fredag, mars 22, 2019

Failar som vuxen

Det är inte pengarna som är värst. Eller ja, det är kanske lika illa båda två, men det som känns värst är den här känslan av att vara en misslyckad person. Faila som vuxen. Och jag är så trött på den här känslan nu. Vill liksom styra upp livet och leva som en 38-åring bör leva. 1. Ha ett eget hem. 2. Ha två stabila inkomster i hushållet. 3. Kanske ha fler barn? 4. Serva sin bil och ta hand om den, bry sig liksom. 5. Ha en stimulerande fritid där jag typ gör något. 6. Kunna åka utomlands. 7. Jobba rimliga tider. 

Lyckas fan inte med nåt av ovanstående.
Är så less på det här. Utan två jobb kommer vi aldrig kunna spara till en lägenhet heller, och får mycket mindre i lån. Och att slänga 35000 i sjön på grund av dumhet känns inte direkt jihooo med tanke på det. 
Ibland tänker jag på hur mycket lättare det hade varit om vi stannat på Åland. Där båda hade jobb, vi hade stor central lägenhet, familj nära och lite av en stimulerande fritid. Sen att vi båda var olyckliga och ville förverkliga oss själva är ju sånt man får bortse ifrån då. Jag skulle aldrig få ett lika roligt och utmanande jobb på Åland. A skulle aldrig ha kunnat plugga det han har gjort om vi bodde på Åland. 
Och sen älskar vi ju Stockholm. Jag kan inte tänka mig bo någon annanstans just nu. 

Men det hade ju underlättat om solen ville skina lite på oss också och ge oss lite flyt så vi kunde börja leva livet här ordentligt. Utan halvdana andrahandskontrakt och arbetslöshet. Lite sådana saker. Då hade man inte känt sig lika jävla värdelös som vuxen. 


2 kommentarer:

Tove sa...

Men fy så surt att behöva lägga så mycket pengar på en bil! Vi hade också bil ett tag. Den kostade ca 30 000 kr att köpa, men den var ganska gammal och tillslut skulle den repareras hela tiden och det drog iväg. 5000 här och 5000 där och till slut hade vi lätt betalt lika mycket till verkstan som den kostade i inköp. Vi sålde den i mellandagarna (Gör inte det! Det måste vara den ABSOLUT SÄMSTA tiden på året att sälja en bil) för ett spottstyver. MEN: Vi blev av med problemet, och det var såå skönt!

Nu har vi ingen bil och det känns skönt, även om det skulle underlätta en del. Samtidigt når vi allt vi behöver med cykel och vill vi åka in till Göteborg någon gång ibland så tar vi bussen. Det är segt men just nu lägger vi hellre lite mer tid på en buss (än vad det hade tagit att åka bil) än att köpa en bil... Men vi får la se. Nån gång lär vi väl stå där och behöva en.. fasen

Men då... dåå. Då ska vi ha ett bilkonto där vi har en buffert för reparationer, skatt osv. Det borde vi egentligen skaffa redan nu - för att spara ihop till en eventuell framtida bil, så att vi kan köpa en bra som inte behöver repareras jämt... Ja, så går mina tankar kring det.

Och kring det andra du skriver säger jag så här:

1. Ha ett eget hem - hur ska man lyckas med det i bostadsbristens Sverige, särskilt om man bor i någon av de mest populära städerna? Vi hyr, och jag skulle också vilja äga nåt nån gång av flera skäl, men just nu är det så här. (Hur långt kontrakt har ni?)

2. Två stabila inkomster. Ja, det vill man ha men det beror väl på bransch osv. Min man kör buss - det är en stabil inkomst men typ allt annat med det jobbet är jobbigt tycker vi (arbetstiderna främst).

3. Fler barn. Ja, de som kommer kommer. Jag är glad över att vi iaf har ett barn, får vi nåt mer så blir jag glad, men annars får det vara bra med han vi har. Hur tänker ni kring detta?

4. Ta hand om bilen ja. Skaffa ett konto och typ lägg in påminnelser i kalendern??

5. Stimulerande fritid: Har småbarnsföräldrar det? Jag tycker bara det går i ett. Vad vill du göra på fritiden? Kanske kan du få tid till det typ varannan vecka? Prata med din man!

6. Kunna åka utomlands. Ja, ni får la ta båten över till Åland. Det är iaf nära. :) Och vackert! Annars: försök spara och satsa på att åka till nåt varmt ställe (eller vart ni nu vill) om två år??

7. Jobba rimliga tider. Ja, det vill jag att min man ska göra också. Även detta är ju beroende på bransch.

Det är mkt normer kring att vara vuxen och mkt som man tänker ska vara på ett visst sätt, men som du skrev i ett tidigare inlägg: Ni har varann och det är också mycket värt!

Kram på dig!

Matilda sa...

Tove! Tack för världens pepp! Och ledsen för det sega svaret, men jag läste och tog åt mig och blev glad!