Tillfredsställelse och ångest på samma gång

Jag skriver inte så ofta nuförtiden i och med att jag är webbredaktör. Men ibland händer det. 

I går till exempel. Då skrev jag en text och förberedde allt för webbpublicering för morgongänget och gick ovetande och lade mig.

I dag har texten väckt ramaskri i och med dess upprörande innehåll. Delas mest i sociala medier just nu. Har mejlkorgen full med arga mejl och missade samtal på jobbtelefonen. 

Och jag kan inte komma från att det är sjukt tillfredsställande samtidigt som så mycket ångestskapande. Mejlen är oftast inte arga på mig personligen, även om man som journalist får sin beskärda skopa skit också, men bara tonen får mig att bli lite ångesttyngd. Arga arga människor och det är svårt att värja sig, att inte ta det personligt.

Och samtidigt som de känslorna är påtagliga översvällas jag av en stor dos tillfredsställelse. Vinnarskallen. Jag skrev. Så alla blev upprörda. Mina ord.

Så himla konstig känsla det där. Så himla tudelat. Och det som kanske är charmen med mitt jobb. Skräckblandad förtjusning.