Och så var det min katt igen

Ja, det är precis som ni tror. Hon är borta igen.

Min katt tycker inte om mig.

Det börjar bli en och en halv månad sedan jag såg henne sist. Inget rekord dock.
De senaste två åren har hon nästan varit borta mer än hon har varit hemma.
Det började sommaren 2006. Borta i två och en halv månad. Sen april 2007, borta i två veckor. Maj 2007, borta i en månad. Sen sommaren 2007 borta tre månader. December 2007, borta en månad. Och så nu då.

Ska jag behöva ha henne i koppel? Eller göra om henne till innekatt (vilket jag i och för sig tror är omöjligt)? Eller ska jag bara fortsätta hoppas på att hon vill stanna hos mig i fortsättningen? Och hoppas på att hon kommer hem igen?

Finns det ens något man kan göra?

Blödig blödigare blödigast

Precis som min kropp har tydligen mitt känsloliv bestämt sig för att jag nog borde reproducera mig. (Apropå gårdagens inlägg... haha.)

Min kropp har nämligen ändrat form, stil och ja, fått de där kärlekshandtagen jag pratat om en miljon gånger. Och folk i min närhet, som har varit med om samma sak, säger att kroppen gör sig redo för just reproduktion. Samlar på sig fett till liten baby.

I går upplevde jag det slutliga beviset på att min själ bestämt sig för samma sak. Var på bio och tittade på Sex and the city-filmen och grinade mig genom hela skiten. Det fanns hela tiden en anledning. Det var fint/sorgligt/ledsamt/lyckligt precis hela tiden.

Och till mitt försvar kan jag säga att jag förr i världen aldrig grinade till filmer. Såvida inte någon dog vill säga. Bobby i Dallas, säger jag bara.

Men jag har i alla fall inte hamnat vid ruinens brant ännu, som vissa andra har. Inga namn nämnda. Jag grinar inte till Extreme Home Makeover.

Du som inte följer normen

Om några dagar, den 10 september, fyller jag 27 1/2 år och är officiellt närmare 30 än 25.
Jag har inga barn, är inte förlovad, planerar inte att gifta mig den närmsta tiden och tycker fortfarande om att vara ung och ansvarslös.
Detta gillas inte av alla.

Är man närmare 30 ska man tydligen vara på ett visst sätt. Och jag följer inte normen.

Detta innebär att jag på bröllopet i lördags av åtminstone tio personer (som för all del säkert inte menade något illa) fick frågan när jag skulle gifta mig. ”Jaha, haha, är du här och övar...” ”Men när är det dags för dig att gifta dig då?” ”Jaha, haha, har pojkvännen inte friat ännu, hahaha!”

Till slut blev det så många gliringar att jag inte kunde hålla mig trevlig längre. Vad har andra med hur jag lever mitt liv att göra? Ingenting.
Men tydligen sticker det i ögonen när en tjej, snart 30, inte ens är förlovad. Som kontrast kan jag säga att pojkvännen inte fick en enda gliring. Tydligen är det mer okej om en man inte har som största dröm i livet att gifta sig.

Samma sak är det med barn. Ett tag fick jag frågan om barn så himla ofta att jag nästan tänkte slå nästa person som frågade på käften. Det är min och pojkvännens ensak om och när vi skaffar barn. Och våra närmsta vänners kanske.

Tänk om jag kanske inte kan få barn. Om jag har kämpat och kämpat men inte blir gravid. Hur kul är det att då hela tiden få frågan? Till på köpet av folk som inte bryr sig utan bara är nyfikna. Den tanken slår inte många.

Och skulle man vara tjej, närmare 30, och vara singel får man utstå ännu mer spott och spe. Herregud, har man inte lyckats fånga en karl innan dess måste det ju verkligen vara något fel på en? Eller?
Kanske man bara har lust att leva livet, inte binda sig, bara rå om sig själv. Det behöver nämligen inte betyda att man har något fel alls.

Det jag vill säga med mitt osammanhängande svammel är i alla fall att man borde låta folk få leva sina liv precis som de vill. Trots att deras liv inte följer någon norm, några osynliga regler eller ens någon logik. Och sluta fråga folk om barn. Det, om något, är parets egna business.

Min nya themesong

Precis som Ally MacBeal har jag skaffat mig en låt som peppar mig, gör mig glad och får mig på fötter igen:
Markus Krunegård – Ibland gör man rätt ibland gör man fel.

Hittade bara taskiga liveinspelningar. Men lyssna och njut i alla fall.

Jag skulle springa efter men trampa snett. Ibland gör man fel. Ibland gör man rätt. Hon skrek: ”Stanna bilen, kom igen bestäm dig.” Så jag stängde dörren och tänkte sen. Och när jag tänker efter såhär långt efter så kan jag se hur fel det blev.

Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.

Det är inte hur man har det. Det är hur man tar det. Och när man längtar tar saker tid. Det är nåt mellan oss. Mellan oss och världen. För långsamt för snabbt men aldrig i takt. Vi vill ju bara andas. Sova och andas om vartannat inget mer.

Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.

Du tittar i din atlas. Bläddrar och gråter. ”Vad är det med dig?” Säg det. Alla kartor och städer vatten och platser som vi aldrig ska få se. Det är halt och farligt men vi måste få luft. På promenad i vår gamla hemstad. På juldan alla svarar att allt är bra och vet du vad: ”Jag skulle till Prag men hamnade i Polen och träffade Ted och nu ska vi ha barn och jag skattar mig lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev”.

Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.

Jag ser dom klättra i träden för att se mer av världen. För ett vidsynt liv precis som vi. Det var tropiska nätter och vi låg vakna på taken och såg ut på stan vi bodde i. Som var vår och som var stor och tuff och hård och skulle bli för liten sen men det visste vi inget om än. Jag ser dom klättra i träden för att se mer av världen. För ett vidsynt liv precis som vi.
Och din morsa var lycklig igen med nån ny kille igen. De stod och pussades på balkongen. Sen en vecka senare var det inget mer med det. Hon stod och rökte och skrek under fläkten: ”Jävla karlar varför ska det vara så förbannat svårt och ni två hör på se upp så att ni inte också blir såna jävla svin”.

Vi tog på bästa skjortan och gick ner på karneval. Fyrverkerier. Gratis bio nere vid Palace. Alla var där vid strömmen i drömmen. Vi ville bli nåt. Glöm inte bort oss. Alla vid Palace nere vid strömmen i drömmen.

Och jag stal Emma från Anders som var trummis i bandet. Han grät och sa att allt var lugnt. Vi ville spela surf men det blev mest punk. Hårt skoningslöst och tungt. Du hade slutat äta när ni slutat prata. Du hata allt och ville dö och det anförtrodde du mig och sa: ”Markus jag är din tjej men berätta inte för nån du verkar va sån man kan lita på”. Men jag som aldrig hade blivit kysst kunde inte va tyst och dan efter läckte det ut och du gjorde slut.

Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.
Ibland gör man absolut ingenting men det blir fel ändå.
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.

All den här tiden som jag vilat och velat. Vilat och väntat och kastat bort. Inte nu. Kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott.

Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Det måste man leva med. Jag är inte mer än mänsklig. Jag har säkert gjort rätt beslut. Det kändes bra till en början och jag svävade nästan som på moln, men när sådana saker och ting kommer emellan känns det bara botten. Missuppfattningar och naivitet. Ögon så blå som himlen i Toy Story. Men vad ska jag annars göra? Jag måste ju ha något...

Ingen rast ingen vila ingen ro

Jag trodde att semestern var till för att vila upp sig, ta det lugnt och för att hinna med allt det där man aldrig hinner annars. Så är inte fallet för mig.
Inte så att jag stressar ihjäl mig direkt, men jag kan inte påstå att jag är rastlös.

Har vi inte varit och flygit och flängt så har vi varit på bygget och arbetat. Detta innebär att jag fortfarande inte hunnit läsa ut Stieg Larssons tredje bok. Som jag började på första semesterveckan. Jag har heller inte hunnit läsa tidningen så ordentligt som jag egentligen vill. Har heller inte hunnit titta i de glossiga magasinen som trillat ned i postlådan.

Dessvärre har jag heller inte hunnit städa det minsta. Har inte dammsugit under hela min semester. Vet inte ens om jag vågar berätta det.
Blommorna på altanen har dött bort, har inte hunnit vattna dem. Och berget med otvättade kläder är nu i hela badrummet.
Med andra ord är det en stor oreda här hemma. Olästa tidningar, smutsiga kläder och dammråttor i hörnen.

Fast vet ni. Jag skiter i det. Och det känns jävligt gött.

Bildbeviset

Nu är luckorna på plats

Ville bara säga det. Orkar inte ladda upp några bilder. Sängen nästa.
Och just ja, det är färdigkaklat vid vedspisen.
På agendan resten av veckan: Sätta dit och måla listen under skåpen, mjukfoga vid kaklet, måla fönstersmygarna, måla sockeln upptill, sätta sockel nedtill, sätta upp fläkten, foga kaklet vid vedspisen, måla skafferidörren och handla, sätta upp och måla foder till fönstren och göra det samma med golvlisten.

Vet ni. Efter det är det klart.

Sen börjar vi med badrummet.

Ännu ett trevligt bröllop

Så var sommarens bröllop över. Inga mer på ett tag tack.
Gårdagens var precis lika fint, med lika snyggt brudpar och lika trevlig fest som de andra två. Snapsen var läskigt god vilket fick mig att bli kvar bland de sista. Kom hem vid tre tror jag.

I alla fall. Två bilder. Varsågoda. Mer orkar jag inte skriva just nu.

Hur tjusiga som helst!

Och så var det jag. I min söta klänning. Med en hög alkoholhalt.

Och ännu en uppdatering av köket

Jag vet att ni troligen är sådär lagom intresserade av att se varenda liten detalj ta plats i köket, men jag kan faktiskt inte hålla mig. Det händer ju grejer hela tiden nu. Hyllplan på plats, kaklet fogat...
Snart är det dags att kakla vid vedspisen och sätta den på plats. Också ska lådorna monteras och skåpluckorna ska på skåpen.

Sen är det baske mig bara lister och annan skit så är köket komplett. Och ja, el och vatten då förstås. Bagateller.

Snart ska jag sticka till bygget en sväng innan det blir dags för långdusch och typ en timmes fix inför bröllopet. Stryka klänning, platta håret och allt som ska göras.
Sedan ska jag njuta av att se L och J gifta sig. Och pojkvännen är bestman.
Lovar lägga ut en bild på min söta klänning i morgon.

I dag är en bra dag

I dag har jag livsgnistan tillbaka. För första gången den här veckan.
Vaknade utan huvudvärk och solen sken in i sovrummet. Härligt!
Och så är jag också glad över att kaklet i köket är på plats. Helt klart. Det blev skitsnyggt. Ju mer jag ser på det desto nöjdare blir jag. I love it!

Jag har också bestämt mig för att sluta leva detta osunda liv. Inga ostbågar eller chips på minst en månad. Jag och pojkvännen har det som deal. Och väldigt lite godis. Helst inget alls.
Och så ska jag börja med mina situps och armhävningar. I dag ska jag göra så många jag orkar. I morgon lite fler. Dagen efter ännu fler och så vidare.
Yey vad jag är bra!

Behöver en utmaning - någon som har en?

Jag vet att jag inte borde klaga, men jag kan inte låta bli. Min mage. Min föredetta platta mage är baske mig inge rolig längre. Det är lovehandles (stavas det så?) runt hela kroppen. Till och med på ryggen numera!

Och trots att det kanske inte är så mycket att orda om är det något som jag inte vill ha. De ska bort!

Men eftersom träning är lika med kräks i min värld behöver jag något som sporrar mig. Något som piskar mig på ryggen när jag väljer att lägga mig på soffan i stället. Något som får det att bli roligt. En utmaning.

Egentligen behöver det inte vara så mycket. Bara någon som säger att de om två (eller annat valfritt antal) veckor kommer att kunna göra 200 situps varje dag och som utmanar mig att göra det samma. Låter det rimligt?
Armhävningar går också bra. Så länge det inte är att man ska jogga är jag med i leken.
Så, vad väntar ni på? Jag utmanar er tillbaka!

Kakel på plats

Sådär ja. Nu är första plattorna kakel på plats. Gött!
Det är lite svårt att se hur det kommer att bli då vi fortfarande inte satt på dörrarna på skåpen och har bänkskivan täckt, men jag tror att jag är nöjd.

Kaklet är väldigt blankt, blankare än jag minns att det var, men det känns bra ändå. Hoppas det inte blir för mörkt bara. Men det tror jag inte. Allt annat är ju vitt...

Testar mitt photoshop...

För dig min vän Marie

Inte orginalet, men en hiskligt bra cover. Tänker på dig!

Det måste finnas något mer

Har ångest. Är deppig. Har tråkigt. Funderar alldeles för mycket.
Har bara en känsla av att det måste finnas något mer. Något mer än det här. Något som får det att kittla i magen. Något som får hjärtat att slå volter av glädje. Något mer liksom.

Känner mig inte nöjd. Inte tillfreds det minsta. Det känns som om det är något som saknas men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Och så börjar jag fundera. Och funderar sönder och samman tillvaron. Hittar fel överallt. Hittar saker jag är missnöjd med hela tiden. Och så blir jag bitter och deprimerad.

Kanske det vore bättre att aldrig stanna upp och vända ut och in på sitt liv. Kanske man skulle gå med skygglappar och bara fortsätta leva. Kanske man skulle må bättre då?
Kan man må bättre dum och ovetandes? Eller är det bra att gräva i det innersta för att få fram skiten och åtminstone ha alla korten på bordet när man beslutar om sitt liv.
Vet fortfarande inte vad som är bäst. Att må så här under vägens gång är faktiskt inte särskilt roligt i alla fall.

Det värsta är att jag är rädd för att fatta beslut. Rädd för att kasta mig ut, bort från tryggheten. Men kanske är det just det jag behöver. Komma bort. Byta liv. Göra något annat. Kanske någon annanstans.
Men tänk om lyckan inte finns där heller? Tänk om alla beslut var felaktiga. Finns det en återvändo då? Ska man chansa och satsa eller stanna och grubbla? Gräset är ju inte alltid grönare på andra sidan staketet.

Jag kanske är sjuk på riktigt?

Sov elva till elva i natt och är fortfarande helt slut.

Jag måste ha något allvarligt fel.

Bilden som beskriver allt

Så var nästa bröllop avklarat. Pilla och Niklas är nu herr och fru.
Paret var så snygga (För övrigt hade Pilla stulit MIN klänning som jag skulle ha om jag någongång skulle gifta mig. Nåväl.) och bröllopet var så härligt och roligt.

Det var så roligt att jag än i dag, två dagar efteråt, är helt slut. Kroppen värker och huvudet bultar av bakfylla. Eller så är det bara en släng av förkylning jag råkat ut för.

I made this – all by myself

Och jo, de smakade lika gott som de ser ut att göra!
Det blev lite mycket wasabi, annars perfa.

I mitt nästa liv ska jag bli sushikock.

Tre spridda tankar

Har jordens träningsvärk från igår. Att krampaktigt hålla i sig av rädsla för att dö är tydligen bra för musklerna. Ryggen mår däremot inte särskilt bra. Den har gått av. Eller i alla fall blivit några centimeter kortare. Är i behov av en kiropraktor. Eller en sträckbänk.

Annars är det min första ”lediga” dag på länge. Har inga planer. Det enda är att jag ska packa upp och packa ner väskan igen. Drar iväg i morgon igen. Bröllop för andra gången den här sommaren. Lördagen därpå blir det det tredje bröllopet. Roligt med bröllop.

Och så drömde jag i natt att jag bodde i huset. Och att vi hade en dammsugarrobot. Fan va den var bra. Ska köpa mig en sån när vi flyttar till huset. Bara så ni vet.

Båtluffen på bild

Innan båtfärden från helvetet var det hur härligt och mysigt som helst att vara ute och kuska runt med båten. Besökte inte mindre än tre stora öar jag tidigare aldrig varit på.

Hela campinglivet var också ganska härligt. Sov som en stock till vågornas skvalp, grillade mumsmat i solnedgången och badade i jordens skönaste vedeldade bastu. Känner mig allmänt nöjd med andra ord.

Visar ett litet kollage med några av de få bilder jag faktiskt tog. Var tydligen mer intresserad av att uppleva sakerna live än att fotografera dem för att uppleva dem senare.

Det gungar faktiskt fortfarande...

Gung gung gung, gungeli gung.
Nu till den stora frågan:

Hur tusan blir man av med det?!

Kräksjuk och livrädd

Ta mig på orden: Jag är glad att jag lever. Även om världen fortfarande är en aning gungig känns det så härligt underbart att vara på fast mark igen. Så underbart.
Resan hem med båten var nämligen en upplevelse. För att förtydliga: En upplevelse jag aldrig mer vill uppleva.

Ungefär 2 meters vågor, krabbsjö och en pinande vind. I nästan tre timmar.
Spydde ungefär sex gånger. Bad till gud bra många fler gånger. Höll hela tiden koll på hur jag skulle komma ut ur båten om den välte och kollade efter den närmsta holmen jag kunde simma iland på. Vattnet bara sköljde över båten. Kände mig minst i hela världen.

Börjar nästan kräkas när jag tänker på hur det var. Och det värsta är att det gungar fortfarande. Kräkset liksom far upp och ner i magen ännu. Härliga detaljer va?

Nåja. Nu hoppas jag bara att pojkvännen tar sig hem den sista biten. Jag var tvungen att ringa efter skjuts hem när vi pustade ut i en hamn. Jag var helt matt av all sjösjuka och kände att jag orkade inte åka båt den sista biten hem. En tår kom till och med när jag tänkte på det. Ibland är det synd om mig.

Och så drar vi iväg igen

Sedan pojkvännen köpte en båt som man kan sova i har han tjatat om att vi ska ut på sjön. Och nu är det dags. Vi drar till okänd ort med båten. Håller som bäst på att packa väskan med allt från grill + grillkol, dunkar med vatten, duntäcke och chips. Dunken med rödvin ska också med. Och en låda öl.

Ska faktiskt bli otroligt härligt att bara komma bort, ut på sjön och vara alldeles ledig från vardagen.
Pojkvännen tror dessutom att det är bra för mig att vara ledig från datorn, men det betvivlar jag starkt. Ha!
Så, hej på några dagar igen. Det här är semester gott folk!

Det här är planering mina vänner

Ja, resan hemhem blev inte riktigt som planerat. Regnet öste ner i stort sett hela tiden och min syster fick för sig att gifta sig. Ringde på onsdag kväll och sa att de skulle gifta sig på fredag förmiddag. Jag tackade min lyckliga stjärna att jag åtminstone hade slängt i en klänning i packningen.

Men det var roligt, spontant och alldeles härligt. Bröllopsfesten på åtta personer var också den roligaste jag varit på.
Planering är ibland väldigt överskattat.
Så här vackra var de!

Lägg märke till den den alldeles underbara utsikten.
Jag ska också gifta mig utomhus. Basta.

Förresten behöver jag lite gratulationer

På söndag, då jag troligtvis inte hinner skriva något här, har jag ett mycket stort och viktigt jubileum. Då har jag varit rökfri i två jävla år. TVÅ ÅR! Helt otroligt och helt underbart!

Någon gång har jag läst att efter två år har lungorna återfått sin fulla kapacitet och man ska så gott som vara fri från tjära och nikotin. Fattar ni vad underbart det känns? Wohoo! Applåder till mig!

Hänt i veckan – specialnummer huset

Köket börjar på riktigt ta form nu. Alla skåp monterade och spisen och diskhon klart försänkta i bänkskivan. Det enda som är kvar är sockel upptill och nertill, hyllplan och dörrar. Också kaklet förstås.

Börjar i alla fall få en illusion av hur det kommer att bli. För första gången, ska jag säga. Och det känns gott. Jag är nöjd.
Var på glorunda hos andra som bygger/just byggt klart hus i går. Kul att kolla hur andra har löst det. Fick lite tips och idéer som man kan sno. För det får man väl göra?

I alla fall drar jag hemhem nu. Kommer tillbaka på söndag. Tills dess: Hej då!

Jag är ledig ledig ledig

Åååh! Jag har semester! Fy fan va gött det är!
Gårdagen spenderades med den tredje Stieg Larsson-boken som jag inte läst innan. Snart är den slut.

I dag blir det städning här hemma i stället. Tvättmaskinen går redan. Dammsugaren är utdragen. Tyvärr är inspirationen på sparlåga, men jag försöker arbeta upp den. Hittar jag den inte drar jag till bygget i stället och glor på vad pojkvännen lyckats åstadkomma under mina tio dar som nyhetschef.

Och så börjar vi räkna ner i stället

Jaha. Är det så här det känns när man har semester? – Ingenting!
Sov till tio i dag, men annars verkar allt mest vara som vanligt. Stendött, tråkigt, urtrist. Och regnigt.
Och det enda jag vet att jag ska göra är att tvätta, byta sängkläder, plocka i diskmaskinen, dammsuga och andra görtråkiga sysslor. Skulle nästan hellre varit på jobbet.

Och ja, jag är bitter.

I kissed a girl – and I liked it

Nya favoritlåten. Så jävla skön.
Till och med på samma tema som den senaste låten jag la upp.
Ser ni mönstret? Haha!

Och nu ska vi vänta och se hur länge det tar tills jag på omvägar får höra att jag lesbisk. Apropå tjuvläsning...

Men jag har bara regn hos mig

I dag känner jag mig lika dyster som vädret.
Gårdagens utbrott över att folk som jag känner tjuvläser min blogg utan att säga det var kanske lite väl. Hey, internet är ju fortfarande internet. Vad jag hade väntat mig vet jag inte. Ärlighet kanske?

Nåja. Får väl kanske inte vräka ur mig lika mycket skit längre. Eller så skiter jag blankt i att folk läser. Take me for who I am – eller skit i mig helt och hållet. Det blev många skit det där...

Ska just åka till jobbet. Sen blir det kebabrulle + film. Sedan semester. Just nu känner jag för att ha semester resten av livet. Gå i pension kanske? Trodde inte att man kunde vara så här trött. Jag är så trött att varningsklockorna börjar ringa. Farligt.

Nåja. Om några dagar drar jag hem-hem. Planen är vin på mamma och pappas nya veranda, mjuktennis på baksidan och lite kramar och pussar på familj och syskonbarn.
Och så hoppas jag på sol. Behöver solenergi för att fungera. Inte det här jävla regnet.

Det är väl förbannat konstigt

Tycker bara att det är så konstigt att folk läser min blogg utan att säga ett knyst om det. Och sen dessutom går runt och snackar om min blogg.
Saker jag har nämnt här i en mening på skoj har plötsligt blivit sanning.

Tänker kanske ta en paus. Orkar inte vakta mina ord här. Här är en fristad för mig, mina vänner och min familj. Bloggen är inte till för att andra ska kunna gå runt och snacka skit.

Vore trevligt om alla som läser kände för att ge sig till känna.

Min blogg i wordle

Prova själv!

Vilken vansinnig kväll

Jag har ingen ångest alls. Trots att gårdagen bjöd på så mycket öppenhjärtligt pratande att hälften hade varit lagom. Men som jag sa, jag behövde nog det.

Utöver deaptalk innehöll kvällen så mycket allsång att halsen i dag är helt söndersjungen (Toto är förövrigt jävligt bra!) och skavsår efter att ha dansat både bugg(!), techno, gyllenetider-dans, och vanlig disco. I mitt esse var jag i Madonnas och Justins gemensamma låt. Hoho.

Kvällen bjöd också på den mest osnälla komplimang jag någonsin fått: Att jag var asexuell. Haha! Och det roligaste är att den var menad på ett snällt sätt. Åh, tack liksom. Och så fick jag höra att jag i misstag hade läst fel instruktionsbok som liten och råkat komma över ”Allt om hur du blir en riktig man”. F tycker inte att jag är så tjejig direkt... det är han som får stå för båda ovanstående citat.

Sen så pratade jag kärlek, real love. Och jobb. Och lön. Och kollegor. Och på kvällen blev det andlighet och reinkarnation. Ännu senare på kvällen blev diskussionerna en aning annorlunda. Då handlade det mest om huruvida de serverade chilinötter på krogen eller inte, hur man ska äta sin korv med bröd (med eller utan rostad lök) och hur vi skulle lyckas para ihop två personer på redaktionen. Misslyckades för övrigt fatalt.

Min kväll slutade med att jag var tredje hjulet vid korvkiosken. Då ringde jag taxi.
I dag är jag helt boostad med energi från gårdagen. Jag fullkomligt älskar mina kollegor. Jag gör det, på riktigt!
Eller så är jag fortfarande full... Ha!

Nu är det jävligt nära

Jag är riktigt ledsen. Jag har inget vettigare att blogga om än min stundande semester som nu är riktigt nära. Det existerar inget annat innanför hjässan. Nada Nicht Nothing.

Eller nu ljög jag. Jag tänker också på den stundande firmafesten.
Om några timmar börjar den. För de andra åtminstone. För mig tar det två timmar mer. Men sen, sen... då ska jag ta igen alla öl jag missat under de timmarna.
Förväntningarna är minst sagt skyhöga. Och det bästa är att man kan ha skyhöga förväntningar på firmafester för man blir aldrig besviken. Den här arbetsplatsen är bäst på att festa. Så är det bara.

Nej nu. Jobba.
Eller ja, försöka jobba.