Herregud. Jag fyller 33 år på måndag. 33. Det är ju asgammalt. Eller ja, allt är relativt förstås men om jag jämför med låt säga mina föräldrar så var de vid den åldern trebarnsföräldrar med villa i trevlig förort till mellanstor stad.
Eller om man jämför med Jesus, som min kollega Petter sa. Han ska ju ha dött på korset 33 år gammal. Vad hade inte han uppnått innan dess liksom? Om man får tro berättelserna hade han gjort vatten till vin, gått på vatten (eller vin?), delat bröd med flera tusen personer och så vidare.
Själv har jag liksom inte gjort så mycket. Inte så mycket alls. Eller ja, typ ingenting. Jag har inte uppnått något.
Jag har ju liksom inte ens lyckats ta hand om mig själv på ett tillfredsställande sätt. Jag är inte ens stabil ännu. Skakigt psyke med enorm beslutsångest. Och med en kropp som jag inte heller lyckas ta hand om.
33 år gammal och har inte gjort ett skit av mitt liv. Nej, nu fick jag faktiskt åldersångest.
3 kommentarer:
Du har ju säkert delat en hel del vin & bröd med vänner under dina 33 år! Det kanske vi vanliga dödliga som inte har gud som förälder kan nöja oss med!
Haha! Ja! Det har jag ju gjort i alla fall.
Farbrorn som inte vill va stor var 32 (skulle fylla 33). Varsågod för mer ångest.
Skoja, det blir bara bättre! Lovar!
Mvh 36 going on 37
Skicka en kommentar