Att jag ibland har så svårt att vara bekväm bland folk. Som häromsistens när jag snubblade på en kompis som jag ganska ofta festar med i mataffären och inte riktigt visste hur jag skulle bete mig när vi träffades i ett sådant sammanhang. Är det bara jag som har problem med sådant?
Och så tänker jag på hur tusan jag kan vara så klumpig just nu? Det är som att jag skulle vara tonåring all over again och liksom inte riktigt förstå att mina lemmar vuxit utan liksom slå i dem när jag rör mig. Har för tillfället ett sår på knät efter att jag slog i det i ett hörn, ett fett blåmärke på låret efter att ha gått in i ett bord och en bula i huvudet efter att ha gått in i en dörrkarm.
Har också ett brännmärke i handen efter att ha tagit ut bröd ur ugnen. Det senare är visserligen ingen tillfällighet. 70 procent av gångerna jag är i ugnen bränner jag mig.
Och ja, det var tydligen bara det jag tänkte på just nu.
4 kommentarer:
Själv tänker jag på vad jag kan göra för att liva upp denna dag, varför jag inte är en roligare mamma och varför vädret är så in i tusans ruttet.
Men jag tänker också på att jag bor i paradiset, har ett hus jag älskar och en familj som tycker jag är perfekt precis som jag är.
En både och dag alltså, ungefär som vanligt :)
SLäng gärna in en kommentar på min nya blogg så ja vet att den funkar, det är ingen som gjort sej hörd där än!
www.energikompaniet.ax/blogg
:)
Du är inte ensam. Jag tänker precis likadant, jag blir nervös om jag träffar folk i "fel" sammanhang. Sämst i världen på kallprat. Usch.
Brukar du festa med din kompis i mataffären? :)
Åsa: I will! Och härlig känsla det där med paradiset!
Ingen katt: Skönt att inte vara helt ensam. För min del vet jag inte om det är kallpratet som stör, har mer en känsla av att jag är obekväm. Svårt att förklara. Men jävligt jobbigt.
Mirijam: Haha! Oh ja! Varje helg! Hehe.
Jag såg att det blev ett syftningsfel men orkade inte skriva om det.
Skicka en kommentar