Hagsätra. Ja, de två veckorna här har ju varit omtumlande. Minst sagt. Jag har fått jobb och vi har bott som det där kringflackande folket i öknen som jag för tillfället har glömt bort namnet på. Inklusive tältsäng och skräddarställning på golvet. (Hej fördomar och schablonbilder!)
I morgon hämtar vi nycklarna till vårt nya boende och på lördag åker vi till Åland, packar alla bilar fulla med prylar och på söndag tar vi hela konkarongen med oss över Ålands hav.
Bäst med allt kommer att vara att vi får stolar. Både jag och A har förundrats över hur mycket man faktiskt kan sakna en sketen köksstol.
Och en säng som inte har en hård planka precis vid höften känns också ganska lyxigt att få sova i.
Sämst med allt är nog att vi lämnar Hagsätra. Inte för att det är drömorten men det har hela tiden känts som hemma. Jag gillar Hagsätra och den här lägenheten. Jag gillar kiosken vid tunnelbanan och han som är där varje morgon när jag köper kaffe. Jag gillar det feta fruktståndet som jag går förbi. Jag gillar husen som vi ser från fönstret. Jag gillar till och med den långa vägen med tunnelbanan. I synnerhet när jag åker hemifrån in till stan.
Och jag gillar badkaret. Jävlar vad jag gillar badkaret. Det sämsta med att lämna Hagsätra är att behövs lämna det.
Utsikten från fönstret. Som nåt slags modernistiskt konstverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar