Nya skor. Så jävla snygga. Ännu snyggare live. Lovar.
lördag, januari 31, 2009
fredag, januari 30, 2009
Det är skillnad mellan vill ha och behöver
Just nu vill jag ha:
• en frisk hals. Förklaring onödig.
• 10.000 euro att spendera på bara roliga grejer.
• ett hus att bo i. Som är färdigt och inflyttningsklart. Men – som pojkvännen hela tiden upprepar – det är bara att åka dit och jobba så blir det kanske klart snart.
• en ordentlig skohylla där man kan ställa skorna utan att de trillar av, där man ser vad man har för skor och som rymmer många många skor.
• en större garderob. Alltså rent fysiskt. Det skulle nämligen innebära att jag inte skulle behöva rensa för att få rum med alla kläder. Just nu måste jag ha en hög någonstans så att galgar och hyllor räcker till.
• en katt som vill vara ute längre än fem minuter i taget. Fast för den delen inte försvinner helt och blir borta i flera månader. Varför kan hon inte vara lite mittemellan?
• en pojkvän som inte hade tre fyra jobb samtidigt. Då skulle vi kunna göra mycket mer tillsammans.
• en full kyl. Ovanstående pojkvän och en sjuk jag innebär att det är tomt tomt. En ostkant och gammal surmjölk är allt som finns.
• lite mer energi och ork till att ta mig för saker.
• den snygga paljettjackan som jag beställt från Gina Tricot. Vill ha den nu och klämma och känna på den.
• en frisk hals. Förklaring onödig.
• 10.000 euro att spendera på bara roliga grejer.
• ett hus att bo i. Som är färdigt och inflyttningsklart. Men – som pojkvännen hela tiden upprepar – det är bara att åka dit och jobba så blir det kanske klart snart.
• en ordentlig skohylla där man kan ställa skorna utan att de trillar av, där man ser vad man har för skor och som rymmer många många skor.
• en större garderob. Alltså rent fysiskt. Det skulle nämligen innebära att jag inte skulle behöva rensa för att få rum med alla kläder. Just nu måste jag ha en hög någonstans så att galgar och hyllor räcker till.
• en katt som vill vara ute längre än fem minuter i taget. Fast för den delen inte försvinner helt och blir borta i flera månader. Varför kan hon inte vara lite mittemellan?
• en pojkvän som inte hade tre fyra jobb samtidigt. Då skulle vi kunna göra mycket mer tillsammans.
• en full kyl. Ovanstående pojkvän och en sjuk jag innebär att det är tomt tomt. En ostkant och gammal surmjölk är allt som finns.
• lite mer energi och ork till att ta mig för saker.
• den snygga paljettjackan som jag beställt från Gina Tricot. Vill ha den nu och klämma och känna på den.
Tar igen några Tisdagsteman
Det där med att göra något speciellt varje tisdag har det ju gått sisådär med. Eller skitdåligt rent ut sagt.
Eftersom jag inte orkar ta mig för särskilt mycket har jag därför glott igenom mina bildmappar och hittat tisdagsteman till hela årets tisdagar. Så jag kör fyra på en gång nu.
Varsågoda:
27 januari. Tema vardagsliv.
På promenad med hunden. Upprepas vareviga dag. Dock inte alltid i lika fint väder som det här.
20 januari. Tema skyltar.
En underbar liten skylt som gömdes i ett rosa hav av blommor. Från semestern i Egypten förra vintern.
13 januari. Tema stora maskiner.
Grävmaskin. Det är väl en stor maskin? Från när vi innan nyår grävde ut till vattenledningen.
6 januari. Tema vinter.
Valde is i stället för snö. Älskar när saker fryser fast. Fotad i december.
Eftersom jag inte orkar ta mig för särskilt mycket har jag därför glott igenom mina bildmappar och hittat tisdagsteman till hela årets tisdagar. Så jag kör fyra på en gång nu.
Varsågoda:
27 januari. Tema vardagsliv.
På promenad med hunden. Upprepas vareviga dag. Dock inte alltid i lika fint väder som det här.
20 januari. Tema skyltar.
En underbar liten skylt som gömdes i ett rosa hav av blommor. Från semestern i Egypten förra vintern.
13 januari. Tema stora maskiner.
Grävmaskin. Det är väl en stor maskin? Från när vi innan nyår grävde ut till vattenledningen.
6 januari. Tema vinter.
Valde is i stället för snö. Älskar när saker fryser fast. Fotad i december.
Hemma från jobbet i dag igen
Vaknar fortfarande av att jag inte kan andas. Ett lock med mysigheter ligger i svalget och täpper till både näsgångar och munnen. Riktigt mysigt kan jag berätta. Bläk.
Drömmer sinnessjuka feberdrömmar också, även om jag är osäker på hur mycket feber jag har. I går drömde jag att jag och många andra blev jagade av eldfolket som inte gick att döda om man inte dödade dem av rätt orsak – att vilja ha frihet. Ja, det var lite fantasy över det hela. Skulle vid närmare eftertanke bli en riktigt bra film.
I natt drömde jag också en sådan där panikdröm, dock av en helt annan karaktär. Jag skulle på finmiddag med mamma, mormor och mina systrar och hade avskavt nagellack som jag var tvungen att få bort. Men hittade ingen nackellacksborttagning. Jag letade och letade och letade utan att hitta.
Något mer trivialt, men ändå otroligt stressande.
Nu är jag i alla fall duktigt less på det här. Jag vill inte vara instängd hemma längre och inte se en massa skit på tv längre. Det är inte roligt längre.
I morgon tänker jag vara frisk. Bara så ni vet.
Drömmer sinnessjuka feberdrömmar också, även om jag är osäker på hur mycket feber jag har. I går drömde jag att jag och många andra blev jagade av eldfolket som inte gick att döda om man inte dödade dem av rätt orsak – att vilja ha frihet. Ja, det var lite fantasy över det hela. Skulle vid närmare eftertanke bli en riktigt bra film.
I natt drömde jag också en sådan där panikdröm, dock av en helt annan karaktär. Jag skulle på finmiddag med mamma, mormor och mina systrar och hade avskavt nagellack som jag var tvungen att få bort. Men hittade ingen nackellacksborttagning. Jag letade och letade och letade utan att hitta.
Något mer trivialt, men ändå otroligt stressande.
Nu är jag i alla fall duktigt less på det här. Jag vill inte vara instängd hemma längre och inte se en massa skit på tv längre. Det är inte roligt längre.
I morgon tänker jag vara frisk. Bara så ni vet.
torsdag, januari 29, 2009
Tapeter to die for
På den här hemsidan finns det så jäkla snygga tapeter. Nya kollektioner har just släppts. Bland annat har min favoritillustratör Cassandra Rhodin designat två kollektioner där bland annat de två tapeterna ovan ingår.
Skulle kunna döda för att få ha dem i min hall. Prislappen skulle jag också kunna döda för att rycka bort.
”Endast” 15.000 kronor för en bild. Finns ju tyvärr bättre saker att lägga sina pengar på. Men man kan ju drömma.
Det är barnen och jag
Tydligen har jag något som heter tonsillit men det är inte bakteriellt och kan alltså inte behandlas. Jippi. Eller nej. Betyder att jag får vänta på att det läker av sig själv. Vilket tar mycket längre tid.
Jag har fått det av adenovirus tydligen och det är vanligast bland barn under fem år.
Och så bland tjejer som snart blir 28 och heter Matilda då.
Jag har fått det av adenovirus tydligen och det är vanligast bland barn under fem år.
Och så bland tjejer som snart blir 28 och heter Matilda då.
onsdag, januari 28, 2009
Som mitt telefonklotter
Vad tycks förresten om mitt nya huvud? Ser precis ut som mitt telefonklotter som jag upprepar så fort jag sitter i telefonkö eller om någon säger något som jag inte behöver anteckna.
Jag gillart i alla fall.
Jag kan knappt svälja
När man är hos doktorn förväntar man sig inte att få höra utrop som usch när man undersöks. Det känns nämligen lite småsjukt.
Kvinnan som kollade min hals i dag sa i alla fall usch, följt av att det var en av de värsta halsar hon sett.
Hon testade allt möjligt på mig. Skickade mig vidare till två andra personer eftersom hon tyckte att det såg illa ut. Fick vandra från rum till rum i en timmes tid. Känns ju skönt att de tar allt på allvar i alla fall.
De uteslöt körtelfeber i alla fall. Och snabbprovet visade heller inte att jag hade streptokocker. Det slutliga beskedet får jag i morgon bitti. De misstänkte att det kunde vara ett elakartat virus som satt sig på mandlarna.
Hur som så gör det ont ont ont. Kan just nu bara äta soppa. Och det vita fluffet i vitt bröd. Men än så länge går det helt bra. Har hittills heller inte tröttnat på att vara sjuk. Det brukar jag annars göra rätt snabbt. Men det finns faktiskt ganska mycket skit att se på tv på dagarna nuförtiden. I alla fall de stunder då jag inte sovit.
Kvinnan som kollade min hals i dag sa i alla fall usch, följt av att det var en av de värsta halsar hon sett.
Hon testade allt möjligt på mig. Skickade mig vidare till två andra personer eftersom hon tyckte att det såg illa ut. Fick vandra från rum till rum i en timmes tid. Känns ju skönt att de tar allt på allvar i alla fall.
De uteslöt körtelfeber i alla fall. Och snabbprovet visade heller inte att jag hade streptokocker. Det slutliga beskedet får jag i morgon bitti. De misstänkte att det kunde vara ett elakartat virus som satt sig på mandlarna.
Hur som så gör det ont ont ont. Kan just nu bara äta soppa. Och det vita fluffet i vitt bröd. Men än så länge går det helt bra. Har hittills heller inte tröttnat på att vara sjuk. Det brukar jag annars göra rätt snabbt. Men det finns faktiskt ganska mycket skit att se på tv på dagarna nuförtiden. I alla fall de stunder då jag inte sovit.
tisdag, januari 27, 2009
Ni tjejer pratar om att föda barn ...
... ni skulle bara veta hur det känns när Matilda är riktigt förkyld.
Jag hatar egentligen den reklamen.
Andemeningen stämmer däremot. Jag är sjuk. Dödssjuk. Man kan kalla det så när man inte minns senast man (jag) hade feber. Har slarvat bort termometern men i och med att jag ena stunden svettas som en gris och helst vill gå naken och i nästa stund vill ha massor med kläder och morgonrock och filt ovanpå det är det ingen tvekan.
Det enda positiva jag kan se med den här förkylningen är att jag fick den först i går. Då jag lämnade hem-hem och åkte hem i stället. Sov oavbrutet med uppehåll för äcklig smörgås. I dag lär det inte bli särskilt många knop gjorda heller. Har ont överallt så att skriva här är en jobbig ansträngning.
Nu blir det soffan. Och te med massa honung. Kanske jag kan prata en liten stund efter det. Just nu får jag inte fram ett ord.
Jag hatar egentligen den reklamen.
Andemeningen stämmer däremot. Jag är sjuk. Dödssjuk. Man kan kalla det så när man inte minns senast man (jag) hade feber. Har slarvat bort termometern men i och med att jag ena stunden svettas som en gris och helst vill gå naken och i nästa stund vill ha massor med kläder och morgonrock och filt ovanpå det är det ingen tvekan.
Det enda positiva jag kan se med den här förkylningen är att jag fick den först i går. Då jag lämnade hem-hem och åkte hem i stället. Sov oavbrutet med uppehåll för äcklig smörgås. I dag lär det inte bli särskilt många knop gjorda heller. Har ont överallt så att skriva här är en jobbig ansträngning.
Nu blir det soffan. Och te med massa honung. Kanske jag kan prata en liten stund efter det. Just nu får jag inte fram ett ord.
onsdag, januari 21, 2009
And off I go
Så. Nu lämnar jag den här världen för ett tag för att vara i den verkliga världen på alla sätt och vis. Med alla sinnen koncentrerade på vad som händer runt omkring mig.
Det låter pretentiöst men jag har längtat så länge att åka hemhem att jag tänker njuta av varje sekund.
I morgon blir det lite shopping ensam, fredag åker jag till äldsta syrran. På lördagen hittar jag säkert på något med mamma, typ shoppar, eftersom pappa är sjuk. På kvällen blir det kalas med alla härliga vänner. Och på söndag kanske det blir heldag med min andra syrra. Måndag morgon, okristligt tidigt, åker jag tillbaka igen.
Fullspäckat schema som synes. Nu ska jag packa. Hejdå!
Det låter pretentiöst men jag har längtat så länge att åka hemhem att jag tänker njuta av varje sekund.
I morgon blir det lite shopping ensam, fredag åker jag till äldsta syrran. På lördagen hittar jag säkert på något med mamma, typ shoppar, eftersom pappa är sjuk. På kvällen blir det kalas med alla härliga vänner. Och på söndag kanske det blir heldag med min andra syrra. Måndag morgon, okristligt tidigt, åker jag tillbaka igen.
Fullspäckat schema som synes. Nu ska jag packa. Hejdå!
Han har kontaktat mig!
Den mystiska mannen har kontaktat mig. Gick just in på Facebook och såg att han hade skrivit i min logg.
Nu till den stora frågan. Vad fan ska jag svara honom? Jag känner ju honom fortfarande inte.
Fan vilka bekymmer jag har.
Nu till den stora frågan. Vad fan ska jag svara honom? Jag känner ju honom fortfarande inte.
Fan vilka bekymmer jag har.
tisdag, januari 20, 2009
Ett litet steg för mänskligheten
Men ett stort steg för mig. För vet ni vet ni vet ni?
Jag kommer inte att kunna gå i morgon! För jag har varit och tränat. Gymmat. Sprungit löpband, cyklat och använt massa maskiner.
Redan nu känns det som om mina vadmuskler är för korta. Vill inte ens tänka på hur de kommer att kännas i morgon. Gött!
Jag kommer inte att kunna gå i morgon! För jag har varit och tränat. Gymmat. Sprungit löpband, cyklat och använt massa maskiner.
Redan nu känns det som om mina vadmuskler är för korta. Vill inte ens tänka på hur de kommer att kännas i morgon. Gött!
Dålig på att komma ihåg namn
För typ två veckor sedan addade en man mig på Facebook. Han verkar vara i 40-årsåldern och bor på samma plats som mig. Inte i samma kommun, men i närheten.
Eftersom jag inte har en blekaste om vem mannen var svarade jag inte på hans vänförfrågan. Lät den ligga bara.
Frågade mina arbetskamrater om de visste vem mannen var. Om de visste om jag hade intervjuat honom eller på något annat vis varit i kontakt med honom. Men de visste lika lite som jag.
Efter några dagar gick jag in på hans sida. Vi hade två vänner gemensamt. Två vänner som jag dessutom inte umgås med särskilt mycket. Försökte komma ihåg om jag träffat mannen tillsammans med dem någon gång. Det ringde inga klockor.
Så för att få reda på mera beslutade jag mig att acceptera vänförfrågan från mannen. Tänkte att han kanske skulle säga: ”Hej, minns du mig från ... varfritt ställe”. Eller ge mig något tecken på vem han är.
Men ingenting. Han uppdaterar sin status och det känns nästan som jag tjuvläser den. Jag vet ju inte vem människan är.
Så. Vad tror ni? Är det jag som har ett urdåligt minne eller addade han mig felaktigt? Eller kände han bara igen mitt namn från tidningen?
Jag blir inte klok på det här. Vem är han?!
Eftersom jag inte har en blekaste om vem mannen var svarade jag inte på hans vänförfrågan. Lät den ligga bara.
Frågade mina arbetskamrater om de visste vem mannen var. Om de visste om jag hade intervjuat honom eller på något annat vis varit i kontakt med honom. Men de visste lika lite som jag.
Efter några dagar gick jag in på hans sida. Vi hade två vänner gemensamt. Två vänner som jag dessutom inte umgås med särskilt mycket. Försökte komma ihåg om jag träffat mannen tillsammans med dem någon gång. Det ringde inga klockor.
Så för att få reda på mera beslutade jag mig att acceptera vänförfrågan från mannen. Tänkte att han kanske skulle säga: ”Hej, minns du mig från ... varfritt ställe”. Eller ge mig något tecken på vem han är.
Men ingenting. Han uppdaterar sin status och det känns nästan som jag tjuvläser den. Jag vet ju inte vem människan är.
Så. Vad tror ni? Är det jag som har ett urdåligt minne eller addade han mig felaktigt? Eller kände han bara igen mitt namn från tidningen?
Jag blir inte klok på det här. Vem är han?!
måndag, januari 19, 2009
Kan det bli mycket vackrare?
Filmen, O brother, where art thou?, är för övrigt nästan lika bra. Se den. Men lyssna på låten först.
lördag, januari 17, 2009
Jävlar vad skönt jag måste ha det
Vet ni att nysningar kallas för den lilla orgasmen. Tydligen ska samma njutningsnerver i skallen kittlas när man nyser som när man får orgasm.
I två års tid, minst, har jag nyst så gott som varje dag. Tänk er det!
I två års tid, minst, har jag nyst så gott som varje dag. Tänk er det!
fredag, januari 16, 2009
Vilken färg har morgonrocken?
Förresten. En psykologisk undersökning.
Kvinnan jag beskrev i förra inlägget, vilken färg har hon på sin slitna morgonrock?
Alltså, det handlar inte om vad jag har för färg på morgonrocken utan vad hon skulle ha för färg. Om hon fanns alltså.
Vill bara testa om ni tänker som jag.
Kvinnan jag beskrev i förra inlägget, vilken färg har hon på sin slitna morgonrock?
Alltså, det handlar inte om vad jag har för färg på morgonrocken utan vad hon skulle ha för färg. Om hon fanns alltså.
Vill bara testa om ni tänker som jag.
Jepp, precis lika tragisk
Jag skulle mycket väl kunna vara med i en mörk och skruvad Tarantino-film just nu om man bytte ut lägenheten mot en trailer någonstans i USA.
Scenbeskrivning:
Kvinna, som passerat bäst-före-datum, sitter ensam i ett skitigt hem och dumstirrar på datorn. Hon har stora örhängen som skriker budget och en sliten och nött morgonrock ovanpå kläderna. Håret är slitet blekt och tovigt. Det mesta av sminket sitter nedanför ögonen.
Hon dricker vin som om det vore vatten och drar med jämna mellanrum sig under näsan. Som om hon snortat lite för mycket kokain (eller är väldigt förkyld).
Det enda ljud som hörs är kylskåpets envetna surrande i bakgrunden.
Ser ni henne? Då ser ni mig.
Scenbeskrivning:
Kvinna, som passerat bäst-före-datum, sitter ensam i ett skitigt hem och dumstirrar på datorn. Hon har stora örhängen som skriker budget och en sliten och nött morgonrock ovanpå kläderna. Håret är slitet blekt och tovigt. Det mesta av sminket sitter nedanför ögonen.
Hon dricker vin som om det vore vatten och drar med jämna mellanrum sig under näsan. Som om hon snortat lite för mycket kokain (eller är väldigt förkyld).
Det enda ljud som hörs är kylskåpets envetna surrande i bakgrunden.
Ser ni henne? Då ser ni mig.
Har jag svalt något olämpligt?
Jag får krupp. Det pirrar i magen på högra sidan. Ungefär som om man har ryckningar i ögat, ni vet. Pirr pirr säger det med jämna mellanrum. Ungefär var tionde sekund.
Det är otroligt irriterande.
Känslan är ungefär som att ha en väckarklocka i magen. Som man inte kan stänga av. Förstår ni att arbetsron är rejält rubbad? Jag får krupp, som sagt.
Nu till den stora frågan: Vad var det egentligen som var friterat på thairestaurangen? Jag trodde kycklig, P trodde räkor.
Nu börjar jag misstänka att det var något helt annat. Ja, typ en väckarklocka av mindre variant.
Det är otroligt irriterande.
Känslan är ungefär som att ha en väckarklocka i magen. Som man inte kan stänga av. Förstår ni att arbetsron är rejält rubbad? Jag får krupp, som sagt.
Nu till den stora frågan: Vad var det egentligen som var friterat på thairestaurangen? Jag trodde kycklig, P trodde räkor.
Nu börjar jag misstänka att det var något helt annat. Ja, typ en väckarklocka av mindre variant.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)