För båda väntas troligtvis strålning. Pappa kanske måste opereras han med.
I helgen har min systers man brutit av sitt ben, allt är av. Ben, senor, blodkärl. Går det inte att laga kanske benet inte går att rädda.
Jag orkar knappt mer.
Jag orkar inte vara stark.
Mamma mår bra. Inte ont, ingenting. Var glad i telefonen. Det är det som ändå ger mig lite hopp. Resten är just nu bara katastroftankar.
Skönt att bo i Stockholm ändå, där man kan sitta och grina på en buss utan att bry sig.
2 kommentarer:
Åh usch vad tungt. Kramar till dig.
❤️
Skicka en kommentar