Det är ganska lustigt egentligen, men jag känner trygghet när jag kommer till en stad. När jag åker på motorvägen, ser de mötande bilarnas strålkastare i en strid ström. De orangea gatulamporna som lyser, höghusen där det lyser i en del av lägenheterna vilket gör att huset liksom blinkar åt en. Neonskyltar som lyser och människor som rör sig.
Det är precis samma känsla som jag har när jag sitter på en klippa vid havet. När jag inte ser någonting annat än hav och himmel.
En känsla av att jag är en del av det. Att jag passar in, hör hemma, känner mig trygg.
Hur kan två så totalt olika världar ge precis samma känsla inom mig?
2 kommentarer:
Vet du - återigen en sak som är väldigt lika dej o mej emellan.
Så svara på din fråga kan jag inte, för det är lika obegripligt för mig. Men du är inte ensam iaf :-)
Skönt att jag inte är ensam! =)
Ja, du och jag är väldigt lika på vissa plan, det är bara så! =)
Skicka en kommentar