måndag, september 19, 2016

Fulgråt på Willys

Jag står på Willys och plockar navelapelsiner i påse när telefonen ringer. Hon låter inte så glad. Jag som var så glad i dag. Jag som sa att nu är hon frisk, katten Gudrun. Jag som sa att hon är pigg och leker och kissar där hon ska. Äter normalt dricker normalt.
Men det säger inte hon. Hon säger att diabetesen är borta. Blodsockervärdet är helt normalt och dieten har effekt. Det funkar. Men diabetesen har maskerat en annan sjukdom som nu syns. Njursjukdom. Hennes njurfunktion är max 75 procent och det är inte bra. Njurarna är inte bra. 

Normalt sett skulle det vara ganska lätt ordnat. Hon skulle sättas på speciellt njurfoder. Men det går inte nu när hon också har diabetes. Njurfodret är dåligt för diabetesen och diabetesfodret är dåligt för njursjukdomen. 
Jag försöker lyssna vidare där, men det går inte. Blockering i hjärnan och tårarna börjar rinna. Jag kan inte lyssna mer, det enda jag tänker är att hon fortfarande är sjuk. Och kanske inte blir frisk. 
Och att det kanske inte finns något alternativ. Att världens goaste katt kanske måste somna in.

Det står jag och tänker på medan jag fulgråter mitt bland grönsakerna på Willys. 

3 kommentarer:

Petra G sa...

Nåmen nog va de väl fan! Varför ska man alltid kastas mellan hopp och förtvivlan över de där jäkla älskade djuren... Hoppas och håller tummar och tår för att det löser sej eller att nån fantastisk mirakelmedicin dyker upp!

Hanna sa...

Så ledsamt. :( Hoppas det finns en medicinsk lösning, även om det verkar osannolikt.

Ville också säga stort grattis till graviditeten. <3 Går också igenom allt det där otroliga för fösta gången just nu, och tycker det är så spännande att läsa om hur andra tänker.

Kram!

Matilda sa...

Tack för peppande orden! Känns lite bättre med distans. Hon kommer ju inte att behöva somna nu i alla fall, för hon mår ju bra och är pigg. Får väl se vad som händer framöver.