Vad Gyllene tiders Flickorna på TV2 får mig att tänka på

Det kanske var i sexan sjuan eller så. Vi var inte så upplysta och bevandrade som sjundeklassare är i dag, utan hade relativt nyss lärt oss att hångla inte betydde att ligga med kläderna på. Okej, liten överdrift men ni förstår. Vi kunde inte så mycket om sex och sånt.

Då började någon kille, som hade en äldre brorsa, att prata om att "sätta på" någon. Alla fnittrade för vi förstod att det var något snuskigt, men alla förstod inte riktigt vad det betydde. 

Det blev som ett trendord och alla gick runt och använde uttrycket "sätta på" i alla möjliga sammanhang och fnittrade förtjust eftersom de nyss sagt något snuskigt. "Sätt inte på bordet, höhöhö". 

Vänner kom och sa att de nu visste vad det betydde och fnittrade och sa "sätta på" lite titt som tätt.

Och jag fattade inte. Jag kunde inte för min värld lista ut vad det där "sätta på" kunde vara för snuskig omskrivning. Så jag frågade. Jag frågade alla. Verkligen alla.

De svarade med ett fnitter och "vet du inte vad sätta på betyder? Hihihi."

Ingen kunde ge ett svar. Trots att jag erkände att jag inte visste, att jag inte förstod hur det kunde vara snuskigt och bönade och bad mina närmsta kompisar att säga. Viska det. Skriva det. Nånting, bara jag fick veta.

Ju mer folk vägrade säga vad det betydde desto värre blev mina fantasier. Det här måste ju betyda det snuskigaste jag någonsin hört. Värsta värsta. Så snuskigt att ingen ens vågar säga det.

Efter veckor, på riktigt veckor, fick jag till slut höra från någon äldre, kanske jag frågade någon av mina systrar, att det betydde att ligga. Att ha sex. Knulla.

Antiklimaxet. Varför hade ingen bara kunnat säga det?

Då slog det mig att ingen annan heller hade fattat vad uttrycket betydde.