Jag tänker inte ens lika långt som näsan räcker. Och är ganska dum. Impulsivt dum. Jag berättade häromsisten om när jag fyllde så mycket kolsyra i flaskan att det blev en katapult med cola i köket. Trots att pojkvännen hade varnat mig och att jag egentligen visste att det kunde bli så.
I dag gjorde jag en liknande grej. Det var när jag för en stund sedan lagade chili con carne med riktig chili.
Eftersom chilin man köper i butiken kan ha varierande styrka är det alltid som ett lotteri när man handlar. Ibland dör du om du har i en hel i chili con carnen, ibland kan du ha i tre fyra stycken för att de ska ge verkan.
Så när jag hackade upp den tänkte jag att jag ju var tvungen att veta styrkan på den. Men i stället för att ha i lite i maten och smaka av för att sedan kunna avgöra om den var stark eller inte gjorde jag precis som man inte ska göra:
Slickade på en bit.
Så nu har jag ingen aning om hur chili con carnen smakar. Den smakade liksom ingenting när jag försökte provsmaka.
Känner faktiskt nästan ingen smak alls längre. Eller rättare sagt: jag känner inget alls med tungan. Som om den vore lite bedövad på något vis.
Dumma dumma jag.
4 kommentarer:
Ha Ha Ha... Du är för underbar!
HAHAHA! härligt!
Matte gjorde samma häromsistens när vi laga pizza. han sku smaka på pepperonin som ju int brukar va stark alls.... de visa sej att han hade köpt jalapeno vilket va starkt som fan! hehe, där stod han å tugga på en halv jalapeno a flåsa å va KNALLRÖD i ansiktet! :)
hehehe... känner igen mig, har gjort samma sak =) Det nästan som då barn slickar på en isande kall lyktstolpe på vintern. De vet om att de kommer att fastna med tungan, men ändå provar de =)....
Hanna: Haha, tänk på att jag är släkt med dig! =)
Åsa: Haha! Ojdå. Han verkar vara en bra kille! Impulsivt dum som jag! =)
jeppe: Ja, precis samma som med lyktstolpsfrosten! Det är jag faktiskt sugen på nu och då ännu!
Skicka en kommentar