Måste man göra saker också?

Den här veckan har jag varit latare än latast. Lagat minimalt med mat men så att det har räckt länge, gjort minimalt hemma och annars mest kollat på tv och slappat. Så himla skönt. 

Tyvärr verkar jag ha hamnat i någon "göra så lite som möjligt"-lunk och varje sak som måste göras känns som att bestiga berg. Typ som att gå ner med soporna till soprummet i källaren. Fy fasen. 

Tyvärr kan jag inte kliva över soppåsen i hallen längre. Jag ska åka hemhem en snabbis i helgen och tar tåget direkt från jobbet. Det betyder att jag nu måste diska, gå ner med soporna, packa väska och duscha nu. För att inte hemmet ska lukta skunk när jag kommer tillbaka och för att inte jag ska skunk när jag ska åka. Logiskt, men det betyder ju också att jag måste resa på mig ur soffan. Stackars stackars mig.