Dystopier har ju den effekten.
Men den har en annan effekt också. Jag ifrågasätter mina beslut. Framförallt jobbet. Att jag jobbar kväll så mycket. Förlorar så mycket av tiden med barnet. Tanken på att förlora honom gör det. Jag vill bara vara med honom hela tiden. Krama honom. Vara nära honom.
Jag älskar honom så mycket att jag nästan går sönder. Och flera kvällar i rad kan jag inte vara med honom. Knappt se honom. Inte få prata med honom.
Jag vill inte ha det så. Samtidigt älskar jag mitt jobb. Älskar mina kollegor. Men är det värt det?
Jag ifrågasätter mina beslut. Kanske jag måste fatta ett nytt.
* hade skrivit Handmale tidigare /Trött. Hahahahaha!
2 kommentarer:
Åh fattar, jobbigt. Men du kanske är hemma lite på dagarna då och så jämnar det ut sig?
Och boken, boken är ÄNNU bättre än serien!
Ska definitivt läsa boken! Tack för tips!
Skicka en kommentar