Åååååland

Jag skulle ha jobbat extra onsdag och torsdag men i sista stund behövde jag det inte. Det betyder: Jag är ledig fem dagar. Jag kan åka till torpet! 

Åååå! Semesterfeeling, here I come!

Jobbet! Hurra!

Klockan är tre och jag går av mitt skift idag. Jag är övertrött och fnittrig och virrig och dricker ett glad vin och äter chips. Ensam hemma.

Åh vilken rolig dag det har varit på jobbet idag. Jag vill att det alltid alltid är så här. Det här jobbet, de här människorna som jag jobbar med - underbara.

Jag har skrattat mig hes.

Och på onsdag ska vi afterworka. Woop woop!

För fem månader sedan

Slutet av januari, början av februari 2015. Jag hade fått besked från a-kassan: Inga pengar betalas ut så länge du bor i Sverige. Svenska a-kassan: Så länge du inte har jobb får du inte gå med.

Vi väntade besked om ett långtidskontrakt på en lägenhet och hade en halv månad på oss att försöka hitta någonstans att bo.

Jag sökte jobb. Metodiskt men med en klump av ångest som aldrig ville släppa.

Vissa nätter sov jag inget alls. Låg och grät av trötthet. Grät i tunnelbanegången. Grät på kafé med vännen.

Jag slutade röka och tömde lägenheten i Mariehamn mitt i alltihop. Bråkade med A som aldrig förr. Det var kallt och snö och slask och solen kom aldrig in i vår lägenhet.

Ångesten rev i mig. Utan jobb. Utan bostad. Utan pengar.

Den 6 februari vände det. Vi fick en lägenhet. Den 7 februari fick vi klart med tillfälligt boende i glappet mellan lägenheterna. Den 10 februari blev jag kallad på min första intervju. Den 18 februari fick jag jobb. Den 23 februari började jag jobba. Den 27 februari flyttade vi in i nya lägenheten.

I retroperspektiv gick det fort. På mindre än en månad hade allt lösts sig.

Men då och där var det en annan sak. Det var den värsta tiden i mitt liv.

Pang bom – löst

Allt funderande och all ångest gjorde att jag helt sonika mejlade min chef och frågade hur stor chans det är att få jobbet jag sökte till hösten och skrev att jag blivit erbjuden ett annat vik.
Han svarade snabbt: Ta viket, det är mycket spännande på gång där till hösten.

Så ja. Jag följde hans råd. Nu tackade jag ja.
Jag har därmed jobb till hösten. Gött.

Drömläge / dilemma

Jag har sökt ett jobb på den positionen jag befinner mig på nu. En person har slutat och det finns en öppning. Problemet är att jag inte är ensam om att vilja ha det. Är nästan säker på att åtminstone två andra som också jobbar på den positionen i dag har anmält intresse. Om inte fler.

Chefen sa "det behövs folk till hösten och vintern. Jag har förstått att det går bra för dig, keep up the good work" typ när jag meddelade mitt intresse. 

Och ja. Jag vill ha det jobbet.

Nu till lyxproblemet/mitt dilemma. Jag har blivit erbjuden ett heltidsvik på en annan tjänst fram till sista december. Jobbet är helt okej, samma tider som det andra jobbet och inte helt olika arbetsuppgifter, bara skillnaden att det är lite mer blajblaj och lite mindre seriöst och därmed lite mindre stimulerande och roligt.

Men - det jobbet vet jag att jag får. Jag blir garanterad heltidsjobb i min usla bransch resten av året. 

Lönen borde inte skilja, det är samma typ av roll och samma företag jag är anställd hos. 

Så. Vad fan ska jag göra? Ska jag hoppas på det jobbet jag helst vill ha med risk att kanske hamna på nån inhoppstjänst igen och jobba ihjäl mig som jag gjort hela våren? Eller ska jag ta det jobbet som jag blivit erbjuden och som är roligt men ändå inte riktigt är det jag vill ha?

Hjälp!

Hjärta! (Och förlåt om jag är tjatig)

Om någon nu missat det, så är jag kär i det här stället. Fortfarande. För alltid.

Och vet ni? Bilderna är inte ens förskönande. Det ÄR precis så där härligt och avslappnat och gött som det ser ut. Älskade torp. Det bästa bästa köpet i mitt liv.

Så länge jag slipper börja klockan fem

A säger att jag sitter i soffan och ler. Åt ingenting och allt. 

Klockan är tjugo över två och jag har nyss kommit hem och ätit två pizzabitar som blev kvar från gårdagens latmansmiddag. Jobb till mitt i natten och gammal pizza får mig att le. För jag är glad. Åt inget och allt.

Det var en bra rolig och stimulerande dag på jobbet. Jag skrattade, jobbade, tänkte, var kreativ. Allt som är så underbart med det här jobbet. Allt som jag gillar med jobbet.

Och så tänker jag på det jag skrev häromdagen om jobbet och att jag inte är gjord för det. Men jag är kanske visst det. Så länge jag slipper börja klockan fem på morgonen. Så länge jag får sova ordentligt.

Sömn alltså, så himla underskattat.

Fisk och jordgubbar

Jag har inte badat ännu. Jag längtar efter det. Efter att få svalkande vatten runt hela min kropp. Dyka. Simma. Håret som guppar kring huvudet i takt med simtagen.

Tror man på horoskop är det i stort sett det enda som visar att jag är en fisk. Och kanske lite dagdrömmar och fantasi.

Och jordgubbarna ligger och blir mogna på torpet. Det känns lite sorgligt.

Rensar hjärnan

Min hud kliar. Jag brände mig i solen som alltid när den kommer och jag är ovan. Det kliar precis där där halsen blir till axel.

Jag somnade på soffan. Klockan strax innan åtta. Fel tid när klockan ringer fyra och jag borde ha gått och lagt mig på riktigt bara en timme senare. Nu: Sömnlös och övertrött och stressad över för få timmar sömn. Fem. Man kan inte börja då.

Jag har fått ett jobberbjudande. Fick det strax innan hemgång. Läste mejlet och klickade sedan i det som oläst igen. Tänker, jag har inte sett det än. Tänker att jag inte vet vad jag ska svara. Fördel: Jag får därmed jobb även i höst. Nackdel: Det är inte det jobbet jag helst vill ha.

Och också är så mycket oklart. Vilka tider, hur länge, hur mycket? Orkar inte börja tidiga morgnar. Det går inte, jag fungerar inte.

Och vänner. Det tänker jag mycket på. På hur jag känner mig ensam när jag aldrig har tid att träffa de vänner jag har. Ännu mindre tid att träffa de som kan bli vänner. Ta en öl med någon en fredagkväll, gå på fest, bjuda någon på middag. När, NÄR, ska jag återigen få ett normalt liv utan jobb varjefuckinghelg.

Och så mejlar de: Kan du jobba extra? Kan du hoppa in? Kan du jobba jobba jobba jobba jobba?

Och allt blir så solklart nu. Varje stycke slutar med en frustation över jobbet. Det här jobbet. Det är nog inte bra för mig.

För tre år sedan

Vi hade grillat och ätit jordgubbar. Druckit bubbel och vin och öl. Badat bastu och tagit årets första dopp. Solen sken och jag var så kär så kär så kär.

Kramade A bakom bastun. Handdukskropp mot handdukskropp. Ställde mig på tå för att nå örat, viskade för första gången "jag älskar dig". 

Tvärtom alla andra

I går har det sällan varit så tydligt att vi går mot strömmen. Vi lämnade Åland, aka midsommarfirandets högborg, för att åka till Stockholm. 25 bilar körde av färjan tillsammans med oss, 500 stod i kön på svenska sidan. Trafiken ut ur Stockholm var enorm. Köer i flera mil. I motsatta körfältet alltså, vi hade fru lejd hela vägen.

Men vad gör man när jobbet kallar? Och med facit i hand känns det inte som att vi missar så där jättemycket i regnovädret.
Dessutom bjuder jobbet på midsommarbuffé till middag. Det är därmed mest synd om A som är halvsjuk och får sitta ensam i soffan och kolla på Netflix när jag jobbar.

Det går ingen nöd på mig direkt

Äta middag vid nio på kvällen och elda i vedspisen. Se Game of Thrones i sängen och sova fram till ett på dagen. Äta frukost på trappan i solen, flytta sig tre meter till en stol och ta med en spännande bok. Få linneränder.

Åka till världens mysigaste kafé som råkar drivas av svärmor. Äta lunch vid fyra och sedan somna och sova i närmare en timme i deras hammock. Vandra runt i den fina trädgården och sen åka till vännen som bor på ny plats och gå långpromenad med hunden innan hemfärd och middag vid klockan tio.

Livet på torpet. Så himla gött.

Att jobba i min bransch just nu

De två senaste dagarna på jobbet har varit vansinniga. VANSINNIGA. Nyhetsläget just nu är enormt. Därmed arbetsbördan. I går hade vi extrainsatt styrka, men det räckte knappt.

Jag är helt utpumpad. Elva timmarsdagar i ett rasande tempo. Knappt hunnit äta, knappt hunnit kissa, knappt sovit.

Om jag inte visste att en resa till Åland skulle göra mig gott hade jag stannat hemma de kommande dagarna. Bara legat på en filt på Årstafältet och sovit.

Vi får se hur det blir.

Torpet torpet torpet

Åååå. Snart snart snart ska jag åka dit. På måndag närmare bestämt. Åker på måndag och tillbaka på torsdag, jobbar fredag till tisdag och tillbaks på onsdagen därefter. Då ska jag stanna en hel vecka!

Jag har myror i benen och fjärilar i magen bara jag tänker på det.

Så jävla underbart ska det bli!

Sommarens schema

Jag tänkte mest bara ropa ut min glädje: Jag har fått sommarschema!

Utan att ha haft någon som helst möjlighet att planera mitt liv sedan jag började jobba i slutet av februari vet jag plötsligt när jag jobbar, var jag jobbar och när jag är ledig. HURRA!

Schemat i sig är ingen dröm, jobbar alla helger i juli utom den sista, men vad fan, sånt får man ta som sommarjobbare. Sen är jag i stället ledig väldigt väldigt många vardagar. Och veckan efter midsommar är jag ledig i en vecka och en dag! Rätt gött.

Kan också meddela att jag är webbredaktör hela sommaren. Ingen reporter alls. Känns faktiskt ganska roligt. Jobbar alla pass mellan 15-01.30 utom de två sista i augusti då jag jobbar 05-15.30. Så nu vet alla som vill se mig att lunch går bra typ alla dagar. 

Åh vad det är härligt att kunna planera lite!

Hej virrigkocko!

Jag fattade inte varför ingen uppdaterade de sociala medierna. Sedan tittade jag på klockan. 

Gud, att jobba sen kväll gör mig lika förvirrad som att jobba natt. Tur är väl det iofs, då är jag ju förberedd inför tre dagars nattjobb.

Linns lista

Linn hade rolig lista som jag också vill svara på.

1. Bästa frukosten?
Brunch. Jag gillar inte att äta direkt när jag vaknat på morgonen utan tvingar i mig en smörgås till vardags, bara för att inte svimma av hunger på jobbet. Brunchen skulle innehålla amerikanska pannkakor med lönnsirap, fetaost och riktigt knaperstekta bacon. Det skulle också finnas massa frukt och gott surdegsbröd som jag kunde ha brie och salami på tillsammans med god sallad och gurka och paprika. Kanske också naturell yoghurt med flytande honung och valnötter. Och avokado!
Sedan tror jag att jag skulle vara så mätt att jag inte behöver äta på ett tag.

2. Aldrig få ta ett glas vin igen eller aldrig få dricka en drink igen?
Aldrig dricka en drink igen. Jag skulle ju kunna dricka mousserande vin när det är mer festliga tillfällen. Vin skulle jag nämligen aldrig avstå.

3. Du måste klä dig i en enda färg resten av livet, vilken?
Svart. Lätt.

4. Bästa uppfinningen?
Internet. Jag älskar det!

5. Vilken egenskap saknar du enligt dig själv?
Tålamod. Jag vill kunna allt vid första försöket och om det saker bråkas blir jag vansinnig. Har till exemepel slängt en marmeladburk i golvet när jag inte fick upp locket efter flera försök. Bör tilläggas att jag hade sjukt lågt blodsocker vid tillfället.

6. Vad ska dina barn heta? Vi låtsas att du får en pojke och en flicka.
Ingen aning. Jag vet ju inte ens om jag kan få barn. Är visserligen förtjust i namn med -ella i slutet. Ella, Bella, Stella. Och gamla ”rejäla” namn som Stina och Edgar.

7. Du måste bo i Kuala Lumpur i två år. Gråter du av glädje eller sorg när du hör det?
Glädje! Jag älskade Kuala Lumpur. Alla dofter, blandade äckliga och goda, och myllret av människor. Dessutom är jag gjord för varmare klimat än det här.

8. Du får välja, vilken stad i vilket land vill du helst bo i för resten av livet?
Jag vet faktiskt inte vad jag skulle välja. Har ju nyss flyttat till Stockholm och det var ett väldigt medvetet val, så jag antar att jag just nu skulle välja Stockholm.

9. Aldrig mer få se på tv eller aldrig mer få lyssna på musik?
TV. Vi har ingen TV nu och det funkar. Så länge jag får kolla på streamade serier och filmer så väljer jag bort TV. Musik skulle jag aldrig kunna leva utan, även om jag är en periodare med hur mycket jag lyssnar.

10. Vilket sällskapsspel är du bäst på?
Ordspel, säger jag då. Sådana spel där man ska förklara ett ord med andra ord till exempel. De är jag GRYM på.

11. Vilket yrke skulle du aldrig kunna ha?
Jobba på Anticimex. Jag hatar småkryp och skadedjur och sånt. Bara tanken på till exempel vägglöss och kackerlackor får mig att rysa längs hela ryggraden.

12. Du får ta med dig en enda skönhetsprodukt till en öde ö, vilken skulle du välja?
Behöver man ha det på en öde ö? Jag väljer nån form av body lotion i så fall, det är det enda jag kan tänka mig att jag kan behöva.

13. Vilka är dina 5 favoritbloggar?
Alla i listan till höger typ.

14. Vem känner dig bäst och varför?
A. Vi har ju varit ihop i tre och ett halvt år. Han vet om alla mina dåliga sidor, de hemskaste saker jag har gjort, de flesta hemligheter jag har och så vidare. Ibland känner han mig bättre än jag själv gör till och med. Förutom honom är det bästavännen/kusinen/bonussyster Tesa som vet mest om mig.

15. Vad står på din shoppinglista till våren?
Ironiskt nog en TV (se ovan ...) Annars ingenting. Jo, jag ska köpa någon form av panel till hallen på torpet. Den tänkte jag hinna med att få klar i sommar.

16. Om du behöver vara ensam och tänka, vart går du då?
Jag lägger mig på sängen. Det sker nästan bara när jag är nyduschad, då ligger jag naken och funderar på livet tills jag börjar frysa. Det har jag gjort sedan jag var typ 13.

17. Vilket mål jobbar du mot just nu?
Att jag ska börja må bättre mentalt. Bli starkare och tryggare. Det är mitt mål.

18. Vad vill du bli när du blir stor?
Klok. Och stark och trygg mentalt som sagt. Vad jag vill jobba med vetefan, men kanske det där drömjobbet jag skrev om häromdagen.

19. Om du skulle skaffa dig en ny hobby, vad skulle det bli?
Yoga. Jag vill bli en sån som yogar. Det skulle göra både min själ och kropp glad.

20. Om du kunde gå tillbaka till dig själv som liten och ge dig själv ett enda tips för framtiden, vad skulle det vara?
Var inte så rädd för att fatta beslut. Bara gört. Det blir bättre i slutändan.

21. Kakor, chips eller godis?
Chips. Eller saltlakrits. Kakor kan jag helt vara utan, tycker de är rätt onödiga. Utom när mormor bakar och bjuder förstås.

22. Vilket är det fulaste respektive finaste ordet du vet?
Vad svåååårt! Jag borde ju ha bra svar på det här när jag jobbar med ord. Men okej, fula ord är typ och liksom som jag använder här alldeles för ofta. Fina ord är sådana gamla glömda ord som sällan brukas. Just nu kommer jag inte på ett enda men vet att jag ofta tänker ”det här är ett sådant där gammalt fint ord som borde användas oftare” när jag använder just de orden. Återkommer om jag kommer på ett exempel.

Om att drömma och hoppas och jobba mer vettiga tider

Min arbetssituation är ohållbar. Jag vet det. Nu går jag på ett vikariat och kommer fram till sista augusti ha en heltidstjänst, om än något hoppande eftersom tanken är att jag ska fylla upp de platser där människor är på semester, men ändå en tjänst med regelbundna tider och ledigheter.

Men sen då? Jag vet faktiskt inte om jag mäktar med att gå tillbaka till en inhoppstjänst. Visst, jag tjänar bra men det är liksom inte värt det. Inte värt att alltid jobba och aldrig vara ledig.

Jag var ledig nu i helgen och senast jag var ledig en helg var den 18-19 april. Det är liksom nästan en och en halv månad mellan. Det går liksom inte. Jag har ju inget liv. Träffar inte någon, gör inte något, orkar inte göra något.

Tyvärr är ju den här branschen så här. Får jag bara inhopp till hösten tänker jag leta något annat. Något där tiderna är något mer humana, där jag faktiskt kan ha ett liv också, inte bara ett jobb.

Jag sökte ju massa massa jobb innan jag fick det här och känner att det kommer att bli svårt att fortsätta söka jobb. Jag har så svårt att få fram det jag är bra på, visa att även om jag inte har den exakta kompetensen så är jag bra. Hur visar jag det?

Till exempel om jag vill söka jobb inom kommunikation, jag har inte jobbat inom det tidigare och i synnerhet inte marknadsföring, men jag vet att jag skulle vara bra på det. Men hur ska ett företag veta det när jag inte jobbat inom det tidigare? Som det är nu kan jag bara vara journalist (och kanske lite webbredaktör men det är också svårt att "bevisa") så det känns som att det skulle vara helt omöjligt att byta bransch. Och med tanke på hur marknaden ser ut för journalister är det nog det jag behöver försöka mig på.

Hur gör andra?

Om jag rent spekulativt skulle ha ett jobb som lyfter mig och som gör mig piggare i stället för hjärntrött så tror jag att jag skulle behöva jobba med blommor. Typ trädgårdsmästare/arkitekt eller florist.

Jag har inte världens mest gröna fingrar men mår så himla bra av blommor, grönska och att gräva i jord. 

Är det i så fall det jag ska satsa på? Hur lång tid skulle det ta innan jag sedan tröttnar och känner mig understimulerad?

Och är det då klokt att utbilda mig till typ florist när jag samtidigt älskar teknik och internet och skulle sakna att arbeta med det?

Kan inte någon bara hitta det perfekta, stimulerande och utvecklande jobbet till mig och säga "här har du, du kan börja på måndag"? Ett jobb där jag får vara kreativ, där jag gärna får skriva, där jag får ha kontakt med andra människor, där jag använder datorer, där jag får vistas i grönska, där jag får lära mig saker, där jag jobbar vettiga tider i lagom mängd. Där hela jag blommar upp och får ta ansvar och ta initiativ.

Det jobbet. Finns det?

Och fortfarande en dag kvar

I dag har jag för övrigt varit ledig i en vecka. Fortfarande underbart skönt. Och välbehövligt.

Åh en sån helg

Jag har en vagel i ögat och är återigen helt genomförkyld, men känslan är ändå bara lycka. För åååå vilken härlig helg vi haft. 

Firade min äldsta syster som fyllt 40 genom att åka till Västergötland och en herrgård utplacerad mitt bland åkrarna. Oerhört fint. Och gott! Trerättersmiddag som var ljuvlig, massa massa cava och skratt och diskussion och skratt.

Och så roadtrippade vi förstås både på vägen dit och vägen hem. Var på Kinnekulle i regnet i lördags och cruisade genom farfars hemby. I går var vi i Hällekis gamla stenbrott som var bedårande vackert och i en hantverksby en liten bit därifrån.

Sammanfattningsvis: Vilken jäkla bra familj jag har!

Fördrink i vinkällaren.

Utsiktsselfie på Kinnekulle.

Utsikten från hotellrummet.

Hällekis stenbrott aka Grand Canyons lillasyster.

Tittut!