Herregud. Skrev direkt att det inte var meningen som något illa att jag var tramsig pga nyhetsläget och bad om ursäkt. Sa att det var onödigt och allt.
Alla förstod. Sa att det var okej och visste att det inte var menat så osv. Men jag kan inte släppa det. Jag kan inte släppa att jag var så jävla korkad och sa en sån plump grej som folk kan ta illa vid sig av.
Jag har sån jävla ångest.
Gick och lade mig vid åtta i går i hopp om att sömn skulle få det att kännas bättre men har i stället vaknat flera gånger under natten och tänkt på det. Är vaken nu, klockan fyra på morgonen, och kan inte släppa det.
Alla inblandade har sagt att de mest ville påpeka hur det kunde ha tolkats för andra som inte vet hur jag/vi egentligen är på jobbet. För varken jag eller nån annan är så.
De har också sagt att jag inte ska tänka mer på det. Att man får skämta osv. Men det är som att deras ord inte går in.
Jag har liksom hamnat i en loop av ångest som jag bara inte kan ta mig ur. Där jag bara känner mig som världens sämsta människa. Och att alla är arga och får en annan bild av mig och bla bla bla.
Jag vet inte ens vad som händer där inne.
Så nu skriver jag. I hopp om att skriva av mig ångesten. I hopp om att deras ord om att det är okej och att jag ska släppa det ska gå in. ”Neeej tänk inte mer på det”. Utagerat. Över. Inget att älta. Klumpigt skrivet. Bad om ursäkt.
Hjärtan tillbaka.
Är det över? Hatar de mig inte? Det är klart att de inte hatar mig.
Alla kan göra misstag. Skriver jag orden kanske jag kan känna dem också. Alla kan göra misstag. Alla kan trampa i klaveret. Jag sa förlåt. De har gått vidare.
Jag borde gå vidare. Terapiar här och nu.
”Tänk inte mer på det”. Jag ska försöka.
Hatar min hjärna. Hatar min ångest. Hatar min klantighet.
Äsch. Man ska inte börja meningar med ”hatar min” för då spinner det vidare neråt.
Jag menade inget illa. Jag ville bara vara lustig. Dåligt skämt. Plumpt. Korkat. Det kunde misstolkas. Jag sa förlåt. De sa okej, vi vet att det inte var menat så. Men säger till för säkerhets skull så ingen annan tolkar det så.
Kan jag spinna spiralen uppåt nu? Kan jag spinna ut mig ur mina tankar? Kan jag snälla bara få släppa det. Älskade hjärna. Du funkar så bra på så många vis, kan du inte bara ta in vad andra säger? Släpp det. Släpp det. Det är okej. Utagerat. Tänk inte på det mer nu. Tänk inte på det mer.
4 kommentarer:
Stor igenkänning och det som är omöjligt att få in är att ingen annan tänker på det du sa.
Hjärnan fastnar. Men shit vad man säger dumma saker.
Är ju expert på att förtränga allt jag kläckt ur mig.
Men en kompis och en hennes kille hade bjudit hem en nära vän och hennes sambo på middag.
Dem har inte setts på ett tag och när dem klär av sig i hallen säger min kompis: Grattis du är gravid!
Här följer tystnad och vänner säger till slut nej. Var på min kompis insisterar: jo men det är du ju! Och fortsätter så tills hennes kille säger stopp, nu går vi och fixar maten. Obekväm kväll deluxe. Hon beskriver det i efterhand som hon fick blackout och bara kunde rätta det fel hon sagt genom att få rätt. Typ :)
Åh vad jobbigt! Ibland blir det fel och ibland går hjärnan bananas. Vet inte om det hjälper, men kan du tänka att:
1) Du gjorde det helt rimliga, insåg att du gjort fel och bad om ursäkt direkt. Du verkar dessutom ha bett om ursäkt på riktigt och inte bara på det där ”oj, ledsen om nån tog illa upp-sättet”.
2) Om någon av dina kollegor sagt/skrivit samma dumma grej och sen bett om ursäkt, hur hade du tänkt då? Kanske tagit lite lättare på det än nu? Det är ofta lättare att vara hård mot sig själv.
Gahhh, svårt och jobbigt, hoppas det känns bättre snart!
När jag har sådan där ångest över något jag sagt eller skrivit brukar det också kännas som att det aldrig kommer att bli bättre. Men det blir det alltid. Inte plötsligt utan gradvis och rätt långsamt. Det kanske är lite segt, men en dag går man inte och tänker på det hela tiden längre. Och så blir man en lite bättre person av erfarenheten, förhoppningsvis. Du har i alla fall gjort det som brukar vara viktigast för mig för att jag ska kunna komma vidare: erkänna för mig själv att jag gjorde fel. Så länge jag försöker tänka ut ursäkter eller undanflykter kommer jag ingenstans.
Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i förhållande med Anderson i flera år, slöt han med mig, jag gjorde allt för att få honom tillbaka men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har till honom, Jag bad honom med allt, jag lovade men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en trollformell som skulle kunna hjälpa mig att ge en trollformel för att få tillbaka honom men jag är den typen som aldrig trodde på trollformler, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade spell caster, och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara okej före tre dagar, att mitt ex kommer att återvända till mig före tre dagar, han kastade trollformeln och överraskande den andra dagen var det runt 16:00. Mitt ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom. Det var så vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att alla jag känner som har ett förhållandeproblem, jag skulle vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda riktiga och kraftfulla trollformeln som hjälpte mig med mitt eget problem. Hans e-post: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan skicka honom e-post om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller något annat ärende.
1) Love Spells
2) lösning och botemedel mot all sjukdom
3) Växtbaserade botemedel mot någon sjukdom / sjukdom
4) Äktenskapstavlar
5) Graviditetsförtrollning
6) Breakup Spells
7) Döden
8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
9) vill tillfredsställa din älskare
10) Lotteri
Kontakta den här stora mannen om du har några problem för en varaktig lösning
via {drogunduspellcaster@gmail.com}
Skicka en kommentar