Dagens bästa

Dagens bästa överraskning var ett helt paket med kläder från H&M. Jublade hela vägen till posten och jublar ännu.

Dagens bästa blogg är Henrik Schyfferts blogg som jag råkade hitta. Han är humor.

Dagens bästa gärning var att jag orkade åka in till stan för den där förbaskade damasken.

Dagens bästa pris var priset för damasken + en cykelpump + en lampa till bilen. Jag kom riktigt billigt undan! Tror killen som hjälpte mig flirtade lite...

Dagens bästa stund var när jag var efter posten. En sådan liten bagatell gjorde hela mig på gott humör (läs första punkten och lägg till strålande sol och värme).

Dagens bästa mat lär bli våfflorna som jag snart ska laga. Några dagar för sent för våffeldagen, men ändå!

Dagens bästa låt är utan tvekan Asha Ali med Coward Heart. Lyssna på den eller ... lev ett lite tråkigare liv!

Alldeles för mycket att göra i dag

Jaha. Vet inte hur jag ska få dagen att räcka till... Har åt skogen för mycket att göra. Så sitter jag här... jag vet.

Jag ska:
* packa.
* byta sängkläder.
* äta frukost.
* åka och köpa en damask till drivknuten så att bilen kan gå igenom besiktningen andra gången i alla fall.
* dammsuga.
* diska. Jag förstår inte att jag diskar så ofta trots att jag bara gör det varannan gång. Disken tar liksom ALDRIG slut. Suck.
* laga mysmat till sista kvällen med gullet innan jag drar.
* handla mysmat och annat nödvändigt krafs.
* duscha.
* tvätta kläder som jag ska ha med mig.

...och säkert finns det en massa annat som jag tillfälligt glömt bort.
Tusan att man (jag) alltid får sota för att man inte gjorde någonting vettigt under hela gårdagen.

Snart kommer den...

... sommaren.

Våren är baske mig här

Solen skiner, jag har semester, jag har energi, jag är glad, jag mår bra, katten och hunden är snälla.

I dag tror jag till och med att jag ska städa.
Livet leker, våren är hääääääär!

Verklig integration

Hörde live igår, när jag var kulturell med T:

"Jag hatar skogen. Jag hatar fjällen. Vad är det med svenskar som säger att det bästa som finns är tystnaden i skogen eller i fjällen?
En del säger till och med att man inte är integrerad i det svenska samhället innan man lärt sig uppskatta tystnaden i fjällen!
Jag menar, jag SNUSAR! Det är väl ett bevis på integration om något."

Mustafa Can snackar om verklig integration.

Ps.

Angående förra inlägget.
Ibland är det tur att man inte bloggar med hela sitt namn eftersom jag inte har någon självcensur.
Och nej, jag är inte gravid.

Och så magen igen

Det var ett himla tjat om min mage, jag vet. Men jag är så förundrad över att jag har fått en MAGE äntligen, att jag inte kan låta bli att klappa, känna, puta, dra in och prata om den. (Förresten heter han Egon, och har gjort sedan jag, och han, var liten. Förlåt egoegon om jag har snott ditt namn.)

I alla fall så märkte jag en sak när jag duschade här om dagen. Jag hade just svullat i mig en brakmiddag och hade druckit närmare en halvliter vatten vilket betyder att magen var uppsvälld, mätt och stor.
Och när jag i godan ro stod och tvättade håret märkte jag till min förfäran att jag inte såg muffen! I alla fall inte om jag stod helt rakt och svankade lite.
Oh my God! Det har aldrig hänt förut!

Pojkvännen intygade dock att det nog inte var så när jag helt upprymd kom ut ur duschen och deklarerade min nya upptäkt. Blev lite sur på honom då.

Konspiration mina vänner!

Jag är helt övertygad om att alla på mitt träningsställe har satt sig tillsammans och bestämt sig för att "nu jävlar ska vi träna bort allas lovehandles".
Mina sidomuskler i magen är nämligen rejält, rejält mörbultade efter att ha tränat pilates i måndags och core i går.
Trycker jag på dem känns det som om jag skulle ha blåmärken - så ont gör det.

Lite samma känsla har jag med övriga magen. Den där lilla (ack så lilla) valken som kommit med mina fyra extra kilo lär inte få stanna särskilt länge om jag ska fortsätta träna. Vet ännu inte om jag ska tycka att det är postivt eller negativt.

Fast och för sig så är jag 100 procents övertygad om att jag kommer att gå upp i vikt av att träna. Fettprocenten är så låg att det inte finns något att förbränna - bara muskler att bygga! Hmm, undrar om jag blir biffig? Hahaha, knappast.

Tandläkarskräck

Det man inte vet mår man inte dåligt av. Eller hur var det nu?
Fick helt plötsligt tandläkarskräck.

Sista dagen!

Vet ni vad? Det är fredag i dag. Och fredag betyder normalt sett ledigt.
För mig betyder det ännu mera ledigt! Går på semester vid 15.30 i dag. S-E-M-E-S-T-E-R. Förstår ni?
En hel vecka med navelpillande, lusläsande, tv-tittande och kanske någonting vettigt också.

På onsdag drar jag hem-hem igen. Börjar bli mycket resor dit nu. Skönt!
Måste ju passa på att pussa på alla (tre) syskonbarn och hinna träffa vännerna.

Och vet ni vad som är det häftigaste? Jag har bokat resa den här gången! Jag har planerat – guldstjärna är det också värt...
Jag måste åka på onsdag nu, kommer hem-hem vid 15.30 på eftermiddagen. Bokat och klart. Känns konstigt att jag inte får vara impulsiv...
Håller jag på att bli gammal kanske? Herregud.

Vinterns sista ryck

Nu vet jag att våren är här. Inte nog med att det blir sommartid på söndag, allt fler saker pekar på att det är nära, riktigt nära nu.
Vintern har nämligen sina dödsryckningar. Pustar fram en kall vind, blåser mörka moln över himlen, ger kalla kårar längs ryggraden.

Vi människor fattar inte riktigt. Har på oss vårkläder, gympadojor och struntar i att trycka mössan på huvudet. Vintern grinar elakt och gör små sista ryck mot oss.
Som i dag till exempel. I dag lurade vintern mig att återgå till min traditionella vintermat som jag trodde att jag hade lämnat bakom mig.
Men nej, det blir kall korv och pizza, i dag igen. Sista gången. Jag lovar.

Passar inte in

Utanförskap är något man varken bör leka med eller skoja om. Alla, och då menar jag verkligen alla, har någon gång fått smakat på den sura karamellen och vet att den inte är god.
Att känna sig utanför är bland det absolut värsta som finns. Oavsett om man själv är stark och stadig så känns det konstigt. Nedbrytande och förstörande.

Det värsta jag vet är om jag märker att jag är en orsak till att någon känner sig utanför. Märker jag det mår jag dåligt och försöker åtgärda det.
Men tyvärr märker jag oftast inte ens att jag orsakar det. Jag gör det omedvetet, som om en liten djävul satt i mig och ville få andra att må dåligt. Och ouppmärksam som jag är ser jag det inte, tänker jag inte på det. På grund av det bidrar jag till en annan människas olycka.

Jag håller på med det nu. Innan jag har stoppat tanken har jag tyckt till, vänt mig bort, stört mig och skjutit bort. Jag vill inte. Jag försöker tänka.
Den lilla djävulens instinkt är så stark. Så elak. Så fel. Jag vill inte. Förlåt.

Ont under huden

Förresten. Vad har man för fel när man har ont under huden i ansiktet? Det värker liksom i kindbenen och de andra benen i ansiktet. Mest under ögonen bredvid näsan.
Träningsvärken borde väl inte sätta sig där, eller?

Prylgalen

Jag hittar hela tiden nya sidor hos mig själv som jag tidigare varit omedveten om att jag har haft. Gör man det hela livet eller går jag igenom någon sorts fas? Någon sorts lära-känna-mig-själv-och-hitta-nya-sidor-av-mig-själv-fas?

Hur som helst. Jag har kommit på att jag hatar att saker går sönder.
Inte så där "Men vad synd, vasen (eller annat valfritt) gick sönder. Det var tråkigt", utan snarare "Raaaahhhhh, gaaaaaah. Jag dör jag dör jag dör. Hela mitt liv är förstört!!!"

Detta tycker jag är mycket underligt eftersom jag egentligen inte är särskilt materialistisk eller prylgalen över huvud taget.
Jag skiter ärligt talat i om jag har en usel tv, stereo, köksbord, soffa, badkar eller vad som helst så länge det funkar. Märkesprylar gör sig heller ej besvär.

Hur tusan kan det komma sig då att jag börjar gråta när en skål går sönder? Hur kommer det sig att jag var nära att döda min pappa när han tappade min allt annat än dyrbara men dock nyinköpta plastljusstake? Varför blir jag frustrerad och får ont i hjärtat varje gång ett av våra ack så oglamorösa glas går sönder?

Det går inte ihop, jag förstår inte.
Sakerna har inga känslor! Bry dig inte! Jag får intala mig själv det.

Such a Perfect Day

Härlig låt. Härlig film. Härlig artist.

It´s a Perfect Day, helt enkelt.

Lyssna och njuuuut. Lou Reed i sitt esse tillsammans med ett klipp ur Trainspotting. Kan inte bli mycket bättre.

Guldstjärna

Skulle min lågstadielärare Nancy vara här skulle jag ha fått en hel radda med guldstjärnor av henne!
Jag, JAG, har nämligen börjat ett nytt liv. (Nåja, än så länge i alla fall.)

I dag har jag anmält mig till pilates nästa måndag igen. - Guldstjärna!
Sedan såg jag att det fanns en avbokning på fredagens core-pass och snabbt som attan klickade jag i "boka pass". - Guldstjärna igen!
Från att inte ha tränat något alls under större delen av mitt liv till tre träningspass på sju dagar är värt mycket. - Fyra guldstjärnor extra från Nancy!

Nu tror jag att jag ska käka upp resten av cheesecaken som ligger och har ont i frysen. Det är synd om den stackarn.

Hälften/hälften

Jag vet. Matilda + listor = förbud. Men jag kunde inte hålla mig. Hittade en rolig hos Caravaggio som jag inte kunde låta bli att sno.
Här kommer den:

Min kvinnliga sida:
[ ] Köpt en hårfön?
[x] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut?
[x] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda?
[x] Pratat känslor?
[x] Tänkt på att matcha mina kläder?
[x] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende?
[x] Ringt upp en person utan konkret syfte?
[x] Funderat på namn åt mina barn?
[ ] Insett storheten hos Barbra Streisand?
[ ] Druckit Cosmopolitan?
[x] Sett ett avsnitt av "Sex and the city"?
[x] Sett två avsnitt av "Sex and the city"?
[x] Känt mig sugen på en kopp te?
[x] Känt glädje över att få blommor i present ?
[x] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ?
[x] Blivit arg utan anledning?
[x] Gråtit efter 9 fyllda år?
[ ] Brytt mig om H&M:s val av modell?
[x] Pratat skvaller?
[x] Varit arg/sur utan att tala om det?
[x] Kramat en kille?
[x] Dansat?
Totalt: 18

Min manliga sida:
[x] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[x] Ätit en blodig stek?
[x] Läst en biltidning?
[x] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[x] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[x] Skött grillen under en grillfest?
[ ] Läst en bok av Jan Guillou?
[x] Läst ett nummer av Slitz?
[x] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?
[x] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert ?
[x] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person?
[x] Sett alla Die Hard- och Rocky-filmerna?
[x] Diskuterat bröst?
[ ] Gjort lumpen?
[x] Läst Nick Hornby?
[ ] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[x] Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[ ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar?
[x] Lagat någonting på egen hand?
[ ] Skrikit "kom igen nu gubbar" på en fotbollsplan?
[x] Tävlat i att dricka öl?
Totalt: 16

Inte så långt från hälften/hälften. Känns bra. Raaaap.

Min anatomi

Kroppen är allt bra konstig. När jag ligger hemma på soffan, vilar och tar det lugnt är jag så trött så trött så trött.
Men när man utsätter kroppen för fysiska påfrestningar och anstränger varenda liten del av kroppen blir man pigg.

Var på pilates förut och har just käkat mat. Nu skulle jag kunna springa åtminstone tio varv runt huset, cykla upp till butiken, gå på ett halvt pass pilates till, prova på att göra 100 kullerbyttor efter varandra eller kanske hoppa hopprep i 20 minuter.
Är inte det motsägelsefullt? Nu borde jag ju vara trött.
Jag blir inte klok på det här med kroppen och träning...

Bara frågor – inga svar

Varför sätter städaren pappershanddukarna uppochned? Någon som ens kan förstå hur han kan göra så? Tänker han inte alls?

Tror ni att jag kommer att få träningsvärk efter att jag har tränat i dag? Tror ni förresten att jag kommer att orka mig igenom ett helt pass?

Varför ger tidningen ut förbannade bilagor som JAG tvingas hålla i trots att jag inte vill? Är det för att jävlas? Eller är det för att testa mitt tålamod?

Får man sova på jobbet? Om inte, varför inte det? Kan det göra att man förlorar jobbet?

Varför går tiden fort när man har roligt och jättejättelångsamt när man har tråkigt? Har tiden bestämt sig för att bråka med alla som vill ha roligt?

Hur ska man bli glad när solen aldrig skiner och hela landskapet är täckt av ett moln? Och varför är det snöslask när det ska vara vår?

Dags att flytta

I morgon ska pojkvännen kontakta kommunen och se om vi kan få den lediga lägenheten som utannonserades i kommunbladet för en vecka sedan. Får vi den så flyttar vi - genast.

Allt har legat pyrt en längre tid och i fredags rann droppen över (om man nu kan blanda ordspråk sådär).
Det är hyresvärden jag pratar om såklart. Hyresvärden från helvetet. Grrr.
Orkar inte dra storyn, men jag kan säga att jag är JÄVLIGT LESS på att bo här. Vill bort, vill till ett hem där jag känner mig trygg. Vill inte få ont i magen varje gång jag ser hyresvärdens bil. Vill inte ha ångest över att bo här. Vill flytta. Nu.

För snäll

Jag hade tänkt skriva att det var typiskt att jag har blivit ett litet fetto när det kommer en undersökning som visar att feta kvinnor har sämre sex.
Jag hade tänkt göra mig rolig över undersökningen och drivit med den eftersom jag egentligen inte är fet.

Men så slog det mig att det kanske kan såra någon. Så jag väljer att inte skriva det.
Fan, jag är för snäll helt enkelt.

Jag blir aldrig författare

Nu ger jag upp. Mina drömmar som har funnits sedan jag lärde mig att skriva går i graven från och med nu.
Inte för att jag inte tror att jag skulle lyckas knåpa ihop en bok en dag, inte heller för att jag har förstått att det finns så många som är så mycket bättre än jag. Det är delorsaker, men inte avgörande för att jag ska begrava mina drömmar.

Den enda enkla orsaken är att jag saknar disciplin. Sitter och försöker skriva en artikel hemifrån idag, på min lediga dag, och det går så där.
Jag skriver en mening, kommer på att jag vill ha kaffe. Skriver en mening till, kommer på att jag vill hämta ett par sockar. Skriver en halv mening och kommer på att jag vill blogga. Fortsätter jag så här har jag skrivit ett stycke till kvällen.

Om jag skulle bli författare med min disciplin så skulle jag bli en fattig författare. Jag skulle sitta med 70 halvklara böcker och inte lyckas skriva klart en enda. Och utan färdigskrivna och utgivna böcker är det svårt att bli rik.

Glad som ett litet barn

I helgen kommer mamma och pappa och hälsar på. Pratade just med mamma som frågade om de skulle ta med sig någonting hemifrån.
”Ingenting”, svarade jag.
”Inte ens massor med födelsedagspaket?”, frågade mamma.

Vad svarar man då?

Jag skäms för feminismen

Efter att ha läst den här kolumnen från Svenska Dagbladet måste jag säga att jag skäms! Jag skäms för feminismen.

Zanyar Adami skriver om hur han behandlats av kvinnliga feminister - som jag skulle kalla radikala feminister. Han har inte blivit inbjuden att delta av den enkla orsaken att han är man. Enligt min feministiska syn är det helt jävla galet.

Så här skriver han:
"När Feministiskt initiativ bildades var jag en av de som jublade. Äntligen ett nytt politiskt verktyg som skulle leda till fler kjolar på människor med makt. När Gudrun Schyman hälsade på oss på Gringoredaktionen var jag extra exalterad. Men halvvägs in i hennes föreläsning insåg jag att Fi inte var ett parti för män.

Visserligen hade de 10 procent män som medlemmar men de bjöd aldrig in aktivt. I stället var det den vanliga demoniseringen av män som grupp. Jag var redo att värvas men det slutade med att jag inte ens röstade på dem. Jag delar kampen men kunde som man inte vara med i en rörelse med en sån mansbild."

Tyvärr är det de radikala feministerna som får mest uppmärksamhet och gör att feminismen målas ut som en manshatande grupp människor. Medan feminism egentligen står för JÄMSTÄLLDHET = lika villkor för kvinnor och män. Åt BÅDA håll.

Jag förväntar mig därför inte att killen ska betala på en dejt. Tjänar jag lika mycket som mannen finns ingen orsak till det! Behandla mig lika som en man/kvinna både när det gäller lön, uppträdande eller vad som helst. Jämlikt. Rättvist.

Män ska därför inte särbehandlas eller generaliseras. Inte ses som dumma och mindre vetande och inte ses som de som förtrycker.
Och de ska framförallt få samma rättigheter att arbeta för feminismen! Hur ska samhället annars kunna bli jämställt?

Ledsen och ensam

Så fort Z klev innan för dörren till redaktionen sken jag upp och började prata i motsatsen till ultrarapid (vad det nu heter). Jättefort med andra ord.
Efter flera dagar ensam på stora redaktionen räcker det nämligen med att en människa visar sig för att jag ska bli glad.

Men nu har hon gått och jag är ensam igen. Ensam och ledsen.
Den enda trösten jag har är en äcklig chokladbit med mörk choklad, mandelmassa och någon geleaktig sörja, som jag fick från en farmor eftersom jag har namnsdag i dag. Men den är inte särskilt mycket till sällskap.

Vad är det med folks inställning?

I vårt lilla samhälle är ett rån hot stuff och när den lokala banken rånades i fjol somras blev det ett hejdundrande pådrag.
I förra veckan greps en av rånarna – äntligen. Jag var eld och lågor och förväntade mig att resten av människorna skulle vara lika glada. Jag menar, ingen hade trott att ett värdetransportsrån skulle klaras upp.
Men när jag samma kväll uttryckte min glädje och förtjusning över att en man gripits fick jag till svar: ”Jaha. Vad gör det för skillnad? Pengarna är ju ändå borta.”

Jag blev helt ställd, helt chockad. Vad är det för inställning? – ”Brottet är redan begått, rånarna har fått pengarna - då spelar det ingen roll längre.” En idiotisk inställning om jag får säga mitt. Lämnas samhället utan straffåtgärder har vi snart anarki. Och inte en positiv sådan.
Har de inte hört talas om att sona sitt brott och genomgå rehabilitering?

Deras inställning är precis samma sak som att säga att alla mördare borde få gå fria. ”Nej vaddå, killen som dödades är redan död. Det är försent att göra något åt det nu.” Det uttalandet tror jag inte att många skulle skriva under på.

Förbenade bil

Rolf, Rolfen, förbannade Rolfen. Kärt barn har många namn, så även min hat-älskade bil. Han är en Nissan Sunny årsmodell 1986 men design ala 1985. Inte så farligt rostig men väl skitig.

Har med ett halvt öga glott efter Rolfens efterträdare en tid. Men det har inte blivit något mer än ett halvhjärtat letande eftersom jag inte vet vilken sorts bil jag vill ha härnäst och dessutom är så snål att jag inte vill köpa en efterträdare förrän Rolfen gjort sin sista suck och ligger på kyrkogården. "Han rullar ju", har varit min paroll.
Jag menar, till och med när det var svinkallt ute puttrade han, om än lite motvilligt, igång och sedan han slutade läcka kylarvatten har jag knappt behövt gjort något annat än att tanka och köra. "Han rullar ju" som sagt.

I och med hans härliga humör hela vintern hade jag nästan utvecklat en liten förälskelse till honom. Hatet i kärleken var nästan som bortblåst. Rolfen - Du och jag i vått och torrt kändes det som.
Men det jag inte visste var att han i hemlighet smidde lömska planer bakom min rygg.

Det blev jag varse om igår. Var nämligen på besiktning.
UNDERKÄND stämplade kära besiktningsmannen mitt protokoll. Fel på det ena, fel på det andra, fel på det mesta, konstaterade mannen.
Jag slet förfärat mitt hår medan Rolfen hånskrattade åt mig när jag körde därifrån. (Nej, jag fick som tur var inte körförbud i alla fall...)

Den enda jag kan säga nu är att hat-kärleken enbart består av det ena. Och det är inte kärlek. Förbenade biljävel!
Skroten, hallå? Sugen på att mosa en Nissan Sunny i små små bitar?
Banken, hallå? Sugen på att ge mig ett fett billån?

Yey, I'm a fetto!

Nu tror ni som läser antingen att jag är anorektiker eller bara driver med mig själv. Men då tror ni fel.
För helt ärligt så jublade jag igår när jag fick för mig att ställa mig på vågen för första gången på drygt ett halvår. Vågen visade nästan fyra (4!) kilo mer än sist! Yey!

I stort sett sedan jag kom till världen har jag varit underviktig. Riktigt mycket underviktig. Mitt BMI ligger nånstans i farozonen för anorexia, men trots det har jag aldrig lidit av det.

Orsaken är i stället mina kära föräldrars DNA-strängar.
Min 1,89 meter långa far skickades på kollo som liten med en sträng uppmaning från farmor och farfar att han skulle gödas. Två månader senare vägde han 200 gram mer än när han kom dit. Så mycket för den gödningen.

Min 1,61 meter långa mor har alltid varit liten. Liten till både längden och bredden. När undertecknad var 17 år gammal fick jag inte på mig mammas skinnkjol som hon dansade i när hon var 20 år. Och mina höfter har aldrig beskyllts för att vara breda.

Att bli kallad stickan, skelettet, benget, rangliga Matilda, plattis och magra krake hela livet har inte varit lätt. Min tjocklek, eller snarare brist på tjocklek, har varit mitt största komplex. Flera nätter har jag legat och drömt om höfter och bröst. Flera gånger har jag önskat att jag vägde åtminstone fem kilo mer. Otaliga gånger har jag bitit mig i läppen när någon har påpekat min vikt för att inte skrika ”Och jävlar vad du är tjock om baken” till svar på deras tykna kommentarer. Kort sagt: I'ts a living hell to be too small.

Sedan jag var 14 år gammal har jag fram tills för ett halvår sedan blivit en centimeter längre (är nu alltså 1,72 meter över marken) och två kilo tyngre. Hur mycket jag än har ätit har jag inte lagt på mig mer än något gram. Hur jag än har gjort har jag alltså inte kunnat gått upp i vikt. Men nu...

Nu har jag gått in i en ny era. En ny FET era. Jag har passerat en inre magisk gräns och fått hull (nåja, lite i alla fall) på magen. Jag har gått upp fyra kilo på ett halvår och blivit ett litet fetto. Jippi!
Jaja, okej.. ett litet fetto i MINA ögon i alla fall. Är så glad!

Inte gjord för det här

Det är bara att konstatera: Min hjärna slutar att fungera efter klockan 22.00 på vardagar.
Jobbar kväll den här veckan och sitter förtvivlat och försöker klämma ur mig mina sista artiklar för dagen innan det är dags att gå hem. Men det går så trögt så trögt.

”Eh.. hum... Var la jag mina anteckningar?.. Vänta nu. Vad gjorde jag just? Just ja - jag skulle ju ringa till henne. Det ska jag göra. Vänta nu igen, vad skulle jag fråga? Eller, NU kan jag ju inte ringa, det är för sent. Ska titta om det finns någon intressant nyhet på nätet. Hmmm... Vad höll jag på med. Just ja! Skriva ska jag göra... SKRIV NU MATILDA!”

Ungefär så fungerar min hjärna just nu. Helt otroligt att jag lyckas skriva ett blogginlägg. Och att jag kommer ihåg vad jag håller på med...
Hmm. Finns nog stor risk att jag blir dement som gammal.

Inte roligt

I dag är det inte roligt på jobbet. Usch, jag vill gå hem.
Att jag känner så här händer som tur är ungefär en gång i halvåret max. Men trots det är det lika trist och vedervärdigt varje gång. Jag hatar när det är så här! Blääää.

Tack

Tack alla kära vänner för gratiflikationerna igår! Både via telefon, mess och in real life.
Jag hade ta mig tusan min bästa födelsedag på länge. Bättre än i fjol till och med då jag blev överöst med presenter... Då är det inte illa.

Nu ska jag hålla i mitt huvud ett tag innan det bär iväg till stan. Det lutar åt pizza...

Så tror man att världen är god

Ur en mördares dagbok:

”Min vilja var att äta, men snittrösten ompratade busshållplatsen utanför, å sa att jag skulle mörda någon där, så jag gjorde nästan varma mackor. Kaffe å cigg på morgonen, busstidtabellen på svarta bordet, låg där dagen innan faktiskt kvällen innan också, fram till nu-mord-dag.
...
Också min psykologs röst har jag hört, och han sa du måste mörda, annars får du inte leva med oss, då tvingar vi dig till platsen för den levande begravningen av dig.
...
Ett snabbt hugg i pojkens för mig synliga höger sida, på nacken. Ett hugg i pojkens rygg, nedre position. Aaj! Nej! Aaa! (sprattel med ben).
...
Nu har jag gjort som alla sagt och menat att jag ska göra, och nu har dem ändrat sig, nu står det en polisman här verkar det som, menar han att jag har gjort fel?”

Fruktansvärt. Hur tror ni att han mår egentligen?

Jobbigt med kalas

Huuuh. Det är jobbigt att ha kalas. En massa grejer ska förberedas, smörgåstårta ska lagas, det bör dammsugas, klädhögen som upptar större delen av lägenheten ska bort och dessutom måste jag diska!
Fattar inte när jag ska hinna med allt? Och hur jag ska få inspiration till att göra det?

Pojkvännen är ju inte så mycket till hjälp heller. Han är sjuk men måste jobba vilket betyder att han är som en trasa när han kommer hem.
Helt själv ska man alltså va någon slags husmor. Och det är ju inte jag. (Det enda jag tycker är roligt är att laga mat, men det räknas knappt som en husmorssyssla i dag...) Funderar på att bälja i mig lite av vinet jag köpt till imorrn. Då blir ju allt lite roligare. :)

Och dessutom är jag helt övertygad om att allt tråkigt idag kommer att vara skitskoj imorrn. Jag menar, käka smörgåstårta och cheesecake är ju knappast trist. Får se det ur den positiva vinkeln!

Ny partylåt

Kan inte hjälpa det. Den här låten får mina ben att rycka. Den får min rumpa att skaka. Den får hela mig att spritta till liv. Och den får mig på partyhumör. Så skön!
Tyvärr måste jag säga att det är helt emot mina principer. Den var ju för tusan med i Melodifestivalen. Herregud, säger jag bara. Vart är världen på väg egentligen? Jag diggar Melodifestivalen - nu går skam på torra land, eller vad tanter nu brukar säga.

Kvinnodagen

I dag ska vi fira oss kvinnor, det är internationella kvinnodagen. Synd att en sådan här dag egentligen behövs. EN dag då kvinnorna uppärksammas för allt de gör medan männen får 364 dagars uppmärksamhet.
Fast det har sin funktion. Ju mer jämställdhet lyfts fram desto närmare kommer vi ett jämställt samhälle.

Samma sak är det med könskvotering tycker jag. Själva grejen i sig är förkastlig och på ett vis diskriminerande mot både kvinnor och män. Kvinnor anses bara komma in i styrelser för att de har rätt kön och mer kompetenta män blir åsidosatta tack vare att styrelsen måste ha en eller flera kvinnor kring bordet.

MEN, nu till det stora men:et. Könskvotering har en funktion. I och med att vi i dag tvingar in kvinnor i styrelserna eller på chefspositioner gör att samhället, eller vi som lever i samhället, sakta men säkert vänjer oss vid kvinnor i en ledande position. Vi gör det obemärkt och får en jämställd bild av samhället. Utan att tänka på det har vi blivit vana vid att lika många kvinnor som män är chefer.

För våra kommande barn blir skillnaden ännu större. Ända sedan de är små ser de kvinnor och män i alla olika yrkesroller och på olika positioner inom företag. De ser det naturligt att mammor är chefer och att pappor är hemmapappor. På så vis är deras världsbild annorlunda mot vår och när de sedan växer upp ser de inte människors kompetens i könet utan i hjärnan, där den egentligen sitter. När de väljer in folk i styrelser eller väljer folk till chefer väljer de alltså både kvinnor och män, helt naturligt.

Därför tror jag att könskvotering behövs, hur förkastligt det än känns.
För vi kvinnor är faktiskt lika bra som männen. Synd bara att så få fattar det.
Vill du läsa mer om kvinnors situation i dag rekommenderar jag den här artikeln från DN. Den var bra tycker jag.

Uppföljning

Ja och så här kan det gå när det är nyhetstorka.
Redaktionerna skriver om allt skit de får in som tips. Hmm.. snopet att det visade sig vara en ful PR-kupp.

Nyhetstorka?

Varför händer det inget roligt där ute i världen? Sitter och glor på nätet efter något nervkittlande och intressant som skulle få mig att bli glad, upprörd eller ledsen. Men nej, alla nyheter känns gamla, uttjatade eller helt enkelt ointressanta. Inget får pulsen att slå.
Hör bara på de här rubrikerna:

Aftonbladet avslöjar: En hemlig jury har makten - Det är melodifestival vi pratar om såklart. Jag undrar bara vad nyheten och avslöjandet är i det här? Har inte en jury VARJE år sagt sitt om bidragen? Suck.

Hon blev galen av sexmejlen till rymden - Expressen drar upp krigsrubriker om astronauten som åkte i rymdblöja efter sin älskade och hans flickvän. Storyn är gammal och dessutom inte särskilt rolig. Att de skriver: "Älskarinnan tjuvläste Fuglesangs väns epost" och försöker få en svensk koppling gör ändå inte att det känns som att nyheten har något värde för oss.

Landets domare saknar bra pennor - DN som anses vara en bättre tidning har heller inte något mer spännande att skriva om är att bläcket i domarnas pennor inte är arkivbeständigt. Skandal, eller hur?

När får vi några riktiga nyheter, världen?

Böcker som filmer

De senaste dagarna har jag den största delen av min lediga tid befunnit mig liggandes i soffan plöjandses filmer jag borde sett och filmer jag velat se fler gånger. Efter att inte ha haft sug efter film på evigheter har jag nu en längtan efter att se mer och mer och fler och fler.
Nu har jag sett filmer baserade på böcker och måste säga att jag inte är besviken. De har varit nästan lika bra som böckerna!

Först såg jag Narnia som var helt underbar och precis som jag kom ihåg böckerna från när jag var liten. Alla sju i serien står fortfarande i bokhyllan, borde läsa om dem.
Den andra filmen jag såg var Grabben i graven brevid, Katarina Mazettis storverk som jag grät mig igenom när jag läste (och när jag såg filmen). Förstår inte varför den berör mig så mycket, kanske känner jag igen mig alltför väl...

I går kväll såg jag så äntligen Da Vincikoden och älskade den! Herregud vad den var bra. Lämnade en känsla av lycka och visdom som jag till och med hade kvar när jag vaknade i morse. Sådana filmer är så härliga.
Så där ser man. Böcker kan vara lika bra på film som till pappers.

Det blir kalas

Efter velande hit och dit, en sjuk pojkvän och dålig planering så har jag bestämt mig. – Det blir kalas på lördag.
Vet inte riktigt hur många som kommer. Vet inte riktigt vad jag ska bjuda på. Vet inte riktigt om det ska bli kalas eller fest. Vet inte riktigt någonting ännu, men kalas det ska det bli.
Har försökt skicka mess till de jag kom på att bjuda, men känner någon sig bortglömd ber jag om ursäkt - du är också välkommen!
Välkommen att fira att min ungdom för evigt är borta. No more ungdomsrabatter på flyg/tåg/buss. Över en dag helt plötsligt vuxen.

En tankeställare

I dag slog det mig att ordet gift har två betydelser.
”Jag är gift” betyder att man har ingått äktenskap med en annan människa. Att älska i nöd och lust.
”Jag häller gift i maten” har en helt annan betydelse. Inget älska över huvud taget, snarare precis tvärtom.

Hur kommer det sig då att det svenska språket har valt samma ord för två ord med helt vitt skilda betydelser? Är det en hemlig mening med att vara gift? Betyder det kanske att vara gift är som gift – farligt och förstörande? Tänkte de som skapade ordet så eller är det kanske en olycklig slump?
En tankeställare va?

Bli glad

Så här blir jag glad!
Världens genomtidernas bästa låt som påminner mig om en helt bekymmerslös och ljuvlig tid.
Bodde i syrrans lägenhet, festade järnet, rökte inomhus, hade efterfester, bjöd in främlingar, levde livet och bara lyssnade på den här låten på repeat och repeat och repeat. Dag ut och dag in.
Helt oansvariga och med möjligtvis högst morgondagen planerad. Blir helt varm i hjärtat. Åhh, Anthony...

En spark i baken, tack

Har nästan glömt bort hur man bloggar. Har haft ett uppehåll på hmm... en dag!
Anledningen var att jag inte orkade resa mig från soffan på i stort sett hela dagen i går. Anledningen till det var förstås lördagen som blev alldeles för blöt. Men skoj hade jag i alla fall. Dansade till och med sån där "gammeldans", eller foxtrott som det nog egentligen heter, iklädd high-heels. Hade en mysisk benvärk igår misstänkt likt träningsvärk. Ehhrm, men jag som är såå fit och i såå god form, eller hur var det nu?

Hur som helst. Är sugen på en stor förändring snart. Är i behov av en kick känner jag. Eller kanske snarare en rejäl spark i arslet så att jag lyckas ta för mig andra grejer än att slöglo på tv eller sitta framför datorn.
Behöver kanske börja träna. Eller drastiskt byta klädstil. Vet bara inte om jag ska bli proper med snygga kappor, mera rockig med ännu mera dödskallar eller kanske ha sådana där fina mönstrade klänningar med leggins varje dag. Jag kan tänka mig alla. Särskilt om jag hade obegränsat med pengar. Nån välgörare där ute kanske?

Nytt liv

Åh! Vaknade av mig själv klockan 9. Låg tvärs över sängen (fråga inte) och det första jag såg var en alldeles klarblå himmel och solen som sken på trädtopparna. Ljuvligt!
Efter att i över en veckas tid ha gått runt och vart lika grå som vädret känner jag mig nu full av energi och - faktiskt - lycka!
Det helt oväntade beskedet igår, min inte-värkande rygg och vädret blir tillsammans lycka.

Nu när jag känner mig så här sprudlande kanske jag kan orka städa. Det var nog två-tre veckor sedan jag tog upp det första gången, ännu har inget hänt. Jag har helt enkelt varit en slacker i allra högsta grad.
Fredagskvällen är ett utmärkt exempel på min förträfflighet som slacker: Åt risgrynsgröt från färdig grötkorv till mysmiddag och kastade mig sedan i badet med en intelligensbefriande tidning och en skål chips. Flyttade mig därifrån till soffan innan jag slutligen stupade i säng.

Jag har alltså haft ett så spännande liv! Men nu blir det ändring. Och därmed basta!

Utmaning

Nu ni. Det har hänt något som jag ALDRIG trodde skulle hända. Jag har fått ett erbjudande som jag bara inte kan tacka nej till.
Det kommer att betyda mycket för mig. Det kommer att utveckla mig, göra mig starkare psykiskt och ge mig så mycket.
Om jag bara klarar av det. Det är en utmaning. En verklig utmaning som vid första anblicken ser ut att vara omöjlig att klara av. Men andra säger att jag gör det.
Tror de på mig måste jag tro på mig. Jag kan klara det. Jag är så pass stark, jag är så pass smart, jag är så pass duktig att jag klarar det. De tror så – då tror jag så.
Fasen vad häftigt. Den här dagen är stor. Herregud. Jag ska.

Fri som en fågel

Tänk att det är så här det känns att ha en rygg och nacke som inte värker! Jag hade ingen aning om det innan mitt kiropraktorbesök i dag.
Jag känner mig lätt, åtminstone tio kilo lättare, och det känns som om jag blivit befriad från tunga bojor. Helt häftigt.

Det där feta nervknuten i höften är BORTA. Jag kan kanske ligga på rygg på golvet nu och lyckas ta mig upp utan att först behöva rulla över på mage!
De tre feta muskelknutarna i nacken krampar INTE längre och den molande spänningshuvudvärken är nästan som bortblåst.
Min stackars vänstra arm känns användbar igen. Inte ens en tendens till musarm längre. Bara en helt FRISK vänsterarm!
Och dessutom tror jag att jag just blivit 1,73 lång, alltså en centimeter längre än igår.

Kiropraktorn knakade och brakade i min ryggrad så att alla spänningar släppte och det var inte ens läskigt. Visst kändes det, men det gjorde inte ont. Och visst lät det otroligt obehagligt, men återigen gjorde det inte ont.
Och när jag reste mig från britsen kändes det redan bättre! Ljuvligt helt enkelt. Jag rekommenderar det varmt.

Poker

Poker eller inte poker? Det är frågan.
Jobbet ska ha en pokerkurs med en efterföljande pokerturnering där vi ska tävla mot varandra. Och jag vet inte om jag ska vara med eller inte.

I ett tidigare inlägg konstaterade jag ju att jag lätt fastnade framför intelligensbefriande spel.
Hur kommer det då att bli när jag lär mig spela poker på riktigt? – Troligtvis ganska dyrt. Men å andra sidan jävligt roligt!
Så, vad ska jag göra? Nån som har tips?