Sak som är störande

Att gps-mottagaren i telefonen bestämmer sig för att krångla när jag med all sannolikhet sprang rekordlångt, på skitbra tid. Bittert är bara förnamnet.

Homemade

Titta här då! Snyggaste örhänget! Ja, jag är partisk men ändå.

Två bra saker

1) I dag får vi Lön! Med stort l. Som jag har längtat.
2) Det är sommarvärme ute just nu. Svettas som en gris efter en rask promenad genom helahalva stan efter att min fotograf lämnade mig utan bil efter ett jobb. Fatta sommar!

Inte lika bra: Jag har lite ont i magen. Och så måste jag ut och springa i dag. Kan visserligen hamna på bra-listan också. I alla fall efteråt.

Sjuka drömmar och inget kaffe

Den här förvirringen från slutet av förra veckan verkar hålla i sig. Jag är väck.
Sluddrar, säger bestämt att något var subjektivt när jag egentligen menar objektivt och tappar tråden när jag berättar.

Mina kollegor skakar på huvudet åt mig.
Ännu värre blev det när jag berättade om min dröm där vi blev jagade av en galen tjur som hette Buffy och som blev särskilt galen när han kände lukten av skeetles med vaniljsmak.
Kollagan utbrast efter det: ”Du är den sjukaste människan jag känner”.

Jag skyller på att mitt undermedvetna är livligt och att jag ännu inte druckit kaffe i dag.

Alternativ två

Entreprenören kan annars förflytta mitt hus, min pojkvän, mitt jobb inklusive kollegor, husets tomt, havet, landet (i betydelsen motsats till staden), fina vännerna, Soltunas vitlöksbiff, färsk nyfångad fisk, jordgubbswienerbröd, Niskas pizzor, Timjans BLT, Umbras canneloni, Dinos philly steak sandwich och en del annat till Sverige. Skulle också funka. Tack på förhand.

Saker jag saknar med Sverige

Ica. Att ha en butik nära till hands och kunna cykla dit på mindre än fem minuter.
Bio. Med popcorn och hela paketet.
Kungsörnens snabbmakaroner. Världens bästa snabbmat.
Sibylla. Världens bästa mos.

Åhléns. Eller vilket valfritt varuhus som helst som säljer flera saker inom samma väggar.
Hamburgerkedjorna. Hamburgare här smakar röv. Precis som de flesta pizzorna.
Folk. Att se människor som någon i ens närhet inte jobbar med/har hånglat med/är släkt med.

Öppettider som är vettiga. Att man kan handla skor en söndagseftermiddag.
Utbud. Och valfrihet.
Höghus. Alltså mer än fyra våningar höga. Och betongkomplex från 1960-talet.
Kaféer som har öppet när jag vill fika.
Take away i pappersboxar.

Och alla vänner och familjen förstås.
Kan någon entreprenör ta och fixa hit ovanstående? Mitt liv skulle bli fullkomligt då tror jag. Tack på förhand.

Vad jag har gjort i dag

Lyssnat på P3 dokumentär. Typ sex dokumentärer. Medan jag städat så jävla mycket. Tror aldrig det här hemmet har varit renare förut. På riktigt.
Nu ska jag nog sova. Är död. Och ren.

Helgens väder

Det regnade, jag låg inne och läste. Solen sken, jag och pojkvännen var ute och lade nät. Det blåste, jag och vännen åkte till växthuset och köpte sommarblommor och tomatplantor. Det var växlande molnighet, jag lärde mig att backa med släp och körde virke åt vännerna. Det spöregnade, jag och pojkvännen var och tog upp näten.

Det var mulet, vi städade här hemma tillsammans. Det mörknade, vännerna var över på grillmiddag, vi drack drinkar och spelade Uno. Det var uppehåll, jag lyssnade på P3 dokumentär och tvättade fönster. Det blåste halv storm, vi bytte sängkläder. Kvällssolen sken, vi drog ner persiennerna och tittade på film.

Jävligt knepigt väder men en väldigt skön helg.

Lite glädje är också glädje

Åh vad skönt med täcke och lakan som sitter ihop!

Planer för helgen

Inga! Inga inga inga inga! Fattar ni, INGA!
Jag vet inte senast jag inte hade några planer för helgen. Jag tror det var helgen innan den 23 mars, vilket datum det nu blir.
Det känns ... Det känns ... SÅ. FÖRBANNAT. JÄVLA. SKÖNT.

I morgon ska jag fasen ta sovmorgon!

Mer puckad

Skulle skriva ”rullande redaktion”. Skrev ”rullande generation”.

Vad är det för fel på min hjärna? Börjar bli orolig på allvar nu.

I stället för musik – förvirring

I går slog jag nog alla rekord i förvirring. Jag brukar vara disträ och ur gängorna ganska ofta, men i går. Oh my!

Det började med att jag satt i bilen med foto-D och snackade. Sa att halva året snart hade gått. Han replikerade och sa, ja om en månad i alla fall.
”Nej, nej, om några dagar”, sa jag övertygat.
”Va? Nu får du väl ge dig”, sa han och tittade på mig med höjda ögonbryn.
”Vaddå? Juni är ju månad sex och juni är ju snart slut”, sa jag innan jag kom på mig själv.
Det är visst maj ännu.

Lite senare skulle jag förklara en bild för chefredaktören. Det var en bild på två män och ett hus i bakgrunden.
”Ja, den är jättebra. Man ser männen på sidorna och så i mitten är liksom ... liksom ... det här ... ja ... eh ... ja. Bilden är bra.”
Han nickade och gick tre steg innan jag hittade ordet jag sökte.
”Byggnad! En byggnad är det mellan dem!” ropade jag.

Fan vad jag är puckad.

P.S.

Ehe. Jag sov med täcket ovanpå lakanet i natt igen. I kväll ska jag fixa det. Jag lovar! Om jag kommer i håg.

Hon finns inte alls

Tack fina ni som sa att Ane Brun visst finns på Spotify, men ni bor troligtvis i Sverige. Här på Åland, som tillhör Finland, finns inte ”Do you remember”* på Spotify. Buhu!



*Spotify föreslår i stället att jag ska lyssna på ”and bryn do you remaster”. Puckade program.

Om jag var poet

Det är dagar som i dag som jag önskar att jag var poet. Så jag kunde sätta ord på alla känslor jag har där inne.
När dagarna består av chokladkakan från himlen. Av vänner som jag trivs så otroligt bra med att de praktiskt taget skulle kunna vara mina syskon. Dagar av kreativitet och lust.

Och dagar när himlen ser ut att vara målad i akvarell. När äppelblommorna har slagit ut och skapar hav av fullkomlig livskraft. När solen knappt försvunnit bakom horisonten trots att klockan närmar sig midnatt. Och när hundkexen och maskrosorna slåss om uppmärksamhet i dikesrenen.

Dagar då jag känner mig fullkomlig. Nöjd. Lycklig. Tillfreds. Då önskar jag att jag var poet.
I dag önskar jag det.

Varför ingen Ane Brun?

När ska Ane Bruns låt ”Do you remember” gå att få tag på? Jag vill lyssna på den mer än de fåtal gånger jag hör den på radio. Den är för bra för det!
På youtube finns det en teaser, på Spotify finns den inte alls och inte på Grooveshark heller. Bittert. Har därmed provat alla knep jag har.

Någon som vet hur jag kan gå till väga för att lyssna på den?


Edit: Jag kan förstås köpa den på itunes, men det är så jobbigt när jag inte använder mig av itunes till vardags. Jag vill ju lyssna på den nu. På jobbet.

Edit igen: Här är teasern.

Jag biktar mig

Jag är världens lataste människa. (Om man bortser från att jag faktiskt kom iväg och sprang.)

För några nätter sedan kanade täcket i sängen så långt ur påslakanet att jag i stället för att försöka få tillbaka det i, drog ur det helt och lade täcket ovanpå påslakanet i stället. Tänkte i mitt stilla sinne att jag nästa dag skulle byta lakan och tänkte att en natt på det där konstiga viset var okej.

Nu har det gått tre dagar och tre nätter. Jag har inte bytt lakan ännu. Jag har heller inte bemödat mig att stoppa tillbaka täcket i påslakanet.
Nej i stället har jag vaknat varje natt för att jag:
1) har frusit eftersom jag bara haft påslakanet på mig
2) har haft påslakanet tvinnat runt mig som en korv
3) eller båda ovanstående.

Och tror ni jag gör något åt saken? Ha!
Ligger nu i sängen med påslakanet närmast kroppen och täcket ovanpå. Det går nog bra en natt till.

Att gotta sig i sin egen svett

När man fortfarande sitter i träningskläder och svetten har torkat in, måste man verkligen duscha då?
Orkar nästan inte det.


Observera nästan. Nån måtta på galenskapen måste det finnas.

Jag sa ju det

Ligger utslagen på golvet och slår mig själv för bröstet.
Sprang längre än jag gjort någonsin förut, nästan på rekordtid per kilometer. Avslutade med plankan i 1,20 minuter. Nytt rekord efter springning.
Fy fan vad jag är bra!

Du får ligga med mig då

Ni vet årets sommarplåga ”Om sanningen ska fram” där Eric Amarillo frågar ”vill du ligga med mig då?”.
Han har fått svar från Den rara i ”Om sanningen ska fram II”. Överst originalet, nedan svaret.


Hehe.

Sugen på allt utom att springa

Jag är, inte helt otippat kanske, inte alls sugen på att springa i dag. Jag vet att jag kommer att göra det och slå mig själv för bröstet och vara grymt glad efteråt. Men nu ... Nej.

I stället vill jag shoppa. Kläder. Skor. Klänningar främst kanske. Och någon ny blomma och någon rolig pryl till köket eller en solstol eller något. Något bara. Men tyvärr (?) har den där klädutmaningen gjort att jag inför så gott som varje inköp tänker "behöver jag verkligen den här". Och svaret är ju självklart nej. Jag behöver ingenting egentligen. Tyvärr.

Jag är också betydligt mer sugen på att ta på mig min svarta klänning med spets och mina röda klackar än de svettiga gympadojorna och några fula träningskläder. Är grymt sugen på att gå ut, dansa, festa i spetsklänning och klackar. Och dricka mojito! Och snacka strunt med folk.

Är också sugen på att ligga kvar här på soffan och hitta en ny bok som jag kan försjunka i. Eller bara dumglo på tv.
Ja, kort sammanfattat: jag är egentligen sugen på allt annat än att springa.
Kommer den känslan någonsin försvinna, för det är ganska jobbigt att tvinga iväg sig själv varenda jävla gång.

Och kaffet är slut på jobbet också

Det är tungt att sluta jobba klockan tio, köra hem, komma hem kvart i elva och sedan ligga och läsa ut boken till mitt i natten. Särskilt när man byter jobbpass och plötsligt ska stiga upp 6.45 dagen efter.

Säg ja

Alltså, jag var ute och tog in tvätten (som hängt ett par dar nu ...) nyss och höll på att frysa sönder. Det blåser typ storm, är skitkalla vindar och är allmänt ogästvänligt ute. Ingen vettig människa skulle frivilligt gå ut.

Visst är det en godtagbar ursäkt för att inte gå ut och springa i dag?

Den underbara helgen

Joråsåatt

Inte nog med att jag vaknade med ångest, är grinig på internet, struntade i att springa, har en whiskeynäsa, är trög på jobbet och är allmänt utochinvänd. Jag har fått en fet finne också.

Livet alltså. FU.

Saker jag behöver komma ihåg

1. Att sluta använda solglasögon jämt. Det är inte fint att ha ett vitt sträck på näsan och se lite ut som en panda.
2. Boka tid hos tandläkar-Kitty. INNAN det börjar göra ont på riktigt.
3. Att tomten faktiskt såg värre ut för ett år sen och trots att det känns som att ingenting händer så har faktiskt mycket redan hänt.
4. Att ta in tvätten från nya torkvindan så jag slipper tvätta om den om/när det kommer regn i fortsättningen.
5. Att jag inte ska hitta på ursäkter för att inte springa i morgon också.

Så där ja. Kirrar jag detta är saken biff.

Whiskey deluxe

Om jag inte var så ful i håret och totalt osminkad skulle jag ta en bild på min röda svullna whiskeynäsa, bara för att visa den. Den är något utöver det vanliga kan jag lova.

Men det gör inget att näsan är självlysande. Det visar ju bara att jag haft en helt underbar och ljuvlig helg i solen.

Det finns alltid en anledning att fira

Söndagschampagne för att fira att vi hängt första tvätten ute på nya torkvindan. Woho. Eller typ nåt sånt

Man blir klok av mitt jobb

I dag har jag till exempel lärt mig att det är väldigt svårt att förklara skillnaden mellan tomten, i betydelse gubbe med vitt skägg som delar ut julklappar, och tomten, i betydelse gräsmatteplätt vid ett hus, för någon som inte är svenskspråkig från början.

Och så har jag ätit vassrötter och stoppat händerna i geggamoja. En helt vanlig dag på jobbet alltså.

I dag (och alla andra dagar) hatar jag ...

Smygrasism! Fy fan vad det är fult.
Jag hatar fördomsfulla skämt om invandrare och människor med annan etnisk bakgrund än nordisk. Små pikar som betyder mer än vad man låtsas.
Jag hatar, jag hatar, jag hatar!

Jag hatar det så mycket att jag ibland svämmar över och blir lite väl onödig. Brusade förut upp mot en person som kanske inte menade så illa som jag antog.
Men ibland ropar 18-åriga, extremt rättvisetänkande och svart-vita Matilda där inifrån och kommer ut. Och jag har inte en chans att stoppa henne. På gott och ont förstås.

För sakens skull

3,16 km, snittid per km: 7,28. Nytt rekord igen. Med snor i näsan.
Joråsåatt.

Apropå nakna människor

Apropå att en redigerare hade klippt in en penis i ett avsnitt av Pluras kök, i vilken film är det en rollfigur gör just det? Han säger i filmen att det är små korta sekvenser porr som bara uppfattas av ens undermedvetna men ändå skapar en känsla av obehag.

Är det i Fight Club? Jag kommer att tänka på den i alla fall. Är det någon som vet?

Ingen fri fritid

Jag och fotograf-Jo satt häromdagen i bilen och snackade om ålder och om att vi, trots att vi är över 30 år båda två, inte har hittat meningen med livet. Jag konstaterade att jag inte ens visste vad jag ”vill bli när jag blir stor” och han ojade sig över att han inte hade någon plan för framtiden. Det var han övertygad om att man var tvungen att ha nämligen.

Jag sa att jag inte heller hade någon plan. Ingen plan och inga mål. Jag vet liksom inte vad jag vill med livet.
Efter mycket funderande kom vi fram till att planerna kanske inte behöver vara så vida och stora egentligen. Mer av slaget ”jag vill se en vulkan som har utbrott innan jag dör”. Och jag sa att jag ville lära mig spela gitarr. Han sa ja! gör det, satsa och spela en timme om dagen tills du kan. Men jag konstaterade krasst att jag inte har tid med det.

Så gjorde vi en uträkning. Åtta timmars arbete + sju timmars sömn + en timme resväg sammanlagt till och från jobbet varje dag. Då är jag uppe i 16 timmar. Varje morgon har jag en timme på mig att vakna, ligga och dra mig, kliva upp, duscha, äta frukost och göra mig i ordning. Sedan går en och en halv timme om dagen åt till att äta och laga mat. Och så springer jag en halvtimme och eftersvettas och duschar i en halvtimme efter det. Då är jag uppe i 19,5 timmar.

Så sitter jag framför datorn en timme varje dag och handlar i en halvtimme och gör x antal toabesök, rastar hunden och städar/fixar/tvättar/diskar här hemma. Då är jag vips uppe i 23 timmar.
Med andra ord har jag en timme över varje dag till att förverkliga mig själv, umgås med pojkvännen, träffa vänner och göra annat roligt.

Så nej, jag har ingen fritid som räcker till att lära mig spela gitarr. Ingen fri fritid i alla fall. Inte om man räknar helt krasst i all fall. Fasen tragiskt.
Förresten, hur gör de som har barn? Vad av ovanstående prioriterar man bort för att kunna hänga med barnet? Toabesök?

Dagens ord: Penis

Jag skickade länken om den spektakulära penisattacken mot Pluras kök till några av mina kollegor tidigare i dag. Och jag kan konstatera att jag och mina kollegor är på ungefär samma nivå.
Den här mejlkonversationen följde:

19 maj 2011 kl. 10.48 skrev Matilda Andersson:
Subject: Spektakulär penisattack
http://nyheter24.se/noje/filmtv/567579-spektakular-penisattack-mot-pluras-kok

19 maj 2011 kl. 11.14 skrev F G:
Nej, men å så kul. Mycket penisnyheter på den där sajten förresten. Mark Wahlberg och allt. Hujedamig.
// F

19 maj 2011 kl. 11.26 skrev Matilda Andersson:
Oh shit, det såg jag inte ens. Tre penisnyheter till!
Verkar som att någon på den redaktionen är besatt. Eller kåt kanske? Hehe.

19 maj 2011 kl. 12.32 skrev F R:
sluta prata om penisar.

19 maj 2011 kl. 12.35 skrev P L:
Penis!


P(eni)s. Den som först gissar hur många gånger ordet penis används i den här texten vinner!

Fråga om träning

Är det dödsdöden att springa med lite lite ont i halsen och en rinnande näsa?

Och nej, det här är inte ett sådant tillfälle då jag fiskar efter ursäkter för att inte springa. Det är en ärlig och uppriktig fråga. Jag VILL springa i dag faktiskt. Men har hört att man inte ska göra det om man är förkyld.


Ps. I går hoppade jag springturen och travade ved i två timmar i stället. Har träningsvärk nu. Gött!

Ps2. Tror jag börjar bli lite beroende av att ha träningsvärk. Det är skitskönt ju!

Ps3. Finns det förresten fler grejer/övningar man kan göra hemma utan att känna sig som Susanne Lanefelt? I stil med plankan som jag redan kör. Armhävningar och situps går bort.

Fina meriter

Min ena kollega skickade ett sms till min andra kollega när de skulle fixa sommarfest förra året. Han gav tydliga instruktioner:

”Ring Matilda, hon vet hur man tar*!”

Fasen vilket fint rykte jag har alltså. Finfina referenser från kollegorna.


*Att ta betyder supa på åländska.

Syndafloden har vaknat

Den där huvudvärken jag drogs med i tre dagar. Jag vet nog vad den beror på.
Jag hade ett extremt tryck över pannan och hade ont kring ögonen och det är inte alls konstigt nu i efterhand.
I morse vaknade nämligen den stora syndafloden till liv. I näsan alltså. Utan att överdriva tror jag att jag har snutit mig 17 gånger och nyst 5. Och klockan är bara nio.

Ingen högoddsare att jag lär se ut som renen Rudolf med söndersnyten näsa om ett par timmar.

All time high

3,54 kilometer på 27 minuter. Snittid per kilometer: 7,39! Mer än 30 sekunder bättre än sist. Woho vad jag är bra!
Och slut ...

Saker som är sköna

Det finns i stort sett bara två saker som får pedanten i mig att jubla av glädje.

Det ena är att gå och lägga sig nyduschad i en alldeles nybäddad säng med lakan som helst hängt ute på tork.
Det andra är att kissa på en alldeles nystädad toalett där det luktar rengöringsmedel och kranen glänser.

Saker som pedanten i mig inte gillar: Att det sker åt helvete för sällan.

Såld vid introt

De senaste veckorna har min ”Mix vår 2011”-lista på Spotify utökats med två helt underbara låtar. Båda har ett skönt gung, båda är catchy och båda har störtsköna intron. Ni vet sådana intron som får en att ropa högt ”nu kommer den låten!” och börja gunga med redan innan artisten ens tagit första tonen. Och det var därför jag föll för dem.

Här är de. Lyssna lyssna lyssna! Åtminstone på introt.

Sahara Hotnight med Oh's. (Där endast introt fanns på youtube.)

Peter, Bjorn and John med Second chance.

Jörgen Lötgård ftw!

Varje morgon, från det att klockan ringer tills jag parkerar bilen utanför jobbet, lyssnar jag på P3. Morgonpasset i P3.
De senaste veckorna har Jörgen Lötgård varit programledare i stället för Martina Thun och gud vad jag gillar det. Alltså jag gillar Martina också, men jag är fasen lite kär i Jörgen!

Så. jävla. rolig. att. jag. dör. Skrattade så jag grymtade i bilen i morse. Och så verkar han vara sådär nallebjörnsmysig men ändå hård. Precis min kopp te.

Hur lyckas Norge?

I dag är det 17 maj, Norges nationaldag. Det vet varenda pelle i stort sett och alla vet att det är stor folkfest längs hela Oslos huvudgata Karl Johan i dag.

Hur har norrmännen lyckats med det? Hur har de lyckats göra sin nationaldag så känd i Norden? Jag vet till exempel inte när Danmark har nationaldag och jag hade heller ingen aning om när Finland hade nationaldag förrän jag flyttade hit. Och jag tror inte att jag är så mycket dummare än gemene man. Vad har Norge för marknadsföringsknep?

Och så undrar jag hur det kommer sig att de kommer undan med det? Hur kan ett helt folk gå ut och fira och hurra och vifta med flaggor utan att ens någon yppar ordet nationalist. I alla fall inte i den negativa bemärkelsen.
Inget annat land i Norden skulle komma undan med det. Fasen inte ens Island.

Det kanske helt enkelt beror på att Norge inte har samma populistiska nationalistiska rörelse i landet som resten av Norden. Då kan man fira nationaldag med gott samvete.


Edit: De har en sådan rörelse också, påminde Inte skyldig mig om, jag hade bara lyckats glömma bort det. Jag tänkte faktiskt mig inte för när jag skrev.
Men vad beror det då på?

Don't mind

Äsch vilket fördomsfullt och värdelöst inlägg jag skrev förut. Vet inte riktigt vad jag ville säga/veta med det.
Om jag inte hade som princip att inte radera något på bloggen så skulle jag gjort just det.

Skyller på huvudvärken.

Chattar män mer?

När jag gick in på Facebook i dag hade jag fyra gamla chattfönster öppna. Alla fyra var killar. Och alla har tagit kontakt med mig och velat snacka strunt.
Så nu undrar jag rent spontant om killar chattar mer än tjejer? Eller om det bara är jag som har chattsugna killkompisar? Någon som vet?

Och nej, de var inte ute efter att flirta, så den parametern kan ni räkna bort.

Som balsam för själen (och huvudet)

Huvudvärken vill inte ge med sig. Tredje dagen med dunk dunk där inne. Men det hindrade mig inte från att utnyttja min lediga dag till max.
Var först hos Jamie och fixade håret. Klippiklipp och färgifärg. Nu ser man normal ut igen.

Sedan gjorde jag det enda rätta för att bota huvudvärk: Shoppade!
Köpte krukor att ha inomhus, blommor att ha både ute och inne, kryddväxter, en ny matta till köket, en torkvinda som jag lyckades få för vrakpris, synålar och tråd, blomjord, en gitarrsträng, elkontakter, superlim och halogenspotar. Och lite till.

Inte världsroliga saker kanske, men det leder till världsroliga saker. Elkontakter innebär att jag äntligen kan få upp mina nya fönsterlampor, superlim att den trasiga delfinen som jag ärvt från farfar kan bli hel igen och sytråd och synålar att jag snart kommer att ha ett par nya (omsydda) byxor.

Får se hur länge shoppingen gör verkan bara. Ska nämligen sätta mig och deklarera nu. Håller tummarna att reseavdragen täcker restskatten.

En nyklippt och nyfärgad jag som försöker se pigg ut trots huvudvärk.

Blir det här hälften så gott som det ser ut ...

... Så funderar jag på att gifta mig med det.

Dunk dunk, dunk dunk

Dunk dunk. Huvudet bankar. Känner mig bakfull men var nykter i går. Kände mig redan då skruttig och hängig. Och i dag är det mera dunk dunk. Treo i glas men ingen skillnad.

Samtidigt: Dunk dunk, det dåliga samvetet bankar. Jag har bara sprungit en gång den här veckan, trots att jag lovade springa två. I dag är sista chansen.

Om det ena dunk dunk:et försvinner kanske jag kan göra något åt det andra.

Min egen lyckas smed

Jag är så smart ibland. De tre försvunna inläggen är tillbaka igen. Copy paste från Google Reader och publicerade lite godtyckligt, på ett ungefär när de publicerades under torsdagen.
Och ta-da, så kom jag på att jag hade de försvunna kommentarerna på mejlen. Så jag gjorde copy paste igen.

Och blogger verkade gilla initiativet. En del av gillningarna kom tillbaka till och med.
Nu är det nästan som det ska vara. Mycket nöjd.

Drömmar och önskningar

Jag vill att huset ska vara klart nu. Att vi kan bo på övervåningen. Att vi kan flytta upp vårt sovrum och vardagsrummet och äntligen kunna ha köket till vad det är tänkt till. Inte något slags kombinerat datarum, vardagsrum och kök.

Jag vill också att vi ska ha altanen på baksidan klar, nu när vi äntligen äntligen äntligen kommit överens om hur vi ska göra. (Enligt mitt förslag men i det material pojkvännen vill. Kompromissat och klart.) Jag vill också att stenläggningen på framsidan ska vara klar. Och att växthuset ska vara byggt.

Jag vill också ha en vettig trädgård. Med en stig ner till sjön från altanen och fläderbuskar som inte behöver kämpa om utrymmet med sälg och vildvuxet ogräs. Och hela gården prunkande av blommor som kräver nollskötsel.
Och att garageportarna är på plats och den otroligt fula garagegaveln är brädfodrad och målad.

Kan inte en fe komma med en fet säck med guld och ett gäng frivilliga arbetare? Hon kan slänga med ett gäng städare också. Som kan komma en gång i veckan i all framtid.
Inte för mycket begärt va?

Planer för i dag

Inga.

Fattar ni vad underbart skönt det är?!

Förbannade skitblogg

Kommer inte mina förvunna inlägg tillbaka ska jag fasen slå någon. Hårt.
Fitt-blogger.

Ni vet de där dagarna

Ni vet de där dagarna när man känner sig nedknölad längst bak, längst in. När man känner sig så låg att om man vore ett hus skulle man till och med behöva hoppa över sina egna trösklar. De där dagarna då man känner sig misslyckad.
Då man konstaterar att det aldrig kommer att bli något av en. Att man aldrig kommer att få chansen att skriva en bok. Att man aldrig kommer att komma på en hel bok. Att man aldrig kommer att ha disciplin till att skriva en bok. Att man aldrig kommer att göra något man någon gång har velat.

De där dagarna när man tycker att man inte gör sitt jobb tillräckligt bra. När maten man lagat inte blev god. När håret är fult och hängigt och när det känns som att man inte har några kompisar. De där dagarna då man sitter ensam i sin misär och gräver ett hål precis där man sitter så att röven kanar längre och längre ner i avgrunden. Och inte ens skallen kan hålla sig där ovanför.

Ni vet de där dagarna då allt suger. Eller allt suger musten ur en. När man känner sig fullkomligt tom på idéer och fullkomligt dum. När man är ful och tråkig och känner att inget är roligt. När inte ens godis kan pigga upp. När man har ögonbrynen kantigt ställda i ansiktet och den begynnande argrynkan är som ett streck däremellan. När man tycker att livet är pest och i synnerhet en själv.

En sådan dag är det i dag.

No köttfärssås in this house

Spagetti och köttfärssås är fasen den mest värdelösa maten som finns. Hur kan så många tycka att det är det godaste som finns? Vad är det som är så gott? Smakar ju bara ... Tomatsås typ.
Lagade det i dag för första gången på flera månader, men nej. Ingen hit. Inte ens när jag rev över ett halvt ton parmesan och hackade färsk basilika och hade på toppen blev det gott. Fattar inte vad som är grejen?

Leka med varandra

När fiskar förökar sig pratar vi om att de leker. Och vilket bra ord för att föröka sig det är, leka.
Vi människor borde leka mer. I alla bemärkelser.

Plan B

Jag hade tänkt stanna kvar på stan, hänga med fina människor och dricka en öl.
Men i stället fick jag ont i huvudet och blev på dåligt humör och skulle i allmänhet vara ett kasst sällskap.
Så nu sitter jag ensam hemma, spelar dumspel på datorn och trycker i mig så mycket godis det bara går i stället. En liten och klen tröst, men ändå en tröst.

Det här med att folk kallar mig för 80-tal

Fattar inte alls vad de menar.

Apropå inget

Enligt en kille på krogen i helgen dricker aldrig tjejer som är upptagna engelsk öl. Undrar vad han baserade det på?
Själv stod jag med en Newcastle i handen ... Tesen sprack kan man säga.

Samma kväll försökte jag för övrigt lura i någon att jag var transvestit. Pre-op.
Jag gör så mycket konstigt i fyllan.

Trallalla vad jag är bra

Uppdaterar på springfronten.
I dag var det grymt segt att ta sig iväg. Jag drog mig i det längsta innan jag bet i det sura äpplet och stack iväg. Och gud vad glad jag är över det. Jag hade hur mycket ork som helst! Jag kände ingen blodsmak förrän sista etappen typ. Skulle kunnat ha joggat mer än vad Podrunner intervals tyckte att jag skulle göra. Så jag sprang en bit extra till och med!

Totalt 3,55 kilometer med en snittid på 8,14 minuter per kilometer. Nästa gång ska jag fasen under åtta minuter.
Avslutade det hela med en minut i plankan. Fy satan vad det var jobbigt. Men gud vilka snygga muskler jag kommer att få! Hepp hepp.

En ny liten människa

Han var som en liten sparv, en känguru-unge som låg i mammas påse. Alldeles för liten egentligen, men fortfarande fullkomligt perfekt. In i minsta detalj. Trots att han bara är ett litet ljuvligt sött ett och ett halvt kilosknyte.
Och jag, jag tror jag är kär. Hjärtat sa bom bom bom, tick tick tick när det fick se den nya lilla människan.

Det ska vara fint sörrni!

Pizza i parken. Lovely!

En iakttagelse på ålderns höst

Mina ögonlock är inte lika spänstiga som de var förr i världen. För tio år sedan typ.
När jag sminkar mig med eyeliner, ögonskugga eller kanske främst kajal* i dag följer liksom hela locket med penseln.

Ungefär precis som det gjorde på mormor när jag sminkade henne när jag var barn. Tragiskt ta mig tusan.



*skrev först kajak! Hahaha!

Det där med att gå ut och springa ...

Det kan ni (och jag) ju se er i arslet om! Sitter fortfarande på jobbet. Verkar aldrig få den här texten klar.

Det tröstlösa jobbet

Det är otacksamt att vara journalist. Läsarna är aldrig nöjda.
Ena dagen ringer de och säger: ”Ni skriver bara negativa saker i tidningen. Aldrig får man se något positivt och trevligt utan bara elände.”

Vi lyssnar och gör ett skittrevligt reportage med blommor och annat lull och möts av nya samtal:
”Herregud, inget kritiskt i hela texten. Är det meningen att ni aldrig ska granska saker? Vad menar ni med texten egentligen? Skriver ni det för att håna oss?”

Ja, vad säger man? Jävligt tröstlöst jobb jag har i alla fall.

Men å andra sidan. Det är väl det som sporrar? Att det liksom aldrig är nog och att man (jag) hela tiden vill bli bättre, göra bättre.

Saker i min skalle just nu

• Janis Joplin har grymt skön röst.
• Alltså, moccamarängtårta! Behöver inte säga mer än så.
• En torkvinda. Var handlar man en sådan? Är de dyra?
• Tolvåringar är inte världens lättaste att fotografera.
• I dag är det typ sommar. Vi lunchade sittandes i skräddarställning i gräset i dag.
• Hur många koppar kaffe kan man dricka på en dag utan att magen blir uppfuckad?
• Min lugg är grymt störande i dag. Har 20-talsvåg i den. Ogillar.
• Jag ska ut och springa i kväll. Påminn mig gärna runt halv sex ...
• Är jag ungdom ännu? Var går gränsen?

En skön söndag

Den där steken jag lagade i fredags kväll blev gudomligt god. In i ugnen i typ tio timmar och sedan i världens godaste saltlag med enbär och grejer i fem timmar. Oh my!
Till det lagade vi egen potatisgratäng med vitlök och parmesan. Jag dog matdöden av lycka i går.

Förutom att äta gott gjorde vi i ordning pallkragarna. A med söta sonen hängde hos oss hela dagen och hjälpte till. Det blev ärtor, rädisor, sallad, morötter, gräslök, dill och persilja i år. Basic och gott. Nu hoppas jag de där jäkla krypen som attackerade salladen och ärtorna i fjol håller sig borta.

I och med att vi var ute precis hela dagen har jag whiskeynäsa (nej, det är faktiskt inte alls tack vare möhippan i lördags) och bruna axlar. Mycket nöjd förstås. Gillar att ha en grundfärg från Malaysia kvar så att solen sätter sina spår på en gång.

Lite stirrig i blicken men brun! Nu ska jag fortsätta pimpla kaffe och skriva artiklar.

Fylleblogg

Kvällar på krogen kan vara lärorika. En svensk polis visade mig självförsvar och hur jag "stryper ut" någon. Med andra ord: hur jag kan ta livet av en annan människa.

Lärorikt. Hoppas dock att jag aldrig behöver använda mina nya kunskaper.

Och by the way: har gått höghöjdsbana sju åtta meter upp i luften. I morgon (som egentligen är i dag) lär jag ha träningsvärk. I armarna särskilt. Mör redan nu.
Godnatt!

Fin kväll

En bride to be och vin! Fin kombo!


Sorry Åsa för den andra bilden. Såg skitfin ut i mörkret (och fyllan) i går ... Den här är iaf bra!

Vetetusan vad som flög i mig

Fredagskvällen blev ganska bra ändå. Och effektiv.
Jag har sytt in en klänning, skypat, provat hela skogarderoben, rastat hunden, spelat spel på datorn, lagat en stek och gått och lagt mig.

Men jag är fortfarande hungrig.

"Ganska bra plus fylld med information"

Tack för komplimangen liksom. Det snällaste nån sagt om bloggen tror jag.

Tragisk stavas Matilda

Det är synd om mig. Så måste det vara. Jag sitter hemma ensam en fredagkväll. Enda kvällen den här veckan då jag haft möjlighet att träffa pojkvännen, göra något som med god vilja kan beskrivas som spännande och kanske ta en öl på tu man hand. Enda kvällen då jag inte är hemma runt elvasnåret.

Men nu: Ensam. Pojkvännen på egna upptåg.

I dag åt jag dessutom äcklig snabbmatshamburgare till middag/lunch på jobbet. Satt framför datorn och tryckte i mig de flottiga och förlitekrispiga pommes fritesen och slabbig hamburgare. Åt en bit av pappret den låg i också. Märkte inget förrän jag hade svalt det. Same same i smak liksom. Pappret och burgarn.

Hunden spydde inne också. Det är ju alltid kul.

Och så är jag hungrig. Men orkar inte ens bre en macka. Åt nyss gamla ostbågar tills jag började må illa. Är dock fortfarande hungrig.
Det är synd om mig. Så måste det vara.

Men trevlig fredag hörrni.

Men goddag pucko!

Jag började jobbet två timmar tidigare i dag än vad jag gjort resten av veckan.
Det hade jag tydligen glömt bort när jag stövlade in på redaktionen och möttes av så gott som tomma lokaler.

Var är alla?! Vad har hänt?! frågade jag och undrade om jag missat något viktigt möte eller om det pågick ett rån eller dylikt någonstans.

Men kollegan upplyste mig: De äter väl lunch ...

Nämen hej goddag yxskaft. Klockan är tolv.

Ett under av effektivitet (och en aning senil)

Ni var ju så sega med peppen. Men tro det eller ej: Jag stack iväg på en springtur. 2,6 kilometer på 21 minuter. En kortare tur men ändå. ÄNDÅ!
Sedan fick jag tydligen eld i arslet och fick varorna ur bilen, nagellacket borttaget, kroppen duschad, mat lagad och äten och sedan i väg till jobbet.

När jag nästan var inne i stan kom jag dock på att jag hade glömt sminka mig. Trodde jag. Jag hade tydligen gjort det i farten också. Jag är ett under av effektivitet.

Hjälp hjälp hjääääälp

Var ääääär ni? Ni som skulle vara min disciplin?! Jag sitter här i morgonrock och hittar på ursäkter för att jag inte ska gå ut och springa.

Har hittills kommit på:
• Jag måste klä på mig, det är jobbigt.
• Jag fryser. Jag vill inte gå ut.
• Jag fryser. Jag vill bara ta en varm dusch och då kan jag ju inte springa efter det.
• Jag har mens. Oklart hur det skulle inverka.
• Om jag går ut och springer hinner jag kanske inte laga någon vettig mat i dag.
• Jag borde plocka ur varorna jag handlade i går ur bilen.
• Jag måste ta bort mitt gamla avskavda nagellack.
• Jag hinner nog springa i morgon i stället. Trots att jag börjar två timmar tidigare då.

Det här funkar inte. Jag behöver er hjälp. Sparka mig i arslet. Snälla!

Dagen i siffror

360 burkar och flaskor pantade jag i dag.
1 lövräfsa köpte jag för pengarna.
2 säckar jord också.
9 fröpåsar med grönsaksfrön slant också med.
7,5 timmars jobb blev det efter det.
11 sidor layoutade jag då.
4 mil körde jag sedan hem.
2 kuddhård-mackor åt jag till kvällsmat.
23.15 planerar jag att gå och lägga mig.
0 poäng får mitt grymt ospännande liv.

En slacker och en ordningsam

Jag vet inte hur det är med era fördomar, eller hur väl ni känner mig, men kan ni gissa vilken sida som är min?

Jag håller mitt löfte

Det är maj nu och jag håller mitt löfte hittills. Gör ni?

Data från Runkeeper 2011-05-03 kl.10.41: 3,24 kilometer, 27 minuter 27 sekunder. 8,28 minuter per kilometer, både jogging och gång.

Valborgsmaten

På begäran från så gott som alla som åt middag hemma hos oss på Valborgsmässoafton lägger jag här ut recepten på världens godaste potatissallad och fetaoströra.


Potatissallad: (högst upp på tallriken)
Kokt varm potatis
Valfria grönsaker som passar till
Ruccola och spenat

Dressing:
1 dl persilja
1 kruka färsk basilika
1 vitlöksklyfta
2 msk balsamvinäger
1 tsk salt
peppar
1 dl riven parmesan
1 1/4 dl olivolja

Gör så här: Tvätta potatis, koka den. Hacka under tiden grönsaker.
Förbered dressingen. Grovhacka örterna och riv parmesanen. Blanda alla ingredienser och mixa i mixer. När potatisen kokat, tärna den och blanda med grönsakerna. Häll på dressingen och rör om. Klart!

Fetaoströra: (nere till vänster på tallriken)
1 platta fetaost av bra kvalitet
1 kruka färsk timjan
2 dl creme fraiche
citron
olivolja
vitlök
salt

Gör så här: Smula eller hacka fetaosten och blanda med creme fraichen, rör i olivolja för att få en mer rinnig konsistens. Hacka timjan och häll i. Pressa i lite citronsaft, krydda med salt och vitlök. Klart!

Ps. Resten på tallriken är grillad baguette, helgrillad oxfilé med hemmagjort vitlöks- och kryddsmör och en hederlig guacamole.

Skadeglädjen är den enda sanna

I går kollade jag av någon oklar anledning vad det skulle bli för väder i veckan. Jag bryr mig noll om vädret i vanliga fall men såg nu att det skulle bli sex grader varmt hela veckan på Åland. Jag suckade, frustade och svor över att havet är så kallt och kyler ner luften här på ön. Önskade att jag bodde i Sverige en liten stund.

Kollade därför vädret i Karlstad också. Svor. Varmt och sol. På lördag 17 grader varmt och strålande sol. Åland hade nio grader samma dag. Svor igen.

I dag: Hahahahaha! Det har snöat typ överallt. Utom på Åland.

Nu: Dansar segerdans i vardagsrummet.

Och de här kan vara de vackraste någonsin

Edit: Ja ja, det kan låta hur klyschigt som helst, men de är faktiskt helt ljuvliga. Och luktar gott också. Gillar mycket!

Så blir det bättre

Sluta jobbet klockan tio. Ingen trafik, fina vägar. Köra hårt - 120 på mätarn. Säkert har livekonsert på P3 och volymen är på gränsen till spräcka-högtalarna-hög. Solen går ner vid horisonten och himlen har dramatiska moln.
Vad har jag att bekymra mig för egentligen?

Men sluta övertolka människa!

Jag är i en känslig period nu. Vet inte vad det är, men jag kan liksom inte rycka på axlarna åt bagateller som jag brukar. I stället gräver jag i dem, överanalyserar och tolkar in saker som med stor säkerhet inte ens finns där.

Och jag blir så trött på mig själv. Varför kan jag inte bara s.k.i.t.a. i saker? Varför ska jag ta åt mig, grubbla och gå och vara ledsen helt utan anledning? Varför ska jag vara känslig i perioder? Varför kan jag inte bara vara mitt vanliga jag?

Lättrörd var det ja

Apropå saker jag blir berörd av.
Det här inlägget som Lisa på Onekligen skrivit är så himla fint. Fina mormorn! Japp, tår i ögat.

Sena svar på frågor

Livet har kommit emellan mig och bloggen. Därför ligger jag lite efter, eller vad man kan kalla det. För längesen fick jag lite frågor jag skulle svara på och nu gör jag det. Äntligen!

Vad skrämmer dig?
Döden. Främst att den skulle drabba andra i min närhet. Jag får ont i bröstet när jag tänker tanken att min mormor och mina föräldrar någon gång ska försvinna. Ont ont ont. Jag vet inte hur jag ska kunna hantera det. Ofta när jag drömmer mardrömmar handlar det just om det: Att de jag bryr mig om går bort.
På mer ytliga plan är jag lite rädd för småkryp. Inte så länge de är i naturen, men när de är i sängen eller i byxlinningen typ. Har upplevt bägge själv – kackerlacka i sängen och tvestjärt i byxorna – därav min rädsla.

Vad berör dig? Alltså då menar jag nåt sånt där som verkligen överlag kan röra dig till tårar, typ...
Oj. Allt? Jag grinar ofta. Särskilt till tv-program. Då gråter jag när folk dör, när folk är lyckliga, när barn är glada, när folk visar sin kärlek, när syskon är goa med varandra eller liknande. Ungefär samma saker gråter jag till i verkliga livet. Jag är ganska lättrörd, tro det eller ej.

Vad kan göra dig sådär rosenrasande förbannad? (om du ens kan bli det...?)
Om jag kan bli! Jag hatar orättvisor, vad det än gäller. Både när det gäller mig själv och andra och då kan jag bli vansinnigt arg. Jag hatar att människor behandlas sämre av någon anledning och kan bli riktigt vansinnig på översitteri.
En gång när jag gick till myndigheter och bad om hjälp i en speciell situation fick jag ett ”lilla gumman” och fick klart och tydligt berättat för mig att mina åsikter inte alls räknades. Var så arg att jag fysiskt skakade när jag ut därifrån.
Samma sak kan hända när någon fattar beslut som rör mig över mitt huvud eller anklagar mig för något jag inte har gjort.
Och överlag är jag emot att någon dömer mig för min hårfärg, klädstil, ålder, utseende eller mitt kön, och ser mina åsikter som mindre värda.
Kan också bli vansinnigt arg om någon behandlar någon av mina nära på samma sätt.