måndag, mars 21, 2016

Vilket jävla skitslut

Bara för att jag var glad och nöjd och skrev fina ord innan helgen var över slutade det skitdåligt. 
Jag har fått urinvägsinfektion. Sån där riktigt illa där det gör vrålont att kissa och du är kissnödig hela tiden.
Har inte haft det sedan 2002 typ.

Tycker synd om mig själv. Och funderar på om jag för första gången som bosatt i Sverige igen ska behöva söka upp en vårdcentral. Hur funkat det ens nuförtiden?
Hoppas litervis citronvatten gör att det känns bättre redan i morgon.

söndag, mars 20, 2016

Helg hurra!

Åh, fina fina helgen. 
Tryffelsås, mamma och pappa, körsbärskvistar och blombukett, gamla stan och restaurang med rödvin. Korsord, Amelie från Montmartre, champagne och rökta räkor. 
Dammsugning och rent badrum, sovmorgon, grön ärtsoppa med pepparrotskräm, nytt batteri i döda bilen.
Pizza och dåliga krimserier och långdusch med nagelklipp och hårinpackning.
Under filt i soffan och läsa bok.

Jag känner mig helt utvilad och lycklig. Underbar helg!

fredag, mars 18, 2016

Vad Gyllene tiders Flickorna på TV2 får mig att tänka på

Det kanske var i sexan sjuan eller så. Vi var inte så upplysta och bevandrade som sjundeklassare är i dag, utan hade relativt nyss lärt oss att hångla inte betydde att ligga med kläderna på. Okej, liten överdrift men ni förstår. Vi kunde inte så mycket om sex och sånt.
Då började någon kille, som hade en äldre brorsa, att prata om att "sätta på" någon. Alla fnittrade för vi förstod att det var något snuskigt, men alla förstod inte riktigt vad det betydde. 

Det blev som ett trendord och alla gick runt och använde uttrycket "sätta på" i alla möjliga sammanhang och fnittrade förtjust eftersom de nyss sagt något snuskigt. "Sätt inte på bordet, höhöhö". 
Vänner kom och sa att de nu visste vad det betydde och fnittrade och sa "sätta på" lite titt som tätt.
Och jag fattade inte. Jag kunde inte för min värld lista ut vad det där "sätta på" kunde vara för snuskig omskrivning. Så jag frågade. Jag frågade alla. Verkligen alla.
De svarade med ett fnitter och "vet du inte vad sätta på betyder? Hihihi."
Ingen kunde ge ett svar. Trots att jag erkände att jag inte visste, att jag inte förstod hur det kunde vara snuskigt och bönade och bad mina närmsta kompisar att säga. Viska det. Skriva det. Nånting, bara jag fick veta.

Ju mer folk vägrade säga vad det betydde desto värre blev mina fantasier. Det här måste ju betyda det snuskigaste jag någonsin hört. Värsta värsta. Så snuskigt att ingen ens vågar säga det.
Efter veckor, på riktigt veckor, fick jag till slut höra från någon äldre, kanske jag frågade någon av mina systrar, att det betydde att ligga. Att ha sex. Knulla.

Antiklimaxet. Varför hade ingen bara kunnat säga det?
Då slog det mig att ingen annan heller hade fattat vad uttrycket betydde. 

tisdag, mars 15, 2016

Tillfredsställelse och ångest på samma gång

Jag skriver inte så ofta nuförtiden i och med att jag är webbredaktör. Men ibland händer det. 
I går till exempel. Då skrev jag en text och förberedde allt för webbpublicering för morgongänget och gick ovetande och lade mig.
I dag har texten väckt ramaskri i och med dess upprörande innehåll. Delas mest i sociala medier just nu. Har mejlkorgen full med arga mejl och missade samtal på jobbtelefonen. 

Och jag kan inte komma från att det är sjukt tillfredsställande samtidigt som så mycket ångestskapande. Mejlen är oftast inte arga på mig personligen, även om man som journalist får sin beskärda skopa skit också, men bara tonen får mig att bli lite ångesttyngd. Arga arga människor och det är svårt att värja sig, att inte ta det personligt.
Och samtidigt som de känslorna är påtagliga översvällas jag av en stor dos tillfredsställelse. Vinnarskallen. Jag skrev. Så alla blev upprörda. Mina ord.

Så himla konstig känsla det där. Så himla tudelat. Och det som kanske är charmen med mitt jobb. Skräckblandad förtjusning.


fredag, mars 04, 2016

Lyxproblem

Jag har dragit mig så länge i sängen att jag nu är så hungrig att jag inte orkar gå upp. 
It's a hard knock life. 

onsdag, mars 02, 2016

Lärdom för framtiden

Jobba inte över. Jobba inte extra. Någon gång ja, men 40 timmar per vecka är tillräckligt med mitt jobb och mina kocko-arbetstider. Det sliter tillräckligt.
Har funderat över varför hela mitt mående varit kass i februari tills jag räknade ut att jag jobbat 30 timmar övertid. Bah. 
Så inte värt det.

fredag, februari 26, 2016

En dum sak att göra

När halsen värker och huvudet bultar. När pojkvännen vaknade med feber. När jag nyss avbokat helgens alla planer för att vara hemma och kurera mig och vila ut.
Då. Då är det ganska dumt att säga ja till att jobba extra.

Mvh hon som väntar på bussen in till jobbet på sin lediga dag eftersom samvetet gjorde att hon inte kunde tacka nej för fjärde gången i rad.

Jag tänkte lite på Åland

Och kände att jag faktiskt inte alls saknar det. Kan sakna vännerna, alla roliga kollegor som förgyllde mitt jobb, torpet och sommar-Åland. Men det andra inte alls.
Att fikaalternativen en helg vid fem är obefintliga. Eller vilken dag som helst klockan fem förresten. Att det finns en gata i centrum som har några få tvärgator. Punkt. Att bion har en salong. Att museet var stängt i två år, om inte mer, för en långdragen renovering. Att det stora nöjet en ledig dag typ måste bli att strosa runt i den enda gallerian eftersom det inte finns så mycket annat att göra.
Det saknar jag inte. Jag älskar Stockholm för möjligheterna. Älskar.

Och ja, det finns också härliga mysiga saker med Åland förstås. Men de tänker jag inte på så ofta. Det tar jag som ett tecken på att jag just nu befinner mig på helt rätt plats. Här vill jag bo.
På Åland vill jag ha min sommarstuga. Punkt.

torsdag, februari 25, 2016

Jag kan andas!

Har i flera dagar känt mig tjock i huvudet. Tung, tryckande känsla som bedövat mig, gjort mig dåsig och trött.
Misstänkte att det kom från bihålorna. Hällde därmed salt och vatten i min näskanna och spolade ur systemet.
Plötsligt kan jag andas igen. Och höra! Det liksom rensade hela systemet på snor. Är nästan pånyttfödd!

Bästa köper ever = en näskanna.

onsdag, februari 24, 2016

Hit längtar jag!


Såg ett inredningsprogram på tv i helgen, nån repris av nåt som normalt sett går när jag sliter hårt på jobbet. Det väckte lustar. Renovering. Måla. Tapetsera. Och väckte inspiration. 
I sommar ska jag bara bara bara vara på torpet och snickra och måla och sånt. Och dricka vin och läsa bok och bli brun.
Jag längtar så jag nästan spricker!
Älskar att jag har semester igen.

måndag, februari 22, 2016

Känslan just nu

Kan inte februari bara ta slut nån gång?

torsdag, februari 18, 2016

För ett år sen försvann värsta ångestklumpen

För ett år sen var jag på jobbintervju och fick jobbet på stående fot. Fasen vad glad jag var då - trots att vi bodde på tältsängar i en tom lägenhet. 
Den kvällen köpte jag lådvin och finmat som jag och A käkade och drack sittandes på golvet med levande ljus i avsaknad av vettiga lampor.
Det var tider det. 

Nästan samma nu och då.

torsdag, februari 11, 2016

Hej bloggen!

Jag gör tydligen annat än formulerar mina tankar i skrivna ord. Typ sover för lite. Sover igen den sömn jag förlorat. Jobbar extra för att täcka upp löneglapp när förskottslön blev efterskottslön. Har folk som sover över. Går på kurs. Dricker champagne med underbara vänner. Går på museum. Beställer saker på nätet och uppger fel telefonnummer så jag nästan inte får varan.
Lagar soppa. Maratonkollar serier på Netflix. Lär upp en kollega att göra mitt jobb. Dricker AW-öl en tisdag trots att klockan är halv två på natten. Kör bil för första gången på nån månad. Spelar Carcassonne på Xbox och som brädspel och vinner på den högsta nivån. Köper fintryffel för 200 spänn. Pluggar schlager för att inte vara helt dum i huvudet när jag ska jobba mellolördag. Går på kanonkonsert och dansar i konfetti. Bombarderar Instagram med bilder. Tittar på superultrabred film på bio i format som inte gjorts sen Ben Hur ungefär. Äter tacos på restaurang och häller på så mycket red hot jalapeno-sås att munnen blir avdomnad. 
Äter bakverk på kafé. Går på stan med köpekli i fingrarna men kommer hem helt tomhänt. Har läppstift på mig. Handlar ungefär 150 vykort med konst som är fin och som jag ska nåla upp vid huvudändan av sängen. Har grus i skorna. Välter ut en halv skål popcorn över mig själv och hela golvet. Duschar krukväxter och låtsas ha gröna fingrar. Dricker drinkar och skickar bildbevis till Ellinor.

Det är lite sånt jag gör. När jag inte formulerar mina tankar till skrivna ord.

fredag, januari 29, 2016

Att göra en ledig fredag

Spela mobilspel tills telefonens batterier tar slut. Precis lagom ansträngande.
Nu: Snabbkaffe. Lagom ansträngande det också.

tisdag, januari 26, 2016

Kan nån som är ung förklara för mig?

Jag fattar inte grejen med snapchat. Varför skickar man bilder eller korta filmsnuttar som man aldrig kan behålla eller se igen?
Ett himla slöseri. Ta en bild, skriva en text att lägga till, skicka och sen - papapoff - borta. 
Och hur ska man reagera på en bild på nån som sitter och är glad i solen med texten "ledig dag". Jaha? Hade ju kunnat trycka på hjärta på Instagram eller gillat på Facebook. Men på snapchat? Skicka en bild på sig själv som ger tummen upp? Vilket jävla jobb för en skitgrej.

Och de som flirtar via snapchat, hur gör de? Går ju inte analysera vad den potentiella dejten egentligen menar när man inte har nåt bevis att älta kring. 
Så många frågor. Vem kan man skicka till? Finns det nåt allmänt flöde? Hur hittar man folk? Vad tusan skulle jag kunna lägga upp?
Och den viktigaste frågan: Hur fan gör man egentligen? 

fredag, januari 22, 2016

Ja, ja klockan är halv fyra

Om man kan transplantera ett huvud i framtiden, hur skulle då medvetandet vara? Har man inget medvetande i kroppen alls? Typ känseln kanske känns annorlunda med ny kropp fastän hjärnan registrering är den samma. 
Och oj vad rika människor skulle utnyttja det om det gick att göra på nån form av kommersiell basis. Ny smalare, bättre kropp utan fettsug, plastikoperationer eller jobbiga dieter. 
Fast vems kropp skulle de isåfall få? Hjärndödas? Eller tänk om man kan sälja sin kropp för pengar och liksom byta med den som betalar transplantationen. Fan vad sjukt. Plötsligt sitter man där med röklungor utan att ha orsakat det själv. Ha! Eller metallskruv i benet som man inte vet om förrän flygplatskontrollen.
Och undrar hur lång rehabiliteringstiden är efter en sån operation? Måste man lära sig gå igen? När nerverna ska connecta med hjärnans impulser för första gången lät det ju inte vara så himla enkelt. Och hur snurrar blodet? Man måste ju ha samma blodgrupp iaf. Det är ju ett som är säkert.
Frågan är hur det blir med dna-mixen också. Rött könshår men mörkt på skallen. 

Jag känner att det här måste utforskas mer. Det skulle bli en bra sci-fi-bok kanske?

lördag, januari 16, 2016

Varför jag inte går ut på krogen så ofta

Konversation på toan. Två tjejer i kö. En kille kommer ut från toan.

Tjej 1 till killen: Hur gammal är du?
Killen: hur gammal tror du att jag är?
Tjej 1: 26!
Killen: Tack, jag är 31. 
Tjej 1: Ååh. Oj.

Killen går ut.
Tjej 2 till tjej 1: Hur gammal är du då?
1: Jag är född 96. 
2: Åh jag minns så när jag var 19. Jag gjorde så mycket galna saker då. Liksom huuur kunde jag bete mig så? Hur kunde jag dricka så mycket? Nu när jag är gammal fattar jag det inte.
1: Hur gammal är du då?
2: Jag är 23.

Alltså. Alltså!
Mvh tanten.

torsdag, januari 07, 2016

Tv!

Jag jobbar 9-17 nu i två veckor och förutom det här med att man kan äta lunch på restaurang så kommer jag hem på eftermiddagen och kan kolla på vanlig kvällstv! Herregud vad det känns lyxigt!

tisdag, januari 05, 2016

Hur ska jag värja mig mot negativiteten?

Jag behöver nog gå i terapi. Det är en människa på mitt jobb som är så jobbig att jobba med. Inte för att hen är dålig på något vis utan för att hen alltid är så hetsig och arg och negativ, skäller utan anledning och får mig att känna mig som sämst i världen trots att jag inte alltid har gjort något fel. Och det påverkar mig så mycket. Jag tänker på det så mycket.
Igår när jag kom hem från jobbet ältade jag med A, senare på kvällen kunde jag inte få ut det ur hjärnan utan tänkte på det hela tiden och i morse vaknade jag och började tänka på det. 
Det är inte sunt. Jag kan inte tänka på det så mycket, kan inte älta det så mycket, kan inte ta åt mig av det hen gör så mycket att mitt liv ska påverkas så mycket.

Därför behöver jag terapi. Eller hjälp i alla fall. Jag försöker tänka logiskt och sluta ta åt mig en massa och inte låta personens negativitet spridas till mig, men jag kan inte. Det påverkar mig för mycket.
Vad ska jag göra? Någon som har ett förslag? Annars kommer min tid på jobbet bli rätt tung.

söndag, januari 03, 2016

Shoppa och skänka = tillfredsställd

Jag har rätt dålig koll på min ekonomi, men gör heller inte av med särskilt mycket. Köper kläder och mat, annars inte så mycket alls. Sparar därmed rätt mycket varje månad för eventuella framtida lägenhetsköp.
Jag dealade också till mig en liten löneförhöjning iom det fasta jobbet och kände mig därför plötsligt rik. Valde därför att klicka hem en svindyr (med mina mått mätt) ljusstake jag tittat på länge och skänka pengar till både Rädda Barnen och Röda Korset. Känner mig nu nöjd på så många plan.



(Jag vet att det nog inte anses fint och bra att känna sig nöjd av att skänka pengar, men det gör jag.)