Det måste finnas något mer

Har ångest. Är deppig. Har tråkigt. Funderar alldeles för mycket.
Har bara en känsla av att det måste finnas något mer. Något mer än det här. Något som får det att kittla i magen. Något som får hjärtat att slå volter av glädje. Något mer liksom.

Känner mig inte nöjd. Inte tillfreds det minsta. Det känns som om det är något som saknas men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Och så börjar jag fundera. Och funderar sönder och samman tillvaron. Hittar fel överallt. Hittar saker jag är missnöjd med hela tiden. Och så blir jag bitter och deprimerad.

Kanske det vore bättre att aldrig stanna upp och vända ut och in på sitt liv. Kanske man skulle gå med skygglappar och bara fortsätta leva. Kanske man skulle må bättre då?
Kan man må bättre dum och ovetandes? Eller är det bra att gräva i det innersta för att få fram skiten och åtminstone ha alla korten på bordet när man beslutar om sitt liv.
Vet fortfarande inte vad som är bäst. Att må så här under vägens gång är faktiskt inte särskilt roligt i alla fall.

Det värsta är att jag är rädd för att fatta beslut. Rädd för att kasta mig ut, bort från tryggheten. Men kanske är det just det jag behöver. Komma bort. Byta liv. Göra något annat. Kanske någon annanstans.
Men tänk om lyckan inte finns där heller? Tänk om alla beslut var felaktiga. Finns det en återvändo då? Ska man chansa och satsa eller stanna och grubbla? Gräset är ju inte alltid grönare på andra sidan staketet.

Jag kanske är sjuk på riktigt?

Sov elva till elva i natt och är fortfarande helt slut.

Jag måste ha något allvarligt fel.

Bilden som beskriver allt

Så var nästa bröllop avklarat. Pilla och Niklas är nu herr och fru.
Paret var så snygga (För övrigt hade Pilla stulit MIN klänning som jag skulle ha om jag någongång skulle gifta mig. Nåväl.) och bröllopet var så härligt och roligt.

Det var så roligt att jag än i dag, två dagar efteråt, är helt slut. Kroppen värker och huvudet bultar av bakfylla. Eller så är det bara en släng av förkylning jag råkat ut för.

I made this – all by myself

Och jo, de smakade lika gott som de ser ut att göra!
Det blev lite mycket wasabi, annars perfa.

I mitt nästa liv ska jag bli sushikock.

Tre spridda tankar

Har jordens träningsvärk från igår. Att krampaktigt hålla i sig av rädsla för att dö är tydligen bra för musklerna. Ryggen mår däremot inte särskilt bra. Den har gått av. Eller i alla fall blivit några centimeter kortare. Är i behov av en kiropraktor. Eller en sträckbänk.

Annars är det min första ”lediga” dag på länge. Har inga planer. Det enda är att jag ska packa upp och packa ner väskan igen. Drar iväg i morgon igen. Bröllop för andra gången den här sommaren. Lördagen därpå blir det det tredje bröllopet. Roligt med bröllop.

Och så drömde jag i natt att jag bodde i huset. Och att vi hade en dammsugarrobot. Fan va den var bra. Ska köpa mig en sån när vi flyttar till huset. Bara så ni vet.

Båtluffen på bild

Innan båtfärden från helvetet var det hur härligt och mysigt som helst att vara ute och kuska runt med båten. Besökte inte mindre än tre stora öar jag tidigare aldrig varit på.

Hela campinglivet var också ganska härligt. Sov som en stock till vågornas skvalp, grillade mumsmat i solnedgången och badade i jordens skönaste vedeldade bastu. Känner mig allmänt nöjd med andra ord.

Visar ett litet kollage med några av de få bilder jag faktiskt tog. Var tydligen mer intresserad av att uppleva sakerna live än att fotografera dem för att uppleva dem senare.

Det gungar faktiskt fortfarande...

Gung gung gung, gungeli gung.
Nu till den stora frågan:

Hur tusan blir man av med det?!

Kräksjuk och livrädd

Ta mig på orden: Jag är glad att jag lever. Även om världen fortfarande är en aning gungig känns det så härligt underbart att vara på fast mark igen. Så underbart.
Resan hem med båten var nämligen en upplevelse. För att förtydliga: En upplevelse jag aldrig mer vill uppleva.

Ungefär 2 meters vågor, krabbsjö och en pinande vind. I nästan tre timmar.
Spydde ungefär sex gånger. Bad till gud bra många fler gånger. Höll hela tiden koll på hur jag skulle komma ut ur båten om den välte och kollade efter den närmsta holmen jag kunde simma iland på. Vattnet bara sköljde över båten. Kände mig minst i hela världen.

Börjar nästan kräkas när jag tänker på hur det var. Och det värsta är att det gungar fortfarande. Kräkset liksom far upp och ner i magen ännu. Härliga detaljer va?

Nåja. Nu hoppas jag bara att pojkvännen tar sig hem den sista biten. Jag var tvungen att ringa efter skjuts hem när vi pustade ut i en hamn. Jag var helt matt av all sjösjuka och kände att jag orkade inte åka båt den sista biten hem. En tår kom till och med när jag tänkte på det. Ibland är det synd om mig.

Och så drar vi iväg igen

Sedan pojkvännen köpte en båt som man kan sova i har han tjatat om att vi ska ut på sjön. Och nu är det dags. Vi drar till okänd ort med båten. Håller som bäst på att packa väskan med allt från grill + grillkol, dunkar med vatten, duntäcke och chips. Dunken med rödvin ska också med. Och en låda öl.

Ska faktiskt bli otroligt härligt att bara komma bort, ut på sjön och vara alldeles ledig från vardagen.
Pojkvännen tror dessutom att det är bra för mig att vara ledig från datorn, men det betvivlar jag starkt. Ha!
Så, hej på några dagar igen. Det här är semester gott folk!

Det här är planering mina vänner

Ja, resan hemhem blev inte riktigt som planerat. Regnet öste ner i stort sett hela tiden och min syster fick för sig att gifta sig. Ringde på onsdag kväll och sa att de skulle gifta sig på fredag förmiddag. Jag tackade min lyckliga stjärna att jag åtminstone hade slängt i en klänning i packningen.

Men det var roligt, spontant och alldeles härligt. Bröllopsfesten på åtta personer var också den roligaste jag varit på.
Planering är ibland väldigt överskattat.
Så här vackra var de!

Lägg märke till den den alldeles underbara utsikten.
Jag ska också gifta mig utomhus. Basta.

Förresten behöver jag lite gratulationer

På söndag, då jag troligtvis inte hinner skriva något här, har jag ett mycket stort och viktigt jubileum. Då har jag varit rökfri i två jävla år. TVÅ ÅR! Helt otroligt och helt underbart!

Någon gång har jag läst att efter två år har lungorna återfått sin fulla kapacitet och man ska så gott som vara fri från tjära och nikotin. Fattar ni vad underbart det känns? Wohoo! Applåder till mig!

Hänt i veckan – specialnummer huset

Köket börjar på riktigt ta form nu. Alla skåp monterade och spisen och diskhon klart försänkta i bänkskivan. Det enda som är kvar är sockel upptill och nertill, hyllplan och dörrar. Också kaklet förstås.

Börjar i alla fall få en illusion av hur det kommer att bli. För första gången, ska jag säga. Och det känns gott. Jag är nöjd.
Var på glorunda hos andra som bygger/just byggt klart hus i går. Kul att kolla hur andra har löst det. Fick lite tips och idéer som man kan sno. För det får man väl göra?

I alla fall drar jag hemhem nu. Kommer tillbaka på söndag. Tills dess: Hej då!

Jag är ledig ledig ledig

Åååh! Jag har semester! Fy fan va gött det är!
Gårdagen spenderades med den tredje Stieg Larsson-boken som jag inte läst innan. Snart är den slut.

I dag blir det städning här hemma i stället. Tvättmaskinen går redan. Dammsugaren är utdragen. Tyvärr är inspirationen på sparlåga, men jag försöker arbeta upp den. Hittar jag den inte drar jag till bygget i stället och glor på vad pojkvännen lyckats åstadkomma under mina tio dar som nyhetschef.

Och så börjar vi räkna ner i stället

Jaha. Är det så här det känns när man har semester? – Ingenting!
Sov till tio i dag, men annars verkar allt mest vara som vanligt. Stendött, tråkigt, urtrist. Och regnigt.
Och det enda jag vet att jag ska göra är att tvätta, byta sängkläder, plocka i diskmaskinen, dammsuga och andra görtråkiga sysslor. Skulle nästan hellre varit på jobbet.

Och ja, jag är bitter.

I kissed a girl – and I liked it

Nya favoritlåten. Så jävla skön.
Till och med på samma tema som den senaste låten jag la upp.
Ser ni mönstret? Haha!

Och nu ska vi vänta och se hur länge det tar tills jag på omvägar får höra att jag lesbisk. Apropå tjuvläsning...

Men jag har bara regn hos mig

I dag känner jag mig lika dyster som vädret.
Gårdagens utbrott över att folk som jag känner tjuvläser min blogg utan att säga det var kanske lite väl. Hey, internet är ju fortfarande internet. Vad jag hade väntat mig vet jag inte. Ärlighet kanske?

Nåja. Får väl kanske inte vräka ur mig lika mycket skit längre. Eller så skiter jag blankt i att folk läser. Take me for who I am – eller skit i mig helt och hållet. Det blev många skit det där...

Ska just åka till jobbet. Sen blir det kebabrulle + film. Sedan semester. Just nu känner jag för att ha semester resten av livet. Gå i pension kanske? Trodde inte att man kunde vara så här trött. Jag är så trött att varningsklockorna börjar ringa. Farligt.

Nåja. Om några dagar drar jag hem-hem. Planen är vin på mamma och pappas nya veranda, mjuktennis på baksidan och lite kramar och pussar på familj och syskonbarn.
Och så hoppas jag på sol. Behöver solenergi för att fungera. Inte det här jävla regnet.

Det är väl förbannat konstigt

Tycker bara att det är så konstigt att folk läser min blogg utan att säga ett knyst om det. Och sen dessutom går runt och snackar om min blogg.
Saker jag har nämnt här i en mening på skoj har plötsligt blivit sanning.

Tänker kanske ta en paus. Orkar inte vakta mina ord här. Här är en fristad för mig, mina vänner och min familj. Bloggen är inte till för att andra ska kunna gå runt och snacka skit.

Vore trevligt om alla som läser kände för att ge sig till känna.

Min blogg i wordle

Prova själv!

Vilken vansinnig kväll

Jag har ingen ångest alls. Trots att gårdagen bjöd på så mycket öppenhjärtligt pratande att hälften hade varit lagom. Men som jag sa, jag behövde nog det.

Utöver deaptalk innehöll kvällen så mycket allsång att halsen i dag är helt söndersjungen (Toto är förövrigt jävligt bra!) och skavsår efter att ha dansat både bugg(!), techno, gyllenetider-dans, och vanlig disco. I mitt esse var jag i Madonnas och Justins gemensamma låt. Hoho.

Kvällen bjöd också på den mest osnälla komplimang jag någonsin fått: Att jag var asexuell. Haha! Och det roligaste är att den var menad på ett snällt sätt. Åh, tack liksom. Och så fick jag höra att jag i misstag hade läst fel instruktionsbok som liten och råkat komma över ”Allt om hur du blir en riktig man”. F tycker inte att jag är så tjejig direkt... det är han som får stå för båda ovanstående citat.

Sen så pratade jag kärlek, real love. Och jobb. Och lön. Och kollegor. Och på kvällen blev det andlighet och reinkarnation. Ännu senare på kvällen blev diskussionerna en aning annorlunda. Då handlade det mest om huruvida de serverade chilinötter på krogen eller inte, hur man ska äta sin korv med bröd (med eller utan rostad lök) och hur vi skulle lyckas para ihop två personer på redaktionen. Misslyckades för övrigt fatalt.

Min kväll slutade med att jag var tredje hjulet vid korvkiosken. Då ringde jag taxi.
I dag är jag helt boostad med energi från gårdagen. Jag fullkomligt älskar mina kollegor. Jag gör det, på riktigt!
Eller så är jag fortfarande full... Ha!

Nu är det jävligt nära

Jag är riktigt ledsen. Jag har inget vettigare att blogga om än min stundande semester som nu är riktigt nära. Det existerar inget annat innanför hjässan. Nada Nicht Nothing.

Eller nu ljög jag. Jag tänker också på den stundande firmafesten.
Om några timmar börjar den. För de andra åtminstone. För mig tar det två timmar mer. Men sen, sen... då ska jag ta igen alla öl jag missat under de timmarna.
Förväntningarna är minst sagt skyhöga. Och det bästa är att man kan ha skyhöga förväntningar på firmafester för man blir aldrig besviken. Den här arbetsplatsen är bäst på att festa. Så är det bara.

Nej nu. Jobba.
Eller ja, försöka jobba.