Fjärde omgången och tankar på döden

Ledsen för tjat men mitt liv består inte av så mycket annat än nässelfeber för tillfället. I morse vaknade jag med fjärde omgången utslag. Fjärde!

Tror hela tiden att det ska gå över och ser utslagen tyna bort bara för att återigen bli besviken när de i stället dyker upp någon annanstans. Det blir dock lindrigare. Den här omgången sitter de nästan uteslutande på rygg och mage och på något konstigt vis känns det mindre, även om det är ungefär lika många som i går. 

Fördelen i dag är att fötter och händer verkar mindre svullna. Jag kan gå och greppa saker, även om det gör lite ont.

Det lustiga är att utslagen aldrig verkar komma på precis samma ställe två gånger. Om mina beräkningar då stämmer betyder det att jag inte borde få några fler i morgon. I stort sett varje liten millimeter av min kropp har ju haft utslag redan. Men jag vet förstås inte. Kanske det börjar om på benen där det började i lördags kväll? Hoppas inte. 

Jag tänkte ganska mycket på döden i går också. All sjukvårdspersonal jag pratat med och alla artiklar jag läst varnade för att utslagen kan sätta sig i halsen så att luftvägarna blockeras. Och i går skedde det. Jag kände mig trång i halsen och hade svårt att svälja mat, men det gick bra att andas som tur var. Blev dock nojig och började tänka på att jag var ensam hemma och att det kanske skulle bli värre medan jag sov. Vågade inte riktigt somna om jag inte skulle vakna igen. 

Kanske hade varit smart att ringa sjukhuset ändå nu i efterhand, men kände mig så löjlig när jag inte hade några problem med andningen.  Dessutom kändes det som ett så stort projekt att ta sig till närakuten eller sjukhuset när jag knappt kunde gå i går. Vad skulle jag gjort? Ringt en ambulans?

Nåja. Allt gick bra. I dag känns halsen mindre svullen och det känns som att febern också lättat. Nu måste jag bara bli bättre. Håll tummarna!