Jag skulle också skrika

Foto: Koji Sasahara/DN

Det måste vara jordens roligaste tävling som just har avgjorts i Tokyo-templet Sensoji i Japan.
Den kallas Naki Sumo, den gråtande sumobrottaren, och går ut på att sumobrottare håller i barnen så att de skriker.
Vinnaren? Självklart den som håller i ungen som skriker högst.
Klart sevärt bildspel finns att se på DN.se. Helt ap-roligt!

Inspiration någon?

Så här förlorade jag en ”kär vän”

Att fimpa för gott är inte som att bestiga Mount Everest utan syrgas med en kompis på ryggen i stark motvind. Det är betydligt enklare än så. Jag lovar!
För snart nio månader sedan satt jag på trappan hemma och drog röken in och ut ur lungorna. Tankarna snurrade i huvudet. Sista ciggen. Sista ciggen för evigt.
Jag hade en klump i magen. Jag skulle lämna ”en kär vän” som cigaretterna varit för mig de senaste tolv åren.

Det kändes på ett vis vemodigt, men samtidigt otroligt skönt.
För när jag tänkte efter var den ”kära vännen” inte så kär. Min kondition var under all kritik. Min hud var grådaskig med gula toner runt mun och fingrar. Mina lungor pep och tjöt ibland när jag andades. Och jag var rent ut sagt förgiftad av nikotin.
En kär vän skulle inte göra så mot mig. En kär vän skulle heller inte tvinga mig att vända när jag kommit en bra bit på väg, för att jag hade glömt den. En kär vän skulle inte tvinga mig att planera hela mitt liv efter den. En kär vän skulle inte göra mig beroende av något som så småningom skulle kunna döda mig.
Jag fimpade ciggen och gick in. Jag hade bestämt mig. Inget mer förpestande av mig själv.

Och dagarna gick. Jag fikade, åkte bil, drack öl, åkte båt, solade, jobbade och gick och la mig utan att ta en cigarett. Dessa saker som var förknippade med cigg blev snart förknippade med en tillvaro utan cigg.
Jag kände mig fri för första gången på riktigt länge. Jag behövde inte desperat känna efter om jag hade ciggen på mig när jag skulle åka någonstans. Jag behövde inte lämna en trevlig diskussion för att nikotinbehovet pockade på uppmärksamhet.
Jag kunde helt plötsligt välja själv vad jag ville göra. Ingen ”kär vän” bestämde över mig längre.

Visst, ibland sög det i lungorna. Ibland var jag frustrerad, grinig och arg. Ibland kändes livet som pest och pina.
Men jag hann knappt känna dessa känslor innan det gick över. Som mest var suget efter en cigarett två minuter. Och två minuter är ingen lång tid.
”Blir det inte värre än så här?” tänkte jag. Varför hade jag då inte slutat tidigare?
Svaret är enkelt: För jag trodde att sluta röka var ungefär lika svårt som att bestiga Mount Everest utan syrgas med en kompis på ryggen i stark motvind. Så fel jag hade.

Vemodigt och skönt

Känner att jag börjar bli lite enkelspårig här. Allt jag skriver handlar om flytten.
Men, tänkte trots det berätta att jag stängde dörren till den gamla lägenheten i går. För sista gången.
Har skrubbsår på både händer och knän efter att ha skurat, skrubbat, och torkat fan varje millimeter av den där förbannade lägenheten. Nu skiner ta mig tusan till och med tapeterna. Fasen om nån klagar.

Kändes lite ledsamt att lämna den faktiskt. Det var/är trots allt så mysig. Men till största delen känns det ljuvligt. Slipper ha två hem och slipper att ha en hemsk hyresvärd.
Och det skönaste av allt är att allt är flyttat. Pärsen är över.
Nu är bara inflyttningsfesten kvar. Yey.

När tar jag rätt avtagsväg?

Det är riktigt ovant att bo någon annanstans än där jag tillbringat de senaste fem och ett halvt åren.
Varje morgon när jag vaknar undrar jag var tusan jag befinner mig innan poletten trillar ned. Just ja, jag har flyttat.
Varje dag när jag kommer hem från jobbet måste jag tvärnita för att inte missa avtagsvägen som går till lägenheten där jag nu bor. Bilen vill liksom fortsätta framåt av gammal vana. Ta nästa avtagsväg.

Nätterna igenom sover jag oroligt. Vaknar av kylens droppande läte och att något på taket knakar till. Ljuden är obekanta, nya, underliga.
På dagarna går jag och funderar på vad jag ska göra. Går fram och tillbaka i nya lägenheten utan att slå mig till ro. Vad gör man när man bor egentligen? Vad gjorde jag i den gamla lägenheten?

Katten, återigen katten, hittar heller inte hem. I går hittade pojkvännen henne halvvägs mellan båda lägenheterna, vettskrämd och vilse. Jag fick gå hela vägen med henne och locka henne in till nya lägenheten eftersom hon efter förra veckans skräckfärd i bil vägrar gå in i en igen.

När ska vi vänja oss vid att ha flyttat? När kommer katten och jag att hitta hem? Eller hem förresten, när kommer jag känna att det här är mitt hem?

Utan att ens blinka

Jag läser om killen som blev sparkad i huvudet. Misshandlad med flera slag. Rispad med kniv i ansiktet. Rånad.
Precis som vilken information som helst läser jag det. Betar av texten. Läser att killen fick en stereo slagen i huvudet. Tar ut den viktiga informationen, skriver ned.
Jag drar på att killen blivit rånad. Slagen. Rispad i ansiktet. Det lockar läsning, tänker mitt undermedvetna medan jag bara arbetar på rutin.
Jag skriver ut texten för korrektur. Rubriken: ”Misshandlad och rånad för 20 euro” är svart av bläcket i skrivaren.
Redaktionschefen får texten i händerna. ”Fan va bra” utropar han över hela redaktionen när ögonen stutsar över de ord jag just skrivit. Han skrattar åt att texten innehåller den information han hade önskat, precis som han brukar göra när han gillar texter.
”Det här är skitbra. Ut med det bara. Skriv en topp-puff och dra på att han blivit våldsamt misshandlad”, säger han när texten lämnas tillbaka.
Jag skriver. Puffen som ska vara på förstasidan knåpas ihop. Det saftigaste innehållet väljs ut och jag vet att många kommer att läsa artikeln.

Utan att blinka berättade jag. Gjorde en nyhet av. Tog ut de värsta bitarna.
En kille blev faktiskt misshandlad. På riktigt. Jag läste vad som hade hänt. Det jag läste var på riktigt. Ingen film.
Utan att blinka skrev jag. Utan en tanke på killen. Han som på riktigt blev misshandlad.

Bitterfitta – Yes sir!

Fan i helvetes jävla skit!
Kan jag inte få gå och lägga mig under täcket i ett mörkt rum. Utan att se någon, utan att göra ett jävla skit. Fan. Vill inte jobba. Vill ingenting.
Fan helvetes jävla skit. Blä.


Tror ni kaffe hjälper?

En trend jag inte förstår

Var i dag på jakt efter ett enkelt snyggt och funktionellt nyckelskåp. Något som visade sig vara svårare än jag trott.
Alternativen som fanns var krusidulliga i furu – big no no!, eller sådana där det stod ”Nyckel” eller var en bild på en nyckel. Jag menar, så man för guds skull inte skulle sätta något annat i skåpet än just nycklar.

Det är något jag aldrig har förstått mig på. Varför ska det stå vad burkar, korgar och annat innehåller? Är det för att tillverkarna tror att vi är dumma tar fel burk i misstag? Eller är det för att det skulle bli anarki i de svenska hemmen om man fick sätta vad man vill i vilken burk man vill? Vem vet, det kan vara farligt.

Den urlöjliga ”Te” ”Kaffe” ”Makaroner” -trenden har dessutom spritt sig. På muggar ska det numera stå ”Choklad” och på höga glas är texten ”Latte” inpräntad. Varför? Jag kan ju aldrig använda glasen till saft till exempel, trots att de skulle passa utmärkt till det. Hmpf!

Häromdagen såg jag dessutom att trenden gått ännu längre. På en del handdukar står det ”Händer” och ”Glas”, så att man igen inte tar fel.
Jag borde förresten nog sätta etiketten ”Blogg” någonstans här så att folk inte missuppfattar och råkar tro att det är en bok eller nåt. För det verkar ju vara så lätt att ta fel.

Ledsen, jag kan inte hjälpa

Tydligen tror många google-användare att jag är Gud allsmäktig kombinerat med Sarte och Einstein. Eller något sådant.
I alla fall tror de att jag har svaren på många frågor. Hör bara på det här:

• Hur mycket tjänar spårvagnsförare?
• Vad är en människa?
• Vem uppfann termometern?
• Vad rimmar på kanin?
• Vem är nicke nyfiken?
• Vad var jag i ett tidigare liv?
• Vem uppfann traktorn?
• Hur man gör en hemmagjord cigg?
• Vad betyder gorgeous?
• Äcklig magkänsla varför har man det?
• Min katt är borta vad ska jag göra?

Om jag ändå kunde hjälpa dem... Suck.

Stackars katt

Det var inte svårare än att åka och träffa ett helt gäng med motorcyklande medelålders män och därefter besöka krogen. Det var så enkelt att bli pigg(are) och tillbaka i gängorna.
Kände mig nämligen minst sagt ur form när jag kom på jobb. Men livet är uppochned just nu och formen ibland svår att komma in i.

Lägenheten börjar i alla fall se bebolig ut. Tack alla söta som hjälpt mig. I dag använde jag spisen för första gången och både bastun och duschen är väl beprövade.
Kattskrället vågade jag också släppa ut en sväng. Fyra dagar i lägenheten borde vara nog för att hon ska känna sig hemma.
Mycket riktigt så fattade hon galoppen snabbt. När jag kom tillbaka en timme senare satt hon snällt på trappen. Visserligen gömd bakom ljuslyktan, men ändå. Det var nämligen en fet hankatt som ville hälsa/slåss om revir med henne och harig som hon är vågade hon inte möta honom.

Hon har förresten inte haft det lätt. Inte nog med att bilfärden var rena skräckupplevelsen (hon försökte verkligen riva sönder hela buren!) stora farliga monster verkar dessutom härja i badrummet.
Både i går och i dag har hon suttit utanför toadörren och kikat in med ögon stora som bollar. Raggen har vart rest och hon har jamat högt hela tiden.
Orsaken är den nya tvättmaskinen och torktumlaren som har glaslucka, till skillnad mot vår gamla toppmatade. När de är igång snurrar ju tvätten runt runt runt i dem och tydligen är det riktigt läskigt.
Får se hur lång tid det tar innan hon vågar sig dit när de är igång.... Troligtvis aldrig.

Pigg? Snarare pig!

Jag vet visserligen inte om en gris är trött, slut och utan skalle, men det är i alla fall så jag känner mig.
Har flyttat nu och allt är kaos. Ingen dator, ingen tv. Allt annat i en enda röra.
Och jag jobbar kväll nu. Gääääsp. Hur fan ska det gå?

Pausmusik

Just ja. Kom på att jag kunde bjuda på lite pausmusik under bloggpausen.
Superskön låt av bandet Laakso. Håll till godo!


Laakso - 'Italy vs Helsinki'

Officiellt invigd

Nu har flytten startat. Nio galgar (de såldes i tre-pack), bokhyllan, cd-stället, vitrinskåpet och DISKMASKINEN har redan flyttat dit. I dag är det meningen att det ska bli ännu fler som ska få hålla dem sällskap.
Själva flytt-flytten, det vill säga när jag och pojkvännen också intar våra platser där, är tänkt att ske i helgen. Puh.

Därför kan jag tyvärr meddela att bloggandet blir sporadiskt den närmsta tiden. Om det blir något alls. Sen vetegudarna hur lång tid det tar innan kära telebolaget lyckats flytta telefon och bredband... Usch, får abstinens bara jag tänker på det!

Well, well. Tillbaka till flyttlådorna.
Och just ja, erbjudandet om flytt-vin (med tillhörande kånkande av grejor) kvarstår, govänner. =)

Nu pirrar det

Nätterna i lägenheten blir allt färre. Damm i näsan, enbart kallt vatten på morgonen och flyttlådor i hela vardagsrummet till ända. Ny epok på kommande.
Det pirrar i magen. Drömde om Lägenheten med stort L i natt. Vi bodde där. Lyckliga, glada, trivdes.
Såg den för första gången på fem år i går. Den var sig lik, jag mindes den helt rätt: Lagom stort kök, ytte-pyttelitet sovrum, gigantiskt vardagsrum och bastu. Hittade också den där garderoben som man kan kliva in i. Där mina kläder ska få trivas i travar.
I badrummet fanns bonusen kallad torktumlare. Egen torktumlare som hyresvärden står för.
Gillar den, lägenheten. Kanske till och med älskar den. Den som snart ska bli mitt nya hem. Måste skynda mig att packa. Det kan inte gå fort nog.

Fan, hjärndöd. Ugh!

Hade just ett skitbra blogginlägg i skallen. Men i och med att min högra och vänstra hjärnhalva har ... eh, ehm, stopp? så fungerar inte minnesknappen som den ska. Eller snarare inte alls.

Jaja. Kan i stället berätta att en liten tjej på runt 12 år visade fingret åt mig i går. Betyder det att jag är gammal?

Svek?

Det slutliga beviset på svek måste vara när pojkvännen är med på tre (3!) bilder i konkurrerande tidningen. Pssffnys.
Har han inte lärt sig någonting? ;P
(I vårt gigantiska bildarkiv finns han inte ens med!)

Ps. Att ”svärfar” också är med gör inte det hela bättre...

Du vet att sommaren närmar sig när...

... du har tio myggbett på fötterna som kliar något fruktansvärt.
... parkbänkarna börjar placeras ut runt om i staden.
... du ena morgonen fryser i hjäl i sommarjackan och nästa morgon svettas floder i vinterjackan.
... första entrecoten som grillats på kolgrill käkats upp.
... du vaknar av att solen lyser in genom ditt sovrumsfönster som vetter mot norr.
... det luktar ruttet gräs och jord överallt utomhus.
... solbrillorna i bilen är på dagligen.

Snart snart snart. Jag vet att den kommer snart.

Inflyttning!

Hurra hurra hurra! Pojkvännen ringde just och sa att vi får tillgång till lägenheten från och med i morgon! Damen som bor i den nu hade nämligen blivit försenad och hade betalat hyran för hela april.

Hon ringde pojkvännen i dag och sa att hon skulle ha städat klart där i dag och om vi bara tvättade fönstrena fick vi lägenheten tidigare – utan att betala något till henne.
Bra deal tycker jag - Vi tar det!
Så.. högst troligen börjar flytten i helgen. Dags att packa alltså. Gah!

Nån som är sugen på att vara flytthjälp? Flytt-vin ingår så klart.

Man lär så länge...

Varje dag lär man sig åtminstone någonting nytt. Vissa dagar till och med något som man kan ha nytta av.
I dag har jag lärt mig att koppla samtal till växeln. Yey! En kunskap som är få förunnat.
Det tog bara tre år på samma stol innan tröga skallen skulle lära sig det....

Matildas klagovisa

• Helgen är över och den innehöll bara jobb, jobb, jobb, jobb och jobb. Åtta timmar lördag, tio timmar söndag.
• Nackjäkeln har börjat krångla igen. ”Spända kontorsaxlar” skulle kiropraktorn säga.
• Har sprängande skallebank eftersom nackjäkeln spänner upp i skallen och orsakar ett omänskligt tryck.

• Min mage är under all kritik. Det värker som fan och toalettbesöken uppgår till cirka 20 om dagen - de flesta dessutom helt utan resultat.
• Nu skulle jag normalt ha slutat jobba. Nu är det en hel timme kvar tills att jag får gå hem.
• Maten jag åt till lunch var äcklig.

• Det var alldeles för länge sen jag tränade. Har inte tid, inte ork till det nu.
• Jag har packat åt helvete för lite lådor ännu med tanke på att jag jobbar kväll hela nästa vecka och inte kan packa ett skit då.
• Hemmet ser förjävligt ut och utan att överdriva har vi inte dammsugit på en månad. Att gå barfota är ingen option.
• Jag vill sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova sova. Fattar ni poängen?

Jävla sol!

Det är typ 100 grader varmt, alla går runt i solglasögon och shorts, alla är glada och skrattar, alla är lediga, allt är frid och fröjd.
Varför ska jag jobba då?
Jävla sol, gå i moln! Jag vill ju också njuta av dig när du visar dig! Absolut inte sitta inne på en mörk redaktion nästan ensam. Faen.

Skryt skryt skryt

Okej, jag erkänner att jag är partisk – men FAN så bra lördagstidningen var! Kan faktiskt säga det också eftersom jag inte skrivit särskilt mycket i den och därför inte behöver skämmas för skrytet.
Ni (som bor här där jag bor) bara måste gå ut till postlådan i dag... Vill gärna höra vad som tycks!

Själv ska jag just börja slita som ett djur för att få en bra måndagstidning också. Hrmmm, känner pressen.

Dagen D

Fredagen den trettonde. En morgonreporter på jobb – jag. Och vi ska ge ut två tidningar. Yippie...
Fasen vad det är omtumlande nu...

I kväll ger vi ut vår sista kvällstidning och i morgon den allra första morgontidningen. Allt är en enda stor röra i min skalle just nu.
Till råga på allt jobbar jag helg, det är jumbomegafest med jobbet, och ingen vet riktigt hur det ska gå. Skulle tippa på att helgens timmar lär bli bra många mer än planerat. Heh. Jävlar vad rik jag ska bli på min övertid! Haha!

Nä, inte tid att blogga nu. Åter till arbetet. Hepp hepp hepp.

Ett vattenglas som längtar till havet

”I am the wilderness locked in a cage.
I am a growing force kept in place.
I am the tree reaching for the sun,
please don't hold me down.

Please don't hold me down.

I am the rolling way without the motion.
A glass of water longing for the ocean.
I am an asphaltflower breaking through,
but you keep stopping me.

Release Me. Release Me.”

Inspirerad av LillaMy var jag tvungen att citera den här gudomligt ljuvliga låten.
Release Me med Laura Sweden. Den har baske mig jordens just nu bästa text.

Förfallit?

Är det slutgiltiga beviset på förfall när man kan numret till pizzerian utantill?

Anslagstavlan

I dag är jag i stort behov av att glo på min lilla (och värdelösa) anslagstavla som jag har på jobbet.
Känner mig nämligen skruttig, risig, pömsig och faktiskt ledsen.

Men på anslagstavlan har jag en härlig rosa tecknad bild där det står Kärlek! Kärlek! Till vänster om den har jag både en liten gul majblomma och en knapp där det står ”You look great”. Dessutom har jag stoppat dit en festinbjudan.
Kanske det kan göra mig på bättre humör?

Som om det inte räckte

Så hinner jag knappt trycka på publish innan nästa olycka kommer.
Läser på DN:s hemsida att det finns kräksjuke-virus i musslor som kan smitta människor.

Vilken tur då att jag i två dagar ätit lax- och musselsoppa...
Jag mår nog lite illa när jag tänker efter.

Kanin.. kanin.. kanin...

Kanin.. kan inte jag få gå och lägga mig nu?
Är helt slut och trött efter att ha börjat halv åtta två morgnar. Märks att det var ett tag sen sist...
Men. Från och med nästa vecka är halv åtta forever gone. Då ändras arbetstiderna. Inte alls en nackdel för morgontrötta jag.

I morse var det extra tungt att stiga upp. Skulle lämna bilen på däck-omslangning-eller-vad-det-nu-kan-heta och var tvungen att stiga upp en kvart tidigare, köra till macken och därefter gå - GÅ! - till jobbet.
Okej, det handlade kanske om två-tre kilometer, men innan klockan är halv åtta på morgonen är jag lagom sugen på en promenix.

Och vad fick jag för den uppoffringen tror ni? - Jo, ett jävligt taskigt däcksbyte då den tydligt inkompetente bilmekanikern bytte gummi på fel däck!
Han tog bort mina ett år gamla vinterdäck och bytte mot nya sommardäck när det egentligen var de gamla sommardäcken han skulle byta gummi på... Jävla idiot, om jag får säga.

Blind som jag är märkte jag det heller inte förrän när jag kom hem... Inte finns det någon tid för reklamation heller eftersom ombesiktningen av bilskrället är i morgon. Det var de pengarna i sjön. Jag blir så trött...
Fick jag gå och lägga mig nu sa ni?

Nedräkningen har börjat

Det närmar sig flytt med stormsteg. Det är knappt 20 dagar kvar.
Det syns tydligt i vardagsrummet. Jag och pojkvännen har nämligen bestämt oss för att inte vara ute i sista stund utan har redan börjat packa.

Antalet fullpackade packlådor uppgår nu till över tio och bokhyllan och cd-stället har fått flytta ut i den gemensamma hallen. (Tacka Gud för att bo på landet med snälla grannar!)

Och diskmaskinen, jo ni läste rätt, vår alldeles egna nya diskmaskin står redan i förrådet till nya lägenheten. Trots att jag inte har diskat i den en enda gång ännu vet jag redan att jag älskar den.
Åh, jag längtar så till flytten att jag får ont i magen!

Makabert

Foto: Scanpix

Den här manifestationen är minst sagt makaber.
Men den sitter där den skulle. Jag fattar budskapet. Minst sagt.

Precis som reklamen som snurrar på tv nu där en mamma stoppar ned en nappflaska i det mest skitiga vattnet man sett och ger det till sin baby. "Rent vatten är inte en självklarhet överallt" lyder texten därefter.

Fasen va bra PR-människor det finns i dag.

Har jag gjort någon arg?

Jag tror att ödet behaga skämta med mig aprillo.

I går bytte jag till sommardäck. I dag var det snorhalt på vägarna.
Vem har jag emot mig egentligen?

Jag blir en kärring när jag blir stor

Så säger mina vänner i alla fall som jämförde mig med en lokal-kändis-kärring. Tack för den!
Såg just bilderna ni pratade om i lördags... Och måste tyvärr säga att jag ser vissa likheter. Bred och stor käft som jag och lite liknande ögon. Dessutom har jag säkert den där trista förbannat fula frisyren när jag blir gammal. Suck.
Jag blir en kärring!

(Får se det positivt. Hon är en erkänd politiker och vissa förutspår att hon blir hög tupp/höna inom EU. Kan kanske gå med på den biten... Möjligtvis.)

Jag håller i huvudet

Samlade fragment från i går och i dag: (Har för mycket skallebank för att lyckas skriva något mer sammanhängande...)

* Vin, vin, vin och skratt, rött vin, vitt vin, kaffe och kalua och skratt. (Fest hos LillaMy igår.)
* "Och för Maria Magdalena var Jesus även älskare." (Konfirmation och högmässa där den konservative prällen mitt i allt påstod att Maria Magdalena och Jesus hade ett förhållande. Tiderna går framåt. Det märks att jag inte varit i kyrkan på ett tag... hrmmm...)
* Svullande av smörgåstårta och närmare en liter kaffe. (Herrejäklar va gott det är med konfirmations-smörgåstårta när man är hungrig och trött!)
* En tår. (Besökte farfarns grav. Snyft!)
* Znarrrrkk, dreggel dreggel. Zzzzznark. (Powernap på soffan. Jo, jag är bakis och skakis trots en ganska tidig hemgång igår.)

Nu - en påse chips och en bra film! Fortsatt trevlig påsk!

Min sängkamrat

Jag vet vem jag kommer att gå och lägga mig med ikväll: El-Björn.

Han får iskalla lägenheten och iskalla Matilda varm.

Från 15,9 grader till 18,3 i ett nafs. Slå det den som kan!

Okej, jag är konstig

Baserat på verkligheten:

LillaMy och jag sitter vid köksbordet och dricker kaffe. Pojkvännen håller på att rensa ur de hemska köksskåpen och kastar med jämna mellanrum ner förskräckliga saker från skåpen i papperskorgen.

Papperskorgen börjar bli full och pojkvännen tar ur påsen, knyter ihop den och ställer den i hallen.
Därefter återgår han till köksskåpet.

Uppmärksam som jag är vill jag påpeka att han glömde något:

Jag: "Du glömde sätta i ... eh.. öhh... sån där.. eh... (hjärnstillestånd) eh spade?"

Pojkvännen: "Påse, ja."

LillaMy: "Hahahhahahaha! Spade! Hur fan kunde du veta vad hon menade?"


Vad jag vill säga med det här är att jag är konstig och att jag och pojkvännen är som gjorda för varandra.

Hämden är ljuv

"Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? - Nej det är ingen vanlig dag, för det är LillaMys födelsedag. Hurra hurra hurra!"

Grattis gamling! Äntligen 25!

Dödsbud

Hon är död. Ligger på botten av Medelhavet.
Där har jag sprungit många hundra meter. Jag har dammsugit mattorna som täcker precis hela henne otaliga gånger. Mässingsledstängerna har fått minst tio tubar putsmedel från mig.
Nu är allt borta. Ingen mäss, ingen konferens, ingen nattklubb, ingen restaurang med mat god att döda för.
Gamla Östersjöfartyget Birka Princess, även känt som Freja i Rederiet har sjunkit.
Hon är död. Snyft. Tur att minnena från min tid där finns kvar.


Uppdatering: Hon är också död. Författaren Maria Gripe avled igår, 83 år gammal. "Skuggan över stenbänkens" skapare, i stort sett världens bästa barnbok. Snyft.

Stela fingrar

Tänkte skriva en lång och intressant blogg (eller jag kan i alla fall tuta i er att jag tänkte det) men det går inte. Mina fingrar är som djupfrysta korvar som just börjat tinat. Alltså nästan djupfrysta...

Orsaken är självklart att hyresvärden sågade ned alla träd mot norr och att det har blåst nordanstorm här. Vilket i sin tur innebär att våra allt annat än täta fönster möjligtvis har tvingat vinden att sakta ned lite i hastighet innan den helt utan problem har trängt in och blåst omkring i vår lägenhet.
Och det i sin tur betyder att termometern visar 15,3 grader efter att jag eldat ljus och fått upp värmen lite.

Kan inte annat än säga "bit ihop, bit ihop, bit ihop. Det är knappt en månad kvar - sen slipper jag det här". Och måste självklart lägga till ett "brrrrr" också.

Jag gillar fart och fläkt, tydligen

Jag sa ju det! Jag har hittat rätt jobb.
I det här testet står det överst att jag passar som journalist. Så det så!

Min beskrivning:
Fart & fläkt (0-200p)

”Du är en flexibel person. Du trivs med att ha många bollar i luften och att det händer mycket. Du trivs med med männsikor, men vill inte ta hand om dem. Du skulle säkert trivas lika bra med servitris som i jobbet som revisor. Vad du väljer ha att göra med hur lång tid du är beredd att studera.”

Men å andra sidan står det att jag också passar som jurist, meteorolog, receptionist, ekonom, översättare, försäljare, sekreterare, trafikledare, steward/flygvärdinna, busschaufför, spårvagnsförare, kassör/kassörska, polis, väktare, optiker, guide, datatekniker, lärare, brandman, P-vakt, apotekare, mäklare, reseledare, skidlärare, bibliotekarie, informatör och tidningsbud.

I stort sett vad som helst alltså.

Nicke nyfiken

Har kommit på att jag har rätt jobb. I vilket yrke förutom som journalist får man annars utlopp för sin obotliga nästan sjuka nyfikenhet? Jag vet inget.
För nyfiken är jag. Kallar det helst ”lust att lära mig nya saker”, men i själva verket är det bara nyfikenhet.

På jobbet har jag de längsta öronen på redaktionen och snappar upp samtal som förs bakom, framför, till höger, till vänster och till och med under mig. Gärna kommenterar jag också tvärs över hela rummet. Jag håller koll, tjuvlyssnar och är högst troligen en riktigt pain in the as.

Samma sak är det hemma. Ringer pojkvännens mobil ska jag inte bara ha reda på vem det var, utan även vad den sa, hur den lät när den sa det och vad personen egentligen menade med det den sa. Allra helst varför också, men det är en journalistskada jag har ådragit mig på senare dar.

Är jag ute på ett jobb är jag också en riktigt jobbig människa. Jag frågar omkring 750 frågor om allt mellan himmel och jord. Och fattar jag inte vad de menar med sina nyemissioner och aktiekaptial frågar jag så mycket att de lika gärna kunde ha haft en föreläsning i ekonomi för mig.

Ja, suck. Det är nog Nicke nyfiken och jag. Är det verkligen bra?

Vad hette du sa du?

Satt så sent som för några dagar sedan och diskuterade namn på barn. Jag har, till skillnad från många andra i min ålder, inte funderat hela livet på vad mina barn ska heta. Någon gång har jag sagt att ett namn är fint, men aldrig beslutat mig för att DET ska mina ättlingar heta.

Tycker nämligen att det där med namn är åt skogen för svårt. Jag menar, hur ska jag, en simpel människa, bestämma vad en annan människa ska heta resten av livet? Hur vet man vilket namn man ska välja? Tänk om ungen till exempel hatar Elsbieta som jag hypotetiskt i ett svagt ögonblick hade valt.

Eller, växer man kanske in i sitt namn? Att oavsett vad föräldrarna hade döpt mig till så hade jag varit nöjd och tillfreds med det. Jag vet inte.

Eller är det kanske en kraft, som en gammal "New age"-kollega till mig en gång förklarade? Att föräldrarna fick som ett tecken från högre makter vad barnet skulle heta och att namnet sedan talade om vad personen skulle utföra i sitt liv. Hon förklarade att det var därför många föräldrar bytte det tilltänkta namnet när de såg barnet.
Hon sa att jag var född som en Matilda och att bokstäverna motsvarade speciella saker som jag skulle genomföra. Hon sa förresten också att jag hade hetat Magdalena i ett tidigare liv. I alla fall är tanken ganska häftig.

Hur som helst. I DN skriver de om en tvist mellan Skatteverket och ett par vars barn heter Metallica.
Jag vet inte vad jag ska tycka om det, är det okej att döpa sitt barn till vad som helst egentligen? Har man inget ansvar för barnets välmående i framtiden?

Jag skulle nog därför inte döpa min son till Dick i den internationella världen vi lever i idag. Jag skulle troligtvis inte heller döpa min dotter till Britta eftersom det rimmar väldigt tydligt på fitta.
Och heter ett barn till exempel Guldstjärna, Tulpan, Solstråle, Metallica, Tröja eller något annat som förknippas med något helt annat finns det risk att de blir retade på samma vis som Britta-fitta.

Men å andra sidan är udda annorlunda namn roligt och jag måste säga att jag överlag är väldigt namnliberal.
Som min alldeles nyfödda kusin som fick namnet Elvis, utan att min moster och hennes man är Elvisfans. Namnet var coolt helt enkelt och lillkillen VAR en Elvis och jag gillar det. Så man kanske bör man acceptera Metallica också? Jag vet som sagt inte.

Dymmelonsdag

Dymmelonsdag = lymmelonsdag. Det betyder att nästan hela jävla arbetsplatsen i dag kommer att gå och ut dricka öl efter jobbet.

Av den enkla anledningen att det är onsdag och att öl är gott. Godast är det när man måste köra hem från jobbet och inte kan ta en.
Darn.

Fördelar vs Nackdelar

Jag har Ågren på besök. Har ont i magen för att flytta. Både hatar och älskar min förbannade älskade lägenhet jag bor i.
Behöver därför väga fördelar mot nackdelar så att jag ser vad jag egentligen vinner.

Fördelar:
• Jag slipper spola i kranen i tio minuter för att få varmt vatten.
• Jag får en egen egen egen uteplats.
• Jag får en golvmatta som är hel.
• Jag slipper hyresvärden.
• Jag kan sola i min badenbaden-stol utan att riskera bli ihjälstirrad av förbipasserande bilister.
• Jag får tio kvadrat extra att svälla ut på.
• Jag får en dörr till sovrummet.
• Jag få en egen bastu.
• Jag får hur snälla grannar som helst.
• Jag slipper vakna av att gardinerna står rakt ut trots att fönstret är stängt.
• Jag får en carport.
• Jag får en diskmaskin eller i alla fall rum att sätta in en.
• Jag får lite närmare till jobbet.
• Jag kan gå till butiken.
• Jag får massor med förvaring.
• Jag slipper höra grannarnas tv, toa, när de lagar mat, har sex eller fan bara går.


Nackdelar:
• Jag får lite högre hyra.

Fasen, beslutet är så svårt. Vet inte riktigt vad jag ska välja. Någon som har en idé?

Blommor och chokladkaka

I dag är jag disträ. Klarar inte av att jobba. Har fnulat hela dagen på vad som kan vara orsaken till det.

1. Det första är att jag just haft semester och inte skrivit en rad på flera dagar.

2. Det andra är att jag har en hysterisk skjorta med blommor i alla möjliga olika färger som troligtvis stör mitt sinne.

3. Och det tredje och mest troliga är att det fortfarande finns chokladkaka kvar nere i personalmatsalen. Den pockar på min uppmärksamhet alldeles för mycket! Choklaaaaaad.

Liten och fin

Är det någon som vet varför allt som är litet är fint? Varför ett par jättefula skor gjorda för ett barn genast blir gulliga? Eller varför små små smörpaket känns mycket mer lockande än stora fula smörpaket?

Varför flygplansmat är det godaste som finns bara för att det är förpackat i små söta förpackningar i plast? Och varför man väljer en liten mobiltelefon framför en lite större när det är dags att köpa nytt?

Varför är litet automatiskt tilldragande och lockande i mina ögon?
Är jag kanske en dvärg inbyggd i en stor (större) människas kropp? Tål att funderas på.

Vikariens vikarie

Jag är kulturredaktör i dag. Fick bli vikariens vikaries vikarie vikarie eller något sådant.
Kulturredaktör minsann. Jag som är jättekulturell. Jag som vet allt om Mozarts requiem och är en riktig hejare på ryamattor. Yey!

Också tycker jag om ironi.

Rekreation

Efter typ tolv timmars resande inklusive väntetid och x antal timmar sittandes med sitt arsle nedtryckt i en trång och obekväm busstol är man så där lagom sugen på att sätta sig på kontorsstolen och skriva ett blogginlägg. Men jag gör det ändå. Har lite dåligt samvete för den långa långa tystnaden.

Men det har sin förklaring. Reste bort, eller hem-hem, och kom hem först i dag. Är helt trött och slut samtidigt som jag är full av nya intryck och energi som smittat av sig från vänner och familj. Har haft det så förbenat skönt.
Massor med pussar av syskonbarnen, quality time med båda syrrorna, myskväll med mamma och pappa, vinkväll med bästa vännerna, lunch på stan med hela gänget, besök hos bästa vännen i hennes mysiga hus, fika med mormor och så vidare och så vidare.
Precis som en veckas semester ska vara.

Och rekreationen behövs. En tuff tid väntar. Suck.
Vi flyttar första maj. Vi fick lägenheten så nu börjar packandet, rensandet och det förbannade städandet. Men hey, det ÄR värt det.

Dessutom går tidningen in i en ny era. Ändrade utgivningstider, fler tidningar per vecka, nya arbetstider, nya rutiner, nya arbetskamrater. Nytt nytt nytt. Säkert otroligt intensivt och ooootroligt spännande.

Nu till något inte alls så spännande - tv-soffan. =)