Nya skor. Så jävla snygga. Ännu snyggare live. Lovar.
lördag, januari 31, 2009
fredag, januari 30, 2009
Det är skillnad mellan vill ha och behöver
Just nu vill jag ha:
• en frisk hals. Förklaring onödig.
• 10.000 euro att spendera på bara roliga grejer.
• ett hus att bo i. Som är färdigt och inflyttningsklart. Men – som pojkvännen hela tiden upprepar – det är bara att åka dit och jobba så blir det kanske klart snart.
• en ordentlig skohylla där man kan ställa skorna utan att de trillar av, där man ser vad man har för skor och som rymmer många många skor.
• en större garderob. Alltså rent fysiskt. Det skulle nämligen innebära att jag inte skulle behöva rensa för att få rum med alla kläder. Just nu måste jag ha en hög någonstans så att galgar och hyllor räcker till.
• en katt som vill vara ute längre än fem minuter i taget. Fast för den delen inte försvinner helt och blir borta i flera månader. Varför kan hon inte vara lite mittemellan?
• en pojkvän som inte hade tre fyra jobb samtidigt. Då skulle vi kunna göra mycket mer tillsammans.
• en full kyl. Ovanstående pojkvän och en sjuk jag innebär att det är tomt tomt. En ostkant och gammal surmjölk är allt som finns.
• lite mer energi och ork till att ta mig för saker.
• den snygga paljettjackan som jag beställt från Gina Tricot. Vill ha den nu och klämma och känna på den.
• en frisk hals. Förklaring onödig.
• 10.000 euro att spendera på bara roliga grejer.
• ett hus att bo i. Som är färdigt och inflyttningsklart. Men – som pojkvännen hela tiden upprepar – det är bara att åka dit och jobba så blir det kanske klart snart.
• en ordentlig skohylla där man kan ställa skorna utan att de trillar av, där man ser vad man har för skor och som rymmer många många skor.
• en större garderob. Alltså rent fysiskt. Det skulle nämligen innebära att jag inte skulle behöva rensa för att få rum med alla kläder. Just nu måste jag ha en hög någonstans så att galgar och hyllor räcker till.
• en katt som vill vara ute längre än fem minuter i taget. Fast för den delen inte försvinner helt och blir borta i flera månader. Varför kan hon inte vara lite mittemellan?
• en pojkvän som inte hade tre fyra jobb samtidigt. Då skulle vi kunna göra mycket mer tillsammans.
• en full kyl. Ovanstående pojkvän och en sjuk jag innebär att det är tomt tomt. En ostkant och gammal surmjölk är allt som finns.
• lite mer energi och ork till att ta mig för saker.
• den snygga paljettjackan som jag beställt från Gina Tricot. Vill ha den nu och klämma och känna på den.
Tar igen några Tisdagsteman
Det där med att göra något speciellt varje tisdag har det ju gått sisådär med. Eller skitdåligt rent ut sagt.
Eftersom jag inte orkar ta mig för särskilt mycket har jag därför glott igenom mina bildmappar och hittat tisdagsteman till hela årets tisdagar. Så jag kör fyra på en gång nu.
Varsågoda:
27 januari. Tema vardagsliv.
På promenad med hunden. Upprepas vareviga dag. Dock inte alltid i lika fint väder som det här.
20 januari. Tema skyltar.
En underbar liten skylt som gömdes i ett rosa hav av blommor. Från semestern i Egypten förra vintern.
13 januari. Tema stora maskiner.
Grävmaskin. Det är väl en stor maskin? Från när vi innan nyår grävde ut till vattenledningen.
6 januari. Tema vinter.
Valde is i stället för snö. Älskar när saker fryser fast. Fotad i december.
Eftersom jag inte orkar ta mig för särskilt mycket har jag därför glott igenom mina bildmappar och hittat tisdagsteman till hela årets tisdagar. Så jag kör fyra på en gång nu.
Varsågoda:
27 januari. Tema vardagsliv.
På promenad med hunden. Upprepas vareviga dag. Dock inte alltid i lika fint väder som det här.
20 januari. Tema skyltar.
En underbar liten skylt som gömdes i ett rosa hav av blommor. Från semestern i Egypten förra vintern.
13 januari. Tema stora maskiner.
Grävmaskin. Det är väl en stor maskin? Från när vi innan nyår grävde ut till vattenledningen.
6 januari. Tema vinter.
Valde is i stället för snö. Älskar när saker fryser fast. Fotad i december.
Hemma från jobbet i dag igen
Vaknar fortfarande av att jag inte kan andas. Ett lock med mysigheter ligger i svalget och täpper till både näsgångar och munnen. Riktigt mysigt kan jag berätta. Bläk.
Drömmer sinnessjuka feberdrömmar också, även om jag är osäker på hur mycket feber jag har. I går drömde jag att jag och många andra blev jagade av eldfolket som inte gick att döda om man inte dödade dem av rätt orsak – att vilja ha frihet. Ja, det var lite fantasy över det hela. Skulle vid närmare eftertanke bli en riktigt bra film.
I natt drömde jag också en sådan där panikdröm, dock av en helt annan karaktär. Jag skulle på finmiddag med mamma, mormor och mina systrar och hade avskavt nagellack som jag var tvungen att få bort. Men hittade ingen nackellacksborttagning. Jag letade och letade och letade utan att hitta.
Något mer trivialt, men ändå otroligt stressande.
Nu är jag i alla fall duktigt less på det här. Jag vill inte vara instängd hemma längre och inte se en massa skit på tv längre. Det är inte roligt längre.
I morgon tänker jag vara frisk. Bara så ni vet.
Drömmer sinnessjuka feberdrömmar också, även om jag är osäker på hur mycket feber jag har. I går drömde jag att jag och många andra blev jagade av eldfolket som inte gick att döda om man inte dödade dem av rätt orsak – att vilja ha frihet. Ja, det var lite fantasy över det hela. Skulle vid närmare eftertanke bli en riktigt bra film.
I natt drömde jag också en sådan där panikdröm, dock av en helt annan karaktär. Jag skulle på finmiddag med mamma, mormor och mina systrar och hade avskavt nagellack som jag var tvungen att få bort. Men hittade ingen nackellacksborttagning. Jag letade och letade och letade utan att hitta.
Något mer trivialt, men ändå otroligt stressande.
Nu är jag i alla fall duktigt less på det här. Jag vill inte vara instängd hemma längre och inte se en massa skit på tv längre. Det är inte roligt längre.
I morgon tänker jag vara frisk. Bara så ni vet.
torsdag, januari 29, 2009
Tapeter to die for
På den här hemsidan finns det så jäkla snygga tapeter. Nya kollektioner har just släppts. Bland annat har min favoritillustratör Cassandra Rhodin designat två kollektioner där bland annat de två tapeterna ovan ingår.
Skulle kunna döda för att få ha dem i min hall. Prislappen skulle jag också kunna döda för att rycka bort.
”Endast” 15.000 kronor för en bild. Finns ju tyvärr bättre saker att lägga sina pengar på. Men man kan ju drömma.
Det är barnen och jag
Tydligen har jag något som heter tonsillit men det är inte bakteriellt och kan alltså inte behandlas. Jippi. Eller nej. Betyder att jag får vänta på att det läker av sig själv. Vilket tar mycket längre tid.
Jag har fått det av adenovirus tydligen och det är vanligast bland barn under fem år.
Och så bland tjejer som snart blir 28 och heter Matilda då.
Jag har fått det av adenovirus tydligen och det är vanligast bland barn under fem år.
Och så bland tjejer som snart blir 28 och heter Matilda då.
onsdag, januari 28, 2009
Som mitt telefonklotter
Vad tycks förresten om mitt nya huvud? Ser precis ut som mitt telefonklotter som jag upprepar så fort jag sitter i telefonkö eller om någon säger något som jag inte behöver anteckna.
Jag gillart i alla fall.
Jag kan knappt svälja
När man är hos doktorn förväntar man sig inte att få höra utrop som usch när man undersöks. Det känns nämligen lite småsjukt.
Kvinnan som kollade min hals i dag sa i alla fall usch, följt av att det var en av de värsta halsar hon sett.
Hon testade allt möjligt på mig. Skickade mig vidare till två andra personer eftersom hon tyckte att det såg illa ut. Fick vandra från rum till rum i en timmes tid. Känns ju skönt att de tar allt på allvar i alla fall.
De uteslöt körtelfeber i alla fall. Och snabbprovet visade heller inte att jag hade streptokocker. Det slutliga beskedet får jag i morgon bitti. De misstänkte att det kunde vara ett elakartat virus som satt sig på mandlarna.
Hur som så gör det ont ont ont. Kan just nu bara äta soppa. Och det vita fluffet i vitt bröd. Men än så länge går det helt bra. Har hittills heller inte tröttnat på att vara sjuk. Det brukar jag annars göra rätt snabbt. Men det finns faktiskt ganska mycket skit att se på tv på dagarna nuförtiden. I alla fall de stunder då jag inte sovit.
Kvinnan som kollade min hals i dag sa i alla fall usch, följt av att det var en av de värsta halsar hon sett.
Hon testade allt möjligt på mig. Skickade mig vidare till två andra personer eftersom hon tyckte att det såg illa ut. Fick vandra från rum till rum i en timmes tid. Känns ju skönt att de tar allt på allvar i alla fall.
De uteslöt körtelfeber i alla fall. Och snabbprovet visade heller inte att jag hade streptokocker. Det slutliga beskedet får jag i morgon bitti. De misstänkte att det kunde vara ett elakartat virus som satt sig på mandlarna.
Hur som så gör det ont ont ont. Kan just nu bara äta soppa. Och det vita fluffet i vitt bröd. Men än så länge går det helt bra. Har hittills heller inte tröttnat på att vara sjuk. Det brukar jag annars göra rätt snabbt. Men det finns faktiskt ganska mycket skit att se på tv på dagarna nuförtiden. I alla fall de stunder då jag inte sovit.
tisdag, januari 27, 2009
Ni tjejer pratar om att föda barn ...
... ni skulle bara veta hur det känns när Matilda är riktigt förkyld.
Jag hatar egentligen den reklamen.
Andemeningen stämmer däremot. Jag är sjuk. Dödssjuk. Man kan kalla det så när man inte minns senast man (jag) hade feber. Har slarvat bort termometern men i och med att jag ena stunden svettas som en gris och helst vill gå naken och i nästa stund vill ha massor med kläder och morgonrock och filt ovanpå det är det ingen tvekan.
Det enda positiva jag kan se med den här förkylningen är att jag fick den först i går. Då jag lämnade hem-hem och åkte hem i stället. Sov oavbrutet med uppehåll för äcklig smörgås. I dag lär det inte bli särskilt många knop gjorda heller. Har ont överallt så att skriva här är en jobbig ansträngning.
Nu blir det soffan. Och te med massa honung. Kanske jag kan prata en liten stund efter det. Just nu får jag inte fram ett ord.
Jag hatar egentligen den reklamen.
Andemeningen stämmer däremot. Jag är sjuk. Dödssjuk. Man kan kalla det så när man inte minns senast man (jag) hade feber. Har slarvat bort termometern men i och med att jag ena stunden svettas som en gris och helst vill gå naken och i nästa stund vill ha massor med kläder och morgonrock och filt ovanpå det är det ingen tvekan.
Det enda positiva jag kan se med den här förkylningen är att jag fick den först i går. Då jag lämnade hem-hem och åkte hem i stället. Sov oavbrutet med uppehåll för äcklig smörgås. I dag lär det inte bli särskilt många knop gjorda heller. Har ont överallt så att skriva här är en jobbig ansträngning.
Nu blir det soffan. Och te med massa honung. Kanske jag kan prata en liten stund efter det. Just nu får jag inte fram ett ord.
onsdag, januari 21, 2009
And off I go
Så. Nu lämnar jag den här världen för ett tag för att vara i den verkliga världen på alla sätt och vis. Med alla sinnen koncentrerade på vad som händer runt omkring mig.
Det låter pretentiöst men jag har längtat så länge att åka hemhem att jag tänker njuta av varje sekund.
I morgon blir det lite shopping ensam, fredag åker jag till äldsta syrran. På lördagen hittar jag säkert på något med mamma, typ shoppar, eftersom pappa är sjuk. På kvällen blir det kalas med alla härliga vänner. Och på söndag kanske det blir heldag med min andra syrra. Måndag morgon, okristligt tidigt, åker jag tillbaka igen.
Fullspäckat schema som synes. Nu ska jag packa. Hejdå!
Det låter pretentiöst men jag har längtat så länge att åka hemhem att jag tänker njuta av varje sekund.
I morgon blir det lite shopping ensam, fredag åker jag till äldsta syrran. På lördagen hittar jag säkert på något med mamma, typ shoppar, eftersom pappa är sjuk. På kvällen blir det kalas med alla härliga vänner. Och på söndag kanske det blir heldag med min andra syrra. Måndag morgon, okristligt tidigt, åker jag tillbaka igen.
Fullspäckat schema som synes. Nu ska jag packa. Hejdå!
Han har kontaktat mig!
Den mystiska mannen har kontaktat mig. Gick just in på Facebook och såg att han hade skrivit i min logg.
Nu till den stora frågan. Vad fan ska jag svara honom? Jag känner ju honom fortfarande inte.
Fan vilka bekymmer jag har.
Nu till den stora frågan. Vad fan ska jag svara honom? Jag känner ju honom fortfarande inte.
Fan vilka bekymmer jag har.
tisdag, januari 20, 2009
Ett litet steg för mänskligheten
Men ett stort steg för mig. För vet ni vet ni vet ni?
Jag kommer inte att kunna gå i morgon! För jag har varit och tränat. Gymmat. Sprungit löpband, cyklat och använt massa maskiner.
Redan nu känns det som om mina vadmuskler är för korta. Vill inte ens tänka på hur de kommer att kännas i morgon. Gött!
Jag kommer inte att kunna gå i morgon! För jag har varit och tränat. Gymmat. Sprungit löpband, cyklat och använt massa maskiner.
Redan nu känns det som om mina vadmuskler är för korta. Vill inte ens tänka på hur de kommer att kännas i morgon. Gött!
Dålig på att komma ihåg namn
För typ två veckor sedan addade en man mig på Facebook. Han verkar vara i 40-årsåldern och bor på samma plats som mig. Inte i samma kommun, men i närheten.
Eftersom jag inte har en blekaste om vem mannen var svarade jag inte på hans vänförfrågan. Lät den ligga bara.
Frågade mina arbetskamrater om de visste vem mannen var. Om de visste om jag hade intervjuat honom eller på något annat vis varit i kontakt med honom. Men de visste lika lite som jag.
Efter några dagar gick jag in på hans sida. Vi hade två vänner gemensamt. Två vänner som jag dessutom inte umgås med särskilt mycket. Försökte komma ihåg om jag träffat mannen tillsammans med dem någon gång. Det ringde inga klockor.
Så för att få reda på mera beslutade jag mig att acceptera vänförfrågan från mannen. Tänkte att han kanske skulle säga: ”Hej, minns du mig från ... varfritt ställe”. Eller ge mig något tecken på vem han är.
Men ingenting. Han uppdaterar sin status och det känns nästan som jag tjuvläser den. Jag vet ju inte vem människan är.
Så. Vad tror ni? Är det jag som har ett urdåligt minne eller addade han mig felaktigt? Eller kände han bara igen mitt namn från tidningen?
Jag blir inte klok på det här. Vem är han?!
Eftersom jag inte har en blekaste om vem mannen var svarade jag inte på hans vänförfrågan. Lät den ligga bara.
Frågade mina arbetskamrater om de visste vem mannen var. Om de visste om jag hade intervjuat honom eller på något annat vis varit i kontakt med honom. Men de visste lika lite som jag.
Efter några dagar gick jag in på hans sida. Vi hade två vänner gemensamt. Två vänner som jag dessutom inte umgås med särskilt mycket. Försökte komma ihåg om jag träffat mannen tillsammans med dem någon gång. Det ringde inga klockor.
Så för att få reda på mera beslutade jag mig att acceptera vänförfrågan från mannen. Tänkte att han kanske skulle säga: ”Hej, minns du mig från ... varfritt ställe”. Eller ge mig något tecken på vem han är.
Men ingenting. Han uppdaterar sin status och det känns nästan som jag tjuvläser den. Jag vet ju inte vem människan är.
Så. Vad tror ni? Är det jag som har ett urdåligt minne eller addade han mig felaktigt? Eller kände han bara igen mitt namn från tidningen?
Jag blir inte klok på det här. Vem är han?!
måndag, januari 19, 2009
Kan det bli mycket vackrare?
Filmen, O brother, where art thou?, är för övrigt nästan lika bra. Se den. Men lyssna på låten först.
lördag, januari 17, 2009
Jävlar vad skönt jag måste ha det
Vet ni att nysningar kallas för den lilla orgasmen. Tydligen ska samma njutningsnerver i skallen kittlas när man nyser som när man får orgasm.
I två års tid, minst, har jag nyst så gott som varje dag. Tänk er det!
I två års tid, minst, har jag nyst så gott som varje dag. Tänk er det!
fredag, januari 16, 2009
Vilken färg har morgonrocken?
Förresten. En psykologisk undersökning.
Kvinnan jag beskrev i förra inlägget, vilken färg har hon på sin slitna morgonrock?
Alltså, det handlar inte om vad jag har för färg på morgonrocken utan vad hon skulle ha för färg. Om hon fanns alltså.
Vill bara testa om ni tänker som jag.
Kvinnan jag beskrev i förra inlägget, vilken färg har hon på sin slitna morgonrock?
Alltså, det handlar inte om vad jag har för färg på morgonrocken utan vad hon skulle ha för färg. Om hon fanns alltså.
Vill bara testa om ni tänker som jag.
Jepp, precis lika tragisk
Jag skulle mycket väl kunna vara med i en mörk och skruvad Tarantino-film just nu om man bytte ut lägenheten mot en trailer någonstans i USA.
Scenbeskrivning:
Kvinna, som passerat bäst-före-datum, sitter ensam i ett skitigt hem och dumstirrar på datorn. Hon har stora örhängen som skriker budget och en sliten och nött morgonrock ovanpå kläderna. Håret är slitet blekt och tovigt. Det mesta av sminket sitter nedanför ögonen.
Hon dricker vin som om det vore vatten och drar med jämna mellanrum sig under näsan. Som om hon snortat lite för mycket kokain (eller är väldigt förkyld).
Det enda ljud som hörs är kylskåpets envetna surrande i bakgrunden.
Ser ni henne? Då ser ni mig.
Scenbeskrivning:
Kvinna, som passerat bäst-före-datum, sitter ensam i ett skitigt hem och dumstirrar på datorn. Hon har stora örhängen som skriker budget och en sliten och nött morgonrock ovanpå kläderna. Håret är slitet blekt och tovigt. Det mesta av sminket sitter nedanför ögonen.
Hon dricker vin som om det vore vatten och drar med jämna mellanrum sig under näsan. Som om hon snortat lite för mycket kokain (eller är väldigt förkyld).
Det enda ljud som hörs är kylskåpets envetna surrande i bakgrunden.
Ser ni henne? Då ser ni mig.
Har jag svalt något olämpligt?
Jag får krupp. Det pirrar i magen på högra sidan. Ungefär som om man har ryckningar i ögat, ni vet. Pirr pirr säger det med jämna mellanrum. Ungefär var tionde sekund.
Det är otroligt irriterande.
Känslan är ungefär som att ha en väckarklocka i magen. Som man inte kan stänga av. Förstår ni att arbetsron är rejält rubbad? Jag får krupp, som sagt.
Nu till den stora frågan: Vad var det egentligen som var friterat på thairestaurangen? Jag trodde kycklig, P trodde räkor.
Nu börjar jag misstänka att det var något helt annat. Ja, typ en väckarklocka av mindre variant.
Det är otroligt irriterande.
Känslan är ungefär som att ha en väckarklocka i magen. Som man inte kan stänga av. Förstår ni att arbetsron är rejält rubbad? Jag får krupp, som sagt.
Nu till den stora frågan: Vad var det egentligen som var friterat på thairestaurangen? Jag trodde kycklig, P trodde räkor.
Nu börjar jag misstänka att det var något helt annat. Ja, typ en väckarklocka av mindre variant.
torsdag, januari 15, 2009
Hur var det förut?
Det slog mig just. Vad gjorde jag av alla tankar jag hade innan jag skaffade en blogg?
Jag kan åka tåg – jag är inte sjuk
Snoret i näsan har tjockat ihop sig, precis som hjärncellerna. Halsen svider och när jag ska svälja mitt eget saliv måste jag ta i för att få ner det.
I går kväll låg jag och huttrade på soffan under en filt och kände mig som den sjukaste personen i världen.
Som tur är har vi ingen febertermometer. Den försvann i flytten.
Skulle jag mätt febern i går skulle termometern säkert sagt att jag hade det. Och det går ju inte. Det går absolut inte alls, kan jag meddela.
Har nämligen bokat tågbiljett hem-hem och tillbaka med SJ:s nya korkade bokningssystem. Och eftersom jag var snål, vilket beror på min just nu taskiga ekonomi, så valde jag bort möjligheten att avboka eller omboka resan. 43 kronor extra kostade det enkel väg. Och jag tyckte att 86 kronor kunde läggas på så mycket roligare saker.
Nu ångrar jag mig. Tänk om jag får samma skit som pojkvännen? Och ligger med feber och inte orkar åka hem-hem? Jag kan inte bli sjuk helt enkelt. 700 kronor åt helvete och ingen fest med vännerna. Det går inte.
Fungerar mental intalning som medicin tror ni?
I går kväll låg jag och huttrade på soffan under en filt och kände mig som den sjukaste personen i världen.
Som tur är har vi ingen febertermometer. Den försvann i flytten.
Skulle jag mätt febern i går skulle termometern säkert sagt att jag hade det. Och det går ju inte. Det går absolut inte alls, kan jag meddela.
Har nämligen bokat tågbiljett hem-hem och tillbaka med SJ:s nya korkade bokningssystem. Och eftersom jag var snål, vilket beror på min just nu taskiga ekonomi, så valde jag bort möjligheten att avboka eller omboka resan. 43 kronor extra kostade det enkel väg. Och jag tyckte att 86 kronor kunde läggas på så mycket roligare saker.
Nu ångrar jag mig. Tänk om jag får samma skit som pojkvännen? Och ligger med feber och inte orkar åka hem-hem? Jag kan inte bli sjuk helt enkelt. 700 kronor åt helvete och ingen fest med vännerna. Det går inte.
Fungerar mental intalning som medicin tror ni?
onsdag, januari 14, 2009
Klagomålen hänvisas till pojkvännen
Ibland är jag en snäll flickvän som gör precis så som pojkvännen säger åt mig att göra.
I går klagade han över att jag kör för fort och bad mig köra försiktigt försiktigt när det är halt. Överlag får jag ganska mycket klagomål på min hastighet.
I morse var det svinhalt. Innan jag slog igen dörren hemma hörde jag pojkvännen ropa att jag skulle köra sakta eftersom det troligtvis skulle vara just svinhalt. Och det var det som sagt.
Så i morse gjorde jag precis som han sa. Jag sniglade mig fram. Det gick som mest i 70. Och jävlar vad griniga bilarna i kolonnen bakom mig var.
Men jag hänvisar klagomålen vidare till pojkvännen. Måste bara komma ihåg alla svordomar och alla fingrar tills jag ser honom.
I går klagade han över att jag kör för fort och bad mig köra försiktigt försiktigt när det är halt. Överlag får jag ganska mycket klagomål på min hastighet.
I morse var det svinhalt. Innan jag slog igen dörren hemma hörde jag pojkvännen ropa att jag skulle köra sakta eftersom det troligtvis skulle vara just svinhalt. Och det var det som sagt.
Så i morse gjorde jag precis som han sa. Jag sniglade mig fram. Det gick som mest i 70. Och jävlar vad griniga bilarna i kolonnen bakom mig var.
Men jag hänvisar klagomålen vidare till pojkvännen. Måste bara komma ihåg alla svordomar och alla fingrar tills jag ser honom.
tisdag, januari 13, 2009
Jag börjar förvandlas till en tant
Hörde just mig själv högt och ljudligt utbrista ”Herregud” när jag läste på Aftonbladets hemsida.
Och det var precis ett sådant herregud som tanter nedvärderande utbrister när de förfärar sig över ungdomars nya påfund, ni vet.
Herregud liksom, nu är jag tant.
Och det var precis ett sådant herregud som tanter nedvärderande utbrister när de förfärar sig över ungdomars nya påfund, ni vet.
Herregud liksom, nu är jag tant.
Vill ni att jag ska berätta?
På jobbet halkar man lätt in på diskussioner om saker man normalt sett inte diskuterar. Vet inte om det beror på miljön, mina arbetskamrater eller mig själv.
I dag kom vi, eller rättare sagt jag, in på att det är helt okej att städa hytter på färjor där folk skitit på väggarna. Så länge man har stora gummihandskar och får fet lön för det.
Så kom jag att tänka på att det står på tok för lite om min tid på sjön här på bloggen. Vill ni höra kissbajskräks-historier så har jag ganska många på lager. Bara så ni vet.
I dag kom vi, eller rättare sagt jag, in på att det är helt okej att städa hytter på färjor där folk skitit på väggarna. Så länge man har stora gummihandskar och får fet lön för det.
Så kom jag att tänka på att det står på tok för lite om min tid på sjön här på bloggen. Vill ni höra kissbajskräks-historier så har jag ganska många på lager. Bara så ni vet.
måndag, januari 12, 2009
Okej, missförstå mig inte
Ajdå. Fattade inte riktigt att det skulle tas på allvar.
Jag och pojkvännen håller på sådär och fjantar oss mest hela tiden. Skickar dumma sms och så.
Shit. Förlåt om jag vilseledde er, gav er falska förhoppningar. Det var inte meningen. Förlåt.
Funderar på att för första gången radera ett inlägg...
Jag och pojkvännen håller på sådär och fjantar oss mest hela tiden. Skickar dumma sms och så.
Shit. Förlåt om jag vilseledde er, gav er falska förhoppningar. Det var inte meningen. Förlåt.
Funderar på att för första gången radera ett inlägg...
Avdelningen för onödigt vetande
1. Fortfarande, en månad efter att jag gick in i min kollegas skrivbord, har jag ont i mitt lår. Nu gör det visserligen bara ont när jag trycker på märket, men ändå! Förstår ni hur ont det gjorde?
2. Om jag hade samlat allt snor jag snytit ut i helgen skulle det med all säkerhet fylla en 3/4-dels kaffekopp. Äckligt jag vet.
3. Mina ögonlock har påsar. Jag är dödstrött. I dag är det första dagen jag behövde gå upp tidigt sedan den 23 december. Det var så länge sedan jag jobbade normalt.
4. I går friade jag till pojkvännen via ett sms. Men vi ska inte gifta oss för det. Tänkte bara visa ett prov på min riktigt riktigt romantiska sida. Frieri via sms, det är grejer det.
EDIT: Alltså. ”Frieriet” var inte på riktigt. Tänkte mig inte för och förstod inte att det skulle missförstås. Förlåt.
EDIT 2: Jag har lagt ut inlägget igen. Och tagit bort alla kommentarer så att missförstånd inte fortsätter att ske. Okej folk. =)
2. Om jag hade samlat allt snor jag snytit ut i helgen skulle det med all säkerhet fylla en 3/4-dels kaffekopp. Äckligt jag vet.
3. Mina ögonlock har påsar. Jag är dödstrött. I dag är det första dagen jag behövde gå upp tidigt sedan den 23 december. Det var så länge sedan jag jobbade normalt.
4. I går friade jag till pojkvännen via ett sms. Men vi ska inte gifta oss för det. Tänkte bara visa ett prov på min riktigt riktigt romantiska sida. Frieri via sms, det är grejer det.
EDIT: Alltså. ”Frieriet” var inte på riktigt. Tänkte mig inte för och förstod inte att det skulle missförstås. Förlåt.
EDIT 2: Jag har lagt ut inlägget igen. Och tagit bort alla kommentarer så att missförstånd inte fortsätter att ske. Okej folk. =)
Jobb jag önskar att jag inte hade
På tv finns det en serie som heter Skitiga jobb där programledaren Mike Rowe provar på alla möjliga jobb som är äckliga, skitiga, tunga eller helt enkelt sådana som andra inte vill ha. Rensa fisk, blästra gamla oljetankrar, sortera sopor och bränna bajs. Som exempel.
Och häromdagen slog det mig att det finns massor med jobb som jag inte vill ha. Inte för att de är skitiga och äckliga utan för att jag hellre uppskattar att någon annan gör dem.
Ta till exempel att dela ut tidningen. Finns det något som gläder en så mycket som när tidningen kommer på morgonen? Någon annan som har gått upp riktigt riktigt tidigt för att unna just dig den lyxen.
Nu bor ju jag på landet och kan inte njuta av det på riktigt samma sätt, men jag minns hur det var.
Eller ta de på skattebyrån. Som räknar ut hur mycket skatt jag ska betala nästa år. De har dragit bort och lagt till precis rätt och jag kan glatt lämna in skattekortet utan att behöva räkna det minsta själv. Hur underbart som helst för mig som föredrar bokstäver framför siffror.
Eller försäljarna som är specialister på sitt område och kan guida mig genom tvättmaskiners olika funktioner och energiklasser eller säga vilken ost som passar bäst till prickig korv.
Tänk så mycket kunskap jag slipper lagra tack vare dem.
Men framförallt tycker jag att bilskolelärarna är guld värda. Och jag är inte det minsta ironisk.
Tänk att dagarna i ända tvingas sitta ihopfälld i en bil tillsammans med en livrädd 17,5-åring som får kärringstopp i varje korsning. Eller som kör i 30 hela vägen från Godby till Mariehamn. Eller panikbromsar varje gång hastigheten ska sänkas.
Och där sitter de stoiska bilskolelärarna med tålamod, förståelse och tolerans utan att röra en min i hopp om att göra livet lite bättre för ytterligare en 17,5-åring den dagen den fyller 18 år. Vilka hjältar.
Publicerad 9 januari
Och häromdagen slog det mig att det finns massor med jobb som jag inte vill ha. Inte för att de är skitiga och äckliga utan för att jag hellre uppskattar att någon annan gör dem.
Ta till exempel att dela ut tidningen. Finns det något som gläder en så mycket som när tidningen kommer på morgonen? Någon annan som har gått upp riktigt riktigt tidigt för att unna just dig den lyxen.
Nu bor ju jag på landet och kan inte njuta av det på riktigt samma sätt, men jag minns hur det var.
Eller ta de på skattebyrån. Som räknar ut hur mycket skatt jag ska betala nästa år. De har dragit bort och lagt till precis rätt och jag kan glatt lämna in skattekortet utan att behöva räkna det minsta själv. Hur underbart som helst för mig som föredrar bokstäver framför siffror.
Eller försäljarna som är specialister på sitt område och kan guida mig genom tvättmaskiners olika funktioner och energiklasser eller säga vilken ost som passar bäst till prickig korv.
Tänk så mycket kunskap jag slipper lagra tack vare dem.
Men framförallt tycker jag att bilskolelärarna är guld värda. Och jag är inte det minsta ironisk.
Tänk att dagarna i ända tvingas sitta ihopfälld i en bil tillsammans med en livrädd 17,5-åring som får kärringstopp i varje korsning. Eller som kör i 30 hela vägen från Godby till Mariehamn. Eller panikbromsar varje gång hastigheten ska sänkas.
Och där sitter de stoiska bilskolelärarna med tålamod, förståelse och tolerans utan att röra en min i hopp om att göra livet lite bättre för ytterligare en 17,5-åring den dagen den fyller 18 år. Vilka hjältar.
Publicerad 9 januari
fredag, januari 09, 2009
Humor för ornitologer
Det är oftast pöblen som kommenterar på tidningens hemsida, men ibland lyckas de med riktigt roliga saker.
Jag hade skrivit en text om en fågelinventering som tolv ornitologer genomförde nyligen. De hade bland annat hittat rekordmånga gärdsmygar, som är en pytteliten fågelart.
Hur som. I kommentatorsfältet till artikel kan man läsa det här:
Andra arter?
Några exemplar av t.ex smörsångare eller smilfinkar?
B. Vogel
Sv: Andra arter?
Såg en gonorre häromdagen.
kuka kola
Humor helt i klass med fredagshumorn.
Jag hade skrivit en text om en fågelinventering som tolv ornitologer genomförde nyligen. De hade bland annat hittat rekordmånga gärdsmygar, som är en pytteliten fågelart.
Hur som. I kommentatorsfältet till artikel kan man läsa det här:
Andra arter?
Några exemplar av t.ex smörsångare eller smilfinkar?
B. Vogel
Sv: Andra arter?
Såg en gonorre häromdagen.
kuka kola
Humor helt i klass med fredagshumorn.
Spara spara spara
Jag är urfattig just nu. Kan inte förstå det med tanke på att jag knappt köpte några julklappar i december och dessutom fick en liten extra slant i skatteåterbäring. Allt tyder alltså på att jag lyckats slarva bort pengarna på en massa skit. Som vanligt.
I alla fall måste jag ta till sparåtgärder för att överleva månaden.
• Det innebär inga klädköp på nätet. Och med inga, menar jag inga. Inte ”bara två plagg” eller något annat som jag helst skulle vilja få det till.
• Matlådor med till jobbet. Alla dagar. Inga dyra luncher ute på stan eller dyra hämtpizzor.
• Inga krogbesök och inga fina flaskor vin som jag tror att jag måste ha. Jag har en stackars tetra här hemma som jag får nöja mig med helt enkelt.
• Inga impulsiva inköp. Inga reakläder, inga skivor, inga hushållsprylar. Inte ens om jag ramlar över dem.
• Budgetmat hemma. Ingen oxfilé och dyra räkor. Inte för att jag äter det så ofta men. I stället blir det fiskbullar på burk. Makaroner och bacon. Soppa.
Och klarar jag av att spara. Snåla som fan och bara ha räkningar som utgifter kommer jag att kunna ha råd att åka hemhem i slutet av månaden. Då kommer jag att för första gången på flera år kunna gå ut med mina älskade vänner.
Det borde vara peppning nog.
Ps. Det är här mitt 999:e inlägg. Häftigt va?
I alla fall måste jag ta till sparåtgärder för att överleva månaden.
• Det innebär inga klädköp på nätet. Och med inga, menar jag inga. Inte ”bara två plagg” eller något annat som jag helst skulle vilja få det till.
• Matlådor med till jobbet. Alla dagar. Inga dyra luncher ute på stan eller dyra hämtpizzor.
• Inga krogbesök och inga fina flaskor vin som jag tror att jag måste ha. Jag har en stackars tetra här hemma som jag får nöja mig med helt enkelt.
• Inga impulsiva inköp. Inga reakläder, inga skivor, inga hushållsprylar. Inte ens om jag ramlar över dem.
• Budgetmat hemma. Ingen oxfilé och dyra räkor. Inte för att jag äter det så ofta men. I stället blir det fiskbullar på burk. Makaroner och bacon. Soppa.
Och klarar jag av att spara. Snåla som fan och bara ha räkningar som utgifter kommer jag att kunna ha råd att åka hemhem i slutet av månaden. Då kommer jag att för första gången på flera år kunna gå ut med mina älskade vänner.
Det borde vara peppning nog.
Ps. Det är här mitt 999:e inlägg. Häftigt va?
torsdag, januari 08, 2009
Nu får det vara nog
För sjuttiotolfte gången den senaste tiden glömde jag mobilen hemma när jag åkte till jobbet.
Börjar ledsna på de här jävla glömskan nu.
Vad ska jag äta för att få minnet tillbaka? Vad ska jag göra för kom-i-håg-övningar? Någon som kan hjälpa en kvinna i nöd?
Börjar ledsna på de här jävla glömskan nu.
Vad ska jag äta för att få minnet tillbaka? Vad ska jag göra för kom-i-håg-övningar? Någon som kan hjälpa en kvinna i nöd?
onsdag, januari 07, 2009
Det finns hopp
Det här var nog den sötaste nyheten jag hört på länge.
En femåring och en sexåring rymde hemifrån, packade badkläder och satte sig på tåget till flygplatsen för att åka till Afrika och gifta sig.
Kan bara konstatera att det finns hopp om barnens framtid. Trots för mycket tv-tittande och datorspelande och övervikt och cynism som många barn ägnar sig åt.
Men inte de här två. De har fortfarande livlig fantasi och framförallt tron på kärleken. Helt underbart!
Glad för det lilla i livet
Huvudvärken är kvar, om än lite mildare efter en värktablett, men jag är mycket gladare.
Var på ett urmysigt jobb hos en jättesöt man som man mest ville krama. Han snidade smörknivar vid köksbordet och berättade med iver hur han gjorde. Och det var inte ens därför jag kom dit.
Han förklarade att han var tvungen att hitta något att sysselsätta sig med nu när han var pensionär. Han hade ingen tv och prenumererade inte på någon tidning. Men radion lyssnade han på. Och snidade sina knivar i det minimala köket.
Han berättade att han inte hade så mycket pengar. Hade inte råd att prenumerera på någon tidning. Och inte råd med några större utsvävningar alls. Och så levde han ensam. I sin lilla lägenhet.
Han hade skickats som flykting under kriget. Med nummerlapp runt halsen från finska Karelen till Sverige. Det måste ha varit ett hårt liv för en liten kille.
Det som facinerade mig mest var hans ögon. De glittrade. Det märktes att han var lycklig. Glad för det lilla. Glad för det som livet hade gett honom, trots att han var ensam och hade det knapert.
När jag gick fick jag en smörkniv. Perfekt formad, inoljad och luktade sådär gott som bara nya smörknivar kan göra. Riktigt trä.
Vad är min lilla förkylning och deppighet nu? Ingenting. Jag lever i överflöd jämfört med mannen men gnäller och klagar ändå.
Jag önskar att jag kunde se det lilla. Jag vill att mina ögon också ska glittra.
Var på ett urmysigt jobb hos en jättesöt man som man mest ville krama. Han snidade smörknivar vid köksbordet och berättade med iver hur han gjorde. Och det var inte ens därför jag kom dit.
Han förklarade att han var tvungen att hitta något att sysselsätta sig med nu när han var pensionär. Han hade ingen tv och prenumererade inte på någon tidning. Men radion lyssnade han på. Och snidade sina knivar i det minimala köket.
Han berättade att han inte hade så mycket pengar. Hade inte råd att prenumerera på någon tidning. Och inte råd med några större utsvävningar alls. Och så levde han ensam. I sin lilla lägenhet.
Han hade skickats som flykting under kriget. Med nummerlapp runt halsen från finska Karelen till Sverige. Det måste ha varit ett hårt liv för en liten kille.
Det som facinerade mig mest var hans ögon. De glittrade. Det märktes att han var lycklig. Glad för det lilla. Glad för det som livet hade gett honom, trots att han var ensam och hade det knapert.
När jag gick fick jag en smörkniv. Perfekt formad, inoljad och luktade sådär gott som bara nya smörknivar kan göra. Riktigt trä.
Vad är min lilla förkylning och deppighet nu? Ingenting. Jag lever i överflöd jämfört med mannen men gnäller och klagar ändå.
Jag önskar att jag kunde se det lilla. Jag vill att mina ögon också ska glittra.
Pessimist javisst
Jag hatar när jag klagar men kan inte låta bli. Huvudet värker, bihålorna trycker och näsan är igenkorkad. Känns som om jag har en mössa med värk nerdragen över hela huvudet.
Jag är sådär halvsjuk så man är seg och trött men ändå tillräckligt pigg för att jobba. Hatar det.
Dessutom snöar det. Eller åtminstone yr snö överallt. Också är det kallt. Och så ska jag göra ett jobb i kväll som jag inte alls vill göra.
Jag undrar när den här pessimismen kommer att gå över.
Jag är sådär halvsjuk så man är seg och trött men ändå tillräckligt pigg för att jobba. Hatar det.
Dessutom snöar det. Eller åtminstone yr snö överallt. Också är det kallt. Och så ska jag göra ett jobb i kväll som jag inte alls vill göra.
Jag undrar när den här pessimismen kommer att gå över.
tisdag, januari 06, 2009
Ett tre dagar gammalt liv
Alldeles liten och pluttig och söt som få var han. A och F:s lilla knyte. Tre dagar gammal.
Jag höll honom just innan han skulle ammas och han ålade sig med sådan kraft och försökte smaka på min arm. Stackarn var alldeles vrålhungrig.
Den senaste tiden är det som om Gud eller någon försöker få mig mer och mer babysjuk. Som om någon vill ge mig hintar.
Filmer som är underbara där det föds barn, vänner som är gravida och putar med sina magar (nåja, inte så mycket men ändå...) och bloggar som jag följer där små liv snart ska födas.
Och det blev ju inte mindre i dag direkt. Han var alldeles ursöt.
Jag höll honom just innan han skulle ammas och han ålade sig med sådan kraft och försökte smaka på min arm. Stackarn var alldeles vrålhungrig.
Den senaste tiden är det som om Gud eller någon försöker få mig mer och mer babysjuk. Som om någon vill ge mig hintar.
Filmer som är underbara där det föds barn, vänner som är gravida och putar med sina magar (nåja, inte så mycket men ändå...) och bloggar som jag följer där små liv snart ska födas.
Och det blev ju inte mindre i dag direkt. Han var alldeles ursöt.
Jag är inte diciplinerad för fem öre
När jag reste mig för att gå i duschen stängde jag av datorn. Förbjöd mig att sitta där efter att jag duschat. Och med all rätt. Benen hade nästan fastnat i skräddarställning och det var en ren plåga att försöka stå medan jag duschade.
När jag kom ut ur duschen gick jag direkt till datorn och satte mig här.
Så nu sitter jag här i morgonrock med halvtorrt hår som står på ända. Och ingenting vettigt får jag gjort.
Jag hatar min dåliga diciplin.
När jag kom ut ur duschen gick jag direkt till datorn och satte mig här.
Så nu sitter jag här i morgonrock med halvtorrt hår som står på ända. Och ingenting vettigt får jag gjort.
Jag hatar min dåliga diciplin.
måndag, januari 05, 2009
Hunter S Thompson och jag
Ni som sett Fear and loathing in Las Vegas eller annars har lite koll på galna gubbar alternativt gamla journalister vet vem jag pratar om.
För er andra kan jag berätta att Hunter S Thompson är mannen som skrev alla sina texter ur ett jag-perspektiv samtidigt som han var hög som ett hus, hade en ansenlig mängd skjutvapen hemma och för typ tre år sedan slutligen sköt ihjäl sig själv.
I alla fall tänkte jag prova hans teknik i dag. Sitter hemma och ska skriva en text som inte vill komma ur. (Det kan visserligen bero på att jag bloggar. Eller har tv:n på i bakgrunden. Eller att jag äter middag samtidigt. Troligtvis alla tre.)
Hur som helst så behöver texten bli skriven. Så jag tänkte öppna en flaska rött och se vad som händer. Kanske skapar jag den mest kreativa texten någonsin.
Men högst troligen blir resultatet att jag får skriva hela skiten i morgon i stället.
För er andra kan jag berätta att Hunter S Thompson är mannen som skrev alla sina texter ur ett jag-perspektiv samtidigt som han var hög som ett hus, hade en ansenlig mängd skjutvapen hemma och för typ tre år sedan slutligen sköt ihjäl sig själv.
I alla fall tänkte jag prova hans teknik i dag. Sitter hemma och ska skriva en text som inte vill komma ur. (Det kan visserligen bero på att jag bloggar. Eller har tv:n på i bakgrunden. Eller att jag äter middag samtidigt. Troligtvis alla tre.)
Hur som helst så behöver texten bli skriven. Så jag tänkte öppna en flaska rött och se vad som händer. Kanske skapar jag den mest kreativa texten någonsin.
Men högst troligen blir resultatet att jag får skriva hela skiten i morgon i stället.
Kallt ute, kallt inne, kallt i sinne
Det är många minusgrader ute. Inne är det knappt 18 plus. Vår taskiga elvärme klarar inte riktigt av sån här väderomställning.
Pojkvännen är ute och plogar snö. Det har kommit omkring 20 centimeter på två dagar. Allt är alldeles vitt och fluffigt.
Själv har jag hamnat i någon form av vinterdepp. Fryser konstant och är dödstrött trots att jag under ledigheten sovit 12 till 12 de flesta dagar. Också huvudens spöken till på det.
Tänker på skral ekonomi, husbygget som aldrig blir klart eftersom jag är trött och inte orkar göra något där. Och på resan hemhem som jag planerat i slutet av månaden men inte verkar ha råd med. Och på A som är ledsen. Och på allt jag vill ha ork och pengar till.
Och så kommer det ju en fet elräkning i och med kylan. Allt går runt runt runt.
Nu tänker jag äta frukost innan jag ska åka till jobbet. För första gången på en vecka.
Pojkvännen är ute och plogar snö. Det har kommit omkring 20 centimeter på två dagar. Allt är alldeles vitt och fluffigt.
Själv har jag hamnat i någon form av vinterdepp. Fryser konstant och är dödstrött trots att jag under ledigheten sovit 12 till 12 de flesta dagar. Också huvudens spöken till på det.
Tänker på skral ekonomi, husbygget som aldrig blir klart eftersom jag är trött och inte orkar göra något där. Och på resan hemhem som jag planerat i slutet av månaden men inte verkar ha råd med. Och på A som är ledsen. Och på allt jag vill ha ork och pengar till.
Och så kommer det ju en fet elräkning i och med kylan. Allt går runt runt runt.
Nu tänker jag äta frukost innan jag ska åka till jobbet. För första gången på en vecka.
lördag, januari 03, 2009
Jag lever, jag lever
Inspirationen är på sparlåga. Den lilla som finns ägnar jag åt annat. Men jag lever, andas och fördriver tiden. Tro inget annat.
För övrigt: I natt, klockan 2, fick A och F äntligen sin lilla baby. En liten kille. Så härligt! Ska hälsa på i morgon kanske.
Ska bli så spännande att se vad som gömt sig i hennes mage så lång tid. Den första vännen som jag följt från att det inte syndes något tills magen stod i vädret. Det har varit en intressant resa, även för mig.
Annars tänker jag åka till bygget snart. Ska slipa det sista spacklet i hallen sedan måla. Evighetsjobbet att spackla bör nämligen vara över. Eller ja, på nedervåningen i alla fall. Finns ingen som är så glad som jag.
För övrigt: I natt, klockan 2, fick A och F äntligen sin lilla baby. En liten kille. Så härligt! Ska hälsa på i morgon kanske.
Ska bli så spännande att se vad som gömt sig i hennes mage så lång tid. Den första vännen som jag följt från att det inte syndes något tills magen stod i vädret. Det har varit en intressant resa, även för mig.
Annars tänker jag åka till bygget snart. Ska slipa det sista spacklet i hallen sedan måla. Evighetsjobbet att spackla bör nämligen vara över. Eller ja, på nedervåningen i alla fall. Finns ingen som är så glad som jag.
torsdag, januari 01, 2009
Blod och kärlek avslutade året
Om man bortser från det faktumet att jag skar mig riktigt illa i fingret när jag lagade nyårsmiddagen och dessutom fick världens värsta magvärk precis vid tolvslaget så var nyårsafton riktigt trevlig.
En liten sjuårig kille blev kär i mig. Han sa hela tiden att jag var så söt och pussade mig på håret och kom med filt när jag låg på soffan och hade magont. Och ska jag vara riktigt ärlig blev jag nog lite kär i honom också.
Så tog vi en promenad till huset precis innan det var dags att skjuta raketer. Hoppades att jag om ett år kunde säga att det bästa som hänt under 2009 var att vi flyttat in i huset. Hoppas ännu.
I dag har jag ätit choklad, läst en tidning, sett Shrek 3 och myst i morgonrock hela dagen. Och drömt om snygga kläder när jag slumrat på soffan.
Känns som en skön start på ett nytt år.
En liten sjuårig kille blev kär i mig. Han sa hela tiden att jag var så söt och pussade mig på håret och kom med filt när jag låg på soffan och hade magont. Och ska jag vara riktigt ärlig blev jag nog lite kär i honom också.
Så tog vi en promenad till huset precis innan det var dags att skjuta raketer. Hoppades att jag om ett år kunde säga att det bästa som hänt under 2009 var att vi flyttat in i huset. Hoppas ännu.
I dag har jag ätit choklad, läst en tidning, sett Shrek 3 och myst i morgonrock hela dagen. Och drömt om snygga kläder när jag slumrat på soffan.
Känns som en skön start på ett nytt år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)