Inte så pirrigt faktiskt

I morgon börjar jag mitt nya jobb och hittills känns allt lugnt. Jag har läst en stor del av tidningens webbupplaga och i allmänhet försökt hänga med vad som händer i världen, för att liksom förbereda mig. Vet inte om det har hjälpt känslan av lugn, men kanske.

Jag kommer säkert vara hispig i morgon bitti och oroa mig på tunnelbanan dit men tror i ärlighetens namn att morgondagen kommer att vara ganska lugn. Jag ska hämta min dator och min jobbmobil (om den kommit ännu) och sedan blir jag säkert guidad runt i huset igen och blir lite insatt i rutinerna. Kanske jag får skriva något också. Rewrita nåt eller så. Eller vad vet jag, kanske de kastar ut mig på något på en gång? Oavsett ser jag väldigt mycket fram emot det. Jobb. Kollegor. Rutiner. Och framförallt att jag får skriva igen. Och att jag får vara nyfiken och att det är legitimt att ställa en miljon frågor. Underbart!

Vad roligt det ska bli. Och vad spännande det är!