Torpälsk lite till

Snoret är ihärdigt men det halsonda har släppt. Somnade till knastret av brasa i torpets storstuga. Bestämde att det var bättre lämpat att sova där när det är bara någon grad utomhus och därmed bara några grader varmare på oisolerade vinden.

Vattnet som jag tvättar ansiktet med blir på något vid så oerhört skönt. En vattenkokarkanna skållhett, en vattenkokarkanna kallt. Mjukt och varmt och jag vill dyka ner hela jag i den lilla platsbaljan, omslutas av det mjuka mjuka vattnet.

Stjärnhimlen syns skrämmande bra här. Jag hade glömt bort det. När bilens lyktor slocknade och ögonen hade vant sig vid det becksvarta blev det en symfoni ovanför huvudet. Så vackert. Så hänförande.

Jag kissade på huk i gräset och tittade upp och precis just då föll en stjärna. Eller ja, nåt brann upp när det kom in i atmosfären. 

I går läste jag bok högt tills klockan var två och min nyligen reparerade hals gav upp. 

Fan, jag älskar torpet.