Jag somnade på soffan. Klockan strax innan åtta. Fel tid när klockan ringer fyra och jag borde ha gått och lagt mig på riktigt bara en timme senare. Nu: Sömnlös och övertrött och stressad över för få timmar sömn. Fem. Man kan inte börja då.
Jag har fått ett jobberbjudande. Fick det strax innan hemgång. Läste mejlet och klickade sedan i det som oläst igen. Tänker, jag har inte sett det än. Tänker att jag inte vet vad jag ska svara. Fördel: Jag får därmed jobb även i höst. Nackdel: Det är inte det jobbet jag helst vill ha.
Och också är så mycket oklart. Vilka tider, hur länge, hur mycket? Orkar inte börja tidiga morgnar. Det går inte, jag fungerar inte.
Och vänner. Det tänker jag mycket på. På hur jag känner mig ensam när jag aldrig har tid att träffa de vänner jag har. Ännu mindre tid att träffa de som kan bli vänner. Ta en öl med någon en fredagkväll, gå på fest, bjuda någon på middag. När, NÄR, ska jag återigen få ett normalt liv utan jobb varjefuckinghelg.
Och så mejlar de: Kan du jobba extra? Kan du hoppa in? Kan du jobba jobba jobba jobba jobba?
Och allt blir så solklart nu. Varje stycke slutar med en frustation över jobbet. Det här jobbet. Det är nog inte bra för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar