom har jag fått små presenter här och var, en fin ljuslykta av snälla B bland annat.
Jag kan inte förstå hur jag har fått så fina vänner! Jag kan faktiskt inte förstå det. Jag gillar er alla så himla mycket att ord inte ens kan beskriva det! Puss!
Som i en film
I helgen fick jag för första gången någonsin en drink skickad till mig från andra sidan baren. Ni vet som på film när någon säger ”ge den där kvinnan där borta den drinken”.
Blev rätt förvånad när jag plötsligt fick en hot shot ställd framför mig. Bartendern såg att jag såg förvånad ut och framförde hälsningen ”från borrmaskinen”.
Kan lätt misstolkas. Om man har snuskig fantasi.
Men det var bara från min kompis som dagen innan lånade ut sin borrmaskin till mig.
Blev rätt förvånad när jag plötsligt fick en hot shot ställd framför mig. Bartendern såg att jag såg förvånad ut och framförde hälsningen ”från borrmaskinen”.
Kan lätt misstolkas. Om man har snuskig fantasi.
Men det var bara från min kompis som dagen innan lånade ut sin borrmaskin till mig.
lördag, december 17, 2011
Jag har internet!
Fattar ni lyckan?! Jag har dator och internet!
Senast jag hade det såg mitt liv helt annorlunda ut. Jag var sambo, bodde i hus och var i ärlighetens namn rätt olycklig.
Nu – med internet – finns det inget som hindrar min fullständiga, fullkomliga lycka!
Senast jag hade det såg mitt liv helt annorlunda ut. Jag var sambo, bodde i hus och var i ärlighetens namn rätt olycklig.
Nu – med internet – finns det inget som hindrar min fullständiga, fullkomliga lycka!
fredag, december 16, 2011
Min terapeut är bäst
”Vad skulle du ge för råd till en kompis som satt i exakt samma sits som du?”
”Nej men, gud. Jag vet inte. Jag har ingen aning ...”
”Jo, men tänk om du var professionell och pratade med någon i jobbet. Vad skulle du säga då?”
”Att ... att ... att ... Att hon skulle tänka mer på sig själv?”
Så självklart. Så otroligt självklart.
”Nej men, gud. Jag vet inte. Jag har ingen aning ...”
”Jo, men tänk om du var professionell och pratade med någon i jobbet. Vad skulle du säga då?”
”Att ... att ... att ... Att hon skulle tänka mer på sig själv?”
Så självklart. Så otroligt självklart.
Längtar framåt
Jag längtar tills mitt liv börjar se normalt ut igen. Ingen jul, ingen nyår, ingen lägenhet i kaos.
Utan bara vanlig vardag. Laga mat, tvätta, slösurfa efter jobbet, ni vet.
Just nu hinner jag inte med livet eftersom jag är så upptagen med att leva. Som att hänga med vänner till exempel. Jag har inte varit helt själv en enda dag här hemma på ... Någonsin? Inte så långt tillbaka som jag minns iaf. Inte på en vecka innebär det.
Och jag vill träffa folk! Jag vill göra roliga saker efter jobbet. Jag vill ha folk över på kaffe.
Problemet är att det är för få timmar på dygnet för att hinna göra något annat än att umgås. Typ handla julklappar, fundera ut vad som sker på nyår och plocka upp alla saker i lägenheten. Därför längtar jag tills det är förbi och livet kan återgå till det normala.
Utan bara vanlig vardag. Laga mat, tvätta, slösurfa efter jobbet, ni vet.
Just nu hinner jag inte med livet eftersom jag är så upptagen med att leva. Som att hänga med vänner till exempel. Jag har inte varit helt själv en enda dag här hemma på ... Någonsin? Inte så långt tillbaka som jag minns iaf. Inte på en vecka innebär det.
Och jag vill träffa folk! Jag vill göra roliga saker efter jobbet. Jag vill ha folk över på kaffe.
Problemet är att det är för få timmar på dygnet för att hinna göra något annat än att umgås. Typ handla julklappar, fundera ut vad som sker på nyår och plocka upp alla saker i lägenheten. Därför längtar jag tills det är förbi och livet kan återgå till det normala.
torsdag, december 15, 2011
Och själen då
Det är mest en massa gnäll och klagomål här känner jag. Precis tvärtemot hur jag egentligen känner.
Vill bara förtydliga det, så ingen blir orolig.
För förutom sömn och fett behöver jag ingenting. Just nu mår jag nämligen så inåthelvetejävla bra!
Vill bara förtydliga det, så ingen blir orolig.
För förutom sömn och fett behöver jag ingenting. Just nu mår jag nämligen så inåthelvetejävla bra!
Kroppen
Jag hade tänkt gå ut och springa i tisdags. För att på något sätt och vis försöka bygga upp min stackars arma kropp som är allt annat än i skick. Häromdagen hade jag så sjukt ont i ryggen att jag förbannade faktumet att jag var singel och ingen kunde trycka ut den hårda knutan som satt strax bakom skulderbladet.
I dag har jag dessutom träningsvärk. För att ha gjort ... Ja, typ ingenting. Gått? Rört mig en aning?
Och om jag skulle ta tag i min arma kropp kanske matlusten skulle återvända med full kraft också. Det är på bättringsvägen, men jag gråter fortfarande varje gång jag ställer mig på vågen och stirrar ner på de alldeles för låga siffrorna.
Jag skulle behöva gå upp minst fem kilo till. Minst. Men det är inte så himla enkelt – det är ju för fan tio procent av min kroppsvikt, blev jag upplyst om i går. Tio procent! Det kommer att ta år att få tillbaka dem.
I dag har jag dessutom träningsvärk. För att ha gjort ... Ja, typ ingenting. Gått? Rört mig en aning?
Och om jag skulle ta tag i min arma kropp kanske matlusten skulle återvända med full kraft också. Det är på bättringsvägen, men jag gråter fortfarande varje gång jag ställer mig på vågen och stirrar ner på de alldeles för låga siffrorna.
Jag skulle behöva gå upp minst fem kilo till. Minst. Men det är inte så himla enkelt – det är ju för fan tio procent av min kroppsvikt, blev jag upplyst om i går. Tio procent! Det kommer att ta år att få tillbaka dem.
onsdag, december 14, 2011
Jag ska sluta klaga, snart
I en och en halv månads tid, give or take, har jag inte sovit mer än sju timmar per natt. Till saken hör att jag är i behov av nio tio timmars sömn för att vara helt utvilad. En ekvation som inte går ihop, som synes.
Att sedan toppa detta med en fyratimmarsnatt var kanske inte särskilt klokt.
Men. Sova kan jag göra när jag är död.
(Och särskilt långt borta är döden inte. Tack och lov.)
Att sedan toppa detta med en fyratimmarsnatt var kanske inte särskilt klokt.
Men. Sova kan jag göra när jag är död.
(Och särskilt långt borta är döden inte. Tack och lov.)
tisdag, december 13, 2011
Skryt skryt skryt
Jag lagade mat i går. För andra gången i min lägenhet. Hrrm, host, harkel. Till mitt försvar har jag bara bott där i drygt två veckor.
I alla fall. Den blev grymt god och jag tog med mig resterna till lunchen i dag. Alldeles nyss fick jag ett mejl av den meste kocken inom tidningskoncernen, samme man som var med i Halv åtta hos mig för några veckor sedan.
Det stod:
”Har du receptet på det du åt i dag?”
Dansar numera segerdans och slår mig själv för bröstet.
I alla fall. Den blev grymt god och jag tog med mig resterna till lunchen i dag. Alldeles nyss fick jag ett mejl av den meste kocken inom tidningskoncernen, samme man som var med i Halv åtta hos mig för några veckor sedan.
Det stod:
”Har du receptet på det du åt i dag?”
Dansar numera segerdans och slår mig själv för bröstet.
Överfullt av känslor
Jag är sprallig, lycklig, euforisk.
Nervös.
Jag är ledsen, bekymrad och har lite ont i hjärtat.
Jag är nöjd. Glad. Full av energi.
Och allt på en gång.
Alltså, det är ett sådant stormande inne i mig att mitt hjärta slår lite snabbare än normalt. Jag kan knappt koncentrera mig på att jobba eftersom känslorna liksom ligger på huden.
Men mest av allt är jag glad. Glad glad glad!
Nervös.
Jag är ledsen, bekymrad och har lite ont i hjärtat.
Jag är nöjd. Glad. Full av energi.
Och allt på en gång.
Alltså, det är ett sådant stormande inne i mig att mitt hjärta slår lite snabbare än normalt. Jag kan knappt koncentrera mig på att jobba eftersom känslorna liksom ligger på huden.
Men mest av allt är jag glad. Glad glad glad!
Avsaknad av julkänsla
Det är tydligen lucia i dag. Jag har fortfarande inte en enda liten gnutta julkänsla i kroppen.
Eller hemma för den delen. Jag har inte ens en adventsljusstake eller -stjärna i fönstret. Eller en sådan man eldar.
Men jag har en hyacint!
Känns som att det räcker den här julen. Ska ju ändå inte fira här.
Eller hemma för den delen. Jag har inte ens en adventsljusstake eller -stjärna i fönstret. Eller en sådan man eldar.
Men jag har en hyacint!
Känns som att det räcker den här julen. Ska ju ändå inte fira här.
måndag, december 12, 2011
Glad
I går skrattade jag så mycket att jag skrattade bort det onda.
I dag är jag dessutom ledig. Det finns alla förutsättningar för att det här ska bli en sjukt bra dag alltså.
I dag är jag dessutom ledig. Det finns alla förutsättningar för att det här ska bli en sjukt bra dag alltså.
lördag, december 10, 2011
Tromben
I mitt hem har en tromb gått fram. Det är grejer överallt. Kläder utspridda över hela sovrumsgolvet, papperstussar med upptorkat vin ligger i en hög i vardagsrummet, glas med skvättar av både det ena och andra står överallt där det finns rum för glas att stå, köksbänken är bombarderad med tallrikar, matrester och pizzakartonger.
Och om någon tittade in i mig skulle det se precis likadant ut där. Ett enda virrvarr av kaos. Som en tromb har gått fram.
Och om någon tittade in i mig skulle det se precis likadant ut där. Ett enda virrvarr av kaos. Som en tromb har gått fram.
Jag är inte värdelös
Det betyder inte att jag är värdelös. Det betyder inte att jag är värdelös. Det betyder inte att jag är värdelös. Det betyder inte att jag är värdelös. Det betyder inte att jag är värdelös. Det betyder inte att jag är värdelös. Det betyder inte att jag är värdelös. Det betyder inte att jag är värdelös.
Men synen fick mig ändå att känna så. Hur irrationellt det än låter. Jag känner mig utbytbar. Och värdelös. Igen.
Men jag är inte värdelös. Jag är inte det. Jag är förbanna inte det. JAG ÄR INTE VÄRDELÖS!
(Säger man samma sak tillräckligt många gånger kanske man börjar tro på det.)
Men synen fick mig ändå att känna så. Hur irrationellt det än låter. Jag känner mig utbytbar. Och värdelös. Igen.
Men jag är inte värdelös. Jag är inte det. Jag är förbanna inte det. JAG ÄR INTE VÄRDELÖS!
(Säger man samma sak tillräckligt många gånger kanske man börjar tro på det.)
fredag, december 09, 2011
Fuck it
Jävla dag. Fyra utskällningar på fyra dagar, varav två idag, och allmänt pissig dag på jobbet.
Jobbiga jävla tankar och det lilla som gjorde mig glad är fucked up.
Och regn och blåst och inga kläder att ha på mig. Varken i ovädret eller ikväll när det är tänkt att jag ska ut på krogen. Vilket jag också är grymt osugen på.
Nej, helt enkelt. Allt är nej. Kan jag inte bara få sova och vakna upp som en ny människa? Snygg, glad, rolig och bra. Tack?
Jobbiga jävla tankar och det lilla som gjorde mig glad är fucked up.
Och regn och blåst och inga kläder att ha på mig. Varken i ovädret eller ikväll när det är tänkt att jag ska ut på krogen. Vilket jag också är grymt osugen på.
Nej, helt enkelt. Allt är nej. Kan jag inte bara få sova och vakna upp som en ny människa? Snygg, glad, rolig och bra. Tack?
Apropå festande
Den senaste tiden, alltså ungefär sedan jag blev singel, har jag fått höra att jag festar mycket. Från flera håll.
Och okej, jag har varit på krogen tre gånger på en månad. Jag har varit väldigt (väldigt!) full. Jag har druckit vin till middagar utan orsak. Jag har tagit en öl på kvällen framför tv:n. Men vaddå?
Jag dricker inte alkohol varje dag. Jag dricker inte för att trösta mig själv eller för att supa bort smärtan. Jag har för fan inte ens varit ut alla helger!
Och det här är en period av mitt liv. Så snälla, give me a break.
Låt mig få bli full och glad och träffa nya människor. Låt mig få skratta och umgås i stället för att sitta hemma och tycka synd om mig själv. Utan att få en massa fördömande kommentarer och blickar. Jag behöver det här nu.
Och okej, jag har varit på krogen tre gånger på en månad. Jag har varit väldigt (väldigt!) full. Jag har druckit vin till middagar utan orsak. Jag har tagit en öl på kvällen framför tv:n. Men vaddå?
Jag dricker inte alkohol varje dag. Jag dricker inte för att trösta mig själv eller för att supa bort smärtan. Jag har för fan inte ens varit ut alla helger!
Och det här är en period av mitt liv. Så snälla, give me a break.
Låt mig få bli full och glad och träffa nya människor. Låt mig få skratta och umgås i stället för att sitta hemma och tycka synd om mig själv. Utan att få en massa fördömande kommentarer och blickar. Jag behöver det här nu.
Sticker till
I morse när jag satt på morgonmötet på jobbet fick jag ett litet stygn av saknad. Tänkte på resan vi gjorde ihop förra vintern. På hur bra allt var då, hur roligt vi hade det, på att vi förlovade oss.
Det gör fortfarande ont.
Det gör fortfarande ont.
Planer för helgen
Leva intensivt i kväll och hela lördagen. Dö på söndagen.
Fy fan vad jag ska sova på söndag. Till på eftermiddagen tror jag till och med.
Fy fan vad jag ska sova på söndag. Till på eftermiddagen tror jag till och med.
torsdag, december 08, 2011
Inte så aggressiv
Fasen vad aggressiv jag lät i mitt förra inlägg. Menade inte riktigt så.
Men ni kanske fattar?
Hoppas. *hoppas*
Men ni kanske fattar?
Hoppas. *hoppas*
Omtänksam eller skadeglad?
Sedan jag separerade från min fd kille har besökarantalet på bloggen ökat med minst hundra varje dag.
Kan inte låta bli att undra om folk vill gotta mig i min olycka eller om de bryr sig om mig?
Edit: Alltså, alla är välkomna förstås. Oavsett intentioner. Men jag måste ju få undra.
Kan inte låta bli att undra om folk vill gotta mig i min olycka eller om de bryr sig om mig?
Edit: Alltså, alla är välkomna förstås. Oavsett intentioner. Men jag måste ju få undra.
Inte så lätt att jobba
Mitt tangentbord motarbetar mig.
I somras när en sommarextra satt vid mitt skrivbord råkade han välta ut en hel kopp kaffe i mitt trådlösa tangentbord. Efter lite omsorgsfullt gullande med det så började det fungera igen.
Men nu gillar det mig inte längre.
Först började det med att random tangenter liksom fastnade och mitt när jag skrev kunde det stå hhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh i hur många rader som helst.
Sedan började det att stänga av sig när man skrev. Och i och med att jag antecknar på datorn var detta förstås inte optimalt. ”Kan du säga vad du sa en gång till?” liksom.
Och nu, den här veckan har backstegstangenten börjat bråka. Det är alltså den man raderar text med. Mitt i allt när jag skriver börjar den radera långa stycken text som jag därmed måste skriva om igen. Sjukt störande.
Ilandsproblem jag vet, men hallå! Tangentbordet är ändå mitt främsta arbetsredskap.
I somras när en sommarextra satt vid mitt skrivbord råkade han välta ut en hel kopp kaffe i mitt trådlösa tangentbord. Efter lite omsorgsfullt gullande med det så började det fungera igen.
Men nu gillar det mig inte längre.
Först började det med att random tangenter liksom fastnade och mitt när jag skrev kunde det stå hhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh i hur många rader som helst.
Sedan började det att stänga av sig när man skrev. Och i och med att jag antecknar på datorn var detta förstås inte optimalt. ”Kan du säga vad du sa en gång till?” liksom.
Och nu, den här veckan har backstegstangenten börjat bråka. Det är alltså den man raderar text med. Mitt i allt när jag skriver börjar den radera långa stycken text som jag därmed måste skriva om igen. Sjukt störande.
Ilandsproblem jag vet, men hallå! Tangentbordet är ändå mitt främsta arbetsredskap.
Lite glädje är mycket glädje
Faan vilka fina vänner jag har! Jag har sedan jag flyttat in i lägenheten och det ofullständiga hemmet, som det faktiskt är, fått massor med saker till skänks.
Först fick jag en dammsugare, eftersom jag inte ägde någon sådan.
Sedan fick jag en elvisp, eftersom jag inte ägde någon sådan.
Så fick jag en dvd, eftersom jag inte ägde någon sådan.
Och så fick jag ett surroundsystem, eftersom jag inte ägde något sådant.
Och i dag fick jag en scart-kabel så att jag kan koppla ihop surroundsystemet med den gamla tjock-tv:n.
Wiho!
Nu undrar jag om någon skulle råka ha en tvättmaskin som är max 50 centimeter bred till övers?
Och en vattenkokare kanske? Strykjärn? Brödrost? Lite pengar kanske? Ett nytt liv?
En bulle då?
Först fick jag en dammsugare, eftersom jag inte ägde någon sådan.
Sedan fick jag en elvisp, eftersom jag inte ägde någon sådan.
Så fick jag en dvd, eftersom jag inte ägde någon sådan.
Och så fick jag ett surroundsystem, eftersom jag inte ägde något sådant.
Och i dag fick jag en scart-kabel så att jag kan koppla ihop surroundsystemet med den gamla tjock-tv:n.
Wiho!
Nu undrar jag om någon skulle råka ha en tvättmaskin som är max 50 centimeter bred till övers?
Och en vattenkokare kanske? Strykjärn? Brödrost? Lite pengar kanske? Ett nytt liv?
En bulle då?
onsdag, december 07, 2011
En månad – ett liv
I dag har det gått en månad. En månad sedan mitt förhållande tog slut.
Och vilken månad sen! På den tiden har jag hunnit med att bo i kollektiv, skaffa egen lägenhet, jobba helg, resa till Stockholm, gå ut på krogen tre gånger, tappa ytterligare tre kilo, flytta ett halvt hus, få någorlunda i ordning i nya lägenheten, gråta miljontals tårar, skratta så att jag fått kramp i magen, äta sju pizzor minst, hitta extremt stöd i fina vänner, lära känna mig själv på ett helt nytt sätt och så himla mycket mer.
Det har varit intensivt, jobbigt, roligt och alla känslor på samma gång. Men den känslan som består är att det är rätt. Det ska inte vara vi.
Och det känns ganska rofullt att konstatera det.
Och vilken månad sen! På den tiden har jag hunnit med att bo i kollektiv, skaffa egen lägenhet, jobba helg, resa till Stockholm, gå ut på krogen tre gånger, tappa ytterligare tre kilo, flytta ett halvt hus, få någorlunda i ordning i nya lägenheten, gråta miljontals tårar, skratta så att jag fått kramp i magen, äta sju pizzor minst, hitta extremt stöd i fina vänner, lära känna mig själv på ett helt nytt sätt och så himla mycket mer.
Det har varit intensivt, jobbigt, roligt och alla känslor på samma gång. Men den känslan som består är att det är rätt. Det ska inte vara vi.
Och det känns ganska rofullt att konstatera det.
måndag, december 05, 2011
Inte lika gött
Blåmärkena på mina knän är inte att leka med. Aj. De gör så ont att jag inte kan nudda dem och nästan inte böja benen.
Alkohol + klackskor + trappor + klinkersgolv = ingen bra kombination.
Alkohol + klackskor + trappor + klinkersgolv = ingen bra kombination.
När allt inte är perfekt
Mitt hem är fortfarande upp och ned. Jag har fortfarande alla kläder i påsar/lådor/säckar till exempel.
Men även om jag skulle ha allt upplockat och i ordning är mitt hem inte på något sätt perfekt. Jag har inget soffbord, ingen ram eller några ben till min säng, inget nattduksbord, ingen bokhylla, inget strykjärn, ingen vattenkokare och så vidare. Jag har inte ett komplett hem, med andra ord.
Men vet ni? Jag känner mig så himla nöjd och tillfreds med det. Jag är glad över att leva lite spartanskt, att inte ha det perfekt på något vis. Det gör mig rofylld och lugn. Ganska gött faktiskt.
Men även om jag skulle ha allt upplockat och i ordning är mitt hem inte på något sätt perfekt. Jag har inget soffbord, ingen ram eller några ben till min säng, inget nattduksbord, ingen bokhylla, inget strykjärn, ingen vattenkokare och så vidare. Jag har inte ett komplett hem, med andra ord.
Men vet ni? Jag känner mig så himla nöjd och tillfreds med det. Jag är glad över att leva lite spartanskt, att inte ha det perfekt på något vis. Det gör mig rofylld och lugn. Ganska gött faktiskt.
lördag, december 03, 2011
Bubblet i magen
Jag ligger på magen i sängen, benen så utsträckta att fötterna hänger utanför och armarna rakt framåt med en kudde vilandes på.
Ansiktet är nerborrat i dunet och plötsligt hör jag det från mig själv. Ett bubblande skratt som liksom letar sig vidare längs kroppen tills hela jag skrattar.
Hela jag skrattar åt ingenting. Åt mig själv. Åt livet.
Hörrni, jag är glad!
Ansiktet är nerborrat i dunet och plötsligt hör jag det från mig själv. Ett bubblande skratt som liksom letar sig vidare längs kroppen tills hela jag skrattar.
Hela jag skrattar åt ingenting. Åt mig själv. Åt livet.
Hörrni, jag är glad!
fredag, december 02, 2011
No need to argue anymore
There's no need to argue anymore.
I gave all I could, but it left me so sore.
And the thing that makes me mad,
Is the one thing that I had,
I knew, I knew,
I'd lose you.
You'll always be special to me,
Special to me, to me.
And I remember all the things we once shared,
Watching TV movies on the living room armchair.
But they say it will work out fine.
Was it all a waste of time?
'Cause I knew, I knew,
I'd lose you.
You'll always be special to me,
Special to me, to me.
Will I forget in time?
You said I was on your mind?
There's no need to argue,
No need to argue anymore.
There's no need to argue anymore.
Text: Cranberries.
I gave all I could, but it left me so sore.
And the thing that makes me mad,
Is the one thing that I had,
I knew, I knew,
I'd lose you.
You'll always be special to me,
Special to me, to me.
And I remember all the things we once shared,
Watching TV movies on the living room armchair.
But they say it will work out fine.
Was it all a waste of time?
'Cause I knew, I knew,
I'd lose you.
You'll always be special to me,
Special to me, to me.
Will I forget in time?
You said I was on your mind?
There's no need to argue,
No need to argue anymore.
There's no need to argue anymore.
Text: Cranberries.
Fa-fa-fa-fa
Bra musik är det som får mig att gå runt just nu. Det ger mig så otrolig lycka och glädje.
Hör bara på den här låten! Åh! Basen! Texten! Melodin! Det spritter liksom och jag flinar som fan när de skrålar i mina öron. Härligt!
Hör bara på den här låten! Åh! Basen! Texten! Melodin! Det spritter liksom och jag flinar som fan när de skrålar i mina öron. Härligt!
torsdag, december 01, 2011
Stärkt
Varje gång jag lämnat terapeuten så känns det som att gå på moln. Hur kan det betyda så mycket att bara få sitta en timme och älta massa saker? Jag förstår inte det.
Nu känner jag mig typ som superwoman. Redo för allt, klarar allt.
Hörrni, jag är rätt stark egentligen.
Nu känner jag mig typ som superwoman. Redo för allt, klarar allt.
Hörrni, jag är rätt stark egentligen.
Such a skinny ass
Den här matlusten måste återvända snart. Jag börjar ledsna på att bli illamående när jag har ätit, att inte orka äta upp en helt portion mat – någonsin, eller att inte vara sugen på något annat än vatten och grönsaker. Och alkohol.
Det börjar nämligen ge konsekvenser. Jag kan ana mina revben om jag står upp med magen bar. Det har inte varit möjligt på ... sju år kanske. Brösten har minskat, låren har minskat och värst av allt – rumpan har minskat. Rumpan som alltid varit lagom putig.
Fast det är inte bara det estetiska med rumpan som jag är orolig över. Cykelsadeln har plötsligt blivit så förbannat hård.
Det börjar nämligen ge konsekvenser. Jag kan ana mina revben om jag står upp med magen bar. Det har inte varit möjligt på ... sju år kanske. Brösten har minskat, låren har minskat och värst av allt – rumpan har minskat. Rumpan som alltid varit lagom putig.
Fast det är inte bara det estetiska med rumpan som jag är orolig över. Cykelsadeln har plötsligt blivit så förbannat hård.
Freudian slip på jobbet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)