När flera grejer därefter föll kände jag mig ännu sämre och improduktiv. Vid lunch var det botten. Jag satt länge och väntade på att en annan journalist skulle komma tillbaka och fick således äta lunch ensam. Kände mig låg och håglös och dålig. Och ensam.
Ungefär när jag lyckats peta i mig salladen kollade jag mejlen på mobilen. Ta-da. Jag har tydligen blivit kallad på en intervju till. Till ett av alla de jobb jag sökte under februari.
Jobbet är som redaktör på en väldigt "fin" tidning. Ett samhällsmagasin där flera av de där riktigt stora journalisterna någon gång arbetat. !!!
Jävlar vad glad jag blev över det!
En timme senare kom en chef på en annan avdelning på jobbet till mig och typ kastade ett jobberbjudande på mig. Sa att det finns kortsiktiga och långsiktiga behov av någon på den tjänsten och redan nästa vecka ska jag provjobba där, på den avdelningen.
Som grädde på moset kom min kollega fram till mig precis när vi slutat och sa att jag hade varit så sjukt produktiv idag och var imponerad av det.
Så dagen svängde ganska snabbt. Från att känna att jag var rätt dålig till att plötsligt känns mig rätt bra. Jag är ju tydligen ganska bra på att jobba och folk vill ha mig!
(Nu har jag dock ångest över om jag ska tacka ja till intervjun eller inte. Men det är fan lyxproblem.)
4 kommentarer:
Klart du ska tacka ja till intervjun! Finns ingen anledning att inte gå.
Precis så kände jag också. Tackade ja typ precis efter jag skrev det här. Herregud, det är ju en chans jag inte får missa!
Oavsett om du är intresserad av jobbet på riktigt eller inte så är klart att du ska gå till intervjun! Jag håller med Egon.
Linn: Jag ska förstås gå! Det känns dessutom som att jag skulle vilja ha det. Fördel: fast tjänst. Och säkert ganska spännande arbetsuppgifter.
Vi får se hur det känns efter intervjun på tisdag.
Skicka en kommentar