Sju timmar utan barn

Jag hade ändå någon tanke om att det skulle bli långtråkigt att vara föräldraledig, men hittills har jag verkligen inte märkt av det. Kanske för att vi i början sprang på en massa läkarbesök typ varje vecka för att kolla upp lite oklara saker med skrutten* och sen efter det har jag gått på babymassage på öppna förskolan och träffat föräldragruppen. Förutom allt annat då. Vi har ju varit uppbokade varje helg den senaste tiden. En helg på Åland, en långhelg hos mamma och pappa och nu en helg med ursprungsfamiljen här i Stockholm för att fira mellansyster som fyllt 40. 

Helgen var verkligen superhärlig. Vi var bara familjen, inga respektive eller barn (förutom för mig på lördag dag då både Felix och A var med iom att jag ammar) och vi konstaterade att senaste gången vi var bara vi var när pappa fyllde 50 år. Det var snart 20 år sedan!

Jag var också första gången iväg hemifrån utan Felix. Innan har jag bara handlat ensam, åkt och hämtat bilen på verkstad och andra sådana småärenden utan att haft med mig Felix. Nu var jag ifrån honom i som mest sju timmar! 

Det var välbehövligt för min skull och fungerade bättre än jag trodde. Mina bröst överlevde det utan att sprängas sönder eller behöva pumpas, tro det eller ej. Produktionen blev dock lite knasig nu efteråt med läckande mjölk och sånt. 

Jag saknade honom lite på kvällen och hade en olustig känsla av att gå själv på stan och åka tunnelbana och dricka en drink och liksom inte ha någon med sig. Annars gick allt bra. 

Han verkade ha saknat mig lite i alla fall för när jag kom hem på kvällen och han fick syn på mig blev han själaglad. Hans små armar och ben trummade oavbrutet och hela ansiktet log när han såg mig.  Mitt hjärta smälte förstås. Det var underbart att se att han där knodden som jag älskar så enormt också har känslor för mig.

Syster, jag och cava. 

En glad skrutt!

* allt är okej. Men gillar att sjukvården tar sig tid att kolla upp sådant som kanske kan vara eller bli ett problem.