Status: Matilda is en zombie. Levande död

Facebook är bra. Där måste (eller kan i alla fall) man varje dag skriva sin status. I dag är den som ovan.
Är helt gone i skåpet på riktigt. Kollig i bollen. Tom. Blank bakom ögonen. Slut helt enkelt.

Av en slump tittade jag också på sökorden folk använder för att hitta hit. ”Hjärndöd” var mycket poppis.
Ironiskt.

Nu då?

Räknade just ut att jag jobbade 66 timmar förra veckan.
Är i dag inne på min 9:e arbetsdag i sträck.

Kan inte någon bara tycka liiiite synd om mig? Skulle kännas bättre då.


Ps. Var förresten tvungen att be mina kollegor om hjälp med det här inlägget. Visste inte om det hette i streck eller i sträck... Och jag ska jobba med språk!
Ps2. Det här är mitt 501:a inlägg. Bör man fira det på något sätt?

Och nu väntar jag med att skaffa barn

Konkurrenttidningen skrev för några dagar sedan om BB-avdelningens otroligt läckra kläder för ”nyfödda” mammor. En ny design har just tagits fram, i blandmaterial och ala senaste modet, enligt tillverkarna.
Med andra ord: Sparkdräkt i hysteriska mönster, gräsliga färger och en passform som ... ja jag vet inte vad.

Kan bara konstatera att personalens åsikter överensstämmer väl med mina. De där kläderna får garanterat redan sjuka personer att bli ännu sjukare! För att inte tala om de stackars mammorna som inte bara klämt ut en fyra-kilos-klump utan dessutom måste pinas med att bära det värsta de sett.

Kan lugnt säga att jag tänker vänta med att skaffa barn tills de där kläderna är uppbrända.
Kalla mig ytlig om ni vill, jag står för det.

Var ska jag börja?

Orkar inte skriva allt det jag inte haft tid att skriva under veckan. Har kort sagt jobbat arslet av mig med dagar på minst, observera ordet MINST, tolv-timmars-dagar varje dag. Utom igår då. Då jobbade jag bara sex timmar, men då var det ju trots allt söndag...
Är trots det oförskämt pigg. Hade världens utmaning på jobbet förra veckan och det kändes som att jag rodde det i hamn. Hela veckan blev därför på något vis rolig. Utmaningar är roliga!

I övrigt har jag sagt hej och hejdå till min pojkvän, så mycket mer har det inte hunnit bli när han också har haft en mastodontvecka. Får ta igen det den här veckan.

Och katten mår bra. Hon hittades vid gamla lägenheten av de som bor där nu – de ringde och pojkvännen hämtade. Mager som en krake, men annars vid god vigör. Går mest och spinner hela dagarna. Hon har inte vågat sig ut en enda gång hittills, vilket känns skönt. Vill kanske vara inne när hon varit ute i nästan tre månader!

Så hann jag med ett 60-årskalas också. Var trevligt, men samtidigt lite jobbigt. Detaljerna orkar jag inte dra.
Annars inte så mycket. Längtar till utlandet. Första veckan i december drar vi! Fy fan va skönt! =)

Superduperdunderglad

Jag har verkligen inte tid att skriva här just nu, men måste.
MIN KATT HAR KOMMIT HEM!

Detaljer kommer senare! Puss gott folk!

En stor fördel

Kom just på att fördelen med att festa en fredag är att man får två dagar på sig att bli människa igen.
Det lär behövas efter gårdagen.

Fredag på riktigt

I dag är det fredag. På riktigt också.
Ska på samma presskonferens i dag som igår, den här gången slipper jag troligtvis vara i det stora konferensrummet alldeles själv. Känns betydligt bättre.
I övrigt kan jag berätta att det blir firmakalas i kväll. Kickoff inför hösten (som visserligen har pågått en längre tid). Ska bli skoj.
Största problemet är att jag inte vet vad jag ska ha på mig. Hela garderoben svämmar över av kläder, men inget jag är sugen på. Livet är allt hårt ibland!

Fredag, torsdag, skitdag

Jag har haft fredag i dag. Ni kan tro att jag blev besviken när jag märkte att det faktiskt bara var torsdag.
Och sen blev jag skickad på en presskonferens som var först i morgon. Som ett fån alldeles ensam i ett stort konferensrum stod jag innan jag läste papprena jag hade med mig och konstaterade att det klart och tydligt stod fredag den 5 oktober.

Till på köpet har jag en törst som knappt går att släcka. Gick därför ner i matsalen och tog mig en kanna vatten och ett glas. I godan ro satt jag sedan och sippade i mig av vattnet innan jag märkte något äckligt. Stora dammtossar/jordkockor eller något liknande låg och simmade omkring i kannan. Tyckte det smakade konstigt.
Och självklart är jag alldeles sprudlande glad. Eller kanske inte.

Blir man någonsin morgonpigg?

Jag fattar inte vad det är för fel. Jag börjar inte fungera förrän vid lunch. Innan dess släpar jag mig mycket motvilligt ur sängen och går runt som en zombie. Så trött så död.
Har väntat på att tonårströttheten på morgonen ska gå över, men det verkar aldrig bli så. Vad är det för fel på mig?

Fan vad jag är bra

På något konstigt sätt, jag menar trots att det är höst, så sprudlar jag. Av energi, lycka, värme, ja av typ allt.
Sprudlandet har fått konsekvenser också. Har just skrivit en text som jag är förbaskat nöjd med. Tror till och med att det kan vara den bästa texten jag skrivit på länge. Säkert den bästa sen i våras. Vågar inte säga den bästa i år, men det beror mest på att jag inte kommer ihåg exakt vad jag har skrivit i år.

Funderade på att lägga ut den här. Bara för att. Men kom på att det knappast är så många som skulle vara intresserade.
Synd, där går ni miste om något.

Och i och med det här inlägget kan jag aldrig lägga ut den heller. Har blåst upp den till något ouppnåligt. Så bra är den nog inte.

Rensat systemet

Ibland behövs det en riktig rackarbajsarfest för att bli människa igen. Har varit seg, trött och sjuk alldeles för länge.
Gårdagen gjorde susen för att bota det. Vin, kaffedrinkar, öl och drinkar i en skön blandning gjorde att systemet blev rensat på mer än ett sätt... Mådde inte så bra imorse.

Men jag hade skoj igår i alla fall. Hade dock ingen självcensur och vet att jag nog sa mer än jag borde gjort. Har som tur är ingen ågren för det. Som sagt, skönt att släppa spärrarna och rensa systemet.

Efter morgonens hemska blev dagen bara bättre. Hann med 70-årskalas, plantering av tulpanlökar (shit vad vuxet) och ostbågar i stora lass. Också kom T och F och sa hej en sväng.
Trots att jag är bakis är lycka ett bra sammanfattande ord för dagen. Tänk om alla dagar var så här!?

Snacket går - fortfarande

Jaha. I går fick pojkvännen igen höra att det var slut mellan mig och honom.

En äldre herre frågade honom om jag fortfarande bodde i stan. Och pojkvännen som älskar att jäklas med folk sa lite bistert att jag var i stan mest hela tiden, visade mig knappt här.

Mannen blev helt förfärad och försökte trösta pojkvännen genom att säga att det nog skulle ordna upp sig...
Pojkvännen började skratta och sa: "Men alltså, det var ett skämt. Hon bor inte i stan, hon har ingen lägenhet i stan."
Mannen var ändå inte övertygad. Försökte få pojkvännen att erkänna hur det var, förklara att han inte behövde ljuga för honom.
Tror inte att pojkvännens tappra försök att intyga mannen om att jag visst bodde med honom fick mannen att tro något annat.

Jag säger då det. Fan vad jag och pojkvännen måste vara intressanta, så mycket som det snackas.

Ska jag ge upp nu?

Börjar inse nu. Hon kommer aldrig tillbaka. Aldrig någonsin. Är troligtvis död.
Hoppet har så gott som lämnat mig helt. Endast en liten liten strimma finns kvar.
Gudrun, jag saknar dig!

Tjejer hjärta rosa = osant

Hörde på radion om en undersökning som alldeles nyligen hade genomförts. De hade kollat hur många tjejer som gillade rosa Playstation, blommiga verktyg, mobiler med Hello Kitty och massor annat typiskt tjejigt.

Resultatet var glädjande. Bara nio procent diggade grejerna. Resten tyckte att stilrena och enkla grejer var snyggare och det de hellre valde.
Det är alltså ynka nio procent av kvinnorna som tillverkarna vänder sig till.

Väntar med spänning på att de också ska fatta att majoriteten av tjejer/kvinnor inte vill ha Snobben och Musse Pigg på trosorna. Men det lär väl aldrig hända.

Och en grej till ...

I en hel artikel som handlade om tv-kanaler ville mina fingrar skriva ordet kanel i stället för kanal.
Tv-kanel. Ganska roligt en tisdag i september.

Jenialt eller schenialt

Sitter på jobbet och har djupa, ack så djupa, funderingar så här på kvällskvisten.
Funderar på om genialt och genialiskt utalas med sch eller om man i talspråk pratar om jenialt och jenialiskt.
Någon som vet?

I en löjlig reklam på tv säger de jenialt. Borde man inte säga schenialt när det heter scheni (geni)? Godtas båda kanske?

Vill du prenumerera på tidningen?

När jag var yngre drömde jag om att bli radiopratare. Ville kunna utföra mitt yrke samtidigt som jag utsattes för maximalt med musik, därför lockade radio. Gjorde några tappra försök på den lokala radiokanalen i hemstaden, men det blev inte så mycket mer än försök. Två program gick ut i etern – båda ganska dåliga.

I alla fall har jag många gånger fått höra att jag har en radioröst. Jag har tydligen en lagom värmländsk dialekt, en mjuk ton och låter alltid trevlig. Så sa i alla fall en före detta kollega till mig.

Nu har jag kommit på ett annat jobb som tydligen skulle passa mig och min röst.
En person jag nyligen ringde upp för att intervjua suckade uppgivet när jag presenterade mig och var jag ringde från: ”Jag antar att du vill sälja en prenumeration....” sa hon.

Heh. Så, är det någon som vill köpa en prenumeration kanske? Är tydligen en hejare på att sälja dem...

Helt enkelt bäst just nu

Finns det något som piggar upp mig en grå, mulen, kylig och allmänt trist höstdag så är det de här grabbarna.

Åh. The Hives. Och deras Tick tick bom. Varsågoda!

Var det en bra ide?

Svettas som en gris. Har fått klä av mig hälften av de kläder jag hade på mig i morse.
Huvudet dunkar och känns som det är nära att sprängas.
Var det verkligen en så bra idé att gå på jobb i dag? Pust.

Snorig och risig som få

Mitt huvud är tungt. Känns som om det är fullt av snor och slem. Trevligt va?
Bihålorna bultar, halsen värker och lederna är stela som om en riktig influensa väntade.

Har varit så här till och från hela helgen och var i ärlighetens namn osäker om jag skulle gå på jobb i dag. Men det ska jag. Böjar klockan 14 och det börjar kännas lättare ju längre jag är vaken.
Får bara se hur det känns vid 22 i kväll när jag slutar jobba...