Receptet för att må bättre:
En lunch med en otroligt härlig människa som frågar hur det är, lyssnar och precis förstår känslan. Och som dessutom känner sig nästan likadan.
Det är lustigt det där, att två som mår lite halvkass träffas och luftar sig plötsligt mår bättre. Negativt plus negativt blir positivt, precis som i matten.
Jag hoppas att hon kände likadant. Hon har nämligen någon magisk känsla att få mig att öppna mig och må bättre. Tack L för att du finns!
onsdag, september 30, 2009
Duktig flicka
I dag har jag med mig en påse med nötter och torkad frukt till jobbet så att jag kan äta det som mellanmål. Och så har jag med mig två äpplen och ett päron för samma ändamål.
Känns som om jag går på lekis igen.
Känns som om jag går på lekis igen.
tisdag, september 29, 2009
Cause I'm falling
Tecknen är tydliga. Och jag känner igen dem. För väl.
Dödstrött, ingen energi och ständig huvudvärk. Har ingen matlust och är ständigt lite halvt illamående, troligtvis just på grund av att jag inte äter tillräckligt.
I natt vaknade jag dessutom med den värsta magsmärtan jag känt på länge. Tio knivar som körde runt runt utan att jag kunde göra något åt det. Utan orsak dessutom.
Det gjorde så ont att jag blev illamående, ville spy men spottade bara några gånger i toan. Tre gånger var jag upp och gjorde samma sak.
Till slut somnade jag av utmattning liggandes i fosterställning.
Jag kan inte säga vad det är som gör det. Allt och inget.
Letar fel hos mig själv och finner dem. Och ältar dem och hatar till slut mig själv. Precis som det brukar vara.
Svär över att jag är en sån dålig människa och svär över att jag är som jag är. Men är för trött och slut för att ens försöka ändra mig.
Och så kommer ensamheten krypande. Känner mig ensammast i världen och vet att det inte är någon annan än jag själv som är skyldig till det. Hur lätt är det att lära känna en människa som aldrig öppnar sig?
Så mår jag ännu sämre. Och hatar mig själv ännu mer.
Jag vet att åt helvete för många kommer att läsa det här och dra förhastade slutsatser, komma med stöttande ord som jag inte tar åt mig och skapa en bild av mig baserat på det här. Men det tänker jag ta.
Jag skriver inte det här för någon annan, bara för mig själv. Det brukar nämligen kännas lite lite bättre efteråt.
Dödstrött, ingen energi och ständig huvudvärk. Har ingen matlust och är ständigt lite halvt illamående, troligtvis just på grund av att jag inte äter tillräckligt.
I natt vaknade jag dessutom med den värsta magsmärtan jag känt på länge. Tio knivar som körde runt runt utan att jag kunde göra något åt det. Utan orsak dessutom.
Det gjorde så ont att jag blev illamående, ville spy men spottade bara några gånger i toan. Tre gånger var jag upp och gjorde samma sak.
Till slut somnade jag av utmattning liggandes i fosterställning.
Jag kan inte säga vad det är som gör det. Allt och inget.
Letar fel hos mig själv och finner dem. Och ältar dem och hatar till slut mig själv. Precis som det brukar vara.
Svär över att jag är en sån dålig människa och svär över att jag är som jag är. Men är för trött och slut för att ens försöka ändra mig.
Och så kommer ensamheten krypande. Känner mig ensammast i världen och vet att det inte är någon annan än jag själv som är skyldig till det. Hur lätt är det att lära känna en människa som aldrig öppnar sig?
Så mår jag ännu sämre. Och hatar mig själv ännu mer.
Jag vet att åt helvete för många kommer att läsa det här och dra förhastade slutsatser, komma med stöttande ord som jag inte tar åt mig och skapa en bild av mig baserat på det här. Men det tänker jag ta.
Jag skriver inte det här för någon annan, bara för mig själv. Det brukar nämligen kännas lite lite bättre efteråt.
måndag, september 28, 2009
Gräver ner mig i musiken
Jag knarkar Red hot chili peppers för tillfället. Mer än jag någonsin gjort förut faktiskt, trots att de varit mitt favoritband i drygt tio år.
Jag läser Antony Kiedis självbiografi och går igenom grooveshark på jakt efter fler låtar. Mina fem sex album känns nämligen inte nog. Jag har inte alls lyssnat särskilt mycket på deras tidiga låtar.
Just nu är jag mest inne på deras tredje album The Uplift Mofo Party Plan. Älskar det.
Samtidigt som jag lyssnar sitter jag på deras hemsida och läser texterna upp och ner, ner och upp. Kiedis är ett geni på texter!
Här är mina nya favoriter:
Skinny Sweaty Man:
Fight like a brave:
Behind the sun:
Me and my friends:
Edit: Och den här också:
Organic Anti-Beat Box Band
Jag läser Antony Kiedis självbiografi och går igenom grooveshark på jakt efter fler låtar. Mina fem sex album känns nämligen inte nog. Jag har inte alls lyssnat särskilt mycket på deras tidiga låtar.
Just nu är jag mest inne på deras tredje album The Uplift Mofo Party Plan. Älskar det.
Samtidigt som jag lyssnar sitter jag på deras hemsida och läser texterna upp och ner, ner och upp. Kiedis är ett geni på texter!
Här är mina nya favoriter:
Skinny Sweaty Man:
Fight like a brave:
Behind the sun:
Me and my friends:
Edit: Och den här också:
Organic Anti-Beat Box Band
fredag, september 25, 2009
Extraknäck, skarv och åldersnoja
Jag har massor att säga. Men i en mening ungefär. Och det blir ju lite tråkigt att i längden skriva en mening per inlägg. Så jag bjuder på en liten kompott.
1. Har haft en urmysig kväll med tre härliga vänner. The girls (och pojkvännen) liksom. Det var så himla gött och avslappnat och soft att jag tycker att det borde bli en tradition. En anspråkslös middag efter jobbet som man lagat tillsammans.
2. Bara för att jag skrev att jag fått beröm fick jag skit i dag i tidningen. För att jag råkade skriva ”chans att få missfall” i stället för ”risk att få missfall”. Skyller såklart allt på personen jag intervjuade. Det måste självklart ha varit hon som sa så. Haha.
Annars kanske det var något freudianskt undermedvetet?
3. Apropå jobb så extraknäckte jag häromdagen framför kameran. Iklädd ... endast strumpbyxor. Och skor då. Det var dem jag visade.
Foto: Jacob Saurén
4. I morgon ska jag först jobba och därefter käka vidrig skarv till middag hos några vänner. Luktar det lika vidrigt som deras skit tänker jag vägra smaka.
5. Efter att ha kollat på gamla bilder reviderar jag härmed det här inlägget. Jag ser fan nästan hellre ut som 33 än som 14,5. Ser hemsk ut på bilder från tre år tillbaka. Som en mager och hemskt 13-åring ungefär. Började nästan misstänka pojkvännen för barnarov.
1. Har haft en urmysig kväll med tre härliga vänner. The girls (och pojkvännen) liksom. Det var så himla gött och avslappnat och soft att jag tycker att det borde bli en tradition. En anspråkslös middag efter jobbet som man lagat tillsammans.
2. Bara för att jag skrev att jag fått beröm fick jag skit i dag i tidningen. För att jag råkade skriva ”chans att få missfall” i stället för ”risk att få missfall”. Skyller såklart allt på personen jag intervjuade. Det måste självklart ha varit hon som sa så. Haha.
Annars kanske det var något freudianskt undermedvetet?
3. Apropå jobb så extraknäckte jag häromdagen framför kameran. Iklädd ... endast strumpbyxor. Och skor då. Det var dem jag visade.
Foto: Jacob Saurén
4. I morgon ska jag först jobba och därefter käka vidrig skarv till middag hos några vänner. Luktar det lika vidrigt som deras skit tänker jag vägra smaka.
5. Efter att ha kollat på gamla bilder reviderar jag härmed det här inlägget. Jag ser fan nästan hellre ut som 33 än som 14,5. Ser hemsk ut på bilder från tre år tillbaka. Som en mager och hemskt 13-åring ungefär. Började nästan misstänka pojkvännen för barnarov.
torsdag, september 24, 2009
Apropå glad
Apropå glad: Det här klippet har jag skrattat åt hela morgonen.
Vet inte om det beror på att jag är jäkligt övertrött eller om det verkligen är superroligt. Bedöm själva.
Vet inte om det beror på att jag är jäkligt övertrött eller om det verkligen är superroligt. Bedöm själva.
Oj så roligt!
Det här inlägget publicerades ju också i tidningen jag jobbar på.
Och i dagens tidning vi publicerade vi det här:
”Suverän krönika av Matilda i tisdagens XX! Poängerna till henne ger en man för jämställdhet.”
Nu blev jag glad!
Och i dagens tidning vi publicerade vi det här:
”Suverän krönika av Matilda i tisdagens XX! Poängerna till henne ger en man för jämställdhet.”
Nu blev jag glad!
Kära Ola ...
Kommentar i går:
Mitt svar i dag:
Anonym Ola sa...
Hej Alexandra!
Skriv en berättelse om magkänsla och var med och tävla om en resa till New York. Läs mer på www.minmagkänsla.se!
Ha det bra!
21:58
Mitt svar i dag:
Hej Bengt, eller vad du nu heter. Vem är Alexandra?
Jag skriver berättelser baserat på min magkänsla alla dagar och tänker inte vara med i din tävling.
Och egentligen vet jag att det här mest är ett försök för dig att komma högre upp bland googleträffarna eftersom min blogg ligger mycket högre än din hemsida. Aouch.
Ge dig inte in i en kamp du inte kan vinna!
Ha det bra!
onsdag, september 23, 2009
Livet är fullt av små mysterier
I dag hittade jag ett superkrulligt hår uppe på huvudet som nästan såg ut som ett könshår.
Man slutar aldrig att förvånas över vad livet har att erbjuda.
Haha.
Man slutar aldrig att förvånas över vad livet har att erbjuda.
Haha.
tisdag, september 22, 2009
Jag är aldrig nöjd
Hela mitt liv har jag fått höra att jag ser barnslig ut.
Jag hade sådana där runda tonårskinder fram tills jag fyllde 25 typ, jag har alltid haft en ganska formlös lite tonårsaktig kropp och gillar att klä mig i gympadojor.
Solklara orsaker till att man ser lite yngre ut.
Fram tills för bara något år sedan fick jag också alltid visa leg när jag handlade sprit. Den senaste tiden fortfarande så ofta som var fjärde gång kanske. Och när folk gissat min ålder har det alltid hamnat på strax under 25.
Tills i lördags. Jag satt något överförfriskad på soffan inne på tjejtoan på krogen och började prata med tjejerna bredvid mig. Den ena tjejen tilltalade mig med: ”Du som är i vår ålder, tycker du att man kan ha bara leggings och kort topp ...”
Vi förde något resonemang kring det och efter ett tag frågade jag hur gammal tjejen som tyckte att jag såg ut att vara lika gammal som henne egentligen var.
33, svarade hon.
Och nu är jag olycklig.
Okej, jag trivdes kanske inte utmärkt med att se ut som 19 och vara 25 men det var fan så mycket bättre än att se ut som 33 när jag bara är 28!
Jag hade sådana där runda tonårskinder fram tills jag fyllde 25 typ, jag har alltid haft en ganska formlös lite tonårsaktig kropp och gillar att klä mig i gympadojor.
Solklara orsaker till att man ser lite yngre ut.
Fram tills för bara något år sedan fick jag också alltid visa leg när jag handlade sprit. Den senaste tiden fortfarande så ofta som var fjärde gång kanske. Och när folk gissat min ålder har det alltid hamnat på strax under 25.
Tills i lördags. Jag satt något överförfriskad på soffan inne på tjejtoan på krogen och började prata med tjejerna bredvid mig. Den ena tjejen tilltalade mig med: ”Du som är i vår ålder, tycker du att man kan ha bara leggings och kort topp ...”
Vi förde något resonemang kring det och efter ett tag frågade jag hur gammal tjejen som tyckte att jag såg ut att vara lika gammal som henne egentligen var.
33, svarade hon.
Och nu är jag olycklig.
Okej, jag trivdes kanske inte utmärkt med att se ut som 19 och vara 25 men det var fan så mycket bättre än att se ut som 33 när jag bara är 28!
Ingen ensam pappa söker?
Jag är för jämställdhet. Åt bägge hållen alltså.
Till exempel tycker jag att det är vansinnigt att samma kvinnor kan oja över att de får mindre betalt än männen och samtidigt ta för givet att killen ska hålla upp dörren och betala middagen på första dejten.
Eller förvänta sig tjejtaxa i taxin. Eller att få komma in på krogen när de är yngre än vad männen är.
Jämställdhet ska fungera åt bägge håll som sagt.
Därför blir jag väldigt arg över att TV3 helt utan skrupler visar de mest förnedrande grejerna i deras succéprogram Ensam mamma söker. Där råder ingen jämställdhet alls.
De tre kvinnorna som söker en varsin man ser helt klart männen som deltar som objekt. De pratar bara om männens kroppar, hittar på aktiviteter där de får se så mycket naket som möjligt och klämmer på killarnas rumpor helt ogenerat. ”Plocka upp alla golfbollar nu killar så jag får se era rumpor!” ”Ställ er på rad så ska jag ha ett blindtest där jag gissar vems rumpa som tillhör vem!”
Och det kryper i hela mig.
Okej, de här männen kanske visste att de skulle bli objektifierade när de sökte till programmet, det är ju trots allt ett dejtingprogram. Men det här är att gå för långt.
Skulle det vara motsatta roller, att en man bad sex kvinnor böja sig ner och plocka bollar så att han kunde spana in deras rumpor, är jag övertygad om att det skulle bli ramaskri. Det skulle bli stora rubriker i de svenska kvällstidningarna och programmet skulle tvingas redigeras om. Alla skulle rasa över det förnedrande kvinnorna tvingades göra för att falla mannen i smaken.
Och med det kan man konstatera att det aldrig lär bli något Ensam pappa söker.
Till exempel tycker jag att det är vansinnigt att samma kvinnor kan oja över att de får mindre betalt än männen och samtidigt ta för givet att killen ska hålla upp dörren och betala middagen på första dejten.
Eller förvänta sig tjejtaxa i taxin. Eller att få komma in på krogen när de är yngre än vad männen är.
Jämställdhet ska fungera åt bägge håll som sagt.
Därför blir jag väldigt arg över att TV3 helt utan skrupler visar de mest förnedrande grejerna i deras succéprogram Ensam mamma söker. Där råder ingen jämställdhet alls.
De tre kvinnorna som söker en varsin man ser helt klart männen som deltar som objekt. De pratar bara om männens kroppar, hittar på aktiviteter där de får se så mycket naket som möjligt och klämmer på killarnas rumpor helt ogenerat. ”Plocka upp alla golfbollar nu killar så jag får se era rumpor!” ”Ställ er på rad så ska jag ha ett blindtest där jag gissar vems rumpa som tillhör vem!”
Och det kryper i hela mig.
Okej, de här männen kanske visste att de skulle bli objektifierade när de sökte till programmet, det är ju trots allt ett dejtingprogram. Men det här är att gå för långt.
Skulle det vara motsatta roller, att en man bad sex kvinnor böja sig ner och plocka bollar så att han kunde spana in deras rumpor, är jag övertygad om att det skulle bli ramaskri. Det skulle bli stora rubriker i de svenska kvällstidningarna och programmet skulle tvingas redigeras om. Alla skulle rasa över det förnedrande kvinnorna tvingades göra för att falla mannen i smaken.
Och med det kan man konstatera att det aldrig lär bli något Ensam pappa söker.
måndag, september 21, 2009
Får fortfarande rysningar
Det spelar ingen roll hur många gånger jag hör den här låten – den ger mig fortfarande rysningar över hela kroppen. Får en sån skön känsla.
Hur fan kan en låt vara så här bra?
Scattered pieces of a broken heart*
Lite saker jag funderar på just nu:
• Hur man kan vara bakis för andra dagen. Och varför jag aldrig kan vara lagom alkoholpåverkad. Allt eller inget liksom.
• Bacon Invest. Det måste vara det roligaste företagsnamnet. Någonsin.
• Varför livet inte kan vara enkelt. Tänk den dagen jag slutar bekymra mig om vad folk tycker och tänker. Tänk den dagen då jag accepterar mig som jag är. Tänk den dagen!
• Hur mycket jag gillar mina vänner. Även om jag är sämst i världen på att höra av mig. Till samtliga.
• Hur jag ska få råd att köpa alla grejer som jag anser att jag är i akut behov av. Listan är nämligen lång: 1) En ny mobil – AKUT på riktigt. Den låser sig hela tiden. Särskilt när man pratar med någon. 2) En tv till sovrummet och för att den ska fungera även en digitalbox. 3) Ett gäng bokhyllor så jag kan plocka upp alla mina böcker och tidningar. 4) En eltandborste. Det känns som om jag ska tappa alla tänder om jag inte köper en snart. 5) Ett snyggt tyg att klä om min snygga 50-talsfåtölj i. 6) En vettig digital systemkamera. Typ Nikon 300. 7) En MacBook. Kanske inte helt nödvändig, men nästan.
• Att mitt hår växer för fort. Luggen petar mig i ögonen redan.
• Varför inte jag fick komma med på mamma och pappas väldigt spontana resa till Tunisien. Snart lyfter de.
(*Okej, mitt hjärta är inte krossat, men rubriken är onekligen fin. Det var mina gamla kompisar som gav ut en skiva med det namnet en gång i tiden. På nattklubben Chili som inte existerar längre. Slut på onödig info.)
• Hur man kan vara bakis för andra dagen. Och varför jag aldrig kan vara lagom alkoholpåverkad. Allt eller inget liksom.
• Bacon Invest. Det måste vara det roligaste företagsnamnet. Någonsin.
• Varför livet inte kan vara enkelt. Tänk den dagen jag slutar bekymra mig om vad folk tycker och tänker. Tänk den dagen då jag accepterar mig som jag är. Tänk den dagen!
• Hur mycket jag gillar mina vänner. Även om jag är sämst i världen på att höra av mig. Till samtliga.
• Hur jag ska få råd att köpa alla grejer som jag anser att jag är i akut behov av. Listan är nämligen lång: 1) En ny mobil – AKUT på riktigt. Den låser sig hela tiden. Särskilt när man pratar med någon. 2) En tv till sovrummet och för att den ska fungera även en digitalbox. 3) Ett gäng bokhyllor så jag kan plocka upp alla mina böcker och tidningar. 4) En eltandborste. Det känns som om jag ska tappa alla tänder om jag inte köper en snart. 5) Ett snyggt tyg att klä om min snygga 50-talsfåtölj i. 6) En vettig digital systemkamera. Typ Nikon 300. 7) En MacBook. Kanske inte helt nödvändig, men nästan.
• Att mitt hår växer för fort. Luggen petar mig i ögonen redan.
• Varför inte jag fick komma med på mamma och pappas väldigt spontana resa till Tunisien. Snart lyfter de.
(*Okej, mitt hjärta är inte krossat, men rubriken är onekligen fin. Det var mina gamla kompisar som gav ut en skiva med det namnet en gång i tiden. På nattklubben Chili som inte existerar längre. Slut på onödig info.)
lördag, september 19, 2009
Fuck them all!
Det är allt jag har att säga.
Och för er som undrat varför jag lösenordsskyddade bloggen ett tag: Fortsätt undra. =)
I'm back!
Och för er som undrat varför jag lösenordsskyddade bloggen ett tag: Fortsätt undra. =)
I'm back!
fredag, september 18, 2009
En stilstudie
Gick just igenom datorns photobooth. Herregud säger jag bara.
Bjuder på ett smakprov, en liten stilstudie i mig. Ett och ett halvt års samlade bilder.
Varsågoda!
Bjuder på ett smakprov, en liten stilstudie i mig. Ett och ett halvt års samlade bilder.
Varsågoda!
Det kan bara bli bättre från nu
Vaknade i natt av att en full pojkvän tänder taklampan i sovrummet. Ni som känner mig vet att jag inte är att leka med om jag blir väckt på natten eller tidigt på morgonen. Jag är en kobra, för att citera en artikel jag läste just.
Han fumlar runt och letar efter sin telefon som han inte hittar. Tar hemtelefonen och ringer till den, fortfarande med lampan tänd. Hög äcklig ringsignal över hela rummet. Sedan snarkningar.
Bara några timmar senare, vid sju, ringer hans telefon igen. Och ringer och ringer och ringer. Utan att pojkvännen vaknar. Nu börjar jag vara i klass med två kobror.
Till slut lyckas jag få liv i honom och somnar själv om.
En kvart senare tänder han lampan i sovrummet igen och frågar mig var hans jeans är. Tre kobror ...
Så blir det äntligen tyst. Och jag somnar om.
Tills det börjar pipa oförklarligt i sovrummet. Pip pip, med jämna mellanrum. Jag somnar om men vaknar igen. Pip pip. Jävla pip pip.
Hemtelefonen som pojkvännen släpade in i sovrummet i natt har laddat ur och ligger och varnar för dåligt batteri. Nu är jag fan en hel ormgrop med kobror.
Så jag går upp irriterad och grinig. Möts av en finne på näsan, vrålont i halsen, tjocka bihålor och lite huvudvärk. Ser ut att ha en förkylning att se fram emot i helgen. Och dessutom är facebook nere.
Ibland önskar jag att jag fick börja om dagen. Fast å andra sidan kan jag konstatera att resten av dagen bara kan bli bättre.
Ett förtydligande: Jag älskar pojkvännen. Tro inget annat.
Han fumlar runt och letar efter sin telefon som han inte hittar. Tar hemtelefonen och ringer till den, fortfarande med lampan tänd. Hög äcklig ringsignal över hela rummet. Sedan snarkningar.
Bara några timmar senare, vid sju, ringer hans telefon igen. Och ringer och ringer och ringer. Utan att pojkvännen vaknar. Nu börjar jag vara i klass med två kobror.
Till slut lyckas jag få liv i honom och somnar själv om.
En kvart senare tänder han lampan i sovrummet igen och frågar mig var hans jeans är. Tre kobror ...
Så blir det äntligen tyst. Och jag somnar om.
Tills det börjar pipa oförklarligt i sovrummet. Pip pip, med jämna mellanrum. Jag somnar om men vaknar igen. Pip pip. Jävla pip pip.
Hemtelefonen som pojkvännen släpade in i sovrummet i natt har laddat ur och ligger och varnar för dåligt batteri. Nu är jag fan en hel ormgrop med kobror.
Så jag går upp irriterad och grinig. Möts av en finne på näsan, vrålont i halsen, tjocka bihålor och lite huvudvärk. Ser ut att ha en förkylning att se fram emot i helgen. Och dessutom är facebook nere.
Ibland önskar jag att jag fick börja om dagen. Fast å andra sidan kan jag konstatera att resten av dagen bara kan bli bättre.
Ett förtydligande: Jag älskar pojkvännen. Tro inget annat.
torsdag, september 17, 2009
Månadens inspiration
Det här inspirerar mig just nu:
Bilden.
Håret, känslan, byxdressen.
Klänningen, kombinationen, stilen.
Håret.
Sminket, känslan, färgerna.
Bilden, färgen, ljuset.
Kombinationen.
Tatueringen.
Attityden, känslan.
Håret, bilden.
Känslan, bilden.
Bilden.
Tröjan (fast inte avklippt), bilden.
Känslan, bilden.
Uttrycket, bilden.
Tröjan.
Kärleken.
Bilder ihopsamlade under typ en månads tid. Minns tyvärr inte varifrån.
Bilden.
Håret, känslan, byxdressen.
Klänningen, kombinationen, stilen.
Håret.
Sminket, känslan, färgerna.
Bilden, färgen, ljuset.
Kombinationen.
Tatueringen.
Attityden, känslan.
Håret, bilden.
Känslan, bilden.
Bilden.
Tröjan (fast inte avklippt), bilden.
Känslan, bilden.
Uttrycket, bilden.
Tröjan.
Kärleken.
Bilder ihopsamlade under typ en månads tid. Minns tyvärr inte varifrån.
onsdag, september 16, 2009
Så uppenbart att hösten är här
Den första bilden togs någon vecka efter att vi flyttade in i huset. Den andra i helgen. Samma träd, samma plats, annan årstid.
För övrigt är det här trädet mitt favoritträd på tomten. Det står helt ensamt mitt uppe på en bergsklack. Förstår inte ens hur det kan stå kvar.
Och här är vår blivande gräsmatta. Lite klen och lite väl mycket sten kvar kanske, men fortfarande en gräsmatta. Jag är nöjd.
tisdag, september 15, 2009
She's like the wind
Patrick Swayze är död. Min gamla ”Point break”-älskling.
Ägnar därför dagen att sjunga She's like the wind från Dirty Dancing där han faktiskt sjunger själv. Lyssna och njut!
måndag, september 14, 2009
Stillade det dåliga samvetet
Det är ganska lustigt hur till synes yttepyttesmå grejer kan påverka en. Som en full tvättkorg, en garderob som aldrig blir klar, en oupplockad resväska, flyttlådor med gammalt bös eller gamla matrester i kylen som stirrar på en varenda gång man öppnar dörren.
Allt detta har påverkat mig den senaste tiden. Och då väldigt mycket. Jag har nästan fysiskt mått dåligt över att smågrejer aldrig blir gjorda. Många bäckar små som det heter.
I helgen har jag dock tagit tag i skiten. Bet mig i tungan och började gräva i tvättkorgen, slipade spacklet i garderoben, började vika in kläder, plockade upp och gick igenom sju flyttlådor och rensade kylen.
Och jävlar vad bra jag mår nu. Inget dåligt samvete som flåsar i nacken. Så därför ska jag lägga mig på soffan resten av kvällen. Och njuta på riktigt.
Allt detta har påverkat mig den senaste tiden. Och då väldigt mycket. Jag har nästan fysiskt mått dåligt över att smågrejer aldrig blir gjorda. Många bäckar små som det heter.
I helgen har jag dock tagit tag i skiten. Bet mig i tungan och började gräva i tvättkorgen, slipade spacklet i garderoben, började vika in kläder, plockade upp och gick igenom sju flyttlådor och rensade kylen.
Och jävlar vad bra jag mår nu. Inget dåligt samvete som flåsar i nacken. Så därför ska jag lägga mig på soffan resten av kvällen. Och njuta på riktigt.
fredag, september 11, 2009
Rånja – alldeles mjuk och luddig
Det är inte alla som klappat och gosat med ett alldeles livs levande rådjur. Men det har jag. Ett livs levande rådjurskid till och med.
Hon heter Rånja och räddades av några djurvänliga själar bara någon dag gammal. Hennes mamma hade lämnat henne att dö. Och det skulle hon ha gjort. Om de inte tagit hand om henne vill säga.
Hon var helt ljuvlig. Lite försynt men ruggigt nyfiken. Kom och ställde sig bredvid så man kom åt att klappa henne. Hon var alldeles mjuk och luddig. Inte alls sträv som rådjur ser ut att vara.
Hur som helst. Här är mina bilder på henne. Visst är hon ljuvlig?!
Hon heter Rånja och räddades av några djurvänliga själar bara någon dag gammal. Hennes mamma hade lämnat henne att dö. Och det skulle hon ha gjort. Om de inte tagit hand om henne vill säga.
Hon var helt ljuvlig. Lite försynt men ruggigt nyfiken. Kom och ställde sig bredvid så man kom åt att klappa henne. Hon var alldeles mjuk och luddig. Inte alls sträv som rådjur ser ut att vara.
Hur som helst. Här är mina bilder på henne. Visst är hon ljuvlig?!
torsdag, september 10, 2009
Aids ist ein Massenmörder
Har ni sett den här reklamen mot aids?
Det är gjord av den tyska reklambyrån das comitee och har väckt stor debatt. Den finns till exempel inte på youtube längre på grund av att den är extremt kontroversiell.
Själv älskar jag den. Inte för innehållets skull utan för nytänkandet och viljan att provocera. Det är sånt som får mig att vilja syssla med reklam.
Sen om den uppfattas diskriminerande och stigmatiserande är en annan femma och en diskussion jag inte känner för att ha just nu.
Det är gjord av den tyska reklambyrån das comitee och har väckt stor debatt. Den finns till exempel inte på youtube längre på grund av att den är extremt kontroversiell.
Själv älskar jag den. Inte för innehållets skull utan för nytänkandet och viljan att provocera. Det är sånt som får mig att vilja syssla med reklam.
Sen om den uppfattas diskriminerande och stigmatiserande är en annan femma och en diskussion jag inte känner för att ha just nu.
I stället för ett inlägg
Inspirationen eller tiden finns inte. Bjuder därför på en bild på mig in action i stället.
Här är jag för en liten stund sedan ute på reportage på landet. Med vind i nya luggen. Ser nästan lite generad ut också men tror att jag var lite för häftig med rouget i morse.
Fotograf: Daniel Eriksson
Uppdatering: Just ja. Jag hade inte Glitter-Lisa med mig den här gången. Tyvärr.
Här är jag för en liten stund sedan ute på reportage på landet. Med vind i nya luggen. Ser nästan lite generad ut också men tror att jag var lite för häftig med rouget i morse.
Fotograf: Daniel Eriksson
Uppdatering: Just ja. Jag hade inte Glitter-Lisa med mig den här gången. Tyvärr.
onsdag, september 09, 2009
Jag älskar P3/”Jag ska runka lillebror”
I morse när jag åkte på jobbet skrattade jag högt när jag lyssnade på P3. Hanna på Morgonpasset berättade om en brittisk undersökning som visade att varannan britt skadat sig på kakor.
De hade skadat sig på alla möjliga vis. Bränt sig när de doppat, satt i halsen, blivit biten av ett vilt eller tamt djur när de försökt ta kakan ifrån det och sist men inte minst petat sig i ögat med den.
Sättet de sa det och Kodjos brittiska var fruktansvärt roligt.
När jag åkte hem skrattade jag högt igen. Då åt Christer i samma kanal. Där pratade de om svenskans fulaste ord och fick förslaget oomkullrunkelig. Ordet är sammansatt av omkull och verbet runka som förutom att onanera betyder skaka eller vaja.
Förr sa man till exempel att man runkade på huvudet, vilket bara det är jätteroligt när man är lagom mosig i skallen efter en dag på jobbet.
Så berättade Patti att hans farmor som hade sagt till honom när han var liten att hon skulle gå och runka lillebror till sömns. Haha! Jag trodde jag skulle dö av skratt.
Okej okej. Jag vet. Det suger att berätta roliga händelser så här i efterhand. Särskilt när jag är såsig i skallen. Men tro mig, det var hysteriskt roligt. Jag älskar P3!
De hade skadat sig på alla möjliga vis. Bränt sig när de doppat, satt i halsen, blivit biten av ett vilt eller tamt djur när de försökt ta kakan ifrån det och sist men inte minst petat sig i ögat med den.
Sättet de sa det och Kodjos brittiska var fruktansvärt roligt.
När jag åkte hem skrattade jag högt igen. Då åt Christer i samma kanal. Där pratade de om svenskans fulaste ord och fick förslaget oomkullrunkelig. Ordet är sammansatt av omkull och verbet runka som förutom att onanera betyder skaka eller vaja.
Förr sa man till exempel att man runkade på huvudet, vilket bara det är jätteroligt när man är lagom mosig i skallen efter en dag på jobbet.
Så berättade Patti att hans farmor som hade sagt till honom när han var liten att hon skulle gå och runka lillebror till sömns. Haha! Jag trodde jag skulle dö av skratt.
Okej okej. Jag vet. Det suger att berätta roliga händelser så här i efterhand. Särskilt när jag är såsig i skallen. Men tro mig, det var hysteriskt roligt. Jag älskar P3!
Snart en hel bok
Mina drömmar har den senaste tiden varit lite annorlunda än de vanliga. Mycket mer detaljerade än vad de brukar vara och mycket tydligare. Läskigt tydliga faktiskt och med händelser som hänger ihop. Inte att någon byter skepnad eller att man plötsligt befinner sig någon annanstans. Utan färdiga historier liksom.
I natt till exempel, då drömde jag om en pyroman som härjade och om hur jag blev ögonvittne till en fruktansvärd eldsvåda.
En annan natt drömde jag om en socialt missanpassad lång och ranglig man som hade svåra tvångstankar. Och hur hans liv förändrades när han fick en vän.
Och en tredje natt om en makalös kryssningsresa.
I vissa drömmar har inte ens jag varit med. De har varit som fullkomliga filmer eller böcker. Med en början och ett slut och klara karaktärer och omgivningar. Jag kan precis beskriva hur bokaffären som den utstötta mannen och hans vän gick till. Eller hur pyromanen såg ut, eller blicken på kvinnan som brann inne. Eller hur kajen där kryssningsfartyget utgick ifrån såg ut.
Hur som helst. I och med att min fantasivärld verkar vara något utöver den vanliga just nu har jag börjat ta tillvara på det. Jag skriver ner drömmarna, omgivningarna och karaktärerna i detalj och beskriver känslan.
Och bara på några veckor har jag massor med inspiration till fiktiva noveller. Snart kanske det till och med kan bli en hel bok.
I natt till exempel, då drömde jag om en pyroman som härjade och om hur jag blev ögonvittne till en fruktansvärd eldsvåda.
En annan natt drömde jag om en socialt missanpassad lång och ranglig man som hade svåra tvångstankar. Och hur hans liv förändrades när han fick en vän.
Och en tredje natt om en makalös kryssningsresa.
I vissa drömmar har inte ens jag varit med. De har varit som fullkomliga filmer eller böcker. Med en början och ett slut och klara karaktärer och omgivningar. Jag kan precis beskriva hur bokaffären som den utstötta mannen och hans vän gick till. Eller hur pyromanen såg ut, eller blicken på kvinnan som brann inne. Eller hur kajen där kryssningsfartyget utgick ifrån såg ut.
Hur som helst. I och med att min fantasivärld verkar vara något utöver den vanliga just nu har jag börjat ta tillvara på det. Jag skriver ner drömmarna, omgivningarna och karaktärerna i detalj och beskriver känslan.
Och bara på några veckor har jag massor med inspiration till fiktiva noveller. Snart kanske det till och med kan bli en hel bok.
tisdag, september 08, 2009
Nostalgi från barndomen
Började prata manicklar på lunchen och fick en ofantlig lust att resa tillbaka till barndomen. Så googlade jag lite och hittade den här listan: En checklista för och om 80-talister.
• Vi som “knackade på” hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem.
• Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal burkar som behöver pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummi.
• Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt.
• Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare.
• Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade.
• Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren.
• Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen.
• Vi som samlade på allt - främst kapsyler.
• Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin.
• Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i ”Berts Dagbok”.
• Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola ”gömställen” som det fanns på TV.
• Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar.
• Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail.
• Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal.
• Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan.
• Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen).
• Vi som trodde att pins i stil med ”Rör inte min kompis” skulle förändra världen.
• Vi som använde gnuggisar dagligen.
• Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks.
• Vi som började ”va med våra polare” när det blev för ocoolt att ”leka med våra kompisar”.
• Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan.
• Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten.
• Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram.
• Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs.
• Vi som spelade in musik på kasettband genom radion.
• Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google.
• Vi som frågade chans på någon ny varje vecka.
• Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter.
• Vi som drack Cuba Cola och Jaffa.
• Vi som läste OÄ i skolan.
• Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV.
• Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande.
• Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp.
• Vi som lekte med manicklar.
• Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen.
• Vi som fick fler finnar av Clearasil.
• Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten.
• Vi som läste Lyckoslanten.
• Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga.
• Vi som var med på rökrutornas tid.
• Vi som drack Sunkis ur pyramidformade förpackningar.
• Vi som hade en Amiga hemma - datorn där man skrev cirka en sida i ett ordbehandlingsprogram och så var minnet fullt.
• Vi som kallade 1:orna för ettakladdare och 2:orna för toalettdykare.
• Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma.
• Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem.
• Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade.
• Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson.
• Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag.
• Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme.
• Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke.
• Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost.
• Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra.
• Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen.
• Vi som fortfarande inte kan se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på Dojan.
• Vi som var de första i backen med snowboard.
• Vi som använde telefonkort och personsökare innan mobilernas tid.
• Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna.
• Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet.
• Vi som använde cykelbyxor i olika färger.
• Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren.
• Vi som fortfarande säger Domus i stället för Coop.
• Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det.
• Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt.
• Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt.
• Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel.
• Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet.
• Vi som går igång på ”När du hör den här signalen… *pling* …när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi…”.
• Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk.
• Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen.
• Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio.
• Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm.
• Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra till våra mammor.
• Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal.
• Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor.
• Vi som käkade Raider och inte Twix.
• Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på videoband.
• Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2).
• Vi som hade bänkar med lock på.
• Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
• Vi som “knackade på” hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem.
• Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal burkar som behöver pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummi.
• Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt.
• Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare.
• Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade.
• Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren.
• Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen.
• Vi som samlade på allt - främst kapsyler.
• Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin.
• Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i ”Berts Dagbok”.
• Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola ”gömställen” som det fanns på TV.
• Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar.
• Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail.
• Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal.
• Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan.
• Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen).
• Vi som trodde att pins i stil med ”Rör inte min kompis” skulle förändra världen.
• Vi som använde gnuggisar dagligen.
• Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks.
• Vi som började ”va med våra polare” när det blev för ocoolt att ”leka med våra kompisar”.
• Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan.
• Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten.
• Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram.
• Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs.
• Vi som spelade in musik på kasettband genom radion.
• Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google.
• Vi som frågade chans på någon ny varje vecka.
• Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter.
• Vi som drack Cuba Cola och Jaffa.
• Vi som läste OÄ i skolan.
• Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV.
• Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande.
• Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp.
• Vi som lekte med manicklar.
• Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen.
• Vi som fick fler finnar av Clearasil.
• Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten.
• Vi som läste Lyckoslanten.
• Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga.
• Vi som var med på rökrutornas tid.
• Vi som drack Sunkis ur pyramidformade förpackningar.
• Vi som hade en Amiga hemma - datorn där man skrev cirka en sida i ett ordbehandlingsprogram och så var minnet fullt.
• Vi som kallade 1:orna för ettakladdare och 2:orna för toalettdykare.
• Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma.
• Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem.
• Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade.
• Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson.
• Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag.
• Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme.
• Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke.
• Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost.
• Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra.
• Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen.
• Vi som fortfarande inte kan se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på Dojan.
• Vi som var de första i backen med snowboard.
• Vi som använde telefonkort och personsökare innan mobilernas tid.
• Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna.
• Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet.
• Vi som använde cykelbyxor i olika färger.
• Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren.
• Vi som fortfarande säger Domus i stället för Coop.
• Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det.
• Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt.
• Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt.
• Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel.
• Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet.
• Vi som går igång på ”När du hör den här signalen… *pling* …när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi…”.
• Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk.
• Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen.
• Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio.
• Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm.
• Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra till våra mammor.
• Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal.
• Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor.
• Vi som käkade Raider och inte Twix.
• Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på videoband.
• Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2).
• Vi som hade bänkar med lock på.
• Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Disträ? Va, vem, jag?
Jag ger ofta ett sken av att ha stenkoll på det mesta. Många gånger har jag fått beröm för att jag har sådant ordningssinne och kan strukturera upp saker. Särskilt på jobbet.
Tyvärr är bilden av mig allt annat än sann.
Jag är ta mig tusan en av de mest disträa människorna jag känner. Jag är rörig, har rörigt och är hemskt glömsk.
Som i morse till exempel. Då glömde jag ta på mig jacka när jag åkte till jobbet. Vem fan gör det liksom?
Tyvärr är bilden av mig allt annat än sann.
Jag är ta mig tusan en av de mest disträa människorna jag känner. Jag är rörig, har rörigt och är hemskt glömsk.
Som i morse till exempel. Då glömde jag ta på mig jacka när jag åkte till jobbet. Vem fan gör det liksom?
måndag, september 07, 2009
Det rätta knepet
Jag undrade tidigare vad det var som gjorde att jag kände mig så uppåt just i dag. Särskilt med tanke på att jag varit som en zoombie de senaste veckorna. Hur jag än funderade kom jag inte på något som kunde vara orsaken.
Jag har inte sovit extra länge.
Jag har inte gjort något roligt i helgen som kunnat gjort mig pigg.
Jag har fortfarande lite spänningshuvudvärk.
Ingen synbar orsak som sagt.
Så gick jag på toa och märkte att jag råkat sätta på mig trosorna ut och in.
Om det ger sån här effekt tänker jag prova samma knep i morgon. Med nya trosor då förstås.
Jag har inte sovit extra länge.
Jag har inte gjort något roligt i helgen som kunnat gjort mig pigg.
Jag har fortfarande lite spänningshuvudvärk.
Ingen synbar orsak som sagt.
Så gick jag på toa och märkte att jag råkat sätta på mig trosorna ut och in.
Om det ger sån här effekt tänker jag prova samma knep i morgon. Med nya trosor då förstås.
lördag, september 05, 2009
Det handlar om att prioritera
De senaste dagarna har jag haft en längtan efter att utvecklas. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men känner att jag behöver förändra mig. Inuti liksom.
Så har det slagit mig att jag borde göra fler saker som jag verkligen gillar att göra. Som att sjunga, att dansa, att spela gitarr trots att jag är urkass, måla likadana tavlor som inte föreställer någonting, skriva en bok, lyssna på sinnessjukt hög musik, köpa den där kameran och traska ut i skogen och fota som en galning, läsa miljontals bra böcker. Eller någon annat roligt.
I stället fylls de lediga stunderna med att plocka ur och i och ur och i diskmaskinen, vika tvätt som aldrig tar slut, laga tråkig mat och hel jävla massa andra måsten. Det känns som om det inte finns tid att göra något roligt.
Så slår det mig att det egentligen finns massor med tid. Det handlar bara om att vara disciplinerad och strukturerad. Och att prioritera.
Skulle jag plocka ur diskmaskinen direkt när jag vet att den behöver plockas ur skulle det gå på tio minuter. I stället bävar jag först för det i en halvtimme, förtränger det i en kvart, börjar lite smått för att sedan ta en paus. Och rätt vad det är har det gått en timme för att göra en skitgrej.
50 minuter åt helvete.
Och tyvärr funkar jag som så att ju fler måsten jag har desto mindre får jag gjort. Jag tror att uppgifterna är oöverstigliga och drar mig för att göra dem vilket i sin tur leder till ångest över att jag inte får någonting gjort. Så byggs allt på hög innan jag efter två veckor tar mig i kragen och gör det.
Och då har två veckors kvällar farit åt helvete.
Tänk vad mycket roligt jag skulle kunna göra på den tiden. Tänk vad många människor jag skulle kunna fika med, tänk vad mycket kreativt jag skulle kunna göra. Berika mig själv, utveckla mig själv. Bli bättre liksom. Eller rent ut sagt: Få ett liv.
Vad gött det skulle vara.
Så har det slagit mig att jag borde göra fler saker som jag verkligen gillar att göra. Som att sjunga, att dansa, att spela gitarr trots att jag är urkass, måla likadana tavlor som inte föreställer någonting, skriva en bok, lyssna på sinnessjukt hög musik, köpa den där kameran och traska ut i skogen och fota som en galning, läsa miljontals bra böcker. Eller någon annat roligt.
I stället fylls de lediga stunderna med att plocka ur och i och ur och i diskmaskinen, vika tvätt som aldrig tar slut, laga tråkig mat och hel jävla massa andra måsten. Det känns som om det inte finns tid att göra något roligt.
Så slår det mig att det egentligen finns massor med tid. Det handlar bara om att vara disciplinerad och strukturerad. Och att prioritera.
Skulle jag plocka ur diskmaskinen direkt när jag vet att den behöver plockas ur skulle det gå på tio minuter. I stället bävar jag först för det i en halvtimme, förtränger det i en kvart, börjar lite smått för att sedan ta en paus. Och rätt vad det är har det gått en timme för att göra en skitgrej.
50 minuter åt helvete.
Och tyvärr funkar jag som så att ju fler måsten jag har desto mindre får jag gjort. Jag tror att uppgifterna är oöverstigliga och drar mig för att göra dem vilket i sin tur leder till ångest över att jag inte får någonting gjort. Så byggs allt på hög innan jag efter två veckor tar mig i kragen och gör det.
Och då har två veckors kvällar farit åt helvete.
Tänk vad mycket roligt jag skulle kunna göra på den tiden. Tänk vad många människor jag skulle kunna fika med, tänk vad mycket kreativt jag skulle kunna göra. Berika mig själv, utveckla mig själv. Bli bättre liksom. Eller rent ut sagt: Få ett liv.
Vad gött det skulle vara.
torsdag, september 03, 2009
The famous lugg
Skit i påsarna under ögonen och den extremt stöddiga minen. Efter 20 bilder, den ena värre än den andra, var den här den bästa. (Jag tog den när jag pratade med ena syrran om ni undrar över telefonen.)
Här är då jag. Och min lugg.
Håret är kapat en rejäl bit också för att få bort det slitna. Fem centimeter åtminstone. Och så är det lite mer naturligt blont.
Efter fler snälla ord känns det ännu mer okej. Fick bara något psykbryt när jag såg mig i spegeln när jag kom hem. Just på grund av att det är fruktansvärt ovant.
Snart vänjer jag mig.
Jag blev en dramaqueen tydligen
Okej då. Folk reagerade kanske inte riktigt som jag skrev. Det var bara att de inte kände igen mig. =)
Bild kommer när jag vant mig. Lovar.
Bild kommer när jag vant mig. Lovar.
Numera med lugg
Nej, det blir ingen bild. Alla (båda) som sett mig hittills har utropat: ”Men gud!”
Jag vet inte om jag ångrar mig ännu. Känns bara helt sinnessjukt konstigt.
Har inte haft lugg på 18 år. Det kanske var en orsak till det?
Hjälp vad har jag ställt till med?
Jag vet inte om jag ångrar mig ännu. Känns bara helt sinnessjukt konstigt.
Har inte haft lugg på 18 år. Det kanske var en orsak till det?
Hjälp vad har jag ställt till med?
onsdag, september 02, 2009
Jag lever inte i dag
Jag är död. Kanske inte fysiskt helt och hållet, men psykiskt.
Orsakerna är dessa:
• Tionde dagen på jobb i rad. Utan ledigt alltså. Och det börjar kännas.
• Vin, spanish coffee och öl till middagen i går. Ja, jag blev nästan lite full.
• Dåligt med sömn flera dagar i rad.
Säkert finns det fler orsaker men eftersom jag är död kan jag inte tänka så bra.
Det var allt jag ville säga. Eller just ja, i morgon klipper jag mig. Har fortfarande inte bestämt om det blir lugg eller inte. Velpelle som jag är.
Orsakerna är dessa:
• Tionde dagen på jobb i rad. Utan ledigt alltså. Och det börjar kännas.
• Vin, spanish coffee och öl till middagen i går. Ja, jag blev nästan lite full.
• Dåligt med sömn flera dagar i rad.
Säkert finns det fler orsaker men eftersom jag är död kan jag inte tänka så bra.
Det var allt jag ville säga. Eller just ja, i morgon klipper jag mig. Har fortfarande inte bestämt om det blir lugg eller inte. Velpelle som jag är.
tisdag, september 01, 2009
Feglortar är ni allihopa!
Statistiken visar att mellan 100 och 200 personer är här varje dag och trynar. Endast ett tjugotal kommenterar och har gett sig till känna. Fegt.
Ibland blir jag bara så frusterad över att så många finns här, tar del av mina tankar men inte säger ett skit. Jag får höra från alla möjliga håll att folk vet saker om mig som de omöjligt kan veta utan att ha läst min blogg. Varför kan de då inte stå för det?
Och dessutom är tvåvägskommunikation så mycket trevligare.
Ibland blir jag bara så frusterad över att så många finns här, tar del av mina tankar men inte säger ett skit. Jag får höra från alla möjliga håll att folk vet saker om mig som de omöjligt kan veta utan att ha läst min blogg. Varför kan de då inte stå för det?
Och dessutom är tvåvägskommunikation så mycket trevligare.
Grattis till mig
I dag har jag bott här i åtta år (!). Flyttade hit den 1 september 2001, ganska exakt ett år efter att jag och pojkvännen träffades för första gången.
Och i och med att pojkvännen och jag inte har någon koll på när vi blev tillsammans räknar vi från denna dag. Så i kväll ska vi iväg och käka middag. Gött!
Och i och med att pojkvännen och jag inte har någon koll på när vi blev tillsammans räknar vi från denna dag. Så i kväll ska vi iväg och käka middag. Gött!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)