De som är så jävla rädda för att barnen ska ... Ja, jag vet inte ens vad de är rädda för? Det är BARN. Som har tvingats fly från krig. Till ett helt främmande land. Bort från allt som var tryggt och vant. Rädda barn som ska försöka skapa sig nya liv.
Och vad möts de barnen av? Jävla förbannade människor som är så inhumana och enkelspåriga och rädda för fantasisaker att de eldar upp deras nya hem.
Fy fan. Jag skäms. Jag skäms så över mänskligheten. Över svenskar som gör så här, skäms att bo i samma land som dem. Jag kokar över.
2 kommentarer:
Åh som jag känner likadant! Jag steg av båten i Åbo idag. Framför mig vid utgången stod en stor familj nånstans långt ifrån. En farfar eller morfar, ett par föräldrar och säkert en moster eller faster. Tre små barn var det också, som blev fnissiga av blåsten när de steg ut på däck och som hängde över alla de enorma väskor och säckar de hade med sig. och inte vet jag, de kanske bara skulle på långsemester. Men jag fick känslan av att där i deras väskor, där fanns allt de hade. Och jag fick ont i magen och ville krama om allihopa och säga att allt kommer att bli bra. Men jag vet ju att det inte kommer att bli lätt här heller. Alla inskränkta tanter och gubbar som rynkade på näsan och stirrade ger ju tyvärr en hint om det. Och jag tänker att om man väljer att åka nånstans så långt bort, om man väljer bort sitt land, sitt hus, sina rötter. Då ska det tammefan vara illa. Och då ska vi tammefan kunna visa lite medmänsklighet och bara säga "välkomna, vi ska göra vårt bästa för att ni ska få det bra här". Punkt.
Verkar som om vi har glömt bort vad medmänsklighet är. Skrämmande.
Skicka en kommentar