magkänsla

Och så är det det här med prioriteringar och beslut i vanlig ordning. Ska vi måla vardagsrummet vitt? Ska vi spara den inköpta färgen till torpet i stället? Har vi råd att måla allt där sen? Och kan jag köpa en dyr stege som behövs för att kunna byta brädfodring?

Ska vi köpa den blåa soffan som vi båda blev kära i? Tusen euro bara så där när vi har en soffa som fungerar. Vad gör vi med den om vi bestämmer oss för att plugga i ett halvår och bor i fjärdehandslägenheter ett tag? Ställer den i kalla torpet? Tänk om den blir förstörd.

Plugga förresten, ska vi det? Riva upp allt och säga upp lägenhet. Och hitta ny bostad. Och var? Vilka städer är ens aktuella? Och är det rätt att göra nu?  Eller ska vi vänta? Till senare. Eller är det för sent senare? När jag är ännu äldre, ännu mer tudelad mellan att rota mig och leva livet. När alternativet rota mig kanske är på bäst före-dagen.

Och ska jag göra av med alla besparingar nu om vi bestämmer oss för att plugga? Och ny säng vill vi också ha. Ska vi köpa det i stället för en soffa? Vad ska vi göra, hur ska vi prioritera?

Åh vad jag hatar beslutsångesten. Åh vad jag hatar att inte ha rätt svar. Att inte veta.

Samtidigt tror jag att jag skulle behöva reda upp mig själv. Jag mår inte så där super egentligen. Inga stora issues men en jävligt kass självkänsla som liksom aldrig vill släppa. Och negativa tankar som jag aldrig kommer ur riktigt. Svårt det där med invanda beteenden.

Äsch. Nu måste jag sova. Tror hjärnan är lite klarare, lite bättre i morgon.