Jag kom ju på att jag inte ens sammanfattat den sista tiden i skolan eller berättat vad vi ägnade de sista månaderna åt. De var roliga, kan jag säga. Vi fortsatte med praktiskt arbete och lärde oss animera. På en vecka, eller egentligen på fyra dagar, skulle vi animera en dikt. Det var sjukt svårt eftersom ingen av oss hade gjort det förut.
Programmet vi använde oss av heter After Effects och åååååh vad jag vill ha det. När jag blir rik ska jag investera i hela Adobe Creative Cloud och sedan gå bananas framför datorn.
Hur som helst, det blev en animerad film. Vi var fyra i vår grupp och vi valde att för första gången dela upp arbetet mellan oss. Vi gjorde en bakgrund i Photoshop som vi alla sedan fick färga och göra om som vi ville och så fick vi välja typsnitt och stil och allt precis som vi ville medan den gemensamma bakgrunden höll ihop allt. Vi tänkte att det skulle göra oss mer kreativa och ja, det funkade ganska bra. (Jag gjorde januari, om ni inte orkar kolla eftertexterna. Jävlar vad jag slet med kråkan!)
Tyvärr funkade inte allt riktigt som det skulle. Bakgrunden skulle uppfattas som statisk men i och med att några av oss råkade skapa sin animationssnutt i fel format fick vi inte den exakt. Vilket var synd.
Efter de tre veckorna av ljud, film och animation hade vi en temavecka där vi skulle ta fram en idé som skulle minska kostnaderna för sjukvården. I två dagar hade vi föreläsare på plats som berättade om de problem som man står inför: Den allt mer åldrande befolkningen, digitaliseringen av journaler, fler sjukskrivningar och så vidare.
Vi valde att fokusera på sjukskrivningar till följd av stillastittande arbete och kom fram med den briljanta (jo,jo!) idén med Micro Stretch. En mikrovågsugns som startar ett enkelt stretchprogram när du värmer din mat. Vår slogan var "Värm dina muskler medan du värmer din mat" och tanken var att utnyttja den lilla dötiden som alla har på ett arbete - de två minuterna då maten värms. Detta för att i den mån det går undvika ryggproblem, musarm och sådana sjukdomar. Ryggont är idag den vanligaste sjukskrivningsorsaken och kostar samhället drygt 2 miljarder varje år.
Bäst idé fick sedan ett pris. Vi vann inte tyvärr men fick ganska många röster. Typ nio eller nåt. Bästa idén var en värkapp som gravida kunde ladda ner för att på egen hand mäta hur lång tid det är mellan värkarna och på så sätt slippa åka in till BB för tidigt. Detta skulle enligt dem spara in massa pengar och resurser bland barnmorskorna.
Hela temaveckan var faktiskt väldigt rolig och det var så skoj att vara innovativ.
Därefter läste vi interaktionsdesign som är ett otroligt spännande ämne. Det handlar väldigt enkelt om hur man designar saker, applikationer eller webbtjänster så att de blir så funktionella och användbara som möjligt. Allt från att ta reda på vem som ska använda den, vilka krav som ställs på den och sedan hur man går tillväga med prototyper och tester och utvärderingar.
Kursen var i fyra veckor och förutom halvårets enda salstenta fick vi i uppgift att designa en app eller webbplats som stöder utbildning på olika sätt.
Vi gjorde en applikation om kroppen som riktade sig till barn och själva lärandet skedde genom ett spel och fick VG för det. Det var högsta betyg. Här är en tidig videosimulering där vi visar hur vi har tänkt att appen ska fungera. Appen utvecklades ganska mycket sedan vi gjorde filmen, men det här var i alla fall grundidén.
Vad tror ni, ska vi be några spelutvecklare att förverkliga den? Hehe.
Och ja. Sedan hade vi slutarbetet men det tror jag får ett helt eget inlägg en annan dag.
2 kommentarer:
Kul att läsa ju! Men en sån där värkapp finns redan. Jag använde den inför min förlossning. Man får ju inte komma in om inte värkarna är täta nog, så använde den flitigt.
Ja förlåt, jag glömde detaljen att den var uppkopplad mot BB och att de där sedan hade all bakgrundsinfo när den gravida väl kom in.
Det kanske finns också? Då borde de ju inte vunnit!
Skicka en kommentar