En trendsetter?

Har kommit på att jag är hemskt hemskt trendig. En riktig trendsetter faktiskt.
Så här såg jag ut i torsdags:

Blont hår, lugg, jeansskjorta och jeans. Till det ett par svarta skor.

Så går jag in på modebloggerskan Elin Klins blogg och hittar den här bilden från i torsdags:

Ser ni vilken härmapa?!

Skönt fredagsnöje

Pizza och pussel. Gött!

Revolution mina vänner!

Det är fredag och jag behöver lite jävlar anamma. Får det genom älskade älskade Bob hund.
Nu är det väl revolution på gång?

Lite glitter som piggar upp

Jag har en pissdag. Ingen orsak egentligen. Känner mig liksom nedsläppt och som att jag dessutom fick en hemsk taskig landning. Gruvade mig över surgubbar och jobbigt jobb i natt och hade som jag skrev förut en mardrömsmorgon. Arg som ett bi och stressad till tusen. Usch.

Och till råga på allt förlorade Sverige OS-hockeyn.
Ni ser, ingen höjdardag som sagt.

Hur som helst. Ser ni förbi min griniga min och trötta ögon ser ni mitt nya halsband som jag shoppade under Stockholmsresan. Det är superfint. Lovar att visa en bättre bild på det en annan gång.

Halsbandet är i alla fall det enda som gör mig lite lite glad i dag.

Anger Management?

Jag är ett monster på morgonen. Ta mig på orden – ett monster.

Förlåt!

Inte sära, bara rista

För några veckor sedan var tidningen på ett stort företags bolagsstämma. Ni vet en sån med bjudmat och herrar i grått hår och kostym som skakar hand med varandra.

I alla fall så gjorde en av tidningens fotografer ett bildspel därifrån. Han gick runt bland publiken och fotograferade styrelsemedlemmar och aktieägare kors och tvärs och hade med sig runt en hundra bilder till bildspelet.

När allt låg uppe på hemsidan gick jag in i bildspelet och kollade på bilderna. Det var en glad gubbe som log mot kameran, det var två gubbar som skakade hand med varandra, det var en gubbe med sin fru (!) och det var en grupp med gubbar som åt bjudmat. Inget utöver det vanliga alltså.

Men så mitt i allt hittade jag den här bilden:

Och den väcker så många frågor. Vem är han? Varför sitter han på en bolagsstämma och tittar på olika knivmodeller i ett finskt reklamblad? Tänker han mörda bolagsstyrelsen? Vad räknar han ut? Funderar han på hur många knivar han köpa för dividenden?

Och varför införlivar han alla myter man har om finländare?

En supergod pastasallad / matskolan del 1

Bjuder på ett recept på min middagsmat. Det är min moster Bibis supergoda pastasallad med en liten egen tvist.

Laga och njut vetja!

Först gör man den magiska dressingen. Börja med att riva limeskal. Mängden är oklar, men jag rev skal från två lime.

Sedan pressar man i saften från ungefär två lime, beroende på hur vattninga de är. Det ska vara ganska mycket limesaft.

Häll i flytande honung. Det ska vara kanske två skedar. Det får inte bli för sött. Krydda sedan med salt och svartpeppar. Smaka av.

Nu kan man sätta på pastavatten och börja med själva salladen. Där kan man ha i lite vad man känner för typ. Jag hade i champinjoner som jag delade i lagom bitar.

Och så hackade jag rödlök. Det måste man ha i för att det ska bli gott tycker jag.

Precis som med avokadon. Ett måste. Och gärna mycket!

Sedan hade jag i en god rökt och lufttorkad skinka. Det kan man skippa helt om man är vegetarian.

Så ska man ha i oliver. Jag hade i blandade svarta och gröna oliver. Huvudsaken är att de är goda och helst har kärna.

Så kokar man pastan al dente. Och häller i den i salladen.

And this is the magic thing. Blåmögelost. En krämig variant. Jag valde blå castello. Den ska smulas över den varma pastan.

Så att det blir så här: Att en del ost smälter.

Och så i med massor med ruccola och den supergoda limedressingen. Rör runt.

Voila! Ät och njut!

Om jag vill gråta lyssnar jag på den här

Det här är den vackraste och sorgligaste låten jag vet: Cranberries med No need to argue.

Jag kan den utantill och den ligger på topplistan bland de låtar jag oftast sjunger i duschen.
Den ligger också på topplistan över låtar som får mig att gråta. Så vackert sorglig.

”Vilken tur att du kan stenografi”

Det här var för ett tag sedan då jag intervjuade en man som brann väldigt mycket för sitt ämne och gärna berättade om det. Jag stod nära honom och tog in honom och allt han sa för att kunna skriva en bra artikel om det.

Jag lyssnade och antecknade ivrigt, så snabbt jag bara hann. Mannen var nämligen väldigt entusiastisk, gestikulerade vilt och pratade hiskligt snabbt. Så snabbt att jag nästan inte hann anteckna det han sa.
Jag ställde frågor och mannen fortsatte att berätta, allt ivrigare. Jag höll pennan krampaktigt i handen och antecknade fortare och fortare och slarvigare och slarvigare för att hinna med. Han kom upp i crescendo och pratade ännu snabbare och ivrigare och gestikulerade ännu mer.

Nu fick jag svårt att hinna med. Pennan gjorde hårda märken i fingrarna och handen hade nästan fastnat i en krampaktig position. Allt för att jag skulle hinna med att anteckna det han sa.
Mannen jag intervjuade såg mitt lidande och tittade ned på mitt anteckningsblock. ”Hinner du med?” frågade han.
”Knappt”, svarade jag ärligt.
”Men det är tur att du kan stenografi i alla fall”, sa han och fortsatte berätta.
Jag fastnade dock i min rörelse. Stenografi?

Stenografi är ju den klassiska gamla anteckningsmetoden som består av mängder av krumelurer och prickar och symboler som inte en enda vanlig människa kan läsa. Om man inte kan stenografi vill säga.

Jag tittade ner på mitt anteckningsblock och de helt vanliga bokstäverna jag just hade klottrat ned. Vad då stenografi? Är min handstil verkligen så oläslig?

Magkänsla goes mat- och kristallkroneblogg

Okej. Bildbombar bloggen nu. Mest är det bilder på mat vi ätit, coola saker och kristallkronor och andra lampor. Lustigt tema, men så blev det.
Här är min minisemester i Stockholm i bilder. Varsågoda!


Första kvällen, på onsdagen lagade vi mysmiddag ihop. Det här är min gamla barndomsbästis. Vi funkar finfint än i dag och är fortfarande väldigt lika till sättet.

Det här lagade vi. Fläskfärsbiffar med dinkel, god sallad, grillade grönsaker och sås. Till det en och en halv flaska vin. Mums.

Så åt vi lite till och drack lite mer vin. Ostarna var, som jag redan skrivit, to die for. Sedan däckade vi i matkoma.

Frukosten dagen därpå satte standarden för de andra dagarna. Så här dignande var köksbordet alla morgnar.

Så drog vi i väg på shoppingtur. Jag var på jakt efter en längre kavaj. Den här från Zara var snygg, men det blev en annan.

Så var vi på Urban Outfitters som har den absolut coolaste butiken. Kristallkronorna är GIGANTISKA. Love them.

Där fanns också den här stencoola klockan. Hade jag haft en tom vägg i köket hade jag köpt den.

Så åt vi mumsig lunch på Bolero. Pommes med club sandwich blev det. Passade perfekt för min bakismage. Bästisen åt en hälsotallrik. Hon var betydligt mindre bakis förstår ni.

Så var det kväll och dags att traska till B.A.R. för middag. På vägen, i Kungsträdgården om jag inte är helt vilsen, hittade vi de här kristallkronorna som hängde i träden. Det var magiskt vackert.

Bästisen beställde entrecôte med risotto och en avokadosallad till det. Såg jäkligt gott ut, men smakade aldrig på det.

Jag orkade nämligen inte efter att jag hade klämt i mig merparten av den här. Den innehöll en halv hummer, en halv krabba, en havskräfta, massor med räkor och massor med blåmusslor. Och tre ostron som bästisen fick äta upp. Jag kan inte med dem efter min mardrömsupplevelse med ostron.
Till efterrätt åt vi glass, men den glömde jag fota.

Så var det fredag och vi drog i väg på shopping igen. Igen superhäftiga kristallkronor, den här gången inne på Antikt, gammalt och nytt där jag fyndade ett halsband.

Det fanns som synes en hel del att välja på. Prylar överallt.

Mat igen. Nu thaimat på ett ställe jag inte minns namnet på. Jag åt nudlar med scampi.

Bästisen åt rödcurrykyckling med ris.

Stället var hur som helt väldigt härligt inrett. Grönt och orange. Gillart.

Lite mer shopping och jag hittade den här lampan. Är riktigt sugen på att göra en likadan.

Såg också ytterligare en installation i träd – den här gången skjortor. Kul grej.

Så tog vi en promenad över halva stan. Från Östermalm till Söder. Här den klassiska Stomatolskylten vid Slussen.

Fast innan vi kom dit gick vi genom Gamla stan.

Vi var in i småbutiker och där hittade jag ytterligare en kristallkrona. Den här lite annorlunda än de andra.

Också slog det oss att vi förstår att turister är så förtjusta i Gamla stan. Det är verkligen helmysigt att traska runt i gränderna där.

Det finns superfina gamla hus med lika fina dörrar. De här gillade jag mycket. Särskilt när det såg så varmt ut innanför.

För det var så här kallt ute. Men trots det var det ganska härligt att spana ut över stan.

Vi gick till min favoritmataffär Kajsa Varg. Älskar att hyllorna är fullproppade med burkar med udda innehåll och att man måste ha stege för att komma åt dem längst upp.


Så var vi till tyllparadiset: Beyond Retro. Provade stövlar i en halvtimme innan vi gick till Stadsmissionen där jag hittade en pälsmössa som jag nu i efterhand ångrar att jag inte köpte.

Tvärsöver gatan låg sedan bästisens jobb: Urban Deli. Där drack vi en massa vin och åt först en charktallrik.

Som egentligen var två charktallrikar. En med kött och en med ost. Djävulskt gott.

Så drack vi mer vin med bästisen arbetskamrat. Så började det kurra i våra uttänjda magar igen.

Bästisen beställde korv.

Och jag anka.

Och så avslutades kvällen och hela minisemestern på bästa sätt. Med en mojito.