Förra tisdagen, den 16 juni, slutade Gudrun att andas. Hon låg i min famn hos veterinären och var så lugn och go. Det är så sorgligt att jag knappt orkar tänka på det. Hon skulle fylla 18 år i höst. Hon har varit min sedan hon var åtta veckor. Levt med mig. Tröstat mig. Funnits där. För mig. Med mig. Genom flyttar och livsförändringar. Hon hon hon. Med hela tiden.
Veterinären sa att det var i rätt tid. Det är mellan två och tre år sedan hon fick diagnosen med njursvikt och diabetes, och det är ungefär vad katterna kan klara.
Dessutom märkte hon att Gudrun hade något fel på sina lungor och misstänkte en tumör. Det kan ju förklara den senaste tidens snabba försämring.
”Det är sällan vi får in katter som är så här gamla”, sa hon. Så hon hade ju levt ett bra liv. Ett långt liv. Och herregud vad jag har älskat henne under den tiden. Under hennes liv.
Hon har stundtals varit min enda trygga punkt. Min tröst. Herregud att en katt kan betyda så mycket. Det känns ofattbart.
Felix fick se henne efteråt. För att han skulle förstå. Vi hade förberett honom också. Berättat att hon var sjuk och inte skulle leva så länge till och även om det är svårt det här med döden så förstod han. Ibland i alla fall. Han säger ”Gudrun är död i dag” men säger samtidigt att när hon är frisk igen kan hon få komma hem. Herregud vad ont det gör i hjärtat då.
Vi begravde henne i skogen utanför mamma och pappa. I en liten pappkista och så lade vi massa blommor på. Felix sjöng Blinka lilla stjärna för henne med sin späda lilla röst och då tror jag att det brast för allihopa.
Nu gråter jag floder förstås. Det är ledsamt. Även om jag vet att det var rätt. Att hon inte mådde bra i slutet. Att hon bara låg och gömde sig i ett hörn i lägenheten. Knappt åt. Knappt gjorde någonting. Började kissa inne. Fick nedsatt hörsel och gick runt och jamade ett avgrundsjam med jämna mellanrum.
Hon var sjuk och trött och led. Att ha kvar henne hade bara varit egoistiskt. Men det gör ändå ont.
Min älskade Gudrun. Min älskade katt. Jag kommer att sakna dig. Tack tack tack för allt.
4 kommentarer:
Jag vet precis hur det känns och blev rörd av din text. Katter är så underbara, vad fint att ni fick hela 18 år tillsammans men förstår att det är tomt nu. Många kramar
När jag hittade Dr. Ogume, var jag i desperat behov av att föra tillbaka min exälskare. Han lämnade mig för en annan kvinna. Det hände så snabbt och jag hade inget att säga i situationen alls. Han dumpade mig bara efter 3 år utan förklaring. Jag kontaktar Dr. Ogume via hans kontakt och han berättade för mig vad jag behöver göra innan han kan hjälpa mig och jag gjorde vad han berättade för mig, efter att jag hade gett vad han ville, han kastade en kärlek för att hjälpa oss att komma tillbaka tillsammans. Strax efter att han gjorde sin förtrollning började min pojkvän att skicka mig igen och kände mig hemsk för det han gjorde mig igenom. Han sa att jag var den viktigaste personen i hans liv och det vet han nu. Vi flyttade in tillsammans och han var mer öppen för mig än tidigare och han började spendera mer tid med mig än tidigare. Ända sedan Dr Ogume hjälpte mig är min partner väldigt stabil, trogen och närmare mig än tidigare. Jag rekommenderar starkt Dr. Ogume till alla som behöver hjälp. E-post: ogumenspellcaster@gmail.com. du kan kontakta honom för något av följande problem:
1) Kärleksformer
2) Lost Love Spells
3) Skilsmässor
4) Giftermål
5) Bindande stav.
6) Uppdelningar
Ledsen för sena svaret, har haft problem att logga in. Tack Maria!
Det där att skiljas från en fyrbent liten kompis är så smärtsamt att det är svårt att beskriva, du satte ord på känslan🧡
Skicka en kommentar