Jag mår så bra

Tänk vilken skillnad det är på att vara bakfull och inte vara bakfull. I dag känns det som om livet leker. Och det gör det också. Löning i dag och ledig hela dagen. Och som bonus: Ledig hela dagen i morgon!

Jag som alltid har älskat att jobba har för första gången börjat tänka på pension. Det vore gött att lite (eller mycket) i förtid plocka ut någon dag här och där då man fick vara ledig.
Annars kanske jag skulle börja plocka ut mina miljoner övertidstimmar då och då. Ta en dag ledigt per vecka?! Det skulle vara något va?

Men å andra sidan tror jag inte att jag behöver det. Jag är ledig ganska mycket den närmaste tiden. Vilket i och för sig beror på att jag stundtals jobbar lite mer än vanligt också.
Men det räknas inte.

På storfest - inte lika nykter

Huh. Ja, vad ska man säga? Jag minns inte särskilt mycket från i går. Bara att jag i slutet börja irritera mig på mig själv eftersom jag aldrig var tyst.
Vet att jag dansade tills fötterna blödde, blandade horjargroggar och sen där någonstans förlorade jag mig själv.

Men som Camilla skriver, jag hade nog skoj i går eftersom jag mår så dåligt i dag.

Nu ska jag inte dricka alkohol på ett tag. Lovar.

På krogen - spiknykter

"Åh, denna dag, en så underbar dag"... var gårdagen.
Slutade strax före tio på kvällen och drog på krogen sen. Några kollegor skulle dit och kalasa lite.

Och jäklar va skoj jag hade. Helt spiknykter satt jag tillsammans med andra inte riktigt lika nyktra och njöt. Det händer inte särskilt ofta.
Men vi diskuterade allt mellan himmel och jord och jag hade hur kul som helst. Pallrade mig inte därifrån förrän vid ett på natten.

Fick dessutom höra en kollega beskriva mig som fredlig. Och när hon sa det var det som ett ljus gick upp. Det beskriver mig klockrent.

Är man fredlig undviker man konflikter, bråkar sällan, är godhjärtad och godtrogen och går hellre och mår dåligt ett tag än slänger fram kritik.
Men dessutom är man en jävel på att medla och känna av vad andra menar och har samtidigt en grymt stor förståelse för andras sätt att agera.

Det där är jag i ett nötskal - på gott och ont.

Tom Peng Pung

Så här fattig som jag är nu har jag inte varit sedan jag pluggade. Jag skämtar inte när jag säger att jag är tveksam om jag kan tanka bilen ens med lite bensin så att jag kan ta mig till jobbet.
Det är nästan så att jag har lust att stoppa kniven i sparbössan och pillra ut några slantar. Like the old days.

Men på måndag - tack och lov - kommer lönen. Aldrig någonsin har den varit så efterlängtad. Funderar på att bränna det mesta av den genom att shoppa loss. Är ju ledig på måndag...


Och en helt annan sak. Kan någon förklara varför jag mitt i allt fick den här strofen på hjärnan:

"Bengt han var påläggskalv. Långa bollar på Bengt. Jag blev beordrad till vänster halv. Långa bollar på Bengt."

Som sagt, min hjärna är nog inte fullt frisk.

Nyheternas värsta fiender (eller nåt)

I går på jobbet pumpade adrenalinet. Tajt deadline och jag och kollega E hade värsta teamworket.
Som två agenter (jo, låt mig få låtsas) bevakade vi, fyllde i varandras luckor, kämpade och sprang oss hostiga för att få med ett knäck i tidningen. När jag kom till platsen smakade det blod och järn i munnen. Andningen började inte bli normal förrän en kvart senare.
E skrev, jag tog beslutet. Rapporterade via telefon medans jag sprang tillbaka till jobbet.

Och vi fick ut nyheten. Hela grejen. Och även ut på nätet. Teamwork när det är som bäst!

Det är det där som är att vara reporter! Det är de där få gångerna som jag får en egentlig tillfredställelse med mitt jobb.
Fan va jag är störd!

Helt uppslukad

Testet måste helt enkelt ha visat fel. Just nu är jag en värre boknörd än någonsin.
Har efter hur många år som helst fattat galoppen med Stieg Larssons böcker. Förstår varför mamma köpte alla tre till mig och sa: Läs! De är böcker för dig!

Jag gjorde ett tappert försök att börja läsa dem i höstas, men efter att ha läst fem andra böcker på alldeles för kort tid kunde jag inte ta in mer. Så i går öppnade jag boken igen och började om från början.

Då var klockan kring elva på förmiddagen. Tolv i går kväll var den slut. 13-timmars sträckläsning.
Och nu vill jag bara sluka bok nummer två på samma sätt. Nackdelen är bara att semestern är slut nu. Klockan 14.00 i dag börjar jag jobba igen. Uhuhhuu.

Veckans visdomsord

Vet ni! Livskrisen känns lite bättre just nu. Det går i vågor kan man lugnt säga.

I alla fall har jag kommit på att livet blir vad man gör det till. Jag är visserligen ett offer för omständigheterna men kan trots det styra över mitt liv. Jag kan välja att sitta inne och stirra ut på solskenet eller så kan jag klä på mig och gå ut och andas. Fotografera, skriva en bok, planetera blommor. Eller bara sitta ute och läsa en tidning eller en bok.

Veckans visdomsord är därför snott från björnen som skrev detta till mig en gång:
Man har inte roligare än man gör sig. Fy fan vad bra!

Jag är en lagom boknörd

Haha! Hittade ett jätteroligt test på den här bloggen.
Gå och gör testet ni också vetja!

Nu har jag blivit riktigt gammal

Nu är jag ännu närmare döden. Jag är en tant.
Inte nog med att jag i år för första gången (tacka gud för det) gratuleradesi lokalradions firarprogram nu när jag fyllde år, jag vaknar dessutom av mig själv alldeles för tidigt.

Hela mitt liv har jag varit känd som "den som man aldrig kan ringa till innan klockan 12". Numera är jag känd som "den som skickar mess till alla klockan halv nio på morgonen". Ser ni skillnaden?

När jag fyllde 17 tror jag bestämt att det var, och jag och mina vänner drack Ponkbärs (som vi så fint kallade det) utanför mitt hus skrattade vi åt mina pensionerade grannar som var ute och hämtade posten innan vi ens hade gått och lagt oss.
I dag är jag de där grannarna andra skrattar åt.

Klockan är halv tio nu. Jag har redan hunnit äta en brakfrukost, läsa hela gårdagens tidning, spelat löjeväckande spel på mobilen och skrivit här.
Jag är en tant.

Dumma dumma hjärna

Kan någon svara på hur det kommer sig att jag så gott som ordagrant kan citera bitar ur en artikel om Carolina Gynning som jag har läst en enda gång, när de vältummade exemplaren av Illustrerad vetenskap vi har på toaletten verkar nya varje gång jag öppnar dem?

Jag finner ingen riktig logik i hur min hjärna fungerar.

Existensiell livskris ... igen

Är det normalt att ha livskriser i stort sett varje gång man är ledig? Men å andra sidan är jag kanske inte fullt normal heller. För varje gång jag sätter mig ner och gör ingenting börjar tankarna mala.
Det känns som om jag har något ouppklarat som gnager och gnager och så fort det får chansen hoppar det upp till ytan.

Kanske kan vara därför jag jobbar hela tiden. Tar på mig grejer hela tiden för att slippa fundera. Bjuder hem folk precis hela tiden så att jag slipper tystnaden. Då kanske rösten inom mig inte hörs.

Varje gång är det dessutom samma saker som snurrar. Samma saker som det har varit i minst fem års tid: Vill jag bo här? Vem är jag? Vad är mina mål? Hur blir man lycklig? Vad ska jag bli när jag blir stor? Varför känner jag mig inte glad? Är det pojkvännen jag ska spendera resten av livet med? Varför känns mitt liv otillräckligt?

Och aldrig finner jag några svar. Jag både vill och inte vill bo här. Jag flyttade inte hit av egen fri vilja, jag var här på semester och blev kvar. I snart sju år. Borde jag flytta då jag egentligen inte valt att bo här? Vad händer då med huset? Och skulle pojkvännen flytta med mig? - Knappast.

Vem jag är vet jag heller inte. Tror jag ser mig själv på annat sätt än andra. På grund av att jag sällan visar hur jag känner eller mår.
Och målen ja. Det har jag inga. Jag vet inte vad jag vill uppnå. Jag vill inte bli chefredaktör i alla fall. Mitt enda mål är väl att bli lycklig, men det är ju just det som jag inte vet hur man blir.

Sen är jag sugen på att studera. Men börjar känna mig gammal för det. Börjar jag läsa nu är jag klar om 100 år. Och då ska man börja leta ett jobb inom det. Och när ska man då skaffa barn? För jag vill nog ha barn någongång.

Och så vet jag att om jag studerar kommer det att bli kämpigt mellan mig och pojkvännen i och med att jag måste flytta. Så det känns som om jag får välja mellan min karriär (vad det nu kan vara) och pojkvännen.
Och det är kanske därför mitt liv känns otillräckligt... Allt går runt.

Så varför funderar jag så mycket hela tiden? Kanske beror det på att allt i mitt liv egentligen är en slump. Jag har aldrig, eller i alla fall sällan, fattat ett fast beslut om mig och mitt liv. Bara följt med strömmen och sett vart den fört mig.

Kanske därför jag inte känner mig bekväm. Jag har helt enkelt aldrig funderat på vad jag vill. Vad jag har för mål. Vad jag vill med mitt liv och vad som gör mig lycklig.
Ska försöka nu. Så jag slipper ha livskris var och varannan månad.

Vill inte fira påsk alldeles ensam

Allt jag vill säga är bara att jag vill åka hem-hem.
Och fira påsk med hela kära familjen. Äta godis tills de kommer ut ur öronen. Pussa på syskonbarnen. Kramas med systrarna. Laga mat tillsammans med hela familjen på det där kaotiska sättet vi alltid lagar mat. Och sedan äta den under livliga, ljudliga diskussioner precis som den italienska familj vi innerst inne i själen är. Somna på den lilla soffan skavfötters med mamma. Och fika och äta kakor hela dagarna.

Kan någon sponsra mig med lite extra ledighet och en pung full med pengar?

Skittråkigt rent ut sagt

Har just kommit hem från bygget. Fick inte vara kvar...
Pojkvännen och jag är, som jag har sagt en miljon gånger, inte riktigt överens. Om något.

Jag tänker på hur allt ska fungera och hur allt kommer att se ut. Han tänker på hur man praktiskt kan genomföra det och hur det är enklast och göra det.
Detta leder till småtjafs om allt. Jag menar allt. Enkelt är nämligen oftast fult. Och fult vill jag inte ha det.

I dag smågnabbades vi om det mesta. Tillslut tyckte pojkvännen att jag kunde åka hem. Med glimten i ögat förstås. Okej, tyckte jag, och dessutom hade jag inget att göra för tillfället.

Så, nu sitter jag här. Hemma. Och vet inte vad jag ska göra. Har skittråkigt rent ut sagt.
Vad gör man på en semester när man inte slipar, spacklar, målar och funderar på tapeter?

Semester för alla er andra

Jag brukar normalt inte klistra in grejer här som andra har skrivit. Eller rättare sagt, jag har aldrig gjort det hittills. Tänkte dock göra ett undantag nu.
Fick en så rolig grej på mejlen för ett tag sedan och vill bara dela med mig.
Och dessutom kan ju ni stackare som inte har semester (som jag har!) få det lite trevligt.

Tycker du att du haft för lite semester? Här kommer några tips hur du kan
förvandla ditt eget hem till ett strålande semesterparadis!

Flygsemester:
Packa 20 kg sten i den mest otympliga resväskan du kan hitta. Bär sedan runt på den ca 2 timmar i din lägenhet.
Sätt dig i en barnstol, bind fast armarna från armbågarna i armstöden och be en så stor människa som möjligt att trängas bredvid dig.
Försök sedan att äta med kniv och gaffel ur en liten papplåda.
Be personen bredvid dig välta ett glas rödvin på dig och spy i en papperspåse.

Utlandssemester:
Köp ett solariekort à 10 ggr och använd alla under en och samma dag.
Njut kvällen med mycket sprit eller måttligt intag av ricinolja och natten med barhäng vid toalettstolen.
Nästa morgon, gå ut barfota och trampa i glas, vrid upp alla elementen på högsta värme och sitt sedan inne resten av veckan med foten i vädret.
Skriv kort till dina nära och kära och skryt om hur varmt och skönt det är.

Alpsemester:
Ta på dig dina vinterkläder samt pjäxorna, försök sedan att tränga dig in i garderoben med skidorna och stavarna på plats.
Kom ut ur garderoben och bränn din tunga på en mugg med för varm choklad
Drick därefter öl och sprit på fastande mage.
Häll en hink med isbitar i trapporna och försök sedan att klara dig bärandes stavarna och skidorna ner till nedre våningen.
Kortskrivning till nära och kära från sjukhuset precis som vid utlandssemestern.

Golfsemester:
Ta på dig dina finaste utekläder och ge dig ut på en promenad i områdets grönområden, helst där det finns buskar m.m.
Ta med en skottkärra full av paraplyer och munnen full av svordomar.
Regn är önskvärt. Bege dig sedan till områdets förortskrog för att ljuga om golfsemestern.

Fiskesemester:
Tidigt på morgonkvisten, snubbla runt i närmaste stenröse.
Stick händerna i en taggig buske så att fingrarna blir fulla med små sår.
Blöt ner dina kläder och smörj in innehållet ur en gammal sillburk.
Återvänd hem utan fångst, frustrerad, trött och hungrig. Svordomar och lögner som på golfsemestern.

Stugsemester:
Stanna hemma, stäng av elen och varmvattnet. Ät konserver varje dag direkt ur burk och även rå korv.
Köp klipulver och riv dina lemmar blodiga.
Kladda på myggoljan för autentisk lukt.
Läs samma gamla Hemmets Journal från 1971 om och om igen.

Stugsemester med bastukväll:
Samla några kraftiga gubbar i ett litet rum.
En ställer sig i ett hörn av rummet och fräser, resten pruttar, halsar Koskenkorva och skriker högljutt sina åsikter om kvinnor, sprit och hur ofattbart stark en gubbe är, utan att lyssna på de andra.
I slutet av kvällen hoppar en av gubbarna med huvudet före i en stentrappa.

Simuleringssemester ger precis samma resultat som vilken traditionell semester som helst: Du är riktigt glad över att komma tillbaka till jobbet igen...

Det är allt vackert ändå

Trots att jag längtar efter våren så att hjärtat värker kan jag inte låta bli att ha ett stort leende på läpparna när man vaknar och det ser ut så här.

Ljuvligt. Nästan så att man blir religiös.

Yr i bollen

Har börjat på min starka penicillinkur nu. För att få bort magsåret.
Det är andra gången i vuxen ålder som jag äter antibiotika och jag måste säga att jag helst slipper det i fortsättningen.

Är fruktansvärt illamående. Snurrig i skallen, känner mig yr. Kan knappt sitta här och skriva för bokstäverna bara bluddrar ihop sig.
Var därför tvungen att kolla biverkningarna, och det var precis det som var en av de vanligaste biverkningarna. Svindel, surrig syn och illamående

Läste en annan grej också: Om jag dricker alkohol under kuren fungerar penicillinet som antabus. Ingen sprit för mig alltså.

Tapeten till köket

Precis som jag trodde. Mamma och pappa har kommit med goda råd om allt. Saknar dem redan, trots att de just har lämnat mig. Ledsamt faktiskt.
Var sugen på att komma med hem, men i och med att jag är fattig och behöver spara alla pengar jag kan till huset så måste jag strunta i det.
Nästa månad kanske.

Har i alla fall kommit ytterligare en bit på vägen på bygget. De flesta väggar är spacklade, panelen i tvättstugan och grovingången är på plats. Börjar få en aning om hur det kommer att bli.
Och i lördags beställde jag tapet till köket. Ska ha det på en del av en vägg, resten blir vitt. Skitsnygg om du frågar mig.

”Folket” är dumma i huvudet

Hörde en skrämmande sak i går. Satt på jobbet och diskuterade livet, krig, världsproblem och människor, som vi alltid gör. Kom in på att väldigt många som bor här har extremt mycket fördomar om allt och alla.

Detta leder till att det finns väldigt mycket rasism och att alla är rädda och skeptiska mot alla som är lite annorlunda.
Vi började diskutera hur det kommer sig, vad det beror på. Ingen hade ett bra svar, utan vi bara konstaterade att det finns många som inte tänker längre än näsan räcker.

Chefredaktören hade då ett ganska intressant synsätt. Han sa att det är tur att det finns politiker för om folket hela tiden skulle fatta beslut skulle världen se väldigt annorlunda ut. Det finns alltför många som inte tänker längre än vad näsan räcker, tydligen.

Som exempel nämnde han Schweiz där man i i stort sett alla frågor använde sig av folkomröstningar. Det innebar bland annat att kvinnorna först fick rösträtt 1991. Jo, ni läste rätt.
Männen, som ju var de enda som fick rösta innan, ville inte att kvinnor skulle få rösta. Kvinnorna blev inte ens tillfrågade.

Så sa han sedan att han nyligen hade fått information att alla, ALLA, länder i Europa skulle ha dödsstraff om ”folket” fick bestämma. Majoriteten av alla människor är nämligen för dödsstraff.

Man blir ju mörkrädd.

Oh happy day, oh happy daaay

Hör ni gospeltonerna? Det svänger!
I dag ser ut att bli en riktigt bra dag. Det liksom pirrar i magen och jag tror inte att det är magsåret som spökar.

Trots att jag vaknade med ett ryck strax efter klockan sex och hade känslan av att jag försovit mig. Trots att jag vaknade klockan halv nio och tänkte: nu har de morgonmöte på redaktionen. Trots att jag inte kunde somna om efter det.
Trots allt detta kommer det här att bli en bra dag.

Inleder min långledighet i dag. Elva dar av navelpillande. Elva dar av sovmorgnar. Elva dar med inget vettigt att göra. Härligt!
Och i eftermiddag kommer ma and pa hit. Då får jag PRESENTER! Jippi!

Ska bli så skönt att få slappa och snacka lite skit med dem.
Jag vet hur det blir: de kommer med goda råd till bygget, de kommer med goda råd till min mage, de kommer med goda råd till hur jag i största allmänhet ska hantera mitt liv. Och dessutom kommer vi att äta gott och dricka en massa vin!
Jag älskar verkligen mina föräldrar. Vad gött att man kan göra det!

Oh happy day. Oh happy daaay... when my parents comes...

Inte herre över mitt eget liv

Jag hatar, HATAR, när beslut om mig och mitt liv fattas över mitt huvud.
Kan jag bli tillfrågad tack?

Livegen, livlös slav. Bah!

Inte roligt längre

Jaha. Kanske inte skulle skratta och skämta om mina matvanor och min mage längre.
Nu har provsvaren kommit.

Jag har troligtvis magsår. Ska gå på intensivkur i en vecka och få bort alla heliobakter i magen. Två starka antibiotikasorter och en stark magsyrehämmande samtidigt.
Doktorn trodde att jag kunde ha magsår på tolvfingertarmen med tanke på att jag har mest ont på högersida, strax under bröstkorgen.

Han pratade också om ultraljud för att säkerställa att jag inte har gallsten. Pust.
Jag orkar verkligen inte med det här nu. Jag vill inte vara sjuk!

The fabulous life of Matilda, 27 år

Säsongsstart.
Matilda har just tagit ett steg närmare döden. Hon har just blivit 27 år och ålderskriserna hopar sig redan. Att bli gammal är farligt, tror Matilda.

I det första avsnittet får vi följa Matildas första dag som 27-åring. Det börjar med hennes rufsiga kalufs när hon väcks av pojkvännen som ger henne en snabb puss innan han åker till jobbet. Han väntar dock på att hon får öppna sitt enda, ynkliga paket.

Därefter blir det redan drama. Hon bränner sig på tungan på det varma teet som pojkvännen gjort åt henne och får inte mindre än tre brännblåsor. Hur ska det gå?
Lite senare i samma avsnitt sitter Matilda fortfarande och väntar på att någon av hennes kollegor ska minnas att hon fyllt år. Ytterligare lite senare sitter hon dystert och tuggar i sig den äckliga lunchen hon födelsedagen till ära köpt.

Efter elva timmars arbetsdag fullspäckad med arbete beger hon sig hemåt. Svänger via pizzabutiken och handlar en glamourös middag till sig själv. Väl hemma äter hon den direkt ur kartongen framför datorn.
Och det enda hon längtar efter är en bit tårta.

Missa inte den spännande fortsättningen av The fabulous life of Matilda, 27 år i morgon. I avsnitt två bjuds det på mer arbete, en värre morgonkalufs och kanske lite drama.

To be continued...
Snyft. ;)

Och förstå glimten i ögat

Ehrmm. Host, host, harkel.
Jag fyller år i dag!

Ursäkta om jag sluddrar

Är lite småslirig. Inget värre, men lite vinpåverkad i alla fall.
"Folket" har just gått hem. Det blev relativt tidigt i dag men det känns vuxet och moget. Precis som det ska vara när man fyller 27.
Fyller visserligen först på måndag, men det är lika bra att vänja sig.

Herregud vad paket jag fick! Och herregud vad folk det va här. Räknade att det va 28 personer här. På 60 kvadrat.
Men smörgåstårtan räckte i alla fall. Med råge. Finns en rejäl bit till mig och pojkvännen att festa på i morgon.

I morgon förresten. Då ska jag på jobb. Nykter. Vara chef och allt. Vilket föredöme jag är! Men å andra sidan, alla vet ju hur jag är redan...

Sorry om jag är sluddrig. Känner mig sluddrig. Det går sådär att skriva här faktiskt.
Jo. Skulle i alla fall säga tack till alla mina söta vänner! Tack för att ni kom hit! Tack för att ni finns! Tack för att ni livade upp min dag och tack för att ni är mina vänner! Love you!
Godnatt. Och en fylle-vin-puss också!

Oj vad det är spännande vid datorn!

Tredje inlägget på en dryg timme. Det kan tyckas som om jag inte har något bättre för mig en fredagskväll än att sitta vid datorn. Det har jag.
Jag försöker bara fördröja det oundvikliga. Att ta tag i saker och ting.
I morgon ska jag som sagt ha kalas. Med smörgåstårta. Här hemma.

Det innebär att jag i kväll åtminstone måste börja "ta tag i saker och ting". Typ som att laga en smörgåstårta. Typ som att plocka undan alla tidningar och brev som är utspridda över hela lägenheten. Eller som att dammsuga. Eller vika tvätt. Eller gå till återvinningsstationen med skräp. Eller diska. Eller ... sitta vid datorn ett tag till.

Någon som vill att jag ska skriva något speciellt här? Någon som har en idé till ett inlägg? Någon? Snälla. Någon!

Avslöjar inte vad jag lyssnar på

Apropå inget alls. Den där msn-funktionen där man kan aktivera "det här lyssnar jag på" är något jag aldrig skulle använda mig av.
Inte för att jag skäms för MIN musiksmak. Snarare för att jag skäms för pojkvännens...

Ett smakprov. Random på musikspelaren:

Jack Johnson - Upside down - Min låt, jättebra.
Tommys - Främling - Inte min låt!
Caroline af Ugglas - En del av mitt hjärta - Min musik.
AC/DC - Highway to hell - Kanske inte mitt förstahandsval.
ZZ Top - Party on the patio - Inte min musik.
Vengaboys - Kiss sun don't shine - Det är INTE jag som laddat ner den.
Garth Brooks - Wild Horses - En av pojkvännens favoriter. Inte min.
The Hellacopters - Time got no time to wait for me - Min låt.
Sten & Stanley - Tillsammans - Kommentarer överflödiga.
REM - At my most beautiful - Min musik.
Dolly Parton - Two doors down - Pojkvännens låt.

Och så där fortsätter det. Man kan ju konstatera att musiken är något vi i alla fall inte har gemensamt.

Kom-i-håg-lista för magen

Har knaprat Losec i två veckor nu. Halvtid.
Och det är ingen skillnad alls. Har fortfarande ont, har fortfarande halsbränna och all annan skit.
Högst troligen måste jag själv också förbättra mig. Sluta stressa, äta nyttigare, äta mer regelbundet. Tusan också...

Så här är min att-göra-lista:

* Äta nyttigare saker till lunch. Ingen pizza, ingen sladdrig paj, ingen flottig köttpirog.
* Inte äta äpplen. Ett äpple om dagen håller mig inte borta från doktorn. Snarare tvärtom.
* Inte äta lunch klockan halv tolv och sedan inte äta någonting förrän klockan åtta på kvällen. Dumt dumt.
* Äta mellanmål. Och mellanmål innebär inte en rulle Center. Eller äpplen.
* Inte käka Turkisk peppar när jag är hungrig. Aj aj vad det gör ont i magen.
* Inte dricka sju koppar kaffe om dagen.
* Och om jag dricker kaffe - alltid ha i mjölk. Även om det innebär att jag måste utföra dödssynden att sno från någons tetra i kylskåpet på jobbet.

Ibland är jag ganska bra

Fortfarande trevar jag mig fram i mörkret. Jag kan inte direkt påstå att det har börjat ljusna ännu.
Jag pratar så klart om redigeringen. Fjärde dagen gillt i dag. Min sista dag på kursen. I morgon tar jag över som boss i stället.

Jag känner mig i alla fall mäkta stolt hittills. Tittar på debattuppslaget i dagens tidning och slår mig lite i smyg för bröstet. JAG har gjort det. Jag, bara jag.
Känslan är ungefär som när min provanställningsartikel gick i tryck och jag för första gången kunde läsa mina, bara mina, ord i en tidning. Stolthet, på något vis.

Ibland tror jag på det som andra brukar säga till mig: Att jag är bra. Ibland är jag faktiskt ganska bra. Ibland.

Så här känner jag mig just nu

Tycker egentligen att Thomas Andersson Wij är lite för dödligt seriös för min smak. Jag skulle till exempel aldrig vilja intervjua honom eftersom jag vet att jag skulle ha svårt att på blodigaste allvar ställa så seriösa frågor som han vill ha och i allmänhet vara så seriös som han är.

Hans senaste singel ”Jag har simmat för långt ut från land” tycker jag heller egentligen inte så mycket om. Den är också lite för seriös. Texten i synnerhet.
Trots det talar låten till mig. Nästan som om den vore skriven av mig i en dyster period. Som om det var jag som hade simmat för långt ut.

I bland känns det nämligen just så. Att jag inte riktigt vet jag jag håller på med, men fortsätter simma. Tills jag är för långt ut.
Jaja, hur som helst. Här är texten: Jävligt seriös. Dödligt seriös. Och sann.

Jag har simmat långt ut från land
och det skymmer
Det känns som om min kraft
kommer ta slut
Ska jag hålla i eller ska jag släppa
Jag har simmat för långt ut från land

Jag stod på en strand
där havet var klart och varmt
Jag var ett barn jag sprang
rakt ut i det glitterblå
Men havet blev djupt
det här havet blev djupt och kallt
Och det som var stort på håll
inte längre lika stort

Jag har simmat långt ut från land
och det skymmer
Det känns som om min kraft
kommer ta slut
Ska jag hålla i eller ska jag släppa
Jag har simmat för långt ut från land

Bär mig dit jag ska
Led mig den bit jag har kvar
Vem kan lämna en plats
han aldrig varit på
Bär mig dit jag ska
Led mig den bit jag har kvar
Om du ser mig
kom och möt mig då

Jag har simmat långt ut från land
och det skymmer
Det känns som om min kraft
kommer ta slut
Ska jag hålla i eller ska jag släppa
Jag har simmat för långt ut från land

Kurs hela veckan

Har just kommit till jobbet. Sitter och väntar på att min kära kurskamrat och kursledare ska komma hit så vi kan sätta i gång.
Är taggad till tusen. Ska lära mig att redigera denna veckan. Ska bli så kul.

I övrigt har jag bestämt mig för att ha lite kalas på lördag. Fyller ju år om en vecka. Så om någon är sugen att komma är det bara att göra det. Tänkte baka smörgåstårta. Och det brukar ju dra folk...

Alldeles emsam hemma

I dag har jag riktigt varit på hugget. Tagit tag i de där bergen som har legat och gnagt på mitt samvete en lång tid. Som högen med "viktiga papper" som har fått växa vilt i ett års tid. Och skrivit andra viktiga papper som legat sen november.
Magkatarren känns genast mycket bättre. Skumt hur små saker kan påverka så mycket.

Annars är jag emsam hemma i dag. Känns skönt på ett vis.
Har köpt chips och dipp och ska svulla i soffan nu. Blev så inspirerad av reprisen av "Du är vad du äter"...
Bara att konstatera att programmet har helt fel verkan på mig.