Bättre skylla på andra (eller?)

Ibland kan jag bli sur på mitt ex så här i retroperspektiv. Sur över att han inte lät mig, mina drömmar, ta plats i vårt förhållande. Tänk om jag redan för länge sen hade flyttat, studerat mer, jobbat på fler platser. Vilken skillnad det hade gjort med mig.

Tror jag. I alla fall.

Om han bara inte hade sagt "nej, jag flyttar inte" och "nej jag vill inte ha ett distansförhållande" och därmed ställde ett outtalat ultimatum: Bo på Åland eller gör slut.

Och visst, det är inte rätt eller ens särskilt sunt att bli sur på nån för nåt som hände för så många år sedan. I synnerhet inte när jag kanske inte ens hade vågat flytta tidigare, jag var kanske inte ens redo då. Och han kanske inte ens hade varit så principfast om jag verkligen gav mig fan på att flytta.

Men det är ju så mycket lättare att skylla på någon annan än på sin egen tafatthet och obeslutsamhet.