måndag, juli 06, 2015

Så länge jag slipper börja klockan fem

A säger att jag sitter i soffan och ler. Åt ingenting och allt. 
Klockan är tjugo över två och jag har nyss kommit hem och ätit två pizzabitar som blev kvar från gårdagens latmansmiddag. Jobb till mitt i natten och gammal pizza får mig att le. För jag är glad. Åt inget och allt.
Det var en bra rolig och stimulerande dag på jobbet. Jag skrattade, jobbade, tänkte, var kreativ. Allt som är så underbart med det här jobbet. Allt som jag gillar med jobbet.

Och så tänker jag på det jag skrev häromdagen om jobbet och att jag inte är gjord för det. Men jag är kanske visst det. Så länge jag slipper börja klockan fem på morgonen. Så länge jag får sova ordentligt.
Sömn alltså, så himla underskattat.

Inga kommentarer: